Kvinnors svenska i kontaktannonser

(Fått från jobbet och jag tyckte faktiskt delar av den var rätt rolig.)

Kvinnors svenska i kontaktannonser
1. i 40-årsåldern = fyller 50 i år
2. äventyrlig = har legat med alla
3. vältränad = saknar bröst
4. medelmåttigt utseende = ful som stryk
5. vacker = patologisk lögnare
6. ständigt leende = går på droger
7. emotionellt säker = går på medicinering
8. feminist = fet
9. fri själ = knarkare
10. rolig = irriterande
11. new age = kroppshår på fel ställe
12. öppet sinne = desperat
13. utåtagerande = pinsamt högljudd
14. passionerad = sjaskigt fyllo
15. professionell = bitch
16. mullig = fet
17. något överviktigt = sjuklig fetma

Kvinnors svenska i vardagen
1. Ja = Nej
2. Nej = Ja
3. Kanske = Nej
4. Vi behöver = Jag vill ha
5. Jag är ledsen, men… = Du kommer att få ångra det här
6. Vi behöver prata…. = Nu har du ställt till det…
7. OK, gör som du vill = Passa dig jävligt noga
8. Jag är inte alls arg = Klart jag är arg, din idiot.
9. Vad du är uppvaktande ikväll = Tänker du bara på sex?

Mäns svenska i vardagen
1. Jag är hungrig = Jag är hungrig
2. Jag är sömnig = Jag är sömnig
3. Snygg klänning = Snygg urringning
4. Jag älskar dig = Jag vill pöka nu
5. Jag har tråkigt = Vill du pöka med mig?
6. Ska vi dansa? = Vill du pöka med mig?
7. Kan jag ringa dig nån gång? = Vill du pöka med mig?
8. Ska vi gå på bio? = Vill du pöka med mig?
9. Får jag bjuda dig på middag? = Vill du pöka med mig?
10. Dom skorna passar inte till dräkten = Jag är bög

Slutligen
: En nyligen gjord vetenskaplig undersökning bevisade att kvinnor tycker om olika manliga utseenden beroende på var de befinner sig på menstruationscykeln. När kvinnor har ägglossning tycker de om män med ett kraftiga, maskulina drag. Däremot, när kvinnor har PMS så föredrar hon män som är  dränkta i bensin och antända, med saxar instuckna i ögonen och en brandyxa i ryggen.

Gårdagen gick bra

och alla farhågor inför operationen kom på skam. Resultatet blev bra, både läkare, patient och anhöriga är nöjda. Återbesök återstår givetvis men det är ju så det skall vara.

I morgon fyller herr Jonsson 59,  hoppas jag får ihop det jag tänkt idag men jag antar att arbetsdagen blir lång i dag eftersom den blir lite kortare i morgon och inte alls torsdag och fredag. Jag jobbade lite i helgen också men det räcker inte långt så jag får nog köra i kapp i helgen. Min största oro just nu är att KA´s sjuka skall smitta mig och det passar sig absolut inte. Han är på bättringsvägen men det har varit en pärs sedan i fredags.

Åse, grattis för du fyller väl idag, dagen före KA?

Förresten så har jag flyttat min wesenlund domän till Aleborgs som har utökat sina webpaket med massor av utrymme så nu ligger allt på ett ställe. Jo, eftersom jag flyttat domänen kan en del mail ha försvunnit sedan i fredags till i går kväll. Får du inget svar kan det vara läge att skicka igen.

Måste ila, skall svara på kommentarerna, måste bara hinna först.

Ha en bra  vårlig dag, här är det +4.

