Författare: Carina

och alldeles för kort var den med tanke på allt den gav. Måste säga att värken i kroppen är värt varenda ömma led 😉 för ont gör det och det säger jag inte för att klaga. KA klarade sig bättre än mig men jag tror det har med hans cyklande till jobbet att göra, om inte annat skyller jag på det (någon dålig bortförklaring måste jag ha annat än usel kondis).
Jag fick med mig väldigt mycket och KA likaså. Jag hade inga förväntningar alls på människorna jag mötte utan var mer rädd för att inte platsa men känner att dom farhågorna kom på skam och tur var väl det.
Bilderna från lördagen
orkades inte med igår så det dröjer förhoppningsvis inte längre än till ikväll. Jag har ändrat lite på högra sidan också så att dom senaste bilderna från Gökalbumet syns där och är fullt klickbara. Movabletype är rätt så häftig bara man inte ger upp. Gökalbumets färger är inte som dom skall vara ännu men jag laborerar mellan varven så någon gång kanske jag blir nöjd.
Åter till verkligheten
dvs att jag lär ge upp datorn på ett tag för det är jobb idag.

Detta till trots för att vi vaknade alldeles för sent i går morse. Tanken var att åka in med pendeln men vi hade inte stora chanser att hinna med tåget som gick vid 10 tiden så det blev bilen.

Efter en förvirrad morgon, nödinköp på Åhléns, en promenad till Berzeli Park såg vi Succéflaggan fast innan det såg vi en tjusig prideboa (i prides färger). Annica, Shw och Saffran hade kommit. Efter en liten stund kommer Arto med sambo, Bella och efter en till liten stund kommer Jerry, Åse och AG.

Vi fick ett telefonsamtal under picknicken i Berzeli Park också, från Tobbe som tyvärr inte kunde delta på plats men gjorde det via fonen istället.

Mannfred var med och han blev kär i en go tjej. Mannfreds färger matchade hennes perfekt när Mannfred sedan gick med henne i paraden. Dom var så fina tillsammans och kärleken misstänker jag var ömsesidig.

Några av oss gick med i paraden och jag säger bara en sak, mina höfter är helslut men motion fick jag och många med mig 😉 En liten reflektion kring min närvaro i paraden. En av paradens syften är lika rättigheter oavsett vilket kön man är kär i eller tycker om. För den sakens skull kände mig ändå hemma i paraden även om jag inte kunde sjunga med i ”kampsången” i gruppen vi gick med.

En särskild grupp, två egentligen, berörde mig mer än dom andra. Stolta Föräldrar med homosexuella barn. Gruppen var inte stor men den sa en hel del om vikten av ställningstagande kring frågan och engagemanget för lika rättigheter. Hivpositivas grupp är den andra. Så sorglig och grym och många av åskådarna tystnade när den delen av paraden kantade vägen. Lite av allvaret i deras situation och kunskapen om att döden lurar runt hörnet skapade nog tystnaden.

När vi kom till korsningen Hornsgatan Torkell Knutsson gata klev vi av tåget för att få vila fötterna och få i oss något drickbart för det var väldigt varmt. Där satt vi en stund för orka ta oss den sista biten till Pride Park, Tantolunden. Jag säger bara en sak, vilka köer. Vi stod i biljettkön ca en timme innan det var vår tur. Under hela den tiden var jag kissnödig och sedan var det inte bättre än att jag fick köa bra länge innan det var min tur med bajamajan.

Mannfred njöt även om han började bli väldigt trött. Vi var kvar i Pride Park till över 22:30 någon gång. Vi såg Samantha Fox och kände igen takterna från när jag var ca 15 år. Alcazar väntade vi inte på. Vi kramades hejdå och kände stor saknad redan när vi gick.

Sista delen av hemgången var evigt lång och kroppen den strejkade verkligen. Vi tog tunnelbanan från Zinkensdamm till T-Centralen för att gå dom sista långa metrarna till bilen. Mannfred sov gott redan under KA´s tröja även om han protesterade aldrig så lite innan han gav upp och sov. Lillkillen var ”tjött” så det bara stänkte om det. Vi kom hem strax före 24 med huvudvärk men ändå nöjda.

