men frågan är när hjärncellerna gör det. Inte pga av annat än att jag är dödstrött. Inte nyttigt att somna sent och kliva upp tidigt och speciellt när man går en hel dag utan att äta. Hann inte få med mig mackor igår men det skall jag råda bot på idag.
Vad gäller IRL-Pride bilderna
så tror jag att jag mailat alla. Har du inte fått mail så får du hojta till och godkänna bilderna. Det är inga konstiga eller överdrivna bilder men ändå, du kanske inte vill vara med ute på nätet.
Känns märkligt med helgen
som bara försvann. Glömde bort en särskild god sak, grekisk sallad med salami i. Shw hade gjort iordning en sådan och jag fick en hel del av henna och den var väldigt god. Fredagkvällen när vi mötte upp Arto med sambo så blev det lite stressigt, jag for både utan glasögon och klocka. Klockan går väl an men att inte se så bra när det är bråttomt är mindre klokt. Vi hann till Arlanda men sedan fick KA köra mot Gärdet.
Småsaker poppar upp hela tiden och alla är dom lika viktiga som glädjeämnen och något att hålla i när det blir sämre tider.
Söndagen försvann inte, den tog aldrig slut även om det var roligt att gå på Wheels och kika runt. Vi pallade inte med mer än 2 timmar för det fanns ingen skugga någonstans. KA´s brukare var iaf oerhört snabb på att dricka kaffe. Mitt mugg kaffe hann jag ta en klunk av, ställde ner för att rätta till Mannfred och så försvann mitt kaffe i brukarens mun. Han blev iaf glad även om jag blev snopen. Så är det ibland, man blir lätt snopen.
Jag börjar 8 idag
så jag bör nog vara lite snabbare än jag var igår så jag hinner det jag skall.
Författare: Carina
Sorg o farväl
Det var så dags för Henning att packa ihop sina pinaler för att flytta. Det är faktiskt hemskt men det var nödvändigt för oss alla. Det smärtar och det värker trots att jag vet att Henning har det väldigt bra där han är nu. Han har skaffat sig en ny fru och har tomt, äppelträd och annat en gök kan önska sig.
Markus och du
Ff på vägen till Flen men vi tar det stund för stund innan det liksom är slutligen dags. Tänk vad vilket otroligt hästminne du har. Med oss har du levt i 7 år och Markus är din kompis som du känner igen på många meters håll. Marcus är din ”pappa” innan du kom till oss.
Tänk, livet är
för mycket ibland och Henke är vår familj. Han är vårt domän för det är främst pga av Henning som det blev Gökboet och inget annat. Henning blev Göken Jonsson och därav domänet.
Buren som är Hennings från början iaf skall självklart med till nya familjen. En del har kommenterat med orden ”men varför tog ni inte betalt?” och då undrar jag så här vad ända in i skall vi ta betalt för att vår livskamrat måste flytta.
Vi följer med
på vägen till parkeringen och bilen. Det var tungt då och är tungt nu men livet är så här – upp och ner.
Pussgurkan
får en puss och en kram av sin fru här hemma. Tänk så Tessan och du verkligen varit med varandra. Hon kunde göra vad hon ville med dig och du bara liksom hängde med – alltid. En gång har du bitit Tessan och det var när du bott hos oss i 3 veckor. Tessan visste inte bättre men hon lärde sig snabbt.
En puss
Tänk, du har alltid gillat att pussas, i tid och otid och go var du, är du. Så försiktig trots ditt munverktyg som kan knipsa av ett finger.
Bilen Henke
väntar på dig, rättare sagt det är dags nu. Resan till ett annat liv utan oss.
Bil är kul
har du alltid tyckt och jag hoppas att bilresan ner inte skrämmer dig för bilar efter detta fast jag vet ju bättre än så, eller hur Henke.
You love cars!
Sista kortet
på hemmaplan här i Kungsängen. Du killen, du vet väl att vi älskar dig, väldigt mycket också. Inte sista bilden på dig så men härifrån och jag hoppas att din nya familj delar med sig av sina fotoalster till oss som är kvar här utan dig.
