Författare: Carina

Artikeln i helgen om flickorna som först utsattes för ofredande som sedan mot den ena övergick i ren våldtäkt i en tunnelbanevagn med andra människor som såg det hela utan att ingripa. Hur i helvete är dessa människor som satt och såg på funtade? Finns det inga poletter däruppe som liknar vanligt vett?
Förbannad är milt beskrivet vad jag kände när jag läste den ena efter den andra av artiklar om hur det hela kunde ske för öppen ridå. Det var inte ens så sent på kvällen. Turligt nog rusade den andra av 15 åringarna och fick fatt på tågföraren som reagerade och tillkallade Polis. Allt finns på bevakningsfilm så någon rättvisa blir det i slutänden.
Jag hade inte tvekat, om det så hade krävts, hade jag pucklat på människan, människan som dessutom var nygift och 25 år gammal enligt media.
Vi får tydligen det samhälle vi gjort oss förtjänt utav och inte blir det mindre av den varan. Snart har vi skräckfilmsscenarion där ingen vågar sig ut och där om någon vågar sig så blundar resten av världen för vi vill absolut inte riskera något, vi vill absolut inte beblanda oss i något som inte rör oss personligen, vi vill absolut inte vittna, vi vill absolut inte en helvetes massa saker som kan bli obekvämt för oss.
Problemet är att vi faktiskt gör livet mer obekvämt för oss genom denna nollreaktion. Vi accepterar att sådana här saker sker mitt framför ögonen på oss, vi acceptererar brott oavsett form genom att inte agera.
Den som inte vågade handgripligen kunde åtminstone haft stake nog att antingen ringa polisen, dra i handbromsen eller göra annat för att påkalla hjälp men nejdå hellre sitta tyst och låta saken ha sin gilla gång och sedan kliva av tåget och skaka av sig det hela. Kvalen kanske kommer efteråt men då är skadan redan skedd.
15 år och fullt av åskådare, jag undrar vilka sår och konsekvenser det blir för den flickan och hennes kompis för skador undslapp nog ingen av dom och då pratar jag inte om dom skadorna som läker utan dom som finns inunder det synliga.

Grattis fröken Wesenlund. Nu börjar jag verkligen bli gammal känner jag om jag tänker efter. 26 år sedan fanns det ett litet, litet knyte som föddes 14:29 så än har det inte skett men värkar hade jag massor av redan vid 6 tiden på morgonen.

Kulturbloggen uppmanade mig att svara på detta so here goes men först reglerna.

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga här korta reglerna i sitt meddelande.
Längst ned i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela om att de är utmanade.

Det sista i regelverket avstår jag ifrån, alltså att meddela andra om att dom är utmanade utan skriver så här, anta utmaningen om du har lust och meddela mig det här, antingen genom trackback (länkning) eller kommentar.

Konstiga ovanor eller egenheter blir lite fel för ovanor och egenheter är väl alltid konstiga annars vore dom varken ovanor eller egenheter.

1. Jag vill alltid ha en cigg innan det skall ätas och det är idag mer än vanlig ovana än ett behov som det var tidigare.
2. Jag kan aldrig hålla käften när jag ser en film jag engagerar mig i. Tom när vi såg filmen Babe satt jag och tyckte att hon skulle akta sig, jag menar är jag vuxen eller har jag bara stora problem med verkligheten!?
3. Jag måste läsa innan jag somnar annars kommer jag inte riktigt till ro, det räcker med en sida om jag är så trött men läsa måste jag.
4. Tala först och tänk sedan har alltid varit jag i ett nötskal och det är en väldigt störande egenhet som jag gör vad jag kan för att lindra men jag har nog svåra störningar på den fronten.
5. Pratar gärna med djur, dessa diskussioner kan vara oerhört givande faktiskt och egenhet är det i de s.k. normalas ögon 🙂

Aggeman taggade mig och mina svar kommer här.
Four jobs I’ve had in my life
Receptionist på Rymdbolaget Esrange
Ekonomiansvarig på ett försäkringsmäkleri
Egen företagare med alla möjliga yrkestitlar inklusiver ”kuvertslickare” enligt sonen *asg*
Inköpare/ordermottagare
Four movies I can watch over and over
Born Free, lejonet Elsa och uppföljaren Living Freemed Elsa´s barn (för mig är det i sak en film)
Mask, underbara Sam Elliot och Cher
Dirty Dancing charmig
Roots och Holocaust samma genre om hur vi gjort och gör.
Four places I have lived
Afrika, Liberia och Ghana (läs gärna det lilla jag skrivit under min afrikasida
Norge, Stathelle (3 timmar söder om Oslo)
Schweiz, Wilderswil
Sverige, Kiruna
Four TV shows I love to watch
CSI
Medium
24
City Akuten
Four places I have been on vacation outside Sweden
Spanien,Gran Canaria, Las Palmas, San Augustin
Spanien, Marbella
Spanien, Lanzarote
Frankrike, Rivieran
Four websites I visit daily
Papegojprats forum
Nyligen
Succé
Stayfriends
Four of my favorite foods
Pepparsoppa, hemlagat
Korvgryta, hemlagat
Cognacsflamberad Pepparstek (alldeles för sällan), kan inte själv
Fiskbullar med currysås, hemagjord såklart
Four places I would rather be right now
Lanzarote
Liberia och eller Ghana
Barbados (oh I´m going to Barbados…. Coconut Airways flight 33122 to Bridgetown Barbados…)
Jamaica
Four bloggers I am tagging
KA, så han skriver något den late.
Åsa
Herrbert, Sessy Messy och Shirley (kanske händer det något på den sidan då och antagligen oerhört intressant att se detta ur en TRE papegojors synvikel)
Monica

