Författare: Carina

Definitivt sist ut är jag att skriva om söndagens bloggöl. Jag har en orsak, datorstrul och jobb under gårdagen. Först ville jag inte alls gå utan det var KA´s påhitt alltihopa och han försökte få med sig Ordbankaren men det gick inte bra :(. Jag tvekade ända tills jag såg att Annica skrivit om att hon skulle dra sig ditåt och då tyckte jag väl okej då då drar vi till kär make.
Det var roligt att vi gjck dit. Vi kom lite sent, sist av alla faktiskt men klockan var iaf före 17:00. Det var roligt fast jag vågade knappt säga ens hej till alla och än mindre bara sätta igång och prata med alla. Fasen vad jag har blivit feg på gamla dar. Det får vi ta och träna bort, mer lugn och ro kanske kan återställa saker och ting.
Vi pratade om allt och ingenting och det var kul. Rosmarie var den som drog i gång denna runda om jag förstått det rätt och vi pratades vid också. KA fick lite onda ögat 🙂 en mikrosekund eller två tills Annika Bryn såg att jag inte hade ett blåöga och då kom vi osökt in på ämnet misshandel och att jag både levt med en och vuxit upp med en.
Samtalen gick i vågor om böcker, författare, katter, bloggtshirten, attityder på webben osv. Rätt roligt faktiskt och tyst var jag ju tyvärr inte, precis som vanligt med andra ord. KA var ju aningen tystare men han och Bitis husse, Björn for runt och fotade en del. Björns resultat var ju avsevärt bättre och oerhört finessiga också. Om jag förstått det rätt är han bloggträffarnas servetmakare hädanefter 🙂
Långfärdarna Angela och Stephanie som åkt från Göteborg för att vara med. Jätte skoj blev det för dom skulle vidare och dit hängde vi med, äntligen och underbart. Skriver om det i nästa inlägg men inte ikväll, det är för sent just nu. Angelas gamla arbetskollega Gustaf kom på sin första bloggträff och han satt nära så vi fick en del ord ihop ;).
Johnny tror jag det var som var med Annica och tog lite luft
Bengt hann jag aldrig prata med tyvärr men vi hälsade åtminstone och nästa gång tänker jag iaf försöka. Får väl göra detsamma med alla som kommer vid nästa tillfälle istället för att gömma mig undan i ett hörn men jag tror inte många missade mitt kackel ändå 🙁
Fler som jag aldrig pratade med men som var där var
Anna Toss & Co, Lotten (så läcker t-shirt, Pappabloggen. Det var kul att ses trots att vi inte ”ordades”.
Jag får komma på besök och säga tack för igår men inte nu för jag måste i säng så godnatt och tack för i lördags.

Att infria dom är aningen svårare men vägen dit är lite krokig men vi är på god väg. Värderingen är klar så nu vet vi vad vi skall slåss vad gäller väderkvarnar och lägenheten och DET är en viktig sak. Kanske är det lånbart men vi är osäkra och mer än ett nej får vi ju inte så vi får tänka på saken, vi får la se men inom 1 vecka måste vi komme till skott för det är det där med att alltid ligga före, och inte bara precis före utan helst några steg före.
Det har blivit rimligt under dagarna och det känns bra. Alla dagar har jag inte kommit hem prick 17 men nära, nog så nära förutom i går när jag fick göra det jag inte gjorde under dagen pga av mig själv. Inte alltid bra att socialisera bort delar av arbetstiden, då gäller det ju att se till att dagen blir rätt ändå oavsett tid på kvällen.
Arbetstrukturen känns som att den kommer att hålla och då är mycket vunnet både inom och utom knopp och kropp. Jag har nu hela ansvaret och det känns bra. Förresten så är det ”bara” 5 månader sedan jag började men det känns bra mycket längre än så och inte för att det är tråkigt utan för att jag faktiskt trivs.
Tidigt sängående sprack tydligen på en gång men i morrn är det faktiskt fredag, hurra!

Tänk, nu äntligen börjar något som känns som mental ro att kännas igen. Det tog liksom helt slut, inte för att någon verkar ha saknat mig nämnvärt men det gör inget. Det känns ännu bättre på sätt och vis att det är för mig jag skriver och framför har lust att skriva.

Helgen som var vår första gemensamma lediga hel helg på ganska många veckor avslutades ganska snöpligt – hjärtvak på Danderyds Sjukhus med både det ena och det andra inkopplat. Det började redan på torsdag med tyngd över bröstet (mitt emellan) och smärta som ökade/minskade och som strålade ut i vänster arm och ner mot armbågen. På nätterna gick det bra att sova men ventolinet hjälpte inte mot det jag upplevde som tungandad. Till slut så hade jag bara att ringa och beskriva symtomen för Närjouren för i ärlighetens namn trodde jag också på något med hjärtat.