Bilder kommer när alla berörda sagt sitt. Ett stort cybertack till alla som faktiskt gjorde vår dag så underbar.

Idag skall KA jobba
med en av brukarna så det blir en vända till Wheels Nats i Barkarby även om hela jag hellre vill stanna hemma och göra absolut ingenting.

Jag undrar mycket över just vår förmåga att rubricera människor genom att sätta etiketter och sedan placera in dessa i fack. Hur kan det komma sig att vi gör så. Just nu tänker jag på evenemanget Pride och allt som skrivs och sägs run omkring. Pride i sig är en viktig sak, tidigare var det viktigt för att spräcka spärrar och öppna människans ögon.
Vi är människor och inget annat. Jag har svår för just detta med rubriceringar oavsett om det gäller kärlekspreferens, hudfärg, religiös tillhörighet eller annat. Duger det inte med att säga Kalle är sambo med Oskar. Att Kalle ursprungligen kommer från Afrika är inte alls relevant eller att säga bögiga, svarta Kalle är Sambo med vita Oskar.
Jag kan inte förstå och kommer säkert att leva i oförstånd kring varför allting måste pekas ut och göra något mer av än att vi är människor. För mig spelar det ingen roll att Kalle är från Afrika eller att han är sambo med en kille, för mig är han Kalle och (om jag har tur kanske) en vän till mig.
I sig betyder just ordet homosexuell tex inget förutom att en person mer intimt gillar en person av samma kön. Ingen frågar mig om jag är heterosexuell och inte beskriver jag mig som hetero heller. Jag är jag, varken mer eller mindre. Vad spelar det för roll, kan vi inte bara få vara vi.
Det jag egentligen undrar över är varför spelar min sexuella preferens, min hudfärg osv någon roll och varför måste jag rubriceras därefter? Får jag inte bara vara mig och ha tillhörighet med andra människor ändå?

Det är väldigt varmt, antal grader vet jag inte för här på jobbet (jo, jag tjuvsurfar men för tillfället finns inget att arbeta med) finns ingen termometer. Som tur är känns det svala inne på kontoret oerhört skönt. Det finns för tillfället bara jag här och jag skall snart äta mina fukostmackor som kära Kallemannen har gjort åt mig.
Solsken finns idag både inom och utombords.
Vi skall möta upp kära Arto med sambo senare ikväll och lotsa dom till deras destination. Förhoppningsvis håller solen i sig. När jag kikade på Aftonbladets vädersida så är det både regn och mulet här i dag men det stämmer inte och är inte ens i närheten av verkligheten.
Förhoppningsvis fortsätter solen hela helgen för det händer grejer både i morgon och på söndag som flera med oss vill ha solsken till. Vi får se hur det blir med vårt deltagande i morgon. Känner mig ff väldigt embivalent och osäker kring det hela. Jag är säkert en djäkla fåntratt som känner så här men det är så det är just nu så vi får se.
Shorts har jag på mig idag *wow*
säger jag åt mig själv. Efter incidenten i förrgår och med resultatet som blev känner jag mig fri. Jag kan ha på mig det jag vill utan att känna mig som ett objekt.
Jag tycker det där med objekt är lustigt. Jag är 40, ser inte ut som yngre, snarare tvärtom och blir uttittad. Jag är inte ens i närheten av vare sig smal eller smärt och har skrynklor, gropar och annat som hör till ”klokhet” (*asg*)
För en del skulle objektifiering kanske vara smickrande men mig gav det enbart obehag. Vi är alla olika faktiskt och får känna precis som vi vill.
Har drabbats av skrivlust
men nu tänker jag ta en cigg först så får vi se när jag återkommer. Kan bli en del två.

