Kategori: Okategoriserade

Aggeman taggade mig och mina svar kommer här.
Four jobs I’ve had in my life
Receptionist på Rymdbolaget Esrange
Ekonomiansvarig på ett försäkringsmäkleri
Egen företagare med alla möjliga yrkestitlar inklusiver ”kuvertslickare” enligt sonen *asg*
Inköpare/ordermottagare
Four movies I can watch over and over
Born Free, lejonet Elsa och uppföljaren Living Freemed Elsa´s barn (för mig är det i sak en film)
Mask, underbara Sam Elliot och Cher
Dirty Dancing charmig
Roots och Holocaust samma genre om hur vi gjort och gör.
Four places I have lived
Afrika, Liberia och Ghana (läs gärna det lilla jag skrivit under min afrikasida
Norge, Stathelle (3 timmar söder om Oslo)
Schweiz, Wilderswil
Sverige, Kiruna
Four TV shows I love to watch
CSI
Medium
24
City Akuten
Four places I have been on vacation outside Sweden
Spanien,Gran Canaria, Las Palmas, San Augustin
Spanien, Marbella
Spanien, Lanzarote
Frankrike, Rivieran
Four websites I visit daily
Papegojprats forum
Nyligen
Succé
Stayfriends
Four of my favorite foods
Pepparsoppa, hemlagat
Korvgryta, hemlagat
Cognacsflamberad Pepparstek (alldeles för sällan), kan inte själv
Fiskbullar med currysås, hemagjord såklart
Four places I would rather be right now
Lanzarote
Liberia och eller Ghana
Barbados (oh I´m going to Barbados…. Coconut Airways flight 33122 to Bridgetown Barbados…)
Jamaica
Four bloggers I am tagging
KA, så han skriver något den late.
Åsa
Herrbert, Sessy Messy och Shirley (kanske händer det något på den sidan då och antagligen oerhört intressant att se detta ur en TRE papegojors synvikel)
Monica

Jag har blivit taggad av Aggeman och ombedd att skriva en meme av Kulturbloggen och jag får göra det i morgon i bästa fall. (Sorry att jag är så seg).
Vi hade besök också i måndags av Nina och Levent och det var roligt. Vi pratade och åt och så var det visst några som ”bara” intresserade sig för utvalda pälsbollar. Levent tyckte Maja hade blivit lite smalare och ja, det har hon tack och lov :). Äntligen fick herrskapet tillbaka sin påse med saker vi fick låna när det var som värst här, hoppas innehållet inte var alltför dammigt.
Jo, så var det besök annan variant. Jag har haft besök från Norge som läst delar av mina texter, mest denna under relationer. Jag påstår mig veta att det är frun till honom som läst och sedan såg jag samma sak från en annan norsk adress så jag antar att det kikats på hemma hos. Lite lustigt, vi har inte haft kontakt på snart 7 år, självvald kan man väl kalla det för, i första hand från mig men sedan från honom för han tycker det är bra som det är med ingen som ifrågasätter och så att säga lever livet lyckliga allesamman utan krussiduller. Tänk så det kan bli. Jag antar att ingen av dom blev glada men that´s life. Jo, när jag låg inne för hjärtsäcksinflammationen som sades vara hjärtinfarkt så kom det rosor. Mitt antagande är då att är man nära döden så finns man men i övrigt finns man inte. Mitt val är då att jag finns inte alls, varken levande eller död. Mitt mentala jag mår betydligt bättre trots att jag faktiskt saknat och ibland saknar, saknar det som kunde ha varit. Ofta har jag däremot undrat vad det är jag saknar för inte kan det vara det onda utan det måste vara det goda som ändå funnits en del av, tyvärr har motsatsen överskuggat detta.
Jag reagerade väldigt märker jag men vad annat kan man vänta sig egentligen, jag finns alltså känner jag.
God natt, alldeles för sent igen!

Mannefredde var ju hemma vilket inte är det normala men vi trodde inte att hon skulle bli särskilt populär inne på Hirschenkeller så tanken var bara en snabbis och sedan hem för att socialisera med lilla fröken som älskar socialt umgänge.
Så bidde det inte riktigt eftersom Angela berättade att hon skulle vidare och träffa Arto och jag bara que! han är ju i Göteborg. Det visade sig att han inte längre var. Jag ringde givetvis och så var det bara att haka på Angela, Steffanie samt Wolfgang till Arto med sambo.
Så underbart var det att äntligen träffa Arto och kär sambo så det finns inte. Så länge sedan och tanken och helgerna som bara liksom spruckit med tanke på hela höstens röra. Prat och prat och så lite gott vin, snacks, ost och kex och så helt plötsligt var klockan över 23 och pendeln. Bara att dra sig mot tunnelbanan och försöka hinna med sista pendeln. Vi hann med pendeln och var hemma närmare 1 på natten. Kändes väldigt taskigt mot Mannefredde för helgerna är hennes med oss båda när KA är ledig vill säga.
Det var väldigt roligt att ha hunnit med det också och tillsammans med oss alla som var där. Jättemysig lägenhet och i mörkret med den vita snön ute såg området väldigt fint ut. Jag tyckte att jag kände igen mig en del i både delar av köket och så hallkorridoren, nästan som i Göteborg. Mina ord till trots var det nog svårt att se men kanske, kanske satte sig tanken där ändå.
En typisk grej med mig är att känslan av att ha pratat för mycket, låtit munlädret bara gå och lämnat efter mig önskemål att tig för fan. Det stör mig att det alltid skall kännas så men denna gång gick det faktiskt fort över, redan morgonen efter var den gnagande tanken bara borta. Men jag kan ju aldrig veta om det var så det tänktes eller inte. I ärlighetens namn vill jag nog inte veta det heller så att jag vågar tills nästa gång.
Jag är efter min tid men skriva skulle jag och det har jag nu gjort.

