Författare: KA

Först kan jag konstatera att paketet/brevet var lika prydligt som om jag paketerat det själv! Snyggt! I paketet ligger en kartong och på kartongen ser jag en etikett. Europlugg är ibockad, likaså Swedish samt EARPHONES, perfekt! Kablar, kontakter, laddare och riktigt fina earphones samt en hälsning hittar jag,TACK! Men fasiken, det är ju som en liten mp3spelare som ska sittta i ex.vis byxlinningen!. En omkopplare mic/TValt. T måste kolla i handboken samt Off. Nu måste jag kolla.
Tack Igge och Kalle!
PS
Jag hör när jag klickar med musen. Tack igen.

Jag har fått post. Ska nu åka upp till ICA i centum och hämta ut det stora brevet som har kommit. Jag är jättenyfiken. Återkommer småningom. Vinkar söderöver.

Det är söndag kväll och jag har inte gjort ett skapandes grand förutom att funderat, varken på allt eller det mesta utan på mej och min utpräglade undvikande attityd. Nog om det nu men det är vad den här dagen gått åt till förutom att jag setat vid datorn. Kanske heter det inte ”setat” utan ”suttit”? Skriver jag ”setat” i fortsättningen så är det ”suttit” jag menar. Nu är jag så trött så jag kan seta här och flamsa om setande och annat men tyst nu min mun så får du socker eller …
Om att jag ska i säng.
Ska som sagt i säng snart även fast jag inte börjar arbeta förrän 14.00 imorgon. Ska nämligen börja läsa en ny bok. En om Harry Bosch (tror namnet stavas med sch). Änglar och Demoner var väl bra. Bättre än jag trodde efter att ha läst de allra första sidorna. Att slutet inte förvånade gör inget.
Om vad jag är glad åt.
Jag är glad åt att han som la ned sitt skrivande på internätet häromdagen återupptagit skrivandet igen. Han skriver som jag själv skulle vilja skriva. Om sej själv och om annat runtomkring som berör honom. Han är en jäkel på vad som händer runt omkring.
Om hur jag mår.
Jag mår ganska bra, håller jag på att acceptera mitt jobb, efter över ett år? Kanske, det är bl a det jag fundrat över idag, samt mitt hållningssätt därstädes. En hel del finns att säga och det ska jag väl, någon gång…kanske…
Om att jag inte ska skriva mer nu.
Näe, nu lockar boken så, g´natt!

Inte skriva, läsa. Dan Browns, da Vinci Koden, tyckte jag var bra. Hans andra bok, egentligen föregångare, fick jag i bokpaket häromdagen och den har jag börjat läsa. Kan bara konstatera att böckerna är påfallande lika. Kanske är jag besviken men jag har bara läst absoluta början än.
Liv på Mars?
Dit har jag flyttat iallafall och blivit bonde. Expressen har ett köp- och säljspel, där även rån och inbrott ibland kan löna sig. Kanske är det roligt. Jag sitter rätt mycket och spelar, förbannar mej själv något eftersom spelet är ganska själs- och tankedödande.
Dagböcker, bloggar och/eller annat.
Somliga som skriver berättar om sig själva. Andra berättar mer om sin omgivning. Någon kombinerar på ett sätt jag tycker är givande.
Sonen pluggar på komvux.
Han har gjort det bra hittills. Han förkovrar sig, som så många andra. Inte jag. Sedan jag gick ut gymnasiet på 60-talet har jag inte pluggat nämnvärt. Jag avundas de som läst och som sedan kan göra bruk av sin kunskap. jag kan en massa jag åxå och jag gör bruk av den, men ändå.
Tobak som tobak?
Igår tog mitt snus slut. Jag iddes inte gå ut för att köpa. Rökte hustruns egenrullade cigaretter istället. Ävenså imorse. Kan inte säga det smakade gott och kanske är det därför jag sov dåligt, sämre än vanligt, och känner mej lite trött idag? Handlade snus iallafall så nu blir det inga fler ciggisar.
Slut för idag.
Nu ska jag borsta den tand jag har kvar sen kryper jag till kojs och läser Änglar och Demoner av Dan Brown.