samtidigt är det min rättighet att inte bli kysst på halsen. Personen som gjorde det blev väldigt utskälld av min chef i går så KA åker med mig dit idag eftersom personen i fråga är där på morgonen och hjälper till med lossningen av en container med natursten. Det känns både pinsamt, obehagligt och rätt, kluven? jag? visst.
KA och jag for till
f.d. B&W, COOP alltså igår kväll för lite av varje var slut. En annan är ju lite dum sådär så jag tyckte han skulle köpa en billig solhatt om vi åker in på lördag till träffen. Tänkte på eventuellt solsting fast det finns en gammal solhatt, asful. Iaf så fanns några fina solhattar för bara 25:- KA säger att det är för dyrt så det går inte. Så tar han upp en jätteful solhatt i jeanstyg som kostar 50:- och så väljer han den. Inte för att den är fin utan för att den är just ful. Vi skrattade massor och jag försökte med argumentet att den är jätteful och dubbelt så dyr som dom andra men det hjälpte inte. KA gick glad ihågen hem med den fulaste solhatt jag sett på länge.
Dyr var det inte alls men vi skojar som vi gör kanske bäst att klargöra. Grejen är att den där fula solhatten kommer att sitta på KA´s huvud på lördag och jag kommer inte att skämmas heller utan vara delaktig i skratten för den är något att skratta åt. Fast KA är söt i den ändå för hela hans ansikte lyser upp när han gör lite kuliga saker.
Fingrar borde inte
hamna mellan dörrkarmen och dörren, särksilt inte när man sopar igen dörren – hårt. Mitt högra långfinger hamnade iaf där och det är lite synd om fingret även om resultat blev lindrigare än jag trodde igår. Det känns som en uppstoppad korv men ser bättre ut.
Virriga tankar är jag ibland åtminstone.

säger väl allt, fast inte riktigt. Jag börjar en timme tidigare idag för det kommer en tidig kund och det behövs lite pappersarbete gjort då. Känns lite snopet för jag är bortskämd med extra tid i all ensamhet på måndag och tisdagsmorgnarna.
Det är en ”nätträff”
nu på lördag som kommer. Klockan 11 i Berzeli Park för den som vill. Mer information finns på Succé. Träffen är för den som vill komma och inte ”bara” för succémedlemmar. Jag är väldigt kluven så vi får se vad som händer och fötter. Dagarna går lite högt och ibland lågt, igår var den bara låg.
Slut helg och inget vettigt gjort
men det var skönt. Lite märkligt det där med helger. Ofta kommer vi i säng bra mycket tidigare än på vardagarna. Jag har läst böcker, lagat mat, suttit på rumpan, trixat med en annan variant av fotoalbum, sorterat räkningar och rullat cigg.
Badrummet väntar på mig även om jag känner mig motvillig, sitter hellre här.

fast samtidigt uppspelt. Jag är ledsen och saknar Henning. Henning är speciell och var speciell och han har lämnat ett oerhört stort tomrum efter sig. Usch vad det känns makabert att lämna ifrån sig honom bara för att det inte gick en enda till med kriget mellan KA och honom. Jag känner mig som en stor skit men vet att Henning har det bra i trakterna kring Flen. Jag vill träffa honom nu men undrar hur jag skulle känna när vi åker hem utan vår ”bebis”. Jag vet att han kommer att känna igen oss och reagera på det och kanske bli väldigt ledsen när vi åker hem. Henning är ”INTE BARA” en papegoja utan han känner faktiskt massor och visar även sina känslor. Henning kommunicerar även om det är jämförbart med ett litet barns sätt att kommunicera. Vi förstod varandra mer än väl, alltid.
Gisses, att sitta från ca 7 tiden
på morgonen och vara ledsen för en herreman som vi vet har det bra gör inte dagen rättvis riktigt. Solen skiner, vid 7 var det 21 grader ute på skuggsidan. Nej Wesenlund nu får du allt rycka upp dig försöker jag säga till mig själv men det är lättare sagt än gjort.
Uppspelheten är pga av ett mail
som får mig att längta väldigt till nästa fredag kring 19 tiden på kvällen och platsen är Arlanda. Vi skall hämta r2 med sambo och lotsa dom vidare. Känns underbart för det har varit ett tag sedan sist. Jag ser verkligen fram emot nästa helg. Fånigt kanske men jag känner mig som ett litet barn inför helgen som kommer. Märks det att vi är så utsvultna på möten utanför den egna sfären? Antagligen men det gör inget.
Kanske får vi en övernattningsgäst också, fröken Bella, och det ser jag framemot. Den tjejen är bara helt otrolig, det är alla i hennes familj. I nuläget tror jag inte ens att Bella vet om funderingarna och kanske vet inte ens hennes föräldrar om det men det blir dom snart varse om allt klaffar.
En saknad blir det dock inför den helgen men det tar vi igen vid annat tillfälle, eller hur Åsa?
Jag begriper faktiskt inte
att jag inte kan sova ordentligt men det begriper jag visst när jag tänker efter. Oron inför det som komma skall, händelseförloppet som vi inte kan påverka, tankarna kring eländet. Visst borde det gå vår väg men det finns ännu inga sådana garantier alls. KA vill en hel del för bla vår altan på baksidan men jag vill ingenting för vetskapen om framtiden är så oviss. Lite tro har jag men den är inte stor, jag vågar inte även om jag tycker att sannolikheten för det motsatta är liten. Det går aldrig att veta, aldrig att riktigt tro även om viljan finns där.
Nu tar jag mitt sorgsna jag
och rycker upp mig så att något annat blir gjort än att tårkanalerna blir rengjorda.
Till later!