Definitivt sist ut är jag att skriva om söndagens bloggöl. Jag har en orsak, datorstrul och jobb under gårdagen. Först ville jag inte alls gå utan det var KA´s påhitt alltihopa och han försökte få med sig Ordbankaren men det gick inte bra :(. Jag tvekade ända tills jag såg att Annica skrivit om att hon skulle dra sig ditåt och då tyckte jag väl okej då då drar vi till kär make.
Det var roligt att vi gjck dit. Vi kom lite sent, sist av alla faktiskt men klockan var iaf före 17:00. Det var roligt fast jag vågade knappt säga ens hej till alla och än mindre bara sätta igång och prata med alla. Fasen vad jag har blivit feg på gamla dar. Det får vi ta och träna bort, mer lugn och ro kanske kan återställa saker och ting.
Vi pratade om allt och ingenting och det var kul. Rosmarie var den som drog i gång denna runda om jag förstått det rätt och vi pratades vid också. KA fick lite onda ögat 🙂 en mikrosekund eller två tills Annika Bryn såg att jag inte hade ett blåöga och då kom vi osökt in på ämnet misshandel och att jag både levt med en och vuxit upp med en.
Samtalen gick i vågor om böcker, författare, katter, bloggtshirten, attityder på webben osv. Rätt roligt faktiskt och tyst var jag ju tyvärr inte, precis som vanligt med andra ord. KA var ju aningen tystare men han och Bitis husse, Björn for runt och fotade en del. Björns resultat var ju avsevärt bättre och oerhört finessiga också. Om jag förstått det rätt är han bloggträffarnas servetmakare hädanefter 🙂
Långfärdarna Angela och Stephanie som åkt från Göteborg för att vara med. Jätte skoj blev det för dom skulle vidare och dit hängde vi med, äntligen och underbart. Skriver om det i nästa inlägg men inte ikväll, det är för sent just nu. Angelas gamla arbetskollega Gustaf kom på sin första bloggträff och han satt nära så vi fick en del ord ihop ;).
Johnny tror jag det var som var med Annica och tog lite luft
Bengt hann jag aldrig prata med tyvärr men vi hälsade åtminstone och nästa gång tänker jag iaf försöka. Får väl göra detsamma med alla som kommer vid nästa tillfälle istället för att gömma mig undan i ett hörn men jag tror inte många missade mitt kackel ändå 🙁
Fler som jag aldrig pratade med men som var där var
Anna Toss & Co, Lotten (så läcker t-shirt, Pappabloggen. Det var kul att ses trots att vi inte ”ordades”.
Jag får komma på besök och säga tack för igår men inte nu för jag måste i säng så godnatt och tack för i lördags.

Fördelen med att inte vara först att skriva om träffen igår är att jag inte behöver berätta så mycket. Alla som var där vet vilka som var där och alla som inte var där vet åxå vilka som var där och vad som blev pratat om. Jag tycker Björn´s ide´ med inklippta foton i ”placeringslistan” i Bitis Bilderbok är bra. Själv gjorde jag som jag oftast gör vid slika träffar, lutar mej tillbaka och lyssnar.
Här är resten av alla trevliga nybekantskaper:
Frihetens Vingar
Pappablogg
Kulturbloggen
Anna Toss & Co
Nästa: Bandhagen
Stationsvakt
Angela Müller
Annica
Carina (kär fru?)
Bitis bilderbok
Lotten
Annika Bryn
Gustaf Gustafsson
Tänk att skriva en bok bara för att få veta hur den slutar…

Det ÄR roligt att skriva. Och, det är roligt med bilder. Varför tar jag mej inte tid? Jag vill börja. Jag ska börja.