önskar jag ett Gott Nytt År!
Kanske
kommer jag att skriva om det jag känner när det gäller katastrofen i veckan.
Alltnog och som sagt
ett Gott Nytt År på er allihopa.

vad jag vill ha Centrifugen till. Jag vill kunna skriva om att jag är less, förbannad, irriterad (eller ledsen) på vem det nu vara månde. Men det gör jag inte eftersom det med all säkerhet skulle missuppfattas. Te x tänker jag inte berätta om vad som irriterade mej igår.
Däremot kan jag berätta att
det var roligt att hälsa på Anneli och Sofia igår, julafton. Vi hade fyra paket med oss. I alla fanns kläder till Sofia. Sofia själv begrep inte men Anneli blev jätteglad. Sedan, när jag satt i soffan kom Sofia med sin lilla, lilla väska. I den hade hon en legobit modell stor och en legobit modell häst. Jag fick väskan och tog upp bitarna och gav till Sofia. Hon lade ned dessa och jag tog upp och gav till henne varvid hon lade ned bitarna igen. Vi upprepade detta några gånger, i ett slags samförstånd. Det var roligt.
Bilens termostat som
pajade härom veckan har jag äntligen bytt. Ringde först OK här hemma för att höra att de hade termostater till Skoda, inte då! VAG i Bro hade. For dit dagen därpå. ”Nä, de är slut”. STÖÖN. ”Hörrö Kalle, har vi inga” , frågade mannen bakom disken sin kompis. ”Lagt undan på hyllan”, sa kompisen. ”En extra God Jul till dej”, sa jag. Det var en vecka sedan, idag har jag bytt.
Vad mer har hänt?
En massa naturligtvis. Vi har tagit kort på katterna och på Mannfred med tomteluva och nu ska jag försöka göra ett kort av alltihop. Även om det är kul att jobba med foton så vill jag inte. Jag tror jag inte vill nånting nu och ett tag framöver. Men jag måste.

Ska söka iallafall. Rapidbevakning och Securitas behöver folk. Visserligen trivs jag med arbetskamraterna, tiderna och de boende men har ännu, efter ett år, inte funnit mej tillrätta. Vete´ sjuttsingen vad det är. Kanske beror det på att jag inte kan få mental rast. Det går fint att sittta ned för att äta eller ta en kopp kaffe, men, jag vet aldrig för hur länge. Kanske efter tio minuter, eller fem, är det någon som behöver hjälp eller påkallar uppmärksamhet av annan orsak. Samtidigt kan det gå långa stunder utan att jag har något för händer. Det är ett speciellt arbete det här med boenden.
Allvarligt
har jag länge grubblat över mitt ointresse för att meddela mej genom och via internet. Jag är normalt ganska tyst i sällskap och yttrar mej inte alltför ofta. Jag vill ha en slags mental kontakt och se den jag kommunicerar med. Det har jag inte här framför skärmen.
Inte heller
berättar jag så mycket här hemma. Det handlar om småsaker men ändå. Det är som om jag inte tar till mej det som händer, det är liksom inte viktigt. Kanske lever jag, i tanken, för mycket i det förgågna istället för idag och det som är för stunden. Visst är det ett elände.
Likaså
är det lättare att tappa bort sej framför datorn med ett spel vilket gör att jag slipper vara aktiv i hjärnan. Och det är jag inte, aktiv i hjärnan alltså. (glömde t.ex. ta av mej glasögonen innan jag baddade ansiktet alldeles nyss).
Ändå
kan jag gno och slita här hemma. Men det är väl en annan sak?
Får se nu
vad det blir av dessa mina tankegångar, i skrift.

ska träden på baksidan bort. Två gubbar hade kört fram en flakpickup och en skylift och stod nu och tittade på träden. En av gubbarna kliver upp i liften för att börja kvista, gissar jag. Upp i luften far han och tar bort ett skatbo. Sedan packar de ihop, kopplar liften till bilen och far iväg. Vi får se hur det blir med träden.
En alldeles underbar resa
till Tallinn tillsamman med Sandra och Jörgen hade vi. Visserligen fick jag inte gå av i Tallinn eftersom jag glömt mitt pass. Jag sov en stund istället och fördrev resten av tiden de andra var i land med att läsa och gå runt på båten. Efter 36 timmar, nånting, är vi tillbaks till Stockholm och lastar våra bilar med det vi köpt och om jag sedan valt att åka till höger istället för vänster så hade jag sluppit bli invinkad för att blåsa. Även om resultatet var negativt var i trötta så när vi kom hem slumrade vi en timme eller två.
Idag, fredag,
är jag ledig, jätteskönt. Under dagen ska vi städa lite och fixa. Senare ikväll åker jag till Fryshuset med brukare L.