Jag har blivit taggad av Aggeman och ombedd att skriva en meme av Kulturbloggen och jag får göra det i morgon i bästa fall. (Sorry att jag är så seg).
Vi hade besök också i måndags av Nina och Levent och det var roligt. Vi pratade och åt och så var det visst några som ”bara” intresserade sig för utvalda pälsbollar. Levent tyckte Maja hade blivit lite smalare och ja, det har hon tack och lov :). Äntligen fick herrskapet tillbaka sin påse med saker vi fick låna när det var som värst här, hoppas innehållet inte var alltför dammigt.
Jo, så var det besök annan variant. Jag har haft besök från Norge som läst delar av mina texter, mest denna under relationer. Jag påstår mig veta att det är frun till honom som läst och sedan såg jag samma sak från en annan norsk adress så jag antar att det kikats på hemma hos. Lite lustigt, vi har inte haft kontakt på snart 7 år, självvald kan man väl kalla det för, i första hand från mig men sedan från honom för han tycker det är bra som det är med ingen som ifrågasätter och så att säga lever livet lyckliga allesamman utan krussiduller. Tänk så det kan bli. Jag antar att ingen av dom blev glada men that´s life. Jo, när jag låg inne för hjärtsäcksinflammationen som sades vara hjärtinfarkt så kom det rosor. Mitt antagande är då att är man nära döden så finns man men i övrigt finns man inte. Mitt val är då att jag finns inte alls, varken levande eller död. Mitt mentala jag mår betydligt bättre trots att jag faktiskt saknat och ibland saknar, saknar det som kunde ha varit. Ofta har jag däremot undrat vad det är jag saknar för inte kan det vara det onda utan det måste vara det goda som ändå funnits en del av, tyvärr har motsatsen överskuggat detta.
Jag reagerade väldigt märker jag men vad annat kan man vänta sig egentligen, jag finns alltså känner jag.
God natt, alldeles för sent igen!

Mannefredde var ju hemma vilket inte är det normala men vi trodde inte att hon skulle bli särskilt populär inne på Hirschenkeller så tanken var bara en snabbis och sedan hem för att socialisera med lilla fröken som älskar socialt umgänge.
Så bidde det inte riktigt eftersom Angela berättade att hon skulle vidare och träffa Arto och jag bara que! han är ju i Göteborg. Det visade sig att han inte längre var. Jag ringde givetvis och så var det bara att haka på Angela, Steffanie samt Wolfgang till Arto med sambo.
Så underbart var det att äntligen träffa Arto och kär sambo så det finns inte. Så länge sedan och tanken och helgerna som bara liksom spruckit med tanke på hela höstens röra. Prat och prat och så lite gott vin, snacks, ost och kex och så helt plötsligt var klockan över 23 och pendeln. Bara att dra sig mot tunnelbanan och försöka hinna med sista pendeln. Vi hann med pendeln och var hemma närmare 1 på natten. Kändes väldigt taskigt mot Mannefredde för helgerna är hennes med oss båda när KA är ledig vill säga.
Det var väldigt roligt att ha hunnit med det också och tillsammans med oss alla som var där. Jättemysig lägenhet och i mörkret med den vita snön ute såg området väldigt fint ut. Jag tyckte att jag kände igen mig en del i både delar av köket och så hallkorridoren, nästan som i Göteborg. Mina ord till trots var det nog svårt att se men kanske, kanske satte sig tanken där ändå.
En typisk grej med mig är att känslan av att ha pratat för mycket, låtit munlädret bara gå och lämnat efter mig önskemål att tig för fan. Det stör mig att det alltid skall kännas så men denna gång gick det faktiskt fort över, redan morgonen efter var den gnagande tanken bara borta. Men jag kan ju aldrig veta om det var så det tänktes eller inte. I ärlighetens namn vill jag nog inte veta det heller så att jag vågar tills nästa gång.
Jag är efter min tid men skriva skulle jag och det har jag nu gjort.