Författare: KA

Jerkas show är

  By

en kort, träffande resume av tillvaron och livet, från tonårens ”snälla” mobbingsituationer till familjens återförening 40 år senare.
Han
är väl någonstans runt 60 år gammal och har en kondition som är, ja inte vet jag men den är bättre än min.
Strax innanför
dörren till Kodakaffären finns en stor korg med filmer. På röda prislappar står 139:-. En förpackning innehåller tre filmer om 25 bilder vardera. På väggen hänger andra förpackningar. Jag letade och hittade till slut en med två filmer om 40 bilder vardera. Pris 125:-
Jag såg inte att hon gått ned i vikt.
Jag ser sällan eller aldrig sådant, eller en ny frisyr, eller… Å andra sidan såg jag tidigare inte behovet av viktminskning.
Idag ska vi besöka Sofia,
och hennes föräldrar.

Kroppen är bättre

  By

än igår men det är långt kvar till frisk.
Sofia
är nu nio dagar, 11 timmar och tio minuter gammal.
I morgon
stannar vi hemma och kurerar oss för på kvällen ska vi orka gå på Jerka.
Jag är trött på kvällarna
och somnar som en stock när jag lagt mej och släckt lampan. Runt fyra på morgonen har jag, de senaste nätterna, vaknat. Ibland har jag somnat om ganska på en gång men det har åxå hänt att det dröjt timmar innan jag somnat om ordentligt.
Jag har mycket att vara glad
och tacksam för. Tänker på det ibland, ganska ofta föressten.

Febern

  By

har tagit grepp igen. Jag är orkeslös i kroppen och känner mej, om inte lättirriterad så,
När jag började skriva
Centrifugen hade jag en mängd tankar som jag tänkte skriva ned. Tankarna snurrade och for, jag fick ingen ordning på dem. Tänkte jag kanske kunde organisera dem, lufta dem och få dem ur världen. Efter en tid märkte jag att det inte skulle gå, man kan inte skriva vad som helst i en öppen dagbok, kanske inte heller i en sluten. Nu verkar det som tankarna stannat till eller åxå har jag inte den inspiration att skriva som jag en gång hade.

Tack

  By

alla ni som gratulerat mej på min födelsedag och till mitt barnbarn! Tack!
Det är fel att säga att jag befinner mej i chock men det känns som att jag befinner mej i ett chockartat tillstånd. Det är omtumlande, euforiskt.
Kontakterna med min dotter Anneli och hennes sambo Joakim har de senaste åren varit sporadiska. Nu har de blivit täta och intensiva. I morgon kommer de på middag, Sofia
följer natuligtvis med. Kommer gör åxå sonen Kristoffer med flickvän samt dotter Therese med sin vän Tommy. En sådan present till födelsedagen har jag inte kunnat hoppas på.

Det blev

  By

ett flickebarn, förlöst med kejsarsnitt. vikt 4905 gram, längd 52 cm.
Återkommer när tankarna lagt sej (eller återkommit).

Igår blev det inte

  By

mycket gjort. En vända till Jakobsberg är vad det vart.
Carinas
sju timmar i telefon, är det något slags rekord?
Mörkläggningen
i fåglarnas rum funkar bra. Numera får vi sova tills vi vaknar av oss själva.
Veckans tidigare tanke,
var sak måste få sin tid, ska jag praktisera idag. Skriva färdigt i Centrifugen. Fixa morgonbestyr och sedan lite städning.
Just innan jag vaknade
drömde jag om ett telefonsamtal. Jag hade blivit morfar. Inte än, dock.
Min nya telefon,
som jag fick i stället för den jag tappade efter en veckas innehav, är ett tekniskt/elektroniskt underverk. GPRS, e-post, wap o/e www. Nedladdningsbara spel och program. ICQ, Yahoo & MSN via Tipic (ungefär som Trillian). OS = symbian.

Fredag igen.

  By

Veckorna går och dagarna försvinner, jag hänger inte med.
Veckan på Jowes har varit bra. Vi har jobbat intensivt men lungt. Vi fortsätter i samma tempo idag. En kuvertering, C4, en ilaga, ca 4500 adresser börjar vi med och den borde bli klar idag. Ytterligare ett jobb kommer in under dagen. Ca 1,5 manstimmar kräver det jobbet.
Nästa vecka däremot blir mer än full.
Idag ska det hända. Intet är som väntas tider.