Författare: Carina

Jag tänkte mycket på förr när KA och jag var Farsor och Morsor på Stan (det var så vi träffades) och vi nattvandrade under helgerna hela året men särskilt mycket under lite större helger och oftast var det tråkigt nog bra fest väder som resulterade i mer fylla och mer bråk och fler hamnade på Maria Ungdom. En typisk sådan helg var just Valborg.
Målet var att dämpa, att vara vuxen men samtidigt stötta inte fördöma. Det var roligt även om det var tungt en del gånger för det var en hel del trasiga barn som inte hade något särskilt engagemang hemifrån. En del barn sökte sig till oss vuxna som inte moraliserade utan fanns där.
Jag minns flera särskilda tillfällen men ett speciellt. Det var två flickor som hade försvunnit (rymt) från en annan ort i Sverige, långt från Stockholm alltså. Det var under Vattenfestivalen och det kryllade av folk precis överallt. Det var under Vattenfestivalens början (något av dom första festivalerna). Någon av flickornas föräldrar har kommit upp och går med en av våra grupper. Vi hade fått bilder av Socialen eller Polisen att kika på och sedan gick vi i mindre grupper runt och höll ett vakande öga på de ”halvvuxna små”. Jag minns det så väl, mitt i allt kaos och på väg från Sergels Torg ner mot Kungsträdgården så ser jag flickorna. Jag ser dom mitt i allting och blir först osäker men så vet jag att det är just DOM, ingen annan reagerar först.
Tänk den känslan iaf att vi lyckades ”rädda” tjejerna och flickorna kom lyckligt iväg med sina föräldrar utan att ha kommit till någon större skada. Jag var salig i flera dagar för den känslan var ganska stor. Det var yngre tonårstjejer som ville till Vattenfestivalen och inte fick. Jag har för mig att dom kom nerifrån, närmare Göteborg. Det hade inte hänt dom något heller och det var nog det bästa.

eller fel, dagen tog aldrig slut. Men känslan över Valborg existerade inte så dagen var liksom inget märkbart för min del. KA jobbade och övriga familjen gjorde egna saker så det var bara jag här. Så ensam har jag nog inte känt mig på länge, det blev en aning tycka synd om mig själv där jag grejade mellan låtarna som spelades på min dator med att torka av skåp och golv och spela spel på datorn. Man kan känna sig oerhört ensam fast man inte är det men insikten av att varken KA eller jag egentligen har några kaffekompisar som man kan ta en snabbfika med, beklaga sig tillsammans med eller göra annat vardagligt var väldigt påtaglig igår och det kändes jobbigt för min del och nu när jag tänker på det så är det jobbigt också.
Socialt umgänge är viktigt men samtidigt är det svårt när man, som både KA och jag, faktiskt är kräsna och jag iaf backar undan där jag inte känner mig hemma. Det vore roligt att kunna fika med någon som kunde finnas mer i närområdet eller bara ta en promenad på kvällen. Samtidigt så är det så att är man som jag så finns det lättare saker i livet 😉 Tur att jag har ett jobb som är ganska roligt även om jag får jobba mer än skäligt. Med tanke på jobbet så kom jag ikapp under lördagen men det tog också dryga 5 timmar av dagen.
På kvällen började det låta som att någon stod och rev och slet i saker som dunkade mott väggarna och fler än jag reagerade för efter ett tag var vi några som stod och glodde på balkongerna men inget synligt syntes så jag antar att det var rejäla ”bomber” som small även om det varken luktade eller syntes något. Skumt för med den effekten borde det ha luktat rejält med krut.
En långhelg med åtminstone en ledig dag tillsammans, idag, och det känns bra. Jag liksom tappar mycket fart när jag är solo och får inget gjort, inte på det sättet jag skulle vilja.

på jobbet och även om jag var kvar både i torsdags och fredags så måste jag göra några timmar nu och eftersom KA börjar tidigt åker jag in samtidigt med honom. Jag hade inte minsta lust att kliva upp och kunde ha, för en gångs skull, sovit länge som det känns. Jag får väl vila middag istället.
Annars inget särskilt förutom att KA jobbar i morgon också men då från 12 till 21:30 så brasan blir utan oss för solo går jag inte. Fast på måndag är KA ledig och då kan vi ta det lugnt eller så kan vi göra ett ryck och röja.
Mannefredde blir iaf glad över sällskapet och tur är det väl att någon blir glad med oss.
Polarna gökmänskorna och dess gökar flyttar långt bort i dag och DET är så trist även om det är roligt för dom. Meningen var ju förra sommaren att det skulle åtminstone doppas tårna i dammen men en vattenskada kom i vägen så dammen blev aldrig klar och nu…. Hörrni ni J och S, kör för fasen försiktigt, återrapportera när ni landar please (rösten är bättre och väl brukbar).

