Kategori: Okategoriserade

I fredags kom Mia hem från Finland, en vecka tidigare och väldigt skönt för alla nära och kära. Bilolyckan hände när Mia och hennes bror bara hade en dryg mil kvar till deras farmor. Halkan är trolig orsak och att dom först träffade en lastbil och sedan kom bussen som tog det sista. Det känns skönt att veta så långt det nu är möjligt att veta.
Jag känner mig ff väldigt distanserad men mindre än tidigare. Jag vet däremot inte hur jag skall bete mig riktigt och hur stötta Mia´s mamma. Jag känner mig väldigt valhänt och också ganska klantig.
Tessan har slutat gå på endorfinerna och på något sätt är det bra trots att hennes MS smärtor är där för fullt igen. I övermorgon är det dags för avfärd mot Humlegården för i morgon sätter det fart med hennes rehab. Veckan blir väldigt fylld av Mia och det som skall ordnas till begravningen.
Detta blir en makaber månad med födelsdagar och 2 begravningar och båda sker inom en dryg vecka från KA´s födelsedag till Mia´s begravning. Mia´s bror begravs den 16:e men vi kände inte honom så vi skall inte närvara. Den 17:e begravs KA´s moster.
(Hade glömt skicka upp detta i går så nu kommer den idag, 060305)

Vi ses när du kommer ”hem” den 9:e mars. Mia´s enkla minnessida, som komplement som mamma Riita kan få med sig. Tessan kommer att lägga in bilder och kanske några tankar om och kring Mia och deras speciella vänskap för dom var inte bara vänner, dom var mer än syskon och kompletterade varandra och helt hopplösa, kärleksfullt hopplösa.
En sak, Mia du är ff skyldig mig ett bak av kladdkakemuffinsar.
Jo, skriv gärna ett ord eller två i Mia´s gästbok, skriv inte orden till mig på min sida utan skriv, om du vill, till Mia, hennes mamma Riita, Tessan och Mia´s övriga nära och kära.

Om det vore så, att nu är 100 år sedan, jag menar, om jag levat för 100 år sedan, vore det inom kanske bara ett år dags att skriva in mej på anstalt. Inte straffanstalt utan en sådan för idioter, som det hette då för 100 år sedan. Då fanns inte kunskapen om B12 eller symtomen på brist därutav.
Återbesöket hos läkaren förra tisdagen avlöpte väl. Blodtrycket, undertrycket, var lägre än gången innan och därvidlag var läkaren nöjd. Proverna var bra, sa han, och blodvärdet var godkänt. Däremot förvånade min brist på B12 vitamin honom. Det var en allvarlig brist, sa han. En brist som ger upphov till alla de symtom jag hade, yrsel, koncentrationssvårigheter, brist på uthållighet, trötthet, krypningar i benen, ingen glädje i tillvaron etc etc. Symtomen kommer smygande eftersom kroppen hushåller så gott den kan med B12. Det kan röra sej om år vilket det med all sannolikhet gjort i mitt fall.
Den mentala lättnad det innebär att få ha hört detta är stor. Det finns en förklaring och det är medicinerbart. Jag är inte på väg att bli senil vilket jag i mina mörkaste stunder faktiskt trodde. Jag har ätit 4 x 1mg B12 vitamintabletter per dag sedan dess och ska så göra i en månad. Därefter ska jag äta en tablett om dagen livet ut. Tiden det tar för kroppen att återfå sin styrka är oviss. Jag är sjukskriven ytterligare två veckor nu på heltid samt sedan fyra veckor på halvtid.
Två veckor är ganska lång tid och jag hoppas jag kommer att ha ork och förmåga att under dessa veckor fortsätta återställa vårt hem.
Trotts allt, allt är relativt. Jag har det bra, på alla sätt. Tänk bara…

