I natt var det iaf 22 grader så det torde vara tropisk värme. Det kändes i natt när vi skulle sova, varmt och svettigt. I kväll drar jag ur täcket ur påslakanet så kanske det blir bättre. Jag som skrev drick vatten glömde nog bort det själv, åtminstone har jag druckit alldeles för lite med tanke på skallebanken. Det brukar gå över om jag ”tankar” för värktabletter hjälper inte om det är pga vätskebrist.
Egentligen borde jag vara lite van med tropisk värme men det är ränder som går ur fort. Saken är den att 25 års frånvaro av tropisk värme för sitt till. Ibland längtar jag ”hem” för jag vill så gärna återse det som präglat mig.
Nu har vi hyresgäster på Comnix
fått ImageMagick. Underbart enkelt är det då att göra bla thumbnails, vilket sker helt automatiskt, jag bara väljer storleken.
En märklig sak har återuppstått igen,
mina märkliga småsår som inte läker, knävärken, armbågsvärken och ”tankevärken” 🙂 Jag har sagt det förr och säger det igen, skit är det med mig men jag är glad ändå – just nu iaf.
Läget är lugnt men oroligt kanske är det orsaken eller annat, inte vet jag. Det löser sig kemiskt med det mesta i slutänden och ibland blir det bra så det är dit vi siktar.
Nu till näringen! Drick vatten idag också, det skall jag göra!
Författare: Carina
Det är dom små sakerna som spelar roll.
Det har jag alltid vetat och också varit helt övertygad om. En liten filmsnutt på Animal Planet bekräftade det hela för mig. En liten film om apor tränade av en organisation som heter Helping Hands. Det var helt underbart att se dessa små varelser assistera och tom mata människor som pga av olika handikapp inte kan göra det själva. Tom att gå in i buren när det var dags sköttes helt själv och som slut på den bravaden sträcktes en liten hand ut genom buren för att få det goda, belöningen.
Det var helt otroligt att se med vilken bravur dessa pälsbeklädda minikrabater skötte om sina behövande. Mat in i mikron, dricka med speciella sugrör som ordnades till, musikcd som sattes på, videoband som sattes på, hjälp att äta med metoden matning med sked. Helt otroligt och underbart att få se. Apornas första år görs i familj där apan får all den kärlek och omsorg den kan vilja ha. Mer utförligt beskrivet kan du läsa om på sidan om Foster Family Program. Fascinerande läsning, åtminstone för mig som är fast sedan länge i apornas värld.
Kjol på jobbet
fungerar inte för mig alls. Inte pga av jobbets art utan mer närheten det leder till. Hade kjol i går, en lagom kort/lång och fick aningen för mycket närhet och också då komplimanger. Jag vill inte ha varken sådana komplimanger och eller den närheten det gav så idag är det byxor trots att det skall bli varmare än igår. Det känns obehagligt men inte så att jag inte kan hantera det. En komplimang är rolig att få men inte som jag fick igår. Jag menar också som så att bara för att mina ben syns pga kjol så behöver inte jag en sådan närhet. Den närheten är KA´s och ingen annans. Jag har alltid gillat att kramas med människor jag tycker om så det är inte problemet alls utan mer hur och vilken känsla det ger. En kram, komplimang, puss på kinden eller annat åt det hållet skall inte ge obehag.
I morgon tänker jag testa shorts för då borde det inte ge samma respons på mig eller?
Nu åker jag strax, i byxor 😀
Förra året.
lyckades Henning att svärta ner sig en aning. Han ville antagligen studera Pelles målarkonster lite bättre. Pelle är killen som har zoobutiken där vi bor och det han gjorde var att måla akvariernas baksida. Henning assisterade på det sätt han kunde.
En lite kul grej i det hela är att spåren efter Hennings framfart är väl synliga än idag.
Jag har träffat en Palle!
Palle såg ut precis som jag gör fast han var lite yngre. ”Bara” 8 månader gammal. Gissa en sak, Palle gillar också Cassis Festis. Mamma bjöd honom från min kork och det var gott. Vi drack båda två från korken.
En annan kulig sak, Palle kommer från samma zooaffär som jag, Stinsens Zoo i Sollentuna. Päronen skall lägga ut korten från mötet med Palle så fort pappa har frågat Palles pappa.
Konstigt att träffa på en annan gök på Lida Countryfestival för det var där vi var.
Päronen har gjort iordning ett Gökalbum som finns här och där har gökarna en egen sida.
Näbbas en annan dag!
Miniprojekt är kul – också,
särskilt om man känner sig lite nöjd efteråt. Helgen har gått bra, vi har varit flitiga som attan och inte varit särskilt datorbenägna. En sak har jag lyckats med och det är detta. KA är bara full i f*n han men, men så är det. Tanken är att våra foton som vi vill visa hamnar där. En del vill nog inte jag visa men KA vill så gärna så då får han väl det.
En anna nyttig sak som vi gjort, det är väl egentligen det enda nyttiga vi gjort är städat ordentligt. Jag har märkt att flytande maskindiskmedel är förbaskat bra till att få bort smuts som inte riktigt syns och då syns det åtminstone i hinken. Jag vet inte riktigt om jag gjorde en bra eller dårlig sak men det lär vi nog märka. Vadå? Jo, :), brödrosten är jättefin och ren men om den sedan kommer att gå att använda det får framtiden utvisa. Jag skriver det när jag testat att rosta något.
Det kom ett vykort
från Åsa efter hennes semester. Framsidan föreställer Ungdomens källa. Skall bli spännande att se om det liksom fungerar. Tusen tack för vykortet, nu väntar vi bara på reseberättelserna.
Nu har jag lagt till
alla Gökboets sidor till höger så att det med enkelhet skall gå att hitta rätt.
Faktiskt har vi sett solen också
vare sig vi tror det själva eller ej. Tom så pass varmt och skönt så att vi grillade ikväll. Mannfred blev alldeles tokig i både pommes friten och i påskmusten (ja vi har kvar). Kan inte skåla in annat heller för KA äter sina mediciner och Flagylen är tydligen väldigt osäker med alkohol, i biverkningar för den som äter dom alltså.
Helgen är till ända
och vi skall snart knoppa för att orka kliva upp tidigt i morgon. Ha en fortsatt fin kväll, på återläsande en annan gång.
Hattprovardags
Paradiset för
Familjefoto från
mitten av 70-talet. Min familj är samlad utanför vårt hus. Delar av tomten syns väl. Det var en stor trädgård som också innehöll en vollebollbana fast den är på motsatta sidan om huset. Kläderna avslöjar nog från vilken era dom kommer. Mamma och jag har handsydda ghanesiska klänningar på oss. Mamma är sömmerskan.

Avsked i Ghana 1976
Här är sista festen i Ghana, dagarna innan vi skall flytta därifrån för gott. Det är fest men det är också stor sorg för Afrika hade varit vårt hem i nästan 14 år.
Det syns nog väl vem jag är på kortet. Från vänster, min syster Ylva, mamma, pappa, lillebror Bjarne och så storasyster i egen hög person. Pappa sitter på en ashantistool som han fått i gåva från alla anställda på Ghana Cement Works. Kläderna vi alla har på oss är också handgjorda gåvor från all personal.
Tänk att sorgliga saker ändå kan vara festliga. Jag minns med glädje och faktiskt så längtar jag ner för att återse mina rötter.





