behöver inte vara för evigt. Året började med att min dator dog och jag menar dog. Den går att starta så vi vet att den får ström men mer är det inte för inte ens biosen kickar i gång. Datorn startar alltså inte upp och felsökning har gjorts på alla möjliga och omöjliga sätt. Ingen dator för min del men hårddiskarna finns så information går att komma åt tills det regnar manna eller så. Ledsamt för mig men det går utan också även om det känns pest.

Lite svårt med obesvarade mail för dom lär förbli obesvarade eftersom dom inte finns fysiskt just nu.

Min lilla bärbara har plockats fram och är vad jag får använda mig av hädanefter. Den är väldigt seg men går att surfa på men det är inte kul att sitta framför datorn längre. Det i sig är positivt på ett sätt för det finns annat att göra.

Helgen har gått och jag har för första gång på länge känt något som liknar harmoni. Jag har haft musiken på i stereon och haft lust och det är en evighet sedan. Här har grejats och donats och känslan av att något som liknar mig skymtar därborta. Det är en skön känsla och den har varit borta alldeles för länge.

Den känslan är där trots att vi faktiskt är tvärpanka (vi har inte slösat), värre än våra normala panka månader, sjukdomar och allt annat i församlingen. Jag förundras men gläds åt det.

Dags att dra innan KA får hybrisar. Jo, jag tar hänsyn till honom trots att han faktiskt är både ful i mun och annat med det han skrev i går.

Till en annan gång.

Åsa utmanade mig redan förra året att svara på lite frågor om bloggandet.

Updaterad: 2007-01-06 Punkt 15 och 17. För att undvika missförstånd så har inte svaret ett dugg med någon att göra som jag har kontakt med i dag.

Updaterad: 2007-01-06 Punkt  21, se under punkten.

Updaterad: 2007-01-05 Bloggenkäten kommer från Sigge Eklund

Här kommer mitt väldigt sena svar.

 1. Hur länge har du bloggat?
Jag bloggar inte så inte alls får jag väl svara där. Fast visst jag bloggar ändå eftersom jag använder Movabletype som är ett bloggverktyg. MT har jag använt sedan 2002 eller början på 2003.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började logga?

Vadå, helt plötsligt var det bloggar från att ha varit dagböcker så jag har ingen bild annat än att jag var med när det exploderade och sedan började alla blogga och det blev inne att blogga fast vi var rätt många som bloggade långt innan det 🙂

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Jag förälskade mig inte i någon men jag hängde som en igel på Annica,  Arto och Jontas plus några till innan bloggen tog över om nu det räknas.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

En del av mig och oavsett vad så har dom följt med sedan 2001 fast dom vara bara tankenoteringar på den tiden 🙂

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?

Alla i min blogroll men ofta kikar jag på dom via feeds där det finns feeds annars via direktlänk. Vill/kan jag skriva något så går jag in direkt på sidan. (tekniken att kommentera direkt via en feed finns nog inte ännu)

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Vet faktiskt inte eftersom jag inte tänker på det som så utan dom är läsvärda utan att jag väljer typ av läsvärde.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Ingen aning.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Ingen aning där heller.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Den enda som blivit sur var skön fröken en gång men annars är det ingen som kommenterar det, dom vet inte ens om det/de är inga internetanhängare precis

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Jag tror det även om jag faktiskt inte frågat.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Grundgränsen är där men jag skriver det som blir och ibland kanske jag skulle korrläst först men inget jag inte står för. Har fått kloka och goda råd vid några tillfällen och valt att censurera lite.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Sex, min business. Nedlåtande om andra och säkert en hel del andra saker som jag inte kommer på just nu.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Ingen alls tror jag iaf. Jag skriver sällan eller aldrig i dag och när jag gjorde det så kommenterade sällan någon sådant som var bra skrivet och hade ett djup som faktiskt var värt att kommentera eller diskutera. Vore det för kommentarerna/länkningarna/bekräftelsen så skrev jag inget alls för dom är i princip obefintliga.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Man kan lära känna den delen som syns på nätet men det finns i normala fall så mycket mer om en människa än det på nätet. På nätet finns inte vardagen, nötandet mm. Sedan finns det en oerhört viktig aspekt och det är att det som finns att lära om en person bara är det personen lämnat ut och det kanske är en mikrodel av vem den personen i grunden är.

15. Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Ja, jag har träffat URL människor IRL och som jag fått kontakt med via webben. Några har man blivit mer varse om än andra och en del har lämnat efter sig sur smak som tagit tid att få bort och så finns det några guldkorn och där några dessutom överraskat 🙂

Uppdaterat: 2007-01-06

För att undvika missförstånd så gäller detta händelser 2001 och 2002 och har inte ett dugg med någon att göra som jag har kontakt med i dag.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Visst kan det bara skadligt, allt missbruk är farligt och en del lever verkligen genom sin blogg/wemsida.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Jag har blivit hetsjagad och nerskitad och mådde apa men sedan gick det över. Hanterade det vet jag inte riktigt hur men med en bra man går det mesta 🙂

Uppdaterat: 2007-01-06

För att undvika missförstånd så gäller detta händelser 2001 och 2002 och har inte ett dugg med någon att göra som jag har kontakt med i dag.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Inte direkt ångra men kanske att jag borde ha censurerat direkt det jag valde att skriva för ärlighet är bra men ibland kan det vara för mycket av den varan.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Det tar tid från vardagen om man låter den ta tid, livet händer ju även utanför bloggosfären.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Ingen aning och i den här takten så tror jag inte det men jag kanske får lust igen, vem vet.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

Ja i sak tror jag det eftersom bloggen är en del av vår kultur, det är många som bloggar i dag. Det är väldigt lätt att idag skapa debatter via bloggen och också få uppmärksamhet kring det skrivna. På nätet sprider det sig oerhört fort och någonstans i slutänden så präglas vi till slut.

Uppdaterat: 2007-01-06

Jag måste ha missuppfattat eller så är det min norska hjärna för jag verkar vara den enda som tänker så här. Spela roll, det bjuder jag på.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Jag lärde mig att våga kommentera hos andra och det var ju ett framsteg i sig för jag är faktiskt blyg även om ingen tror mig. När jag var delaktigt i detta med bloggeriet så kändes det som att jag var delaktig i ett nätverk och det betydde oerhört mycket för mig.

En oerhört viktig sak iom att jag nu använder bloggverktyget Movabletype och bra metataggar så har jag genom mina skriverier på min Afrikasida fått kontakt med mina rötter och det viktigaste av allt var att sökandet efter information om mitt ”första” barn Cheeta, en dvärgchimpans från Liberia, var över. Efter år av saknad och stora hål i mitt jag (jo, man kan bli så av kärleken till en chimpans som älskade kaviarmackor och drack nyponsoppa i Liberia på 60 talet när jag var liten)

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Erfarenheter som andra delar med sig oavsett om det gäller livet, hälsa, teknik eller annat. Bloggar är en stor uppslagsbok av den mer nära och ibland intima sorten.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten

Ingrid (som okckså blivit med blogg), Kalle, surkarten KA, Annica,  Arto och Jontas plus andra som skulle vilja svara och inte redan gjort det.

Har blivit utmanad av Åsa som blev utmanad av Annica Tiger som i sin tur fått utmaningen från Citizen Media Watch. En bloggutmaning med andra ord.

Mina 5 önskningar för år 2007 kommer här:

Jag är en ren egoist i dessa 5 önskningar för allt annat som ligger utanför det kan jag i dagsläget inte göra något åt och rent krasst orkar jag inte bry mig om det heller.