Men vi väntar lite med middagen en stund till för ingen av oss är direkt hungriga ännu. Soppan blev lite hot (engelskt) om man jämför med mitt vanliga resultat men det är godare då. Ganska enkel maträtt som är både billig och väldigt god. Ursprunget är givetvis från Liberia, peppersoup, och skall egentligen innehålla piri-piri men det fanns inte förr så vi använder Sambal Oelek istället. I går såg jag piri-piri på Coop i Bromma men det vågade jag inte köpa för då skulle vi kanske inte kunna äta soppan.
Jag började skriva detta vid 15 tiden och nu är klockan över 18. Söndagen smet fort kan man bara säga. Tänkte få ut en bild på maten men KA har strul med kameran så vi får se om jag uppdaterar senare för nu är det definivit dags för middag och hungriga är vi alla 3 (jodå, Mannefredde vill äta hon också)

Trodde käre mor skulle vara med på UR i Ettan 16:55 med det konstprojekt hon är med i men antagligen hade jag senilus dementus när vi pratade sist eller så har jag verkligen blandat ihop äpplen och päron. Det var ett program om smärta, det första i en serie program om smärta. Jag trodde att mammas kompisgrupp från Värkstaden skulle visa sina målningar, dvs visa vad man kan trots smärta. Det kommer antagligen i något av dom andra programmen men jag lär väl fråga ordentligt.
Mamma är duktig på att skapa och då speciellt att måla och det började efter skilsmässan när hon vågade sig på att se sina drömmar och följa det hon kände lust över. I början fick vi alla kakelplattor i födelsdagspresenter, julklappar osv, senare blev det mer på porslin och det blev samma gåvovända där och nu målar mamma mer på papper. Jag är ingen konstkunnig men jag gillar det mamma har gjort och gör. Både kakel, porslinet och vad det än blir vi får i nästa omgång är roligt att få, särskilt eftersom allt är personligt gjort åt var och en av oss barn och barnbarn. Tessan har massor av tallrikar och assietter, vi har uppläggningsfat, kakfat mm, vi har alla (barn och barnbarn) egna muggar osv, osv.

Nå, jag har blivit manad av Åsa att punkta fem ovanor jag har. Det är inte så lätt. En, vet jag , är att jag ibland somnar med snus under läppen. Sen måste jag tänka. Frågade hustrun. Hon sa att jag har jättemånga men när jag bad om exempel så fick jag inga. Måste tänka mer.
Min ork är slut. Jag har koncentrationssvårigheter och har ingen ro till att göra något. Det är därför jag så sällan skriver i Centrifugen samt inte skickar upp bilder till albumet. Om jag ska göra något måste jag tvinga kroppen att lyda. Förkylningssymtomen kommer var och varannan vecka. Läkaren sa att jag lider av depression. Eftersom jag redan fått diagnosen per telefon kunde jag inte annat än att instämma. Det i kombination med högt blodtryck gör att jag blev sjukskriven en vecka. Återbesök på tisdag.
Alla hjärtans dag är väl en sådan dag när man bland annat äter en god efterrätt?! Så var tanken hos oss. Ett tips från hustrun fick mej att köpa citron, honung och annanasringar. Jag ska fatta mej kort. Resultatet blev vidrigt. Det var bara att slänga sk-ten.
Jo, två saker till. Schemat är omgjort. Nu känns det som att jag inte behöver byta arbetsplats av den anledningen. När det gäller lönen har jag inte legat på så mycket, än.

