Fredag och inte vilken fredag som helst

för det är Allhelgonafton och på senare år har det inneburit många unga ute och ofta, tyvärr, bråk. Det har gapats om vuxna ute på stan som saknas och är en oerhörd bristvara och nu minsann skall det engageras, var är dom vuxna? Jag menar dom vuxna som bland annat ställde sig i Kungsträdgården 12 oktober och som en del även senare ordat om våldet bland dom unge ute på stan.

Engagera er för sjutton stå inte bara i ett hörn och gapa om osnutna andras ungar.

Ikväll är det medlemsmöte med Farsor och Morsor på Stan som vi och några till flitiga vuxna skall delta i och efter att mötet slutar tar nattvandrandet vid och det kan bli en lång natt om det vill sig illa. Det bästa är när vi inte behövs men nu behövs vi och det på fler ställen än vi idag kan vara på eftersom vi är för få därute som vill, vågar och kan.

Problemet med att våga så handlar det inte om att våga vara något man inte är utan bara var en ansvarsfull vuxen som står för något och pallar när det blåser. En vuxen som bryr sig om och kan ge en hjälpande hand om det behövs. En vuxen som måste vara vuxen helt enkelt och vuxen innebär inte moralist, sur och tråkig utan en person som står för något och som bryr sig om. Jag menar det är ju för sjutton nästa generation som skall finnas till hands för oss när vi sitter där senila på hemmet, vi måste ju lotsa dom hela vägen ut i vuxenlivet även på nätterna.

Våga vara vuxen du också eftersom du behövs därute.Ett förtydligande av behövas därute det kan tex betyda att du möter ditt eget barn i natten och lotsar hem barnet i trygg förvisning om att familjen är samlad. Ta reda på var ditt barn befinner sig och ta reda på dom faktiska omständigheterna utan att kränka deras integritet ut i vuxenvärlden.

So far so god

men jag är inte riktigt kompis med mig själv så vi får se hur dagen går. Om inte annat får jag åka hem tidigare.

Det börjar bra dessutom, det är lövhalka med förseningar som följd.

Viktigt är för er som huserar på Gökboet att vi har flyttat till en ny server så ni måste kolla er mail för rätt webmailadress. Jag hoppas att mitt mail kommit fram så att ni vet detta, annars får ni höra av er.

På gång igen, skönt och skönt

att äntligen börja bli människa igen och kanske också äntligen kunna använda MT som det är tänkt. Vi har flyttats till en ny server som har både PHP5 och MySQL5 och tanken är att börja köra fastcgi men det orkar jag inte bry mig om just nu. Minnesresurser ströp saker och ting så att det mesta gick trögt om det alls gick. Otroligt skönt med suverän support på ett suveränt webhotell, Binero (f.d. Aleborg)

Tuffa dagar har det varit och turligt nog (hade så ont på vänster sida vid örat uppåt och nedåt sedan tisdagen så jag hade inget val) blev ett till läkarbesök i fredags och då konstaterades öron- och bihåleinflammation och att jag var mer än risig. Ny medicin, Spektramox skrevs ut men jag fick något som börjar på B istället. Spela roll vad men det funkade för jag har börjat känna mig som människa igen. Tack och lov, så risig har jag inte varit på många, många år.

Vem är jag som klagar när det för andra bara går en väg. Vi går alla den vägen men för en del är den vägen betydligt mycket kortare än önskat, behövt, velat osv, osv. Jag har så svårt för just detta när man vet att döden väntar runt hörnet, hur sjutton skall man vara, vad skall man säga, vad fan finns det att säga. Jag blir bara så ledsen så jag vet inte vad jag säger utan orden bara ramlar ur min mun eller så tystnar jag. Vi skall hälsa på men några bacilldjäklar kom i vägen och man besöker inte någon med baciller som tar ifrån det lilla av kraft som är kvar. Det känns som att tiden bara rusar iväg och jag vill inte komma för sent. Livet är orättvist och ganska makabert ibland, rättare sagt hela tiden men det är bara när vi ser det på närmare håll som vi reagerar på det.

Nu skall vi säga hej till syrrans 2 ”barn” som precis har kommit upp från Göteborg eftersom dom har lov nästa vecka.

På gång igen, skönt och skönt

att äntligen börja bli människa igen och kanske också äntligen kunna använda MT som det är tänkt. Vi har flyttats till en ny server som har både PHP5 och MySQL5 och tanken är att börja köra fastcgi men det orkar jag inte bry mig om just nu. Minnesresurser ströp saker och ting så att det mesta gick trögt om det alls gick. Otroligt skönt med suverän support på ett suveränt webhotell, dåvarande Binero (f.d. Aleborg)

Tuffa dagar har det varit och turligt nog (hade så ont på vänster sida vid örat uppåt och nedåt sedan tisdagen så jag hade inget val) blev ett till läkarbesök i fredags och då konstaterades öron- och bihåleinflammation och att jag var mer än risig. Ny medicin, Spektramox skrevs ut men jag fick något som börjar på B istället. Spela roll vad men det funkade för jag har börjat känna mig som människa igen. Tack och lov, så risig har jag inte varit på många, många år.

