Författare: KA

Inga problem att somna, det går på ett par minuter men inom en timme tittar jag på nattklockan och konstaterar att jag inte sovit särskilt länge. Sedan ligger jag och väntar på att somna. Jag slumrar och när klockan går igång på morgonen har det hänt att kudden ligger på golvet, att jag vridit täcken 90 grader och att jag spillt ut teet som stått på nattisbordet. På dagarna har jag varit trött intill medvetslöshet.
Inatt sov jag iallafall bra och likaså natten till igår.
Min tjänstgöring på Coop
slutar nu i augusti. Coop internsöker vikarierande terminalarbetare som ska arbeta fram till jul. Arbetstiderna, måndag-fredag 12.30 – 20.00 passar inte mej. Jag lämnade in ansökan i fredags men bad att få de tider jag har nu, måndag – tisdag 07.00 – 18.10 med möjlighet att jobba onsdagar ibland. Går inte det lämnar jag Coop om jag inte får tjänsten som kvalitetskontrollant som jag åxå sökt men därvid lag har jag inga som helst förhoppningar.
Uppgradering.
I fredags lämnade jag in min P800 för uppgradering, kanske jag får tillbaks den i slutet av kommande vecka men troligast tar det 14 dagar innan jag har den igen. Kontant kortet kommer att stängas av i veckan för att göras om till ett abbonnemang.
Borde gå ut
med en av kompisarna (brukarna) idag. Men jag hoppar över det och ägnar dagen åt annan vård istället, vård om hemmet, min egen själavård och en aning dator vård.

skickade jag inte upp förrän alldeles nyss. Jag tänkte skriva lite mer än det kortfattade jag skrev men det blev inte så. Försöka förklara lite, åtminstone för mej själv hur jag tänker men Centrifugen stod still och hjärncellen stod bara på stand by.
Imorse
kom jag på vari delar av min olust låg/ligger. Jag har över tusen bilder liggande på datorn, osorterade. Det är precis som fotografierna som ligger i lådan sedan flera år. Tanken finns att sortera dem när tiden gives men det blir liksom bara inte av. Idag har jag sorterat. Jag har kommit igenom ungefär hälften. Norton skriker: ”defragmentera!” Hustrun tycker att jag ska göra iordning dem så vi kan visa dem i gökalbumet. Det kommer men det dröjer lite till. Ett par har ni i alla fall. Lustig känsla att komma på vad olusten berott på.
När jag var yngre sysslade jag lite med svart-vit fotografering och framkallade en del själv. Det var kul. Detta med digitalfoto kan åxå bli kul, kanske rent av ett intresse. Ett problem är att jag kan inte photoshop men jag ska lägga mej snart och bläddra i en fototidning.

”snurra-runt-turné-inte-hitta-komma-sent-1½timme igår”. Det slutade med att brukaren och jag tog varsin kopp kaffe. Jag hade inte ätit frukost så jag tog en smörgås och han en kanelbulle.
Hat-kärlek,
det är hat-kärlek jag känner inför dagbokskrivande och för internet. Jag känner mej anonym. Likaså kan jag inte lära känna en person genom att läsa vad denne/a skriver. Jag vill se ett ansikte. Jag vill ha kroppspråk och gester.
I övrigt känner jag mej trött och håglös.
Jag undrar om det beror på ovissheten om hur det kommer att bli. Vi någonstans att bo? Hur kommer det att bli med arbete. Copp är bara ett vikariat som tar slut nu i augusti. Möjligtvis kan en förlängning till slutet av oktober ske.

