Författare: KA

tillräckligt pigg för att skriva här igen. Förra veckan gav många timmar så i går när jag var ledig, gick jag omkring i någon slags dimma. Månadens timmar är åxå ganska många men inte lika många som Aprils.
Jag försöker att inte bli passiv, det svåraste är passivitet i tanken.
Jag har kommit på ett trivsamt sätt att skriva i Centrifugen. Jag har vetat om det länge och nyttjat sättet ett par gånger, dock inte för nämndas räkning. Sättet är att skriva i sängen. (Tips, jag köpte för länge sedan en MC16).
Tinnitus heter det väl. Ringet i öronen. Besvärar mej inte SÅ mycket men jag hör dem, de har blivit två, sinustonerna.
Gick ut, igår, med brukare L. Första gången den här månaden. Skäms, Jonsson. Jag vet… Tar ev. ut P idag.
I lördags var det Wärsta marknad. Förra året var det där jag hittade ett antal fina pipor för en spottstyver.
Ska ringa ett ganska viktigt samtal idag. Därför måste jag vara både inspirerad och alert. Det är jag inte än. Efter ett par koppar kaffe till och en dusch kanske.
Länge sedan jag var på jutsun. Törs inte än för ryggen. Kanske åker jag och tittar på graderingen idag, den som jag egentligen skulle vara med på.

är inte så svårt. Däremot är det jättesvårt att aktivt tänka positivt. Att inte låta tiden bara gå utan att göra något kan ibland vara svårt nog.

att en människa inte får mer än hon klarar av men nu känns det som att vi blir sparkade på när vi redan ligger.

sitter och tömmer huvud och tankar med ett kulspel på datorn. Själv har jag försökt organisera några bilder i datorns fotoalbum. Jag är trött, vi är trötta. Är det något nytt, näedå, men saker kommer slag i slag känns det som. Mannfred sitter på balkongen och gottar sej i solen.
Under april månad har jag gott och väl skrapat ihop 200 arbetstimmar. Det är snart dags att deala med fogden så vi får se vad som blir över. Nu är jag ledig till tisdag. Det känns som jag skulle kunna sova bort ledigheten.
Snuset är slut så jag har stoppat pipan och röker just nu snustorr Borkum Riff.

något som jag aldrig drömt förrut. Jag drömde en skum dröm om att arbeta och att ha långa arbetstider/dagar. Människor var inblandade och kundvagnar likaså. Det är omöjligt att beskriva i ord. Det måste ha varit mitt jobb det handlade om, det känns så. Och det bästa är att drömmen var positiv. Betyder det att jag börjar acceptera mitt nya arbete?
Förra torsdagen på träningen
blixtrade det till något lite i ryggen. Jag tog det mycket försiktigt resten av träningspassset. Försökte mej även på att åka till fredagsträningen. Då tog jag det ännu mer försiktigt. Det är kritiskt med ryggen just nu. Lite strålar det ned i benen, ingen katastrof än måste bara vara fortsatt försiktig och stretcha med mycket böj och bänd.

att skriva, menar jag. Dagarna går sin gilla gång ändå. Jag har känt mej lite otillfreds ett par dagar. Inte mycket att tala om egentligen men det är inte roligt att känna sej otillfreds. Det är mej själv och mina reaktioner jag känner mej missnöjd med.
Att Sofia fyllt år
har väl ingen missat som läser hustruns Tankebok, själv har jag väl inte nämnt det. Nåja, två fjuttiga bilder skickar jag upp. Ingen av bilderna jag tog blev bra. Ska se om videokameran har en bättre bild jag kan skicka upp.
Photoshopkursen fortsätter.
Hustrun tycker jag ska skicka upp någon bild därifrån åxå, och det kan jag väl.

det måste få ta tid, den tid jag behöver. Både att acceptera nya jobbet och att bli frisk. Frisk är jag väl egentligen men kroppen fick så mycket stryk av influensan att den ännu inte fått krafterna tilllbax.
Mina arbetstider är skapligt bra med många sovmorgnar. Visserligen är jag inplanerad att jobba varannan helg men okey för det då så länge jag slipper jobba natt.
Jag ids och vill ingenting annat än att sova. Prestationskraven lägger jag åtsidan. Jag har inte längre lust att vara duktig. Kanske är jag inte är duktig, spelar ingen roll för vad jag menar är att jag struntar i att försöka känna mej duktig.
”Jag vet inte hur man lyssnar på kroppen”, sa Stoffe, sonen,
”Säger, du”, sa jag, ”du, som sagt upp dej från jobbet för att du inte vill mer och som ska åka en vecka till Skottland. Det är väl att lyssna till sej själv!?”
”jaajoo” svarade sonen.
FÖ firade vi Sofia, ett år, i Lördags.

