Författare: Carina

gäller väl alltid för en ny månad så here goes för nu är det en ny månad. Vi har inga nya möjligheter vad vi vet men vi har inte gett upp på några som helst plan. Vi har bestämt oss för vad vi åtminstone skall göra oavsett vad som händer. Det stora problemet är bostadsfrågan för vi får som sagt inte hyra något och utsikten att bo och verka på ett vandrarhem är inte ett alternativ för framtiden.
Hur det praktiskt skall gå att lösa vet vi inte heller men vi har iaf två olika planer och dom båda kräver samtal med myndigheten samt att myndigheten ser till allmännas bästa vilket är deras skyldighet. Allt beror på hur mycket dom vill dra allmännas bästa och villigheten att göra det som på sikt är bäst för alla oavsett om vi får bo var eller inte. Tid för dessa samtal får vi på måndag.
Plan 1: Att vi bor kvar, varken mer eller mindre och betalar det uppgjorda hela vägen ut. Skulle vi inte göra det så finns ju alltid möjligheten att ta bostaden innan preskribtionstiden gått ut. Det borde vara en bra deal men man kan aldrig veta.
Plan 2: Får vi inte bo kvar vill vi putsa till bostaden så att mesta möjliga fås ut vid försäljning för det är inte värt det lilla det ger i dagsläget. Skall vi förlora vårt hem kan vi väl åtminstone göra det för vad det kan bli värt, rättare sagt vad dom övriga går för i samma område. Får vi till denna variant så krävs det lite (en hel del) fixerier som kostar och då måste vi få uppskov några månader för att kunna bekosta detta. Vi blir inte skuldfria men det kan bli okej trots allt men det är INTE vad vi varken önskar eller vill.
Vi har anmält oss till bostadskö även om vi vet att vi inte är aktuella för att få hyra. Dom två kommunala i både Kungsängen och Järfälla.

ganska fort och i dag återstår bara den kaotiska och ofattbara känslan av att hur fan skall vi få fram ett ganska ringa lån/pant för att säkra boendet. I den krassa verkligheten är det vad vi förstått det enda som kan lösa situationen.
I dom fall vi kikat på så har dom med bostadsrätt kunnat få hyra bostad inom sin kommun. Vi vet att så inte är fallet i dag, bostadssituation är en helt annan 2006 och grundregeln är att man inte får hyra ens knappt med betalningsanmärkningar och än mindre med skulder. Argumenten att vi kan få annat boende faller då platt som en pannkaka, det går inte idag. Det är ett argument som från vår sida borde väga tungt.
Känslan av sorg är ganska tung och glädjen över att solen faktiskt skiner idag finns inte att uppbringa. Håglöshet man det jämföras med. Jag har kikat ut på baksidan där KA slet med det som skulle bli en damm innan vattenskadan ställde till allt och kände att ja, det blir aldrig vad vi tänkt. Detsamma kom över mig när jag tittade ut på balkongen, meningslöst att ens skotta bort det sista av snön och ställa i ordning för vi kommer inte att ha någon som helst glädje över den.
En del tycker säkert men vad fan, det ordnar sig nog. Då undrar jag hur skall detta ordna sig så att vi har någonstans att bo. Vårt hem sedan väldigt många år som vi verkar mista pga en vattenskada till råga på allt som vi levde mitt i under 6 månader dessutom. Det tragiska i kråksången är att vi kommer att vara helt skuldfria inom den föreskrivna avskrivningsperioden, dvs vi kommer att ha betalat tillbaks vartenda öre om vi kan fortsätta bo och arbeta.
Maktlösheten är så total.

men vi börjar bli arga och då kanske det blir lite fighting spirit över det hela istället för handlingsförlamning av chock. En chock var det som grädde på moset över allt annat som skett dom sista åren. Vi planerar för att det händer men inte utan att plocka fram allt vi kan av motåtgärder som vi överhuvudtaget kan komma på. Jag har fått tips och råd av en arbetskollega som plockat fram rättsfall både med och utan benificium och vi synar dessa på allt vi kan.

KA sitter just nu och läser och skriver kråkor. En handlingsplan för framtiden är ett måste och den måste göras i flera steg. Vi försöker göra vad vi kan för att överleva mentalt men det är svårt och maktlösheten är stor. Ibland önskar jag att jag vore troende och då helt kunde förlita mig på h*n där uppe men samtidigt är jag så tacksam att jag inte är troende för då kan jag bara förlita mig på min man och mig själv.

Tack och lov att vi har varandra, tack och lov att KA finns där. Solen skiner ute och ingen av oss har varken tvättat oss eller så men kaffe dricks och handlingskraften känns som att den är på gång för vi skall inte gå under utan att ha gjort allt i vår makt.