Tagen och 6 konstigheter

Jag har blivit ”tagen” av CarinaR (R´et hänger med från när vi var aktiva på webben)

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

  1. Jag är en saltoman. Saltar på det mesta i matväg inklusive kokta ägg och mackor. Jag kan få ett himla saltsug mellan varven. Jag skyller det på min uppväxt i Afrika då vi var tvungna att salta för att ha rätt saltbalans. Det kan vara så illa ibland att jag måste bre en hårdmacka med extrasaltad Bregott och så lite goda havssaltflingor på. Det märkliga är att jag kan få samma typ av sockerkänning och då gör jag mig en hårdmacka med socker på. Jag sockrar inte som jag saltar och äter annars inte sötsaker (väldigt sällan godis eller kakor).
  2. I köket skall det vara ordning i skåpen, lådor, kyl och i diskmaskinen. Det är noga med att besticken skall ligga åt rätt håll, samma sort och storlek på övrigt i skåpen skall stå i ordning och inte huller om buller. Står besticken inte tillsammans, dvs skedar i ett fack, knivar i ett annat osv så blir jag irriterad (jag har bättrat mig en aning, fråga min man ). Matknivar skall vara med eggen neråt och allt annat med skaften neråt, givetvis bara dom som får plats i diskmaskinens bestickställ.
  3. Jag måste få ha rena händer nästan hela tiden. Jag kan mecka bil, baka och skita ner mig i övrigt bara jag får tvätta händerna på en gång och sedan smörja in med hudkräm. Inte ens hålla i handen går om jag känner mig smutsig.
  4. Smulor i sängen var något helt hysteriskt tidigare men i dag överlever jag faktiskt men bara om smulorna inte är högre upp än att jag knappt kan känna dom med tårna. Det går inte att ha helt smulfritt med våra kära pälsbollar.
  5. Efter att jag träffat människor är jag alltid osäker på om jag gjort bort mig och som vanligt pratat för mycket. Det kan dra drar ner nöjet av att ha träffat andra rätt rejält, det kan ta ett par dagar innan obehagskänslan släpper. Jag tror att det är för att jag/vi så sällan träffar andra. Jag gör säkert bort mig också men det är en annan femma.
  6. Enligt kär make (det stämmer tyvärr också) spontan, ärlig och rak på gränsen till att vara odiplomatisk. Jag håller med, visst är jag sådan men jag har blivit bättre och är oftare diplomatisk idag än förr.
  7. Bara för att blidka kär make så blev det en sjunde också, som en ren parantes. Humorlös säger han den fan och baserar det på att han berättar så många roliga saker som jag kallar för Jonssonhumor och absolut inte skrattar åt. Humorlös, jag blir nästan förnärmad för jag skrattar gärna åt roliga saker, inte Jonssonhumor.

6  tagna var det här.
Bengt (Frihetens Vingar)
Ingrid (Livet, kanske skriver något då – ojdå, en helt ny design verkar ta form just nu)
KA (min ohängda man som har många egenheter, särskilt Jonssonegenheter)
Kalle (Reflex, som börjat på ny fräsch blogg, snygg design)
Susanne (
Aide Mémoire som blivit med mp3 seplare)
Tuija (Till minne av Matias med då och då boken)

Livet är orättvist!

Hittade Alfons sida via Bengts text, Alfons – om sorg och ordlöshet och kunde inte låta bli att läsa från början till slut. Känslan av förtvivlan kom över mig rätt så rejält och både en och fler tårar rann. Ingen skall behöva kämpa en sådan kamp, särskilt inte barn som ännu inte levt sitt liv.

Tänker på Alfons, Mia och henns bror Matias, Tuijas Matias och alla andra barn som lämnar syskon, föräldrar och andra nära och kära med stor sorg efter sig. Föräldrars enorma förtvivlan, förnekelse, sorg och tänker tack och lov, jag hoppas få slippa lära mig vad denna smärta innebär.

Kanske är jag knasig men jag tänker ändå på skillnaden i döden. En olycka där barnet rycks bort bara sådär, där man aldrig hinner säga adjö, och sjukdom som sakta men säkert tar livet av barnet. Finns det någon skillnad i hur man klarar av dom olika katastrofala och sorgtyngda händelserna? Får man en chans till avslut innan det har kommit dithän mot att vandra i chock av det oförutsedda?

Någonstans vill jag tro att det är skillnad att kunna följa ett dödssjukt barn på resan och till slut få säga farväl när allt i ens makt och vetenskapens har gjorts mot att vara helt oförberedd. Kanske är det bara mitt emotionella jag som vill att det skall vara en skillnad i att efteråt kunna hantera detta absurda som sker. Jag vill tro att känslan av att ha kunnat finnas där ger någon form av tröst när sorgen drar ner en långt, långt ner.

