Författare: Carina

Heavenly, skrev ett väldigt tänkvärt inlägg om sjukskrivna och pensionärer Jag hade själv inte kunnat hålla mig så sansad och saklig och säger bara suveränt skrivet.

Som före detta företagare tror jag inte på att anställa personal som inte tillför det jag hade behövt av min personal. Det kostar och en liten företagare har inte råd att inte hålla igång sin verksamhet till 100%. Jag tror ändå på att hjälpa behövande men i vårt företag packade och plockade vi och det under pressat schema. Vi hade inte kunna ha annat än fullgående personal.

Det finns många i Heavenly´s sits, alldeles för många för att detta skall falla väl ut.

Seven-year-old Assatou has been selling grilled plantains at a busy junction on the outskirts of the Liberian capital, Monrovia, for two years. ”My family can’t afford to send me to school,” she says with a sigh. ”So I learned how to cook plantain instead.”

allAfrica.com: Liberia: http://allafrica.com/stories/200709210779.html

Rättigheter, skyldigheter och självklarheter. I Sverige har alla barn både rättigheten och skyldigheten att gå i skolan. Rätten till utbildning är för oss som bor här så självklar att vi sällan funderar över det vi tar för givet, utbildning är bara en av dessa självklarheter.

Jag är uppvuxen i Liberia och Ghana och har sett livet ur andra perspektiv och borde kanske också uppskatta mer det som för dom flesta av oss är rena rama självklarheter här i Sverige. Med att se livet ur andra perspektiv menar jag absolut inte att jag var en av dessa barn som saker och ting inte är så självklara för, nej jag tillhörde väl det man kallar för dom priviligerade tack vare min uppväxt. Priviligerad i att självklarheter här i väst var just självklarheter även för mig under mina 14 uppväxt år i Afrika.

Priviligerad också iom att jag fick uppleva så mycket under tiden vi gästade Afrika och som jag har med mig idag och förhoppningsvis tills jag lägger näsan i vädret. Vi levde inte med några som helst umbäranden om man inte betänker att vi under militärkuppen i Ghana hade svårt att få tag på toapapper, Coca-Cola osv. Umbäranden så till vida att vi hade allt och lite till och då blir toapapper för en del ett världsproblem. Riktiga umbäranden? NEJ! absolut inte, ett rikt liv, en rik uppväxt (jag menar inte bara gott ställt (mot idag, fattiglapp så det stänker om det :), jag menar allt jag har med mig av erfarenheter, kultur och kunskap, det som format och ff formar mig)

Flickan i artikeln jag länkar till och som detta börjar med är 7 år och säljer plantain (stora bananer – vet inte vad plantain heter på svenska men det är gott att göra jam på och också steka) I 2 år (sedan hon var 5 alltså) har hon sållt stekt/grillad plantain eftersom familjen behöver pengar och dom inte har råd att sätta henne på skolbänken. Sedan hon var 5 år!

Visst, man kan inte alltid jämföra sig med människor som ahr det sämre men om vi alla kunde fundera ett varv eller två över allt vi tar för givet och kanske också lära oss att börja uppskatta det vi nu har som självklart i vår vardag kanske vi skulle bli mer empatiska mot våra medmänniskor.

och det blir då dubbelt GRATTIS till Moa som först blev stora syster i går och idag blir 1 helt år.

Grattis undersköna fröken, hoppas första födelsedagstårtan blir riktigt kladdig och god.

Uppdaterat: Max har en egen sida där det finns lite kort på underverket.

eller kanske stora Max passar bättre om man tänker på storasysters födelsevikt. Nu har Moa också blivit storasyster och har fått tillskott av en lillebror.

Grattis till hela familjen inräknat alla syskon, syskonbarn och Mamma och Pappa

Skall bli spännande med bild på underverket också, så häftigt. Först ingenting, så ingenting och så kommer en och så en till.

Uppdaterat: 2007-09-17 Jag glömde ju spara med allt jag tänkte få ner här. Står längst ner.

Det har varit en alldeles för kort vecka och det känns som att dom flesta är lika korta hela tiden. Jag är hemma kring 18:30 och kliver upp 05:30 eller 06:00 beroende på om KA och jag åker tillsammans eller inte. Fritid är något helt överreklamerat för det känns inte som det finns någon sådan alls, åtminstone i tid som känns.

Sorg och glädje är livets förljeslagare och veckan som gick var inga undantag. Det har varit födelsedagar till fröken B och lille Z (12 september) och Tiina (13 september). Tuijas´ Mattias dödsdag (12 september). Både glädje och sorg, livets makabra spel, så konstigt det kan bli.

Grattis till födelsedagsfirarna och omtankar till Tuija med familj.

Vi, KA och jag, träffade Tiina i torsdags (13 september) och hade det trevligt i stora staden, närmare bestämt Gamla Stan. Ett kärt återseende, tror att det är 4 eller 5 år sedan sist. Förresten så hade Tiina kändispotting och tog också kort på en, som det verkade, vinkande Lejonborg 🙂

Nu måste jag passa en buss så tills något annat decenium som det verkar 🙁 Skämt åsido, vi syns, läses och hörs vid tillfälle. Jag hör också gärna om Max, den väntade, landa i världen vilken dag som helst.

 ——————————–

Ingen har glömt World Trade Center eller Anna Lindh och jag har heller inte glömt att det är bra exakt 8 år sedan jag träffade mitt biologiska aber för sista gången. Tänk va och allt detta samma datum (11 september) dessutom bara några år mellan dom olika händelserna. Vissa saker är mer katastrof än andra allt beroende på hur man relaterar till händelserna. Jag har fölikat mig med min ”katastrof” så det är absolut ingen katastrof idag och det är nu några år sedan den känslan försvann.

Jag gillar bara inte att det är samma dag för så lätt att strunta i det gör ju inte World Trade Center med efterföljande händelser eller Anna Lindhs mord det hela.

och rätt häftigt med beräknad ankomstdag är samma som Tessans beräknade, dvs den 27 januari, Tessan kom iof två dagar senare, den 29 januari. Barnet är stort så vi får se om det också blir en 5 kilos liten bebis, Tessan vägde ju 4970 gram och var 57 cm lång. Eftersom den undersökande läkaren sa stort barn, välutvecklat flera gånger så kanske det blir något åt deet hållet. Vi får se, vi är bara i halvtid ännu men dom blivande föräldrarna verkade nöjda och lyckliga.

Vi har fått två stycken fina och tydliga (iaf för det tränade ögat) UL bilder som jag får lägga ut så det kommer så fort dom är inscannade.

Det är märkligt men samtidigt väldigt positivt alla (det var många prover) utom 1 var bra´. Skönt att det kollas upp ordentligt även om skönast vore att hitta en förklaring, särskilt som det kommer lite mer konstiga grejor som brännande högerkind med tendens till detsamma även på vänster sida. Skumt är det.

Remisser har det kommit innehållande tider så den 25 och 26 september är det fullt upp. Den 25 är för att leta efter afrikanska konstigheter och den 26 för att kolla hjärtat. Jag är uppsatt på väntetid på Reumatologen på KS.

Jag börjar känna mig som ett medicinskt ufo där det mesta är bra men något skumt pågår. Idag är det brännandet i ansiktet som började förra veckan med en punkt på höger kindben, ganska likt känslan under fotsulorna men mer markerat. Strange things happen all the time.

Hoppas det går fort för jag måste åter till das arbeit.