Grattis Sebbe på din födelsedag. Hurra, hurra, hurra. Vi tänker på dig och saknar dig. Undra om du har blivit ett trolleriproffs eller kanske är det ”bara” fiske som gäller?
Gårdagen blev mysig
fast den inte blev som den skulle. KA skulle klippa gräsmattan åt dom som vi pasar undulaterna åt så vi tänkte slå 3 flugor i en smäll. Minisightseeing i Sigtuna tillsammans med KA´s ena brukare, fika ute i det gröna (blev på en stol men gräset var precis bredvid), jag en stund med bokläsande (hur kunde jag ens tänka det orealistiska idet) och gräsklippandet. Det blev lite av alltihop men inte som det riktigt var tänkt. Jag försökte roa brukaren på alla sätt och viss men han ville ha KA där, inte mig även om jag inte heller fick gå därifrån. Det blev mysigt ändå och Sigtuna är faktiskt underbart mysig med alla gamla hus och Mälaren precis där med fågelliv, båtar och människor.
Gissa om KA är salig?
Det är han för snart kommer fröken Sofia med mamma Anneli och dom skall vara här hela dagen och en liten bit efter att jag kommit hem så jag också får se underverket. En balja skall fyllas med ljummet vatten och så en filt och kaffeattiraljer på baksidan.
Jobb har jag visst så det är nog bäst att jag drar
iväg annars kommer jag för sent. Lite solsken gör att det går bra idag också, tror jag.