Sorg är individuell, det finns inget "så här är det". Alla människor hanterar sorg olika och inget sätt är mer rätt eller fel än andra. Tänker på debatterna kring Pigge Werkelin och hur han gjorde. Var och en måste göra det som är rätt för en själv oavsett alla andras tyckanden och tänkanden.

Om lille Alfons, jag förmådde inte skriva något till familjen i går och när jag kikade in på hans sida nu och tänkte att något ord kunde jag väl ändå skriva så gick inte det heller. Svåra händelser är svåra att ge ord åt till dom det berör och dödsfall av barn är något av det svåraste som finns (för mig) att skriva en hälsning till.

Alfons dog i , andra barn dör av , osv. Kan du så bidra med en peng till någon fond du kan relatera till så att chanserna ökar att forskningen kan hindra barnen/andra från att dö genom dessa grymma sjukdomar.

Saffran?

Hon har återuppväckt sin icke blogg igen. Kors i taket säger jag bara. Jag har kikat in då och då men intet nytt sedan förra sommaren tror jag det var och så bara har hon både skrivit flera inlägg och dessutom ändrat layout.

Saffran och Saffran, Susanne heter hon och är en gammal reloadare (gammal har inget med ålder att göra utan med nätskrivandet att göra)

Bäste Supportavdelning

En gammal goding i upphottad variant, fortfarande rolig tycker jag.

Bäste Supportavdelning,

Förra året uppgraderade jag dataprogrammet från Pojkvän 5.0 till Man 1.0 och märkte en försämring i prestanda på programmet Blommor.exe och Smyckeprogrammen (som fungerade alldeles utmärkt under Pojkvän 5.0).

Dessutom så avinstallerade det nya programmet massor av andra värdefulla program som till exempel Romans 9.9. Inte nog med det så installerades oönskade program som Tipsextra 5.0 och Sportnytt 3.0.

Konversation 8.0 som har fungerat hyfsat, fungerar inte längre och Husstädning 2.6 kraschar helt enkelt systemet. Jag har försökt köra Tjata 5.3 för att fixa problemen men det hjälper inte. Vad ska jag göra?

Hälsningar från Desperat

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
SVAR:
Bästa Desperat,

För det första så är Pojkvän 5.0 är ett underhållningsprogram, medan Man 1.0 är ett operativsystem. Försök att köra kommandot C:/JAG TRODDE DU ÄLSKADE MIG och installera programmet Tårar 6.2.

Troligtvis kommer då Man 1.0 automatiskt att köra programmen: Skuldkänslor 3.0 och Blommor 7.0. Men kom ihåg, flitigt användande kan orsaka att Man 1.0 återställer sig till Tystnad 2.5, Happy Hour 7.0 och Öl 6.1.

Observera även att Öl 6.1 är ett mycket dåligt program som skapar störningar genom Snarka_högt.WAV ljudfiler.

Vad du än gör, installera INTE Svärmor 1.0 eller ett annat Pojkväns-program. Dessa program stöds inte av operativsystemet och kommer att krascha Man 1.0!

För att göra en kort summering så är Man 1.0 ett bra program, men det har begränsat minne och tar lite tid på sig för att lära sig nya funktioner.

Du kan dock överväga att kanske köpa lite extrautrustning för att öka prestanda. Personligen rekommenderar jag att du provar pålitliga stödprogram som Varm mat 3.0 och eventuellt Sexiga underkläder 6.9.