Vill, jag vill. Jag vill skriva. Jag vill träna. Jag vill städa. Jag vill läsa. Jag vill, jag vill, jag vill. – ”Varför gör du det inte då?” frågar jag mej själv. – ”Orkar inte, förmår inte”. Så känns det, har kännts. Stundom har jag tvingat musklerna att lyda. – ”Res dej ur stolen, Karl-Axel!” Orkar iiinnnte. Kroppen har inte velat.
MEN, det börjar kännas bättre. Inte för att jag sover speciellt bar, det gör jag inte. Inte är allt efter Jowes nedläggning klart heller och det stör. Försöker, och lyckas ganska bra, att inte tänka på det. Det bubblar lite inom mej, faktiskt. Vi hade besök i lördags. Jätteroligt var det. Det var liksom att en spärr eller kanske en tröskel övervanns. Vi hade gjort ganska fint här hemma och vi var nöjda med hur det blev. Vi satt sedan och pratade, tittade på foton och tittade på videoinspelningar på Henning. Ett mentalt lyft var det. I gåt, söndag var vi trötta men inte så trötta att vi inte for iväg och köpte en ny dammsugare. Senare for jag iväg och hämtade lite grejer vi inte haft hemma. Somt har kommit på plats och annat inte. Det känns bra. Det bubblar. Höstdepressionen tycks vara över. Det känns bra när det är mörkt. Ska ställa iordning på balkongen inför hösten och vintern bara. Åsså ska jag träna ikväll. Tre veckor sedan sist. Hur ska det gå och hur kommer det att kännas? Strukturerad, strukturerat? Inte mycket. Det blir bättre. Och gissa så nöjd jag kommer att vara när jag kommer hem ikväll.

Det är över en månad sedan jag senast skrev märker jag när jag tittar i Centrifugen. Nåja, bättre sänt än aldrig, som jag för några år sedan skrev i blommogrammet till mors dag, en dag för sent.
Månne jag lider av höstdepression?!
Det känns inte speciellt bra just nu. Jag vet att jag är duktig, flitig osv, etc men det hjälper inte. Det är och finns så mycket jag inte kan och vet. Jag känner mej ostrukturerad och får inte gjort det jag skulle vilja få gjort. Orkar inte tänka aktivt och göra. Jag avundas alla som håller kontakt med människor via mejl och gästböcker och avundas dessutom hustrun som regelbundet skriver i sin Tankebok. Jag vill ha tillbaka glädjen i tillvaron och i vardagen. Jag har nog gått in i en ålderskris dessutom.
Jutsun.
Jag har inte tränat på, är det två veckor. Dels eftersom jag har de arbetstider jag har och dels för att det ibland är svårt att komma iväg. Det är skönt att komma hem efter ett pass och jag brukar vara glad att jag kommit iväg. Men nu har jag varit trött, det ska mycket till just nu.
Olåten i öronen.
Sinustonerna i öronen finns kvar. Det tycks inte finnas något att göra åt problemet annat än sas ignorera det. Mot min nedsatta hörsel ska jag få hörapparat, men det har jag kanske redan berättat? Först tyckte jag det var jobbigt men det är inte värre än att bära glasögon.
Utanför.
Nu har löven börjat falla. Jag ska visa hur löven samlas på vår uteplats. Många andras uteplatser är helt rena från höstlöv och det finns de som har ett fåtal. Vår uteplats har säkert utan överdrift 90-95% av alla löv som träden här utanför tappar. Inget ont, dock, som inte har något gott med sej, våra blommor brukar klara vintern bra.