Författare: Carina

”Ja vi elsker dette …” och ja, jag är ff en tvättäkta norrbagge och kommer så att förbli hela mitt liv.
Grattis alla landsmän och grattis också till KA och mig på vår förlovningsdag som vi faktiskt gjorde på Langhus hos mina föräldrar då en gång för 13 år sedan.
Här kan man läsa lite om dagens program i Oslo. Det viktigaste av allt är alla studenterna och deras grand finale. Om någon råkar veta en sida med live webkam på 17:e mai tåget så snälla ge den till mig.

blev det till middag i går även om middagen blev lite sen. Vädret var inget riktigt uteväder och energin kom till mig lite sent (KA började tidigare) men tillsammans fick vi en del gjort bara sådär. Golven blev skurade, köksskåpen avtorkade, Mannefreddes bur storstädad, kylskåpet rensat och avtorkat inuti, sovrummet avdammat och fixat med och till sist då maten. Det är gott att panera fisk och nästan den enda fisk KA äter för han gillar egentligen inte sådant som är under bryggnivån, allt från vattnet alltså.
Det var helgen i ett nötskal, rättare sagt söndagen för på lördagen envisades jag med att försöka sitta i solen och jag hade ett täcke med mig som jag satt med så fort molnen kom vilket var ganska ofta.
Tusen tack för alla grattisarna på vår bröllopsdag som blev mysig och lugn även om mina planer gick lite om intet. Vinet tog vi varsitt glas på lördagen istället.
Ojdå, klockan är mycket – ciao!

Vilken himla usel start på det varmare vädret även om jag fick anstånd i cirka en vecka. Förutom Ventolinet som jag alltid måste ta så fick Pulmicorten sättas in så att jag får andas bättre och för optimal effekt så skall kortisonet i först och vidgande efter ca 10 minuter och så måste jag nog börja ta lite Acetylsystein också (slemlösande). Nasonexet är givet för nysningarna och sticket i näsan men Lomudalen för klierierna i ögonen är många år sedan jag behövde använda. Boost doser av Zyrlexen, rättare sagt Cetirizinet, har inte gjort det den brukar ordentligt heller förutom att ge mig huvudvärk och konstig mage (illamående).
Notan för härligheten var halva månadsbudgeten som bara sa försvinn på Apoteket och jodå allt går på recept som jag grejade i veckan, jag hade kvar mediciner så jag klarade början. Drygt halva högkostnadskyddet på en gång för allergimediciner trots att det är billigaste alternativen är hårt
Normalt brukar det räcka med boost av tabletterna och så lite extra doser av Ventolinet och lite nässpray men det gör det inte och det värsta av allt förutom kostnaden är att sömnen blir svår och inte bara för mig utan för kär make också. Jag får nog börja varva frysta täcken med varandra och likadant med kuddarna. Det fungerar faktiskt att frysa ner. Ett annat tips jag hörde på Radio Stockholm var att duscha precis innan läggdags och då inklusive hårtvätt för då försvinner det som hamnat i håret under dagen och stör mindre på natten. Varför frysa sängkläder är för att då dör oren som många reagerar på vilket då underlättar sömnen.
Mycket gnäll var det här. Måndag morgon och solen skiner än så länge utanför, ha en bra vecka.

Jag menar att engagemang förändrar men frågan är snarare om det förändrar något i längden. En annan viktig aspekt är hur engagemanget ser ut, stannade det vid symbolen eller?. Det har skrivits en hel del om Bobby och säkerhetsnålstanken och rosorna. Det har skrivits att det inte gör varken till eller från utan bara dämpar samvetet en stund och liknande åt det hållet.
Är det så att du tar till dig en ide/tanke, som tex jag gjorde om säkerhetsnålarna, och sedan bara låter det vara vid just det att skriva lite och lägga in bilden och inte mer så var det och är betydelselöst och hade ingen annan mening än möjligtvis ett sätt att haka på, döva ditt samvete eller vad vet jag hur just du tänkte/tänker. Det går inte att tro att bara för att man gör en sådan sak så förändras läget för någon. Det krävs faktiskt mer än så för att symboliken skall ha en innebörd och stå för något riktigt engagemang.
Åsa undrade i hennes text vad det är vi ser egentligen och det är en springande punkt i allt som vi med facit i handen visst borde ha förstått osv. Ofta så reagerar vi på något som kanske inte stämmer alla gånger men tänker att det nog inte var något eller så avfärdar vi det med missförstånd alternativt så lägger vi det bara åt sidan och tänker inte alls mer. Det är dessa saker som måste förändras hos oss i första hand, alla vi som reagerat på det som drabbat Bobby för det är många fler där ute både små och stora, barn och vuxna. Vi måste göra lite mer som Anna Wahlgren skrev, skrik mer.
Ordbankaren skrev om att rangordna engagemang och att rangordna kan jag inte se att det handlar om i Mickeys text utan mer att ”och vad händer sedan då”. I den texten och det jag tolkat håller jag med hela vägen förutom att det visst är meningsfullt att uppmärksamma så länge det inte stannar vid det. Tycker dom av oss som visat att vi reagerat med antingen skriverier, säkerhetsnålar, rosor eller vad det nu månde vara att det är bra sedan då var allt bara ett spel för gallerierna och vi en samling goda kålsupare hela bunten.
För att kunna förändra måste vi börja någonstans och eller med något. Bobbys situation och det som drabbade honom är tack och lov inte vardagen för många utsatta men det finns många utsatta som har ett helvete varje dag. Många av dessa utsatta (barn, vuxna, pensionärer, handikappade osv) är beroende av att du, jag, grannen, vännerna osv faktiskt reagerar när något verkar vara fel och det hur lite vi än vill, orkar, förmår reagera. Var och en av oss måste ta vårt mänskliga ansvar och inte bara förfasas utåt sett, det finns mer att göra än så.
I mina ögon är den som märker något men inte reagerar med ett agerande en tyst medgivare även om det låter hårt och för mig är det den springande punkten i att engagera sig eller inte.

