Utveckling för oss människor bygger på respekt och förståelse och i det ligger insikter och ömsesidighet. Finns inte det grundläggande så kan det inte bli bra, rättare sagt det blir aldrig bra även om förakt, empatilöshet och egoism mm. i sin tur genererar någon form av förändring men det blir sällan bra för någon.
Vi kan ha olika uppfattningar, tycka illa om någons sätt att vara eller uttrycka sig på, vara oförstående i viss mån, rent av avsky en annan person och allt annat som inte stämmer överens med vem det än är som just då är en s.k. motpart. Vi kan också välja hur vi vill hantera detta, använd inte den primata hjärnan använd förnuftet. Har du inget förnuft så har du problem.
I min värld krävs det förståelse och vilja att förstå även om jag inte tycker samma sak. Saknar vi den viljan kan vi aldrig komma vidare. Bara för att jag tycker du har en ful jacka, beter dig som en idiot, har tokiga idéer eller vad annat som går att komma på behöver jag inte skriva dig det på näsan med grovheter. Det går att uttrycka sig modest och ändå ha en egen åsikt utan att för den sakens skull kränka någon. I vissa fall måste man inte uttrycka det man tycker utan man kan lära sig att välja sina strider men den lärdomen har tagit mig sin runda tid.
Ta mig som exempel, jag är hopplöst ärlig men åren har lärt mig att försöka vara ärlig med lite finess. Jag lyckas inte alltid men jag gör mina tappra försök. Bara för att jag tycker att du är en skit behöver jag inte trycka upp det i ditt ansikte även om jag uttrycker vad jag tycker. Jag har fortfarande inte lärt mig att hålla käften när det är något jag reagerar på och jag tror nog aldrig att jag kommer att kunna det.
När man som jag är en känslomänniska som visar spektrat med känslor kan det vara svårt att inte visa hur vissa saker får en att reagera men åren har lärt mig lite. Jodå, spontanitet är bra men kanske bör man vara lite varsam med den varan för det kostar och ofta får man betala ett ibland högt pris i sin vilja att vara ”snäll”. (För mig som person är det att engagera sig och bry sig om som kostat dyrt men jag har inte slutat med varken det ena eller det andra även om jag aktar mig för att hamna i situationer, jag väljer (vill jag tro iaf) mina engagemang idag.)
I vissa fall kan även goda uppsåt vara respektlösa mot den man egentligen menar väl men det är en helt annan sak.
Ord och ord men det jag egentligen vill få fram är det Bengt skrivit om i sin text Respekt – är det ett ord som gäller alla andra men inte mig?
Nätet är en mötesplats det också och vi är alltför duktiga på att både kränka andra och leva ut i full egoism. Det värsta av allt är att det går så fort och blir offentligt. Det är okej att reagera med dom primitiva delarna av hjärnan men ta ett varv innan du börjar hamra loss på tangentbordet för när du valt att publicera dina ord så är det liksom kört. Du kan inte ta tillbaka orden även om du raderar det du skrivit. Det finns väldigt bra arkiv ute på nätet och där finns det kvar för alla att beskåda.
Man kan ha en dålig dag och då kan orden bli något man kanske annars aldrig skulle ha tillåtit sig själv att säga/skriva. Just i stunden när det primata tagit över är oftast den sämsta stunden att skriva ner något för offentligtheten. Skriv om du känner det men gör det inte offentligt. Efter en stund kan du ju alltid läsa igenom det du skrivit och känna efter om det är något du verkligen står för. Står du för dina ord, ja då får du även ansvara för dessa hela vägen för någon ångerknapp finns inte när det väl är publicerat. Det intressanta i kråksången kan bli att det du valt att skriva kan få förödande konsekvenser för dig själv även om det är riktat mot någon annan.
Ibland kan saker bli väldigt fel utan att det är intentionen och då finns det bara en mänsklig sak att göra och det är att be om ursäkt. Det kanske inte löser situationen eller hjälper den som du gjorde illa men det visar ändå ditt syfte och det är oerhört respektfullt mot den du gjort illa i någon form och på något sätt.
Det finns situationer när ord kan bli något väldigt kränkande gentemot andra, varför använda ord på det viset bara för att det just nu gynnar dig. Var mot andra som du själv vill bli bemött är en så fundamental sak att det borde finnas en automatspärr i oss själva när vi går ifrån det. Varför saknas den hos så många?
Bengt uppmanar till respekt och den uppmaningen sprider jag gärna för respekt kostar inget.