1. Min högsta önskan är faktiskt att år 2007 blir motsatsen till vad 2006 har blivit på alla plan som bara är möjliga och det innefattar allt från sjukdomar, dödsfall, socialt nätverk till dräglig ekonomi. Blev det bara lite bättre skulle jag nog le åt det också. Vad gäller att få miljoner så nöjer jag mig med det vi är skyldiga fogden och tom min del av skulden räcker långt, 2 tunga år till känns evighetslånga just nu.
2. Min gnista vill jag få tillbaka för den har varit borta alldeles för länge. Jag saknar mig, åtminstone den bild av mig själv jag haft, för nu är jag allt annat än det jag vill vara.
3. Förstå vad det är som händer med min kropp och att något enkelt fixar det för det blir bara värre och inte ens en kort vända på affären funkar utan att hela jag värker och blir det jag avskyr, en gnällspik.
4. För familjen önskar jag just familj (och det som ingår i familj från min synvinkel) och att alla skall må bra. Det innefattar alla nära oavsett biologi eller ej.
5. Sist så önskar jag att lillfröken Moa snart väger sina 5 kg och att hon och jag går på promenad hand-i-hand om inte alltför länge. I den önskan ligger en frisk fröken som kanske inte springer marathon men i övrigt har ett friskt hjärta.

Många har redan utmanats och jag försöker med Ingrid, Kalle (som numera är med blogg), Tuija, KA (han måste ju skriva någon gång) och sist men inte minst alla andra som gärna vill

men det bidde inte så. Vi skulle baka och greja knäck och kola i eftermiddag kväll men som vanligt (jag borde ha vetat bättre) så blev det "sjukt" (all reasons are good reasons) så barnet kom inte. Tappade både lust och den glädje som ändå hade infunnit sig och blev arg på mig själv för jag vet ju att det alltid blir så här.

Redan innan denna vecka hade KA och jag ställt in oss på att vi blir solo och den första sorgen böts sakta men säkert till något positivt och glädjefyllt. Vi började fundera över vad vi ville äta och vad vi skulle kunna handla. Vi bestämde lite löst hur vi skulle göra och sedan började vi båda se framemot Julen utan resten av den s.k. familjen.

Helt plötsligt så blev det ändrade planer för en i familjen och det skulle firas lite juligt här trots allt. Vi skulle baka lite och greja godis och ha det allmänt trevligt idag (första icke arbetsdagen denna vecka). Dum som jag var såg jag fram emot dagen i dag med skratt, tjo och gemenskap men … Nu är jag arg på mig själv för att jag än en gång så gärna ville tro. Jo, besviken, självklart är jag besviken men jag är van ändå gör det faktiskt ont trots att jag är vuxen.

Det sorgliga med att bli van av besvikelser är att där finns något sakta men säkert vuxit fram och som känns som nolltolerans. Jag kapar utan tvekan numera, passar jag inte så passar jag inte och jag trugar ingen. Efter att försöka få till umgängen både inom och utanför familjen och det liksom aldrig ges ens respons så inte fan tänker jag fråga något mer. Your loss and my mental salvation.

Skinkan är iaf klar och KA filar på ett julkort (KA har varit riktigt sjuk sedan förra onsdagen och är nu mycket friskare). Hela veckan har han gjort lite här och lite där mellan det febriga sovandet trots att han inte alls borde. Det är fint här och advenstakar blev det ändå för dom hade för 49:- styck på Coop. Våra från förra julen hade lagt av, ingen felsökning gav några som helst öppningar för att kunna laga något.

KA gillar rödbetssallad så en sådan skall jag göra snart, koka knäcken, baka cocoskakor och syltsnittar och janson blir också ikväll. (Det som inte blev blir i morgon eller en annan dag, nu går jag och lägger mig. 22:05) Köttbullarna gör vi tillsammans i morgon förmiddag. Efterrätten blir något enkelt för den som skulle baka mandelformarna uteblev.

Ensamhet är ibland positiv men lika ofta är den faktiskt en ond nagel i ögat. Jag sörjer det som jag så gärna ville ha men som aldrig blev. Det är bara att inse att både KA och jag är ena riktiga ufos som inte tar emot det som bjuds när det bjudna oftast är sista hands alternativet. Ufos kan jag ändå inte riktigt hålla med om för även vi har självkänsla och någonstans får det räcka.

Så illa är det inte här men om du behöver så kan du läsa Aftonbladets tips för att rädda julen på 9 minuter som jag kopierat in nedan.