och DET gillar jag väldigt mycket. Ett väldigt enkelt script Tcode, eller plugin som det är, skapar ett tillägg till alla trackbacklänkar och det ser bara människan med blotta ögat. Det går INTE att via script automatspamma längre. Koden skapas automatiskt av ett java tillägg i MT´s javamall. Vill någon ha det så går det att hämta här
Jag använder enbart Tcode för Ccode orkade jag inte felsöka i går kväll för något missade jag där tydligen. Än så länge har jag/vi inga spamkommenterar så jag behöver just nu inte bry mig så mycket. Det finns ett måste och det är att alla bloggar som ligger under samma installation, i vårt fall 9 stycken, måste använda sig av detta och då uppdateras via javascriptet och en rebuild av alla individual entries. Det gick bra det också men några måste jag ff fixa det på, jag har några testbloggar för olika saker och med olika funktioner som tydligen aldrig blir klara.
Kika själv på en trackbacklänk så ser du dom extra siffrorna efter den 3-siffriga tb adressen till inlägget.

Jag är nyfiken på om kommentarerna fungerar bättre nu och om tillgängligheten på sidorna funkar bättre nu? Skulle det göra det så var en av några plugins som drog ner funktionerna och gjorde så att saker och ting skevade ur.
En annan, viktig sak (för mig iaf), pga av den ökade trackbackspamningen som sker så uppdaterar jag våra .htaccess filer varje dag (i den mån orken finns) för att spärra ut dom från att ens kunna komma åt domänen. Dom spärras via Autoban pluginet till MT så det är bra men jag vill inte bara rensa där. Skulle du eller någon du vet bli spärrad så säg till att så är fallet. Kan du inte komma åt att kommentera om du läst detta via RSS så maila mig. Klicka på mitt namn längst ner i inlägget eller skriv till cwj[krumelur]domänet (gokboet).nu. Jag övertydligar mig en aning, ta bort [krumelur] och ersätt med @ och domänet är ju lätt, gokboet och punkt.nu är också enkelt. Jag gör allt jag kan för att undvika spam, förlåt om jag är grekisk.
God natt!

Jag har en undran jag gärna vill höra andras åsikter och det gäller när man är sjuk och känner sig sjuk men samtidigt bara har massor med det måste, det måste göras osv, osv. Jag skämdes faktiskt för att jag var hemma trots att jag faktiskt var sjuk. Hur hanterar man det? Gör man inte det? Inget att bry sig om eller är man sjuk så är man sjuk och inte är det mer med det.

Jag for in för att inte lämna efter mig röra i måndags och drog hem så fort det var klart i och sedan hade jag bara dåligt samvete trots att jag mådde vidrigt och var helt överkörd med minst en bulldozer som kroppen kändes. Orkade inte ens skära köttet till köttsoppan så kraftlös var min kropp. Jag hade inte ens ro att ligga och faktiskt vara sjuk även om jag låg.

Jag vet att många skiter totalt i jobbet och klarar det, en del utan att vara sjuka ens, jag begriper bara inte hur.
Var går gränsen för ens eget välbefinnande och ansvar för jobbet?

Jo, jag jobbade idag och länge dessutom 😉

En liten parantes angående inloggningsuppgifter under dagen under mina sidor, det var något som blev fel när teknikern höll på att fixa en sak och inget skalll loggas in på, inget lösenordsskydd vad gäller mina sidor.
P.S. Tusen tack för att ni sa till om detta för jag hade ingen aning alls.

Tiden går fort, det känns knappt som vi hinner med någonting. Sedan sist så har dessa saker hunnits med:

• Torsdag – Börjat djäklas i halsen och rösten går åt whiskey hållet
• Fredag – Käre M har fyllt halvvägs dit :), Grattis efterskott
• Fredag – Käre pälsboll Gubben fyllde sina runda 16 – stilig herre trots dom grånande stråna
• Lördag – Kristoffer (Stoffe) fyllde Gubbe, 30 år alltså – vi grattade på plats
• Söndag – Låg och tyckte allmänt synd om mig själv
• Måndag – jobbade under förmiddagen och sedan hem och fortsätta tycka synd om mig
• Tisdag – hemma och tyckte mycket synd om mig
• Onsdag – äntligen börjar det sjukliga vända och aningen energi har jag återfått