är en person som har ledsagare, bl a. Ledsageri lyder under vård/omsorg och är extratid som brukaren får utöver sedvanlig daglig verksamhet. Jag har två Brukare, de är tilldelade 16 respektive 20 timmars ledsageri per månad och de här timmarna fördelar jag på den tid de är hemma, normalt efter 16 på vardagar, och på helgerna. Ledsageriet innebär ingen direkt vård utan är en fritidssysselsättning för brukaren.
Det var roligt att träffa Succearna
i Berzelipark. Att träffas och se ansikten gav mej ett annat perspektiv, inte bara på Succe utan också på mej själv. Timmarna gick fort och snart var det dags för paraden. Stor applåd till gaypoliserna, hivpositiva och till stolta föräldrar till bi/homosexuella barn, stor applåd till allihop/alltihop föressten.
Idag
är sista dagen för Wheels National. På skoj brukar hustrun och jag åka dit och gå runt lite. Inte för att vi är särskilt intresserad av bilarna utan mer för att det är kul att komma ut bland folk. Den här gången tog vi med en av brukarna. Vi var trötta efter allt gående under Pridefestivalen igår, solen stekte och det fanns ingen möjlighet till skugga. Detta i kombination med mycket ljud, många människor som gjorde brukaren lite orolig, även om han uppskattade utflykten, gjorde att vi for därifrån efter två timmar.
Skeppsholmsfestivalen,
avslutas i helgen. Sista gången vi var där är väl kanske fem år sedan. Då låg vi utanför på svaj. Nu för tiden är det för mycket tut och toner som jag inte förstår mej på. Tycker mer om den traditionella jazzen.

jag är för trött för att skriva något om det. Jobbade till åtta ikväll. Tretton timmars arbete minus frukost- och lunchrast. Elva timmar och 50 minuter upp och ned från trucken för att hämta grejer. Små och röriga beställningar gjorde att jag inte kom upp i mer än 557 orderminuter, nästan det jag ska prestera på en tiotimmars dag.
Det är länge sedan jag läste
men nu tycks jag ha kommit igång. Två böcker läste jag ut förra veckan och har nu börjat på en tredje. Länge gick jag och läste baksidorna på Arto Paasilinnas böcker. Så köpte jag en, den var en av förra veckans lästa böcker, och inte blev jag besviken. Faktum är att jag gått sta och köpt ytterligare en bok av honom.

Okey då. då sätter jag mej och skriver lite, för nöjes skull, och egentligen, vad ska jag ha en dagbok för om jag inte skriver i den?
Jag har varit trött.
I början på maj kändes det bra. Vi började få styrfart. Carina hade jobb på gång och jag likaså. Vardagens rutiner började ta över våra tankar även om ovissheten var, och fortfarande är, fruktansvärd.
Den 10 juni,
dagen efter Sofias dop, började min anställning på Coops lager. Min arbetsuppgift består i att plocka varor efter plocklistor, lägga på pall och lämna pallen för lastning på bil. Uppgiften är inte svår, inte på något vis men i början var det snurrigt. Normalt får en ny medarbetare en inkorningsperiod på en till två veckor då han/hon går med en handledare. Två och en halv dag fick jag, tur var att jag var relativt van att köra truck. Det tog ungefär två veckor innan jag slutade bekymra mej över hur det skulle gå. Det var mycket jag var osäker på.
Lagerbyggnadens totala yta motsvarar ungefär 20 fotbollsplaner. Tre avdelningar finns det. Om OK/Q8 är en egen avdelning så är det fyra. Jag tillhör avdelningen CD. CD expedierar sådana varor som folk inte köper dagligdags, till exempel rengöringsmedel, engångsbestick, tvål och schampo, kryddor och
”night special beauty cream”. För att inte tala om alla hårfärger.
Ordrarna är tidade i minuter. I lungt tempo, med toabesök och rökpaus, ska jag göra 60 orderminuter på en timme. Idag var första dagen jag lyckades. 627 orderminuter lyckades jag med.
På Coop arbetar jag 50% av en heltid. Måndag, tisdag 07.00 till 18.10. Sedan har jag resen av veckan över till ledsageriet.
Nu gör jag uppehåll tills imorgon kväll.
Då ska jag berätta lite om just ledsageriet.

har sett dagens ljus. Hustrun har varit duktig och flitig med vad hon nu gjort för att få till det och hon håller på att visa mej hur jag ska få upp bilder. Det är jätteenkelt säger hon…
I övrigt
börjar jag landa. Just när jag trodde jag börjat ta mark fick jag en infektion i underkäken som förlängde stoppsträckan. Nu går jag på två olika antibiotika, känner mej bättre iaf.

🙂

ler och skålar tillbaks: ”Skål, Karl-Axel!”