Mat & klappar för 900 kronor

Mat:
Julskinka, Scan färdigkokt 2,1 kilo: 194 kr.
Mamma Scan, köttbullar: 25,90 kr.
Risgrynsgröt i tub (till ris à la Malta): 12,50 kr.
Rödbetssallad (nästan sillsallad): 15,90 kr.
Två sorters sill: 26,90×2= 53,80 kr.
Ost (nästan julost): 44,90 kr.
Julvört: 25,50 kr.
Julmust: 24 kr.
Prinskorv: 21,90 kr.
Potatis: 19,90 kr.
Julöl, sexpack: 63 kr.
Clementiner: 24,90 kr.
Aladdin, choklad: 65 kr.

Klappar:
Pocket till frun; Michael Connellys ”Fällan” 63 kr.
Video till stora sonen: X-men 1,5, extrapris: 86 kr.
Ljudbok till mindre sonen: ”Narnia – Häxan och Lejonet”, 149 kr.

Julpynt:
Wunderbaumgran: 17 kr, kan placeras med ställ på julbordet i brist på äkta vara.

Summa för dräglig jul, mat och klappar, för en stressad familj: 906,20 kr.

och inte vilken lucia som helst utan undersköna fröken Moa som närmar sig 3 kg´s strecket. Det syns ju även en liten tomte där och jag gissar att storleken passar nästa jul. Gud så söt hon är kära föräldrar.

Tusen tack för det underbara kortet, ett leende på läpparna och varmt inombords när man ser lillfröken. Kika gärna in och följ hennes framsteg, det är mysigt och nervöst att få hänga med på ett hörn. Vi är ju hennes fanklubb men det finns säkert andra fans därute också.

Äntligen fick vi efterlängtat besök (jodå Gevalia fanns) av Åsa. Vi (KA och jag) mötte upp på Centralen och tog en lagom runda på stan med liten shopping på Åhléns/Hemköp innan vi tog pendeln hemåt. Vi hade KA har rensat och röjt i vårt stora sovrum som är mer ett förråd än något annat så att Åsa skulle ha lite eget utrymme. Det positiva med röjningen var att en del av röran från vattenskadan har blivit mindre röra.

Efter att vi landat hemma blev det lite ost och keks med vin till, inga tetror som bara försvann i ett nafs. Lite kul var det eftersom vi har gamla viner som skulle vara goda som vi provade och det stämde, trots att det borde ha druckits ur annat år så var smaken bra. Roligt att få dela det med Åsa.

Lördag gav en efterlängtad frukost (den varan har vi dåligt av här, inte för att ingen finns utan mer för att det bara inte blir så. Lite märkligt för en lugn(? inte med två stycken caiquar men rolig och skrattig) frukost är mer än trevlig och en bra start på vilodagen).

Julmarknad hägrade (åtminstone för mig) men snöbristen ger ju ingen särskild julstämning och då kan man spela hur mycket julmusik som helst. Blöta droppar i ansiktet är inget jag kan få julkänsla av.

Det blev Sergelstorg, Gamla Stans Julmarknad, rundor till och från Stortorget, Kungsträdgården och så en fika på Kulturhusets ena kafé.

Vi (Åsa, KA och jag) mötte upp Annica på väg till en minibloggträff på Harry B James. Vi var först på plats men ganska snart dök Johnny upp och så kom delar av Uppsalamaffian Åse och AG (som har bilder om någon vill se) med assistenten Mr T. Monica hade försvunnit men det löste Annica genom att slå en signal och sist men inte minst kommer Mr. Succé Arto med sambo.

Det var roligt att återse ansiktena och prata en stund. Lite lustigt var att tankar man har om andra som man inte träffat kan komma riktigt på skam när man ses och det är väl fascinerande. Det var intressant att höra fler som trodde det jag en gång trodde men som fick omvärdera det trodda ganska fort. Bara för att man verkar vara på ett sätt så är det inte riktigt så för det skrivna kan aldrig ersätta det muntliga och personliga.

Det blev hemkomst och sedan var liksom helgen redan slut och vi sa hejdå til Åsa på söndagen efter en kort sightseeing av vårt gamla liv och en fika i Jakobsberg.  Vi hade tänkt göra en runda på stan men vi gjorde en runda här hemma istället och både Mannfred och Kurt Grönstedt tyckte det var vårt bästa beslut hela den helgen.