Vem är jag som klagar när det för andra bara går en väg. Vi går alla den vägen men för en del är den vägen betydligt mycket kortare än önskat, behövt, velat osv, osv. Jag har så svårt för just detta när man vet att döden väntar runt hörnet, hur sjutton skall man vara, vad skall man säga, vad fan finns det att säga. Jag blir bara så ledsen så jag vet inte vad jag säger utan orden bara ramlar ur min mun eller så tystnar jag. Vi skall hälsa på men några bacilldjäklar kom i vägen och man besöker inte någon med baciller som tar ifrån det lilla av kraft som är kvar. Det känns som att tiden bara rusar iväg och jag vill inte komma för sent. Livet är orättvist och ganska makabert ibland, rättare sagt hela tiden men det är bara när vi ser det på närmare håll som vi reagerar på det.

Nu skall vi säga hej till syrrans 2 ”barn” som precis har kommit upp från Göteborg eftersom dom har lov nästa vecka.

Ofrivilligt hemma

och samvetskval är ingen bra kombination alls fast kvalen försvann efter läkarbesöket och orken likaså. Just nu sitter Kurt och Mannfred på min skärm och putsar sig. Vi har precis ätit det som var tänkt som matlådor men som blev lunch/middag istället.

Ingen halsfluss men nog känns halsen som många halsflussar 😉 Halsen såg inte bra ut enligt läkaren men inga streptisar trots det skrev hon ut penicillin som jag skall äta för enligt henne så visar det riktigt onda och sväljproblemen på att det är en infektion. Jag bad att få något så att jag kunde lindra smärtan men hon menade på att efter 2 dagar med penicillinet så är jag bättre. Hoppas det för jag mår klart sämre.

Det är synd om mig och faktiskt också KA som är sjuk och sjukskriven av läkare veckan ut och han ser ut som jag känner mig. Han var hemma hela förra veckan också. Nu håller han på att passa upp på mig som kan sova hur mycket som helst fast inte ändå för kroppen värker något så f-t. Ynkedom är det här.

Om detta funkar att skicka upp så kanske jag kan få ihop något om Furuvik som jag hade tänkt lägga ut den 11 oktober och lite annat också men inte ikväll. Jag har varit uppe i nästan 1,5 timme men nu får det bli en tandborstning och sova mera.

Testar bara

skit bakom rattarna kanske.

Något verkar vara generalfel och kanske, krävs det en ominstallation men jag har inte tid som räcker till alls. Vart tar den vägen tro?

Ledig i 2 dagar

men torsdagen började ju med besök på Reumatologen klockan 9 och enligt den läkaren så är jag ingen reumatologisk patient, det var inte ens tveksamt. Det kändes ju bra i sig och bekräftar bara att jag inte är helt ute och cyklar om mitt märkliga mående.

Dagen gick i trötthetens dimma och både KA och jag fick sova en timme. Fattar inte detta riktigt, eller jo, det gör jag ju kanske och ett recept är att åtgärda det omgående, ja det jag kan påverka och faktiskt gör jag vad jag kan också där jag kan påverka vill säga.

Gårdagskvällen var riktigt trevlig med barn med sambor/nästan sambor på plats och övrig (nästan) familj sjöng en sång. Det blev gott också, skön fröken hade bakat tårta (Tomas hade vist bidragit där också, om det var hallonen eller annat som bidrogs med vet jag inte) och inhandlat fuskvarianter av halloncheesecake som ingen egentligen tyckte var god. 

I kväll är planerna att invadera stora staden och Kungsträdgården tillsammans med många andra som är mot gatuvåldet rent generellt och det som blev spiken i kistan mer specifikt. En död ungdom är en händelse i kategorin ”bristande vuxenintresse” för mycket. Det är så lätt att gapa när det är för sent för innan det är för sent finns inget intresse och särskilt där de vuxna absolut borde ha varit med. Jag har en del att tycka och tänka om det som hänt i Rödeby för i ärlighetens namn tycker jag det är värre för där har trackaserier pågått i flera år och berörda/ansvariga har inte agerat tillräckligt mycket om alls. Tankarna kring det utvecklar jag mer i morgon om det nu går att få ut något eftersom MT bara har kajkat för varje grej jag försökt skriva.