Det blev lite bråttomt dit sade sköterskan och väl där så blev det ekg och undersökning med frågor kring och om. Resultatet blev en stark nitrotablett under tungan och med direkt effektiv på tyngden över bröstet. Då undrades hur vi kom dit för vi skulle till Danderyd för övervakning och undersökning. Väl drä så skrevs jag in och fick mer nitro, prover och inskrivning för mer ekgbevakning. Rätt skrämmande ändå och det sattes in nitroglycerin intravenöst eftersom det hade effekt på tyngden över bröstet och smärtorna minskade i hjärttrakten och strålandet ut mot vänsterarmen minskade.

Efter en natt med nålstick, provtagning och blodtryckskoll med puls osv fick jag cykla av guds nåde på en motionscykel redan tidigt nästa morgon. Jag höll pall men knäna gav upp före, tack och lov för det. Resultatet blev att jag defintivt inte har varken hjärt eller hjärtkärlsproblem och varken blodfetter eller andra prover visade något som helst fel på mig.

Krasst konstaterat kan man se att årets hälsoundersökning är gjord och symptomen är kvar 🙂 Frisk som en nötkärna. Det andra kan vara stress, rättare sagt efter att stressen liksom lagt sig, en nerv i kläm och vad annat som finns.

Vi har anammat några verktyg här som motågärd. Sänggående inte efter 22:00 som riktmärke, se till det som är viktigt och låt det andra vara. Gör inget du stressar upp dig på. Massor med fler små men väldigt viktiga saker är på tapeten och det viktigaste är att få ro vad gäller hemmet och den delen blir troligtvis klar i veckan i bästa fall. Gå hem från jobbet i tid, ta inte det personligt som inte är personligt vilket är/har varit lättare sagt än gjort.

Min glädje tog slut på alla plan men det känns som att jag börjat nosa ovan vattenytan igen. Kanske är det därför jag hamnade på Danderyd i söndags, jag har börjat slappna av. Det märks ff att jag har svårt att hantera sådant som inte blir rätt, hela min kropp säger ifrån direkt och ansiktet stressar iväg med rejäl upphettning.

Förresten så är Mannfred en flicka och inte en han. Hon kommer att forstätta heta Mannfred "bin Laden" göken Jonsson oavsett vilket kön hon är för vår Mannefredde är och förblir hon alltid ändå. Jo, hennes högerfot är bra och som bieffekt är hon precis som en vanlig caique skall vara.

och må det nya året bli ett bättre ett för det behöver vi nog alla. Det jag ösnkar mig mest förutom tak över huvudet och sådana profana saker är att glädjen skall komma åter för den har rymt och som det verkar ganska långt.

Här skall det strax släckas och sova för en av oss skall upp tidigt för arbete och den andra av oss är bara så slut så hälften vore nog.

Skål på er och var rädda om varandra och det som finns runtomkring er.

Bidde det här och när jag hinner med något vet jag inte riktigt. Mail är obesvarade och lite annat men jag återkommer så snart det bara går, tiden är i olag för datorfixerier med allt annat just nu. I värsta fall önskar jag God Jul redan nu.

Det undrar jag för inte sjutton har jag någon och energin försvinner med samma hastighet som tiden. Måtte denna tidsröra lugna ner sig efter helgerna annars vetesjutton för tempot är för mycket, känns nästan värre än med egna firman när det var som värst. Det gör att när jag väl är hemma så är jag helt slut.

Mannefredde skall till "doktorn" i dag, hans högra fot har ett svagare grepp och det känns inte riktigt rätt och han verkar vara lite tröttare än annars. Tröttheten kan bero på den mörka årstiden och greppet har jag ingen aning om, allt från infektion till ingenting. 13:30 skall vi vara där och KA hämtar mig från jobbet och lämnar mig där efteråt.

Julen är en vecka bort och det märks inte här hemma men det gör inget, vi tar det som det blir. Det blir en enkel jul med något/ra av barnen. KA är ledig julafton och juldagen och jobbar annandagen. Planer på att försöka få ihop något bakat i helgen finns men kanske går delar av söndagen åt för samma som i söndags, in och utleveranser.

Katterna trivs, särskilt med det varma badrumsgolvet, och allt är som det var förrut med dom alla 3. Gubben har också återfått sin ovana att stå och trampa mig i håret samtidigt som han spinner och dreglar. Jag som var orolig att ingenting skulle bli sig likt med något efter deras långa vistelse hos Nina och Levent.

Skölddamerna njuter av sin soliga sandstrand även om det tog ett par dagar innan dom begrep tjusningen. Vi fick locka med kokt fisk och efter det hittar dom dit själva. Det är nyttigt med UVB och AVB eller vad dom strålarna nu heter 🙂 Vi har en tajmer som tänder och släcker och som sköter övergången från dagsljuset till mörker och tvärtom med succesiv tändning och släckning. Det är Ka som grejat det.

Ojdå, klockan är massor redan. Dags att bli klar.