har jag varit hemma. Så sjuk som jag var första veckan har jag inte varit någongång under mina snart 56 år. Ryggen har varit stel som en järnpinne och jag har haft ont. Feber och hosta därtill. Nu känner jag mej bättre men behöver mycket sömn. Oftast när jag är sjuk och kroppen inte vill, brukar jag gå ned mej mentalt. Det har inte skett den här gången utan jag har kunnat hålla humöret skapligt uppe.
Tre månader är det nu som jag arbetat på boende. Jag vet fortfarande inte om jag trivs. Det tar tid, det får ta den tid jag behöver.
Lekte med tanken på att gå i förtidspension men 1000:- i månaden klarar jag mej inte på, kommer nog få lov att jobba tills jag dör istället, suck.
Hemsidor, Centrifugen, gästböcker osv etc, till vad nytta, för mej? Naturligtvis blir de vad jag gör dem till. Dock har jag ingen lust att göra nå´t utav´et. Själslöst? Är det så jag känner, själslöst? Däremot har jag kommit med på en grafiklista, Skagra (Skandinavsk Grafik). Lektioner i Photoshop, både kul och bra. Hustrun tycker att jag ska lägga ut nåra övningsexempel men det är egentligen bara rutor i olika format och färger, så jag väntar ett tag med det.
”Orm” är ett tillmäle bl a turkfolk brukar ge personer de tycker illa om. Vi svenskar änvänder ibland ordet ”skitstövel”. Jag håller på att leta mitt eget ord kanske behöver jag inget, det räcker med att tycka.
Skulle kunna sova nu även fast jag sov till 10 nu på förmiddagen. Men dammtrasa och andra städattrialjer väntar, vi får matbesök i eftermiddag.

Jag kommer att få gå på schema på ett utav boendena om jag vill. Och det vill jag väl?! Oavsett vad jag tänkt och trotts allt, är det tryggt med fast anställning, väl… Det är inte helt säkert att arbetstiden kommer att bli 100%, troligt är runt 80%. Det är i så fall helt OK, jag har mina ledsagarbrukare . De fyller upp till över helltidsjobb.
Jutsun.
Jutsun blir lidande. Träning måndagar och onsdagar samt, vad man kallar Randori, på torsdagar. Jag kommer att kunna gå knappt hälften av gångerna men det får duga. Jag har inte tänkt att bli världsmästare. Kruxet är andningen och benen. Jag har lite för svaga benmuskler för att orka fullt ut och ibland hinner andningen inte med ordentligt.
FUB-dans.
Raka ryggar, taktfasta skostamp och svepande kjolar. Dansgruppen Vargarna hade uppvisning och några mer stolta och glada människor har sällan skådats. I fredags for brukare L och jag till Fryshuset. Där spelade Arvingarna och sjöng gjorde de åxå. Efter en och en halv timme tog de rast, vila. Under en halvtimmes tid dansade handikappgruppen. Det var roligt och rörande att se. Faktiskt kände jag mej stolt jag åxå.

Grattis kära hustru till jobbet du egentligen inte trodde du skulle få.
Tre nätter på raken ska jag ha nästa vecka.
Varje pass sträcker sig från klockan 15.00 till klockan 10.00 förmiddagen därpå. Mellan klockan 23.00 och 05.30 kan jag försöka sova. Förutom att det är svårt att sova borta så kräver de boende uppmärksamhet även på natten så vi får se hur det går. Det jag egentligen funderat mest över är hur det ska gå med morgonrutinerna. Alla ska upp, äta frukost och göras iordning för avfärd till respektive dagcenter. Det kan bli stressigt säger somliga. På torsdag morgon får jag veta för då blir det min första vardagsmorgon, de ringde efter hjälp nu på eftermiddagen.