Lycka till,
Supportavdelningen

22 februari 2006 och R.E.A

Så har det gått ett år sedan den kvällen och det har varit ett tufft år för anhöriga och vänner. Tessan har tagit detta med Mia oerhört hårt för dom var mer än ”bara” bästa vänner, dom var själsfränder i vått och torrt. Mia lyfte fröken när det behövdes. Dom hade sina galna upptåg och jag bara ruskade på huvudet åt dom för vuxna trodde jag inte dom skulle bli men samtidigt visste jag att dom visst var vuxna men bara inte som jag tyckte 🙂

Förra året satt KA, Annica och jag som bäst och skrattade åt scenshowen R.E.A gänget hade för sig. Vi satt nästan vid scenen och helt plötsligt vibrerar min mobiltelefon, jag hade glömt att stänga av den men hade inget ljud på. Tessan visste att vi var på R.E.A så jag begrep inte att hon ringde men lyfte ändå upp luren och hon bara skriker ”kom hem, Mia är död” Jag bara va! Begrep ingenting vi satt ju och skrattade. Till slut så begrep jag faktiskt vad det var hon sa och fick på något sätt kontakt med KA och viftade ”hit” ”kom” och han kom. Vi sa inte ens hejdå till Annica som inte förstod någonting av att vi stack iväg.

Jag kunde inte tro det var sant, Mia var ju faktiskt på väg tillsammans med hennes bror Matias, till deras pappas begravning på finska sidan om Torneå. Det kunde bara vara ett sjukt skämt men samtidigt begrep jag att så inte var fallet. Vi ringde och sa att vi sitter i bilen och fråga om vi skulle köpa något till Riita (Mia,s mamma) eller Tessan och den enda vi skulle köpa var cigaretter.

Det blev ganska hysteriskt i tanken för man dör inte i en bilolycka på väg till en begravning med 1 mil kvar tills man är på plats, visst gör man inte det. Så syniskt kan livet inte bara vara. Mia och hennes bror Matias dog trots allt ca 1 mil från där deras pappa skulle begravas. Får man vara glad i en sådan situation är det att dom dog momentant och inte behövde lida enligt den information vi senare fick.

I dag har det gått 1 år och det har varit oerhört tufft för både Tessan och nära anhöriga. Ett tag var jag rädd att fröken skulle hänga med dit där Mia befann sig men av mina farhågor blev inget tack och lov.  Tänk ändå att ett samtal med stjärnorna kan leda till skratt och ett leende.

Röda rosor och ljus och några tankar på Mia´s grav blev avslut på dagen.

Jag lånar ett ljus från Tuija och låter det brinna för Mia, Matias och alla andra som saknas.

Respekt,

Utveckling för oss människor bygger på respekt och förståelse och i det ligger insikter och ömsesidighet. Finns inte det grundläggande så kan det inte bli bra, rättare sagt det blir aldrig bra även om förakt, empatilöshet och egoism mm. i sin tur genererar någon form av förändring men det blir sällan bra för någon.

Vi kan ha olika uppfattningar, tycka illa om någons sätt att vara eller uttrycka sig på, vara oförstående i viss mån, rent av avsky en annan person och allt annat som inte stämmer överens med vem det än är som just då är en s.k. motpart. Vi kan också välja hur vi vill hantera detta, använd inte den primata hjärnan använd förnuftet. Har du inget förnuft så har du problem.

I min värld krävs det förståelse och vilja att förstå även om jag inte tycker samma sak. Saknar vi den viljan kan vi aldrig komma vidare. Bara för att jag tycker du har en ful jacka, beter dig som en idiot, har tokiga idéer eller vad annat som går att komma på behöver jag inte skriva dig det på näsan med grovheter. Det går att uttrycka sig modest och ändå ha en egen åsikt utan att för den sakens skull kränka någon. I vissa fall måste man inte uttrycka det man tycker utan man kan lära sig att välja sina strider men den lärdomen har tagit mig sin runda tid.

Ta mig som exempel, jag är hopplöst ärlig men åren har lärt mig att försöka vara ärlig med lite finess. Jag lyckas inte alltid men jag gör mina tappra försök. Bara för att jag tycker att du är en skit behöver jag inte trycka upp det i ditt ansikte även om jag uttrycker vad jag tycker. Jag har fortfarande inte lärt mig att hålla käften när det är något jag reagerar på och jag tror nog aldrig att jag kommer att kunna det.