Del ur en konversation på jobbet:
Jag säger:”xx hjälpte mig att konka in…”
Kollega frågar:” hjälpte xx dig med kokain?”
Jag frågar:”va?”
Kollega säger frågande:” hjälpte xx dig med kokain?”
Jag garvar och svarar: ”nej, xx hjälpte mig att KONKA IN kartongerna”
Det kan bli väldigt fel ibland och jag pratade för fort och kollegan hade huvudet fullt av annat.

Det var 1994 och Kristi Himmelfärdsdag – en torsdag och om några timmar skulle vi gifta oss. Klockan 9 denna dag för 12 år sedan skulle jag in till vår dåvarande granne Lotta som dagen till ära skulle fixa mitt hår (hon var och är hårfrisörska). Natten hade varit alltför kort och så sov KA och jag på köksgolvet på en enkelsängsmadrass för lägenheten var full av föräldrar och syskon samt några barn.

Jag var inte ett dugg nervös men det slog mig senare när vi kom fram till kyrkan och jag väntade på att Helge skulle föra mig fram i kyrkgången. Just då slog det mig och knärna vek sig nästan. Helge hade ett fast grepp om min högra arm och jag andades psykoprofilax hela vägen fram och gifta blev både KA och jag, tänk va!

Fler familjefoton i allsköns röra finns i Gökalbumet

Jag har läst, tänkt och kan för mitt liv inte acceptera ens tanken på vad som har skett med Bobby och många andra liknande Bobby. Jag har svårt att ta till mig den totala avsaknaden av vad som verkar vara känslor när mamman berättar vad som hänt, det är precis som att hon berättar utifrån sig själv på något vis, som om hon vore avstängd.
Jag har läst böckerna om Dave Peltzer som Dave skrivit själv, Bobby kommer aldrig att kunna skriva något själv för han finns inte längre i livet. Människor är vidriga och vi är människor, vi måste reagera mer, bry oss om mer och faktiskt, hemska tanke, lägga oss i mer och det gäller både barn och vuxna när vi får en känsla av att något är fel, låt det inte stanna vid bara den känslan bry dig om gör lite till.
Vendettabettan har satt igång en säkerhetsgrej för barnen. Det kostar inget att engagera sig men utan engagemang blir kostnaden enorm. Tycker symboliken med säkerhetsnålar var suveränt och ganska logiskt när jag läste hur hon hade tänkt med nålarna.
Så lille Shaun då som verkligen har hamnat i kläm, där måste myndigheterna sätta stopp, det är helt sjukt att det går att dömma ett sådant domslut som strider mot det uppenbara. Det känns som att engagemang á la Kimberley behövs igen. Det var år 2000 Kimberley blev ett namn i var mans mun.

men så är det och läse-/kommentarskretsen den krymper snabbt om vi nu räknar bort spammarna och robotbesökarna som tar vad dom vill ha 🙂 trodde dom.
Inget nytt under solen egentligen mer än att kär make faktiskt har uppdaterat, kors i taket. Synd har det varit om honom och nu syns det mer i färgskalan att något hänt för det mesta av svullnaden har gått ner. 3 titanskruvar har han numera i käken och det var en väldigt spak make jag gick och hämtade på käkkirurgen på Karolinska Sjukhuset. I går morse såg han ut som att han varit på skönhetsoperation och förstorat både läppar och vänstra kinden och i dag har svullnaden gått ner en aning och istället syns ett ordentligt blåmärke under vänstra ögat.
Helgen blev en solig sådan och jag bidrog inte något egentligen mer än egen vila men jag har förhoppningen att med några lugna veckor med mental ro så kommer även jag med energi och geist åter för jag saknar mig själv på den fronten faktiskt. Just nu är jag bara så dödstrött och det beror antagligen på allt som varit och en del som är och så har allergin slagit till med god kraft och det tar all ork det också. Dubbla doser tabletter, kli i ögonen, stick i näsan och fan och hans moster hela tiden.

och solen skiner, kär make har en ledig helg och kanske, kanske kan vi få njuta av vädret också.
(Bara lite svammel så här innan avfärd mot arbetet) Jag ligger efter med mail men hav förståelse.

Jag behöver hjälp med att hitta var jag kan köpa billig rulltobak. Tidigare har jag fått hem tobak från Göteborg där min mamma köpt 100 gram rulltobak för ca 60:- Jag måste hitta någon tobakist, butik eller kiosk i närheten där jag kan köpa sådan tobak. Det är svensktillverkat och helt acceptabelt att rulla cigaretter på.
Nu har jag 3 paket kvar och dom räcker i 3 veckor och jo jag behöver kunna köpa fler. Kan någon tipsa mig om vart jag skall vända mig så blir jag väldigt glad. Jag vet att fabriken (eller vad det nu är som tillverkar den här sorten) säljer till ställen i Stockholm men jag vet bara inte vilka.
Jo, jag borde sluta röka istället men nu är det inte vad jag undrar över så det är inget alternativ i dagsläget åtminstone.