Att infria dom är aningen svårare men vägen dit är lite krokig men vi är på god väg. Värderingen är klar så nu vet vi vad vi skall slåss vad gäller väderkvarnar och lägenheten och DET är en viktig sak. Kanske är det lånbart men vi är osäkra och mer än ett nej får vi ju inte så vi får tänka på saken, vi får la se men inom 1 vecka måste vi komme till skott för det är det där med att alltid ligga före, och inte bara precis före utan helst några steg före.
Det har blivit rimligt under dagarna och det känns bra. Alla dagar har jag inte kommit hem prick 17 men nära, nog så nära förutom i går när jag fick göra det jag inte gjorde under dagen pga av mig själv. Inte alltid bra att socialisera bort delar av arbetstiden, då gäller det ju att se till att dagen blir rätt ändå oavsett tid på kvällen.
Arbetstrukturen känns som att den kommer att hålla och då är mycket vunnet både inom och utom knopp och kropp. Jag har nu hela ansvaret och det känns bra. Förresten så är det ”bara” 5 månader sedan jag började men det känns bra mycket längre än så och inte för att det är tråkigt utan för att jag faktiskt trivs.
Tidigt sängående sprack tydligen på en gång men i morrn är det faktiskt fredag, hurra!

Tänk, nu äntligen börjar något som känns som mental ro att kännas igen. Det tog liksom helt slut, inte för att någon verkar ha saknat mig nämnvärt men det gör inget. Det känns ännu bättre på sätt och vis att det är för mig jag skriver och framför har lust att skriva.

Helgen som var vår första gemensamma lediga hel helg på ganska många veckor avslutades ganska snöpligt – hjärtvak på Danderyds Sjukhus med både det ena och det andra inkopplat. Det började redan på torsdag med tyngd över bröstet (mitt emellan) och smärta som ökade/minskade och som strålade ut i vänster arm och ner mot armbågen. På nätterna gick det bra att sova men ventolinet hjälpte inte mot det jag upplevde som tungandad. Till slut så hade jag bara att ringa och beskriva symtomen för Närjouren för i ärlighetens namn trodde jag också på något med hjärtat.

Det blev lite bråttomt dit sade sköterskan och väl där så blev det ekg och undersökning med frågor kring och om. Resultatet blev en stark nitrotablett under tungan och med direkt effektiv på tyngden över bröstet. Då undrades hur vi kom dit för vi skulle till Danderyd för övervakning och undersökning. Väl drä så skrevs jag in och fick mer nitro, prover och inskrivning för mer ekgbevakning. Rätt skrämmande ändå och det sattes in nitroglycerin intravenöst eftersom det hade effekt på tyngden över bröstet och smärtorna minskade i hjärttrakten och strålandet ut mot vänsterarmen minskade.

Efter en natt med nålstick, provtagning och blodtryckskoll med puls osv fick jag cykla av guds nåde på en motionscykel redan tidigt nästa morgon. Jag höll pall men knäna gav upp före, tack och lov för det. Resultatet blev att jag defintivt inte har varken hjärt eller hjärtkärlsproblem och varken blodfetter eller andra prover visade något som helst fel på mig.

Krasst konstaterat kan man se att årets hälsoundersökning är gjord och symptomen är kvar 🙂 Frisk som en nötkärna. Det andra kan vara stress, rättare sagt efter att stressen liksom lagt sig, en nerv i kläm och vad annat som finns.

Vi har anammat några verktyg här som motågärd. Sänggående inte efter 22:00 som riktmärke, se till det som är viktigt och låt det andra vara. Gör inget du stressar upp dig på. Massor med fler små men väldigt viktiga saker är på tapeten och det viktigaste är att få ro vad gäller hemmet och den delen blir troligtvis klar i veckan i bästa fall. Gå hem från jobbet i tid, ta inte det personligt som inte är personligt vilket är/har varit lättare sagt än gjort.

Min glädje tog slut på alla plan men det känns som att jag börjat nosa ovan vattenytan igen. Kanske är det därför jag hamnade på Danderyd i söndags, jag har börjat slappna av. Det märks ff att jag har svårt att hantera sådant som inte blir rätt, hela min kropp säger ifrån direkt och ansiktet stressar iväg med rejäl upphettning.

Förresten så är Mannfred en flicka och inte en han. Hon kommer att forstätta heta Mannfred "bin Laden" göken Jonsson oavsett vilket kön hon är för vår Mannefredde är och förblir hon alltid ändå. Jo, hennes högerfot är bra och som bieffekt är hon precis som en vanlig caique skall vara.

och må det nya året bli ett bättre ett för det behöver vi nog alla. Det jag ösnkar mig mest förutom tak över huvudet och sådana profana saker är att glädjen skall komma åter för den har rymt och som det verkar ganska långt.

Här skall det strax släckas och sova för en av oss skall upp tidigt för arbete och den andra av oss är bara så slut så hälften vore nog.

Skål på er och var rädda om varandra och det som finns runtomkring er.

Bidde det här och när jag hinner med något vet jag inte riktigt. Mail är obesvarade och lite annat men jag återkommer så snart det bara går, tiden är i olag för datorfixerier med allt annat just nu. I värsta fall önskar jag God Jul redan nu.