Författare: Carina

Men vi väntar lite med middagen en stund till för ingen av oss är direkt hungriga ännu. Soppan blev lite hot (engelskt) om man jämför med mitt vanliga resultat men det är godare då. Ganska enkel maträtt som är både billig och väldigt god. Ursprunget är givetvis från Liberia, peppersoup, och skall egentligen innehålla piri-piri men det fanns inte förr så vi använder Sambal Oelek istället. I går såg jag piri-piri på Coop i Bromma men det vågade jag inte köpa för då skulle vi kanske inte kunna äta soppan.
Jag började skriva detta vid 15 tiden och nu är klockan över 18. Söndagen smet fort kan man bara säga. Tänkte få ut en bild på maten men KA har strul med kameran så vi får se om jag uppdaterar senare för nu är det definivit dags för middag och hungriga är vi alla 3 (jodå, Mannefredde vill äta hon också)

Trodde käre mor skulle vara med på UR i Ettan 16:55 med det konstprojekt hon är med i men antagligen hade jag senilus dementus när vi pratade sist eller så har jag verkligen blandat ihop äpplen och päron. Det var ett program om smärta, det första i en serie program om smärta. Jag trodde att mammas kompisgrupp från Värkstaden skulle visa sina målningar, dvs visa vad man kan trots smärta. Det kommer antagligen i något av dom andra programmen men jag lär väl fråga ordentligt.
Mamma är duktig på att skapa och då speciellt att måla och det började efter skilsmässan när hon vågade sig på att se sina drömmar och följa det hon kände lust över. I början fick vi alla kakelplattor i födelsdagspresenter, julklappar osv, senare blev det mer på porslin och det blev samma gåvovända där och nu målar mamma mer på papper. Jag är ingen konstkunnig men jag gillar det mamma har gjort och gör. Både kakel, porslinet och vad det än blir vi får i nästa omgång är roligt att få, särskilt eftersom allt är personligt gjort åt var och en av oss barn och barnbarn. Tessan har massor av tallrikar och assietter, vi har uppläggningsfat, kakfat mm, vi har alla (barn och barnbarn) egna muggar osv, osv.

Artikeln i helgen om flickorna som först utsattes för ofredande som sedan mot den ena övergick i ren våldtäkt i en tunnelbanevagn med andra människor som såg det hela utan att ingripa. Hur i helvete är dessa människor som satt och såg på funtade? Finns det inga poletter däruppe som liknar vanligt vett?
Förbannad är milt beskrivet vad jag kände när jag läste den ena efter den andra av artiklar om hur det hela kunde ske för öppen ridå. Det var inte ens så sent på kvällen. Turligt nog rusade den andra av 15 åringarna och fick fatt på tågföraren som reagerade och tillkallade Polis. Allt finns på bevakningsfilm så någon rättvisa blir det i slutänden.
Jag hade inte tvekat, om det så hade krävts, hade jag pucklat på människan, människan som dessutom var nygift och 25 år gammal enligt media.
Vi får tydligen det samhälle vi gjort oss förtjänt utav och inte blir det mindre av den varan. Snart har vi skräckfilmsscenarion där ingen vågar sig ut och där om någon vågar sig så blundar resten av världen för vi vill absolut inte riskera något, vi vill absolut inte beblanda oss i något som inte rör oss personligen, vi vill absolut inte vittna, vi vill absolut inte en helvetes massa saker som kan bli obekvämt för oss.
Problemet är att vi faktiskt gör livet mer obekvämt för oss genom denna nollreaktion. Vi accepterar att sådana här saker sker mitt framför ögonen på oss, vi acceptererar brott oavsett form genom att inte agera.
Den som inte vågade handgripligen kunde åtminstone haft stake nog att antingen ringa polisen, dra i handbromsen eller göra annat för att påkalla hjälp men nejdå hellre sitta tyst och låta saken ha sin gilla gång och sedan kliva av tåget och skaka av sig det hela. Kvalen kanske kommer efteråt men då är skadan redan skedd.
15 år och fullt av åskådare, jag undrar vilka sår och konsekvenser det blir för den flickan och hennes kompis för skador undslapp nog ingen av dom och då pratar jag inte om dom skadorna som läker utan dom som finns inunder det synliga.

Grattis fröken Wesenlund. Nu börjar jag verkligen bli gammal känner jag om jag tänker efter. 26 år sedan fanns det ett litet, litet knyte som föddes 14:29 så än har det inte skett men värkar hade jag massor av redan vid 6 tiden på morgonen.

Kulturbloggen uppmanade mig att svara på detta so here goes men först reglerna.

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga här korta reglerna i sitt meddelande.
Längst ned i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela om att de är utmanade.

Det sista i regelverket avstår jag ifrån, alltså att meddela andra om att dom är utmanade utan skriver så här, anta utmaningen om du har lust och meddela mig det här, antingen genom trackback (länkning) eller kommentar.

Konstiga ovanor eller egenheter blir lite fel för ovanor och egenheter är väl alltid konstiga annars vore dom varken ovanor eller egenheter.

1. Jag vill alltid ha en cigg innan det skall ätas och det är idag mer än vanlig ovana än ett behov som det var tidigare.
2. Jag kan aldrig hålla käften när jag ser en film jag engagerar mig i. Tom när vi såg filmen Babe satt jag och tyckte att hon skulle akta sig, jag menar är jag vuxen eller har jag bara stora problem med verkligheten!?
3. Jag måste läsa innan jag somnar annars kommer jag inte riktigt till ro, det räcker med en sida om jag är så trött men läsa måste jag.
4. Tala först och tänk sedan har alltid varit jag i ett nötskal och det är en väldigt störande egenhet som jag gör vad jag kan för att lindra men jag har nog svåra störningar på den fronten.
5. Pratar gärna med djur, dessa diskussioner kan vara oerhört givande faktiskt och egenhet är det i de s.k. normalas ögon 🙂