och idag var en sådan dag. Dagen började lite bättre än den slutade. Ekonomiska rapporter där man ser + och – samt in och ut. För mig är det balans och resultatrapporter och ingenting annat. Då menas det helst plötsligt något som för mig låter som huvudbok, dvs att man skall kunna se varenda transaktion. Jag skriver ut dessa rapporter men se det är det inte som efterfrågas utan ekonomiska rapporter. Det är det jag tagit fram. Då sägs det att jag vill veta vad jag har satt in och alla pengar in och ut. Det är precis det jag har tagit fram. Min chef menar att han förklarat vad han vill ha och jag säger att det är vad du har fått men han menar att det är det inte alls.
Det slutade med att jag gav upp att försöka förklara vad han hade fått av mig eftersom han aldrig är där under min arbetstid och är han där har han aldrig tid att gå igenom ett smack och ännu mindre svara på eventuella frågor jag har angående en del papper. Han satt i telefon när jag gick, jag vinkade och viskade att vi ses i morgon.
Undra hur jag skall kunna förklara och också förstå vad han menar i morgon. Vill han ha en annan sammanställning för jag göra det manuellt och det sa jag flera gånger. Jag ids inte och ingen mikro finns det heller så lunch går liksom inte men jag äter en kombination av frukost och lunch bestående av två mackor och det räcker tillsammans med kaffe.
Väl hemma ligger det avskyvärd post i hallen.
Alltså, jag trodde förvaltaren skulle kontakta alla fodringsägare så att allt skulle komma i ett svep men nu minnsann får KA ringa en del samtal i morgon.
Under dagen ringde skön fröken
och ville ha skjuts till vårdcentralsjouren men jag vägrade. Vi är inte mycket att ha utom när det gäller skjutsar, utlåning av bilen eller gå och köpa mjölk. Jag är ff besviken på hennes bristande intresse i att stå för saker och så ringer hon och ber om tjänster. Ingenting annat än tjänster. Jag är mamma och vill gärna umgås också, jag är ingen serviceinrättning.
KA har pratat med henne ett tag ikväll men det gör ingen skillnad för hon ser inte och ser inte osv. Har vi tur så vänder det kring 30 och dit är det BARA 7 år kvar. Jag saknar familjegemenskapen och samvaron och jag vägrar vara bara serviceinrättning.
Sedan är syrran sjukskriven,
hon är helt slut men det var väntat bara nu alla kvarnar drar igång så att hon får en chans att bli sig igen. Utbrändhet är ett ord som används ofta och gärna innan det liksom är utbränt. Vi har väntat i ett antal år men någonstans så gås det på och gås på tills det bara tar slut. Det är skönt att mamma finns där och den eviga ”hopplösa” lillebror samt syrrans sambo.
Nu har jag äntligen
börjat känna mig mindre rosenrasande vilket är tur för jag är inte rolig säger min älskade make. Några gånger har han försökt ta reda på vad jag vill ha på smörgås men jag blev bara arg på honom också. Tänk vad hjärncellerna liksom stänger av sig själva ibland. Till råga på allt annat har det regnat idag fast inte förrän humöret redan hade gått åt pipsvängen.
Dags att hoppa i säng och dricka min kopp te som KA lagat och doppa dom där smörgåsarna han gjorde åt mig trots mitt arga jag. Nu spöregnar det och det låter massor ute. Tur att alla pälsbollarna är inne.

Fort gick det dessutom. Ovädret trodde vi skulle drabba oss i lördags men det blev bara stundvis väldigt mörkt, blixtrade lite och åskade långt bort och så kom solen åter senare på kvällen. Tur kanske det kan kallas i förhållande till det kaos som var i södra delarna av landet.
Att slå sig själv med häpnad
händer nog inte ofta och riktigt det gjorde vi väl inte men rekord blev det ändå. Först vaknade jag avskyvärt tidigt för att vara helg. Vem gillar att kliva upp före 7, när man är ledig, en söndagsmorgon? Inte jag men det gjorde jag ändå, KA kom upp ca 1 timme senare. Vi satte iaf världens rulle så att dammning, dammsugning och skurning av golv samt ätandet av frukost var färdigt före 13. Vi kände oss lite malliga iaf och nöjda.
Då drog vi till Jakobsberg för att posta födelsedagskort. Tog en kaffe ute i solskenet (vi valde plats under en parasoll) i Jakobsbergs centrum. Mannfred var mer nyfiken på omgivningen än intresserad av kaffet men så är det när man är en ”gök”.
Brödrosten jag diskade så fint innan
fungerar faktiskt och inte bara en gång utan flera. Jag förstörde den alltså inte trots att den blev väldigt blöt.
Storhetsvansinne har USA ofta
men detta övergår mitt förstånd. Iraks pengar tänker en amerkansk domare använda till skadestånd för amerikaner som varit krigsfångar under förra USA-IRAK kriget 1991. Det är det irakiska folkets pengar inte amerikanarnas pengar. Skulle detta bli verklighet borde amerikanarna dra snabbare än dom kan tänka ut ur IRAK. Skulle det blir verkligjet med alla dessa pengar är det en skymf mot det irakiska folket. Skulle det bli så här bojkottar jag allt som har med USA att göra bara jag vet att det kommer därifrån.
Tiden går och jag måste göra mig klar
fast idag är det bra motigt. Jag tycker synd om mig själv men så är det när det värker riktigt rejält. Länge sedan det var så här sist även om jag har värk varje gång men inte så djävligt som nu. Det började illa redan i går och inte en enda tablett tog bort det värsta. Det är var jag alltid sagt, skit skall skit ha 😉
För den delen så skiner solen ff här och graderna är lite lägre än förra veckan, bara 21 grader 06:15.