När man som jag är en känslomänniska som visar spektrat med känslor kan det vara svårt att inte visa hur vissa saker får en att reagera men åren har lärt mig lite. Jodå, spontanitet är bra men kanske bör man vara lite varsam med den varan för det kostar och ofta får man betala ett ibland högt pris i sin vilja att vara ”snäll”. (För mig som person är det att engagera sig och bry sig om som kostat dyrt men jag har inte slutat med varken det ena eller det andra även om jag aktar mig för att hamna i situationer, jag väljer (vill jag tro iaf) mina engagemang idag.)

I vissa fall kan även goda uppsåt vara respektlösa mot den man egentligen menar väl men det är en helt annan sak.

Ord och ord men det jag egentligen vill få fram är det Bengt skrivit om i sin text Respekt – är det ett ord som gäller alla andra men inte mig?

Nätet är en mötesplats det också och vi är alltför duktiga på att både kränka andra och leva ut i full egoism.  Det värsta av allt är att det går så fort och blir offentligt. Det är okej att reagera med dom primitiva delarna av hjärnan men ta ett varv innan du börjar hamra loss på tangentbordet för när du valt att publicera dina ord så är det liksom kört. Du kan inte ta tillbaka orden även om du raderar det du skrivit. Det finns väldigt bra arkiv ute på nätet och där finns det kvar för alla att beskåda.

Man kan ha en dålig dag och då kan orden bli något man kanske annars aldrig skulle ha tillåtit sig själv att säga/skriva. Just i stunden när det primata tagit över är oftast den sämsta stunden att skriva ner något för offentligtheten. Skriv om du känner det men gör det inte offentligt. Efter en stund kan du ju alltid läsa igenom det du skrivit och känna efter om det är något du verkligen står för. Står du för dina ord, ja då får du även ansvara för dessa hela vägen för någon ångerknapp finns inte när det väl är publicerat. Det intressanta i kråksången kan bli att det du valt att skriva kan få förödande konsekvenser för dig själv även om det är riktat mot någon annan.

Ibland kan saker bli väldigt fel utan att det är intentionen och då finns det bara en mänsklig sak att göra och det är att be om ursäkt. Det kanske inte löser situationen eller hjälper den som du gjorde illa men det visar ändå ditt syfte och det är oerhört respektfullt mot den du gjort illa i någon form och på något sätt.

Det finns situationer när ord kan bli något väldigt kränkande gentemot andra, varför använda ord på det viset bara för att det just nu gynnar dig. Var mot andra som du själv vill bli bemött är en så fundamental sak att det borde finnas en automatspärr i oss själva när vi går ifrån det. Varför saknas den hos så många?

Bengt uppmanar till respekt och den uppmaningen sprider jag gärna för respekt kostar inget.

Hembränt, diskmedel och vatten

duger bra som substitut för spolarväska. Bara fantasin sätter gränser och om det funkar vet jag inte ännu.

För moralisten vill jag bara tala om att det hembrända är en gåva från när KA fyllde 50 år och det är exakt 8 år och 11 månader minus 2 dagar.

Nej, det bidde ingen op idag. Fröken har luftvägsinfektion och det går inte bra att söva då. När det blir vet vi inte men tiden börjar rinna iväg och det känns läskigt som fasen.

Jag är med lånedator för försäkringen gäller men vad jag får tillbaka vet jag inte. Har inga länkar, mailadresser eller något kvar men det gör inget. Jag kommer igen.

Ha en bra fredag, det skall jag ha.

Inte längre ”nätbar”

Så har den bärbara jag använt dött. Jag är alltså inte längre "datoriserad". Alla mail sedan början av året är helt borta, allt annat som andra skickat likaså. Hårddisken i den bärbara har kraschat och det gjorde den i går kväll. Det jag hade innan januari finns ff men det är otillgängligt eftersom det är på hårddiskar som inte går att komma åt längre.

Vill man nå mig är telefonen ett bra sätt hädanefter, antingen hem eller mobil. Skicka inga brådis mail för det funkar inte längre, andra mail går bra men ha inte för bråttomt med svar. Visst kommer jag att kolla mailen men mer sällan.

Annars önskar jag alla en bra söndag, vi skall snart iväg och äta middag med skön fröken och hennes kompis och det skall bli trevligt.