Artikeln i helgen om flickorna som först utsattes för ofredande som sedan mot den ena övergick i ren våldtäkt i en tunnelbanevagn med andra människor som såg det hela utan att ingripa. Hur i helvete är dessa människor som satt och såg på funtade? Finns det inga poletter däruppe som liknar vanligt vett?
Förbannad är milt beskrivet vad jag kände när jag läste den ena efter den andra av artiklar om hur det hela kunde ske för öppen ridå. Det var inte ens så sent på kvällen. Turligt nog rusade den andra av 15 åringarna och fick fatt på tågföraren som reagerade och tillkallade Polis. Allt finns på bevakningsfilm så någon rättvisa blir det i slutänden.
Jag hade inte tvekat, om det så hade krävts, hade jag pucklat på människan, människan som dessutom var nygift och 25 år gammal enligt media.
Vi får tydligen det samhälle vi gjort oss förtjänt utav och inte blir det mindre av den varan. Snart har vi skräckfilmsscenarion där ingen vågar sig ut och där om någon vågar sig så blundar resten av världen för vi vill absolut inte riskera något, vi vill absolut inte beblanda oss i något som inte rör oss personligen, vi vill absolut inte vittna, vi vill absolut inte en helvetes massa saker som kan bli obekvämt för oss.
Problemet är att vi faktiskt gör livet mer obekvämt för oss genom denna nollreaktion. Vi accepterar att sådana här saker sker mitt framför ögonen på oss, vi acceptererar brott oavsett form genom att inte agera.
Den som inte vågade handgripligen kunde åtminstone haft stake nog att antingen ringa polisen, dra i handbromsen eller göra annat för att påkalla hjälp men nejdå hellre sitta tyst och låta saken ha sin gilla gång och sedan kliva av tåget och skaka av sig det hela. Kvalen kanske kommer efteråt men då är skadan redan skedd.
15 år och fullt av åskådare, jag undrar vilka sår och konsekvenser det blir för den flickan och hennes kompis för skador undslapp nog ingen av dom och då pratar jag inte om dom skadorna som läker utan dom som finns inunder det synliga.

har jag inte mått bra. Hemma från jobbet. Mår lite bättre nu och arbetar imorgon.
Nytt schema på jobbet från och med 13 februari. Ett katastofschema som får mej att söka ny arbetsplats.
Jag fick en tillsvidare anställning fr 1/1 -06 med heltidslön på 93% arbetstid. Nu ska visst kontraktet skrivas om har jag hört. Det kommer förmodligen att bli diskussion.
Kameran som vi köpte för ett par veckor sedan har en 137 sidor tjock bruksanvisning. Det är inte bara tid och bländare att hålla reda på.
Att vara/bli ”taggad” trodde jag betyder att vara/bli laddad inför något. Nåja, har jag nu blivit uppmanad att skriva om fem, eller är det fyra, semesterställen jag varit på så ska jag, nå´n gång.

Grattis fröken Wesenlund. Nu börjar jag verkligen bli gammal känner jag om jag tänker efter. 26 år sedan fanns det ett litet, litet knyte som föddes 14:29 så än har det inte skett men värkar hade jag massor av redan vid 6 tiden på morgonen.

Kulturbloggen uppmanade mig att svara på detta so here goes men först reglerna.

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga här korta reglerna i sitt meddelande.
Längst ned i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela om att de är utmanade.

Det sista i regelverket avstår jag ifrån, alltså att meddela andra om att dom är utmanade utan skriver så här, anta utmaningen om du har lust och meddela mig det här, antingen genom trackback (länkning) eller kommentar.

Konstiga ovanor eller egenheter blir lite fel för ovanor och egenheter är väl alltid konstiga annars vore dom varken ovanor eller egenheter.

1. Jag vill alltid ha en cigg innan det skall ätas och det är idag mer än vanlig ovana än ett behov som det var tidigare.
2. Jag kan aldrig hålla käften när jag ser en film jag engagerar mig i. Tom när vi såg filmen Babe satt jag och tyckte att hon skulle akta sig, jag menar är jag vuxen eller har jag bara stora problem med verkligheten!?
3. Jag måste läsa innan jag somnar annars kommer jag inte riktigt till ro, det räcker med en sida om jag är så trött men läsa måste jag.
4. Tala först och tänk sedan har alltid varit jag i ett nötskal och det är en väldigt störande egenhet som jag gör vad jag kan för att lindra men jag har nog svåra störningar på den fronten.
5. Pratar gärna med djur, dessa diskussioner kan vara oerhört givande faktiskt och egenhet är det i de s.k. normalas ögon 🙂