En dusch och sedan lite mer plan för framtiden och den mentala överlevnaden. Kanske ge ut den som bok sedan och bli miljönärer, det vore något det. Drömma kostar heller ingenting, sicken tur det ändå är. P.S. Jag vill också synas på nya bloggkartan

och det har jag inte gjort heller men känslan har varit densamma. Inga besked förra veckan men nu vet vi och ångesten är total. Ny värdering kommer, pga. vattenskadan och dom resulterande reparationerna = värdehöjande, att göras under maj månad, eventuellt redan i april. Känslan är lik den när vi insåg att det bara fanns en väg att gå för snart precis 3 år sedan. Det är inte lika kaotiskt i huvudet men i övrigt så…
Om inget händer som kan förändra läget tar dom hemmet. Det spelar ingen roll att vi betalar det överenskomna varje månad och håller vår del av avtalet när vi nu har en tillgång, som läget är i dag pga vattenskadereparationerna, för dom vill ha allt. Grejen är att tar dom hemmet så slutar vi båda att arbeta så får dom inget mer än detta, skall vi förlora skall dom förlora är vår enkla sanning. Med enkel matte så är det dom kan få ut av hemmet detsamma eller under det som vi betalar in under 1 år och då blir facit att dom förlorar dom resterande 4 åren om vi blir bostadslösa men det argumentet biter inte och jag tror inte att myndigheten resonerar så heller.
Jag hatar mars, jag hatar detta och jag vetefan hur det skall gå att lösa. Jag och jag, vi är två och vi är båda i lika mycket vanmakt. Nu skall jag gå och duscha så kanske hjärnan kan tänka fast i dagsläget hjälper inte det.

och det känns skönt bara jag kunde få sova ut ordentligt också men det går inte. Det har inte gått på rätt många veckor, redan sedan i höstas faktiskt. Jag menar inte sova tills 10 snåret men bara längre än 6 en morgon vore väldigt trevligt. Det skulle kännas som rena lyxen att få sova tills 8. Det sorgliga är under dagen sedan är jag så trött så det finns inte och kan somna sittande men om jag lägger mig och vilar så kan jag sova i flera timmar. Råkade sova över 4 timmar och blev alldeles förskräckt men somnade sedan snällt tidigt på kvällen ändå en av de senaste helgerna. Därför går det inte så bra att ”vila” middag heller 🙂
I morgon är det fröken Sofias 3 års dag, åren har verkligen sprungit sin väg. Vi skall dit en kort sväng om jag inte somnar före (visst är jag negativ men vad f*n, jag är bara ”mänska”) Fröken är rolig att träffa även om första minutrarna alltid är i blyghetens tecken. Lite längre har hon blivit och tur är väl det, annars vore det illa.
Senare i morgon skall Mia´s mamma Riita komma och äta tacos med oss. Det skall bli kul att sitta i köket och bara vara ett tag, det är alldeles för länge sedan. Kul och kul men skönt att få vara och i ro.
Söndag skall KA försöka laga det trasiga avgasröret för det är besiktning på fredag.
Måndag är det visning för närmast sörjande men jag klarar inte det, jag vill inte, jag vill minnas Mia levande. Thewitch fyller år.
Tisdag fyller KA och Carra år och KA jobbar för första gången sedan B-12 bristen upptäcktes. KA mår bättre och det domnade/krypningarna har gått ner från under knäna till att bara vara i tårna men dom är väldigt intensiva. KA mår också mycket bättre i huvudknoppen och har fått lusten tillbaka i en del stycken. Myndigheten ger besked om vad vi kan vänta oss.
Onsdag fyller Sandra år (Hebbe och Sessan ”mamma”). Hoppas jag hinner det jag skall under dagen utan att vara kvar för länge och det gäller alla dagarna i sak.
Torsdag lika som onsdag angående jobbet.
Fredag, KA´s moster Gurli begravs klockan 12, ledig från jobbet. Tacksam att Mia´s begravning inte blev denna vecka utan den 30:e mars.
Oj så har den veckan försvunnit på en gång bara så där och så börjar vi om från början med helg.
Förresten, ha en trevlig helg, jag skall göra mitt bästa även om jag är gnällig som fan.

för varje gång någon som inte har popup stopper så poppar ilead.track.it med reklam. Det känns trist för den har hängt med sedan jag lade dit något som kunde liknas vid räknar. Reklamen kommer från en dold kod i Nedstat, fy så fult att göra så utan att meddela sina användare.

och jag har lyckats med några, dom har varit relativt övergående katasrofer och gått att snabbt reparera utan att det i sak varit katastrofer, särskilt när man kikar i backspegeln. I går gjorde jag antagligen en som slår alla andra och hur jag skall lösa den vet jag inte. Jag begriper inte hur jag lyckas så fatalt. Fel lista = fel information till slutmottagaren där allt hänger på en skör tråd redan. Hur dum får man vara!
Jag begriper inte att jag lyckats och kan bara begripa en enda sak, jag är trött men det i sig är ingen ursäkt bara en möjlig förklaring för just nu är det lite mycket för mig. Sova, jag borde sova men si det gick inte så bra.

blir den 30 mars. Jag gruvar mig, vad gör då inte dom absolut närmaste?

… talade en röst och sa ”Le, ty det kunde vara värre.” Vi log och det blev värre.