och misslynta båda två tycks det.
Månad: augusti 2003
Mannfred
med bra utsikt över Drottninggatan i Stockholm.
…och med
utsikt över Kungsträdgården under Restaurangernas dag Smaka på Stockholm.
Ostbågar är
något av det bästa som finns!
Sockertång?
Nee, äppletång. Skämt åsido, detta är en av några absoluta favoritbilder av Henning.
Nätterna
är fortfarande svåra och kommer väl så att förbli ytterligare en tid.
På måndag
borde jag få veta hur det blir med tjänstgöringen på Coop.
Uppgraderingen klar.
Jag fick tillbaks min P800 igår. Väntar nu bara på kortet som borde ha kommit redan.
Konkursförvaltaren
vet inte så mycket. Jag bubblade av frågor igår men hans standardsvar var: ”jag vet inte, Karl-Axel”. Hans förvaltarberättelse kommer inte att vara klar förrän i november men tydligen är den bara en formalitet? Vi kommer att vara skuldbelagda dessförinnan.
Vänstra framskärmen
och dito dörr på Skodan måste bytas. Vi blev påbackade igår. Tycker mer synd om pojken i den andra bilen än om Skodan.
Plåtskador blev allt som skedde
i går vid en parkering i Barkarby. Vi var inte felande men killen som var det tog det hårt. Tur men samtidigt väldig otur för det kunde väl ha blivit på andra sidan där det redan är en buckla, eller?! Hela framskärmen och lite av dörren är tillknycklat. Dörren måste bändas loss lite för att den skall gå att öppna. Tråkigt var det men samtidigt märkligt för vi var mer