Tänk vad fort en vecka kan gå. Tyvärr blev inget det som var tänkt iom att även jag blivit förkyld och ynklig ;). Vi hade tänkt besöka Kungsträdgården och deras trädgårdstjossan, likaså bloggträffen på Söder. Innan det hade vi tänkt vara lite mer sociala hos Stoffe men orken fanns inte hos mig alls.
KA har krattat en del och rensat så nu har tom badkaret fått respass från balkongen (badkaret som hamnade på balkongen med skalkvinnorna i när vårt hem såg ut som en byggarbetsplats i nästan 6 månader förra året). Mannefredde har redan varit ute en del vändor och tycker livet är underbart därute.
Oj, klockan är väldigt mycket så jag säger god natt och sov gott hoppas jag.

Jag säger bara en sak, TACK! Det är en fröken som tänkt på oss och donat en del. Det är väldigt omtänksamt och mail kommer till var och en. Vilken omtanke och vilket engagemang och jo rörda blev vi väldigt för detta är vi inte riktigt vana vid .
Nu måste jag i säng och som sagt mail kommer men inte ikväll, slutare än slutast.

Här sitter jag och funderar helt solo om vi nu bortser från alla dammråttor som glostirrar på mig, pälsbollarna som ligger och latar sig samtidigt som dom hårar ner våra sängkläder så man kunde sticka tröjor av allt, Mannefredde som precis vaknat och nu njuter av att sitta i fönstret på hennes sittpinne (Hennings konvalesens pinne) och sköldisarna som solar på glasskivan, KA jobbar ännu dryga 6 timmar och solen skiner utanför och så sitter jag alltså här.
Helgen bara försvann i lätt mental kaos men det är vi ju vana vid här om jag skall vara sarkastisk eller negativ eller vilket som. Långfredagen var tänkt som middagsdag eftersom KA var ledig och sedan var det databasfixerier, möten och några timmars jobb och vila resten av helgen. Av det mesta blev intet även om vissa delar blev något av. Jag har gjort det som inte hanns med, rättare sagt var tvunget att göras på jobbet, vi åt middag på fredag men den blev inte ens i närheten av det vi tänkt. Resten av tiden har ägnats åt vad fan meningen med allt är egentligen. Detta har inget att göra med bostaden alls utan betydligt viktigare saker.
Önskan om det kan vara oskyldigt är total men frågan är hur det är på den fronten egentligen och med facit i handen om hur saker har farit fram och varit är undran om hur troligt det oskyldiga är. Tänk om, jag önskar så att tänk om blir rätt denna gång, bara en gång kan det väl bli rätt, snälla.
Det jag känner mest är varför skiter sig det mesta för somliga och andra glider omkring på sina satans räkmackor och fattar inte ens hur det är att vara panka eller ha andra normala vardagsbekymmer. En del människor verkar totalt främmande för svårigheter som är en del av dom flestas vardag även om problemen inte skymtas.
Ibland har jag frågat mig varför om många saker under livets resa och någonstans har jag alltid kunnat se att okej en erfarenhet rikare men nu finner jag inte den meningen alls för vissa erfarenheter blir man inte rikare av. Jo säger säkert någon, alla erfarenheter gör en rikare och då svarar jag frankt att skit på dig för du vet inte vad du pratar om. För den delen undrar jag varför somliga skall vara rika på erfarenheter hela sitt förbannade liv och andra inte. Jag tycker också att någon förbannade gång kunde väl mer tid ges mellan skiten så att man faktiskt mäktar med trots att man egentligen inte gör det.
Vad fasen skriver hon om tänker kanske en och annan och det får ni isf fortsätta undra för här skriver jag det inte men känslorna kring saker och ting platsar här för det är som sagt min Tankebok oavsett om den är begriplig eller inte för jag vet precis vad jag skriver om.

I brist på en äkta kyckling gör jag en variant och det är en riktigt tjusig påskkyckling även om hon skulle bli nog så arg om hon fick veta att jag lånar henne som en kyckling eftersom det är det minsta hon är.

Ärligt stulen är bilden också, rättare sagt lånad hoppas det går bra ändå. Fröken rosthuvad vitbukspapegoja Shirley Klump som bor tillsammans med Herr Bert och Sessy Messy med päron såklart. Visst är hon vacker, jo det är våra svarthuvade också men Shirley är bara så vacker i färgerna (hon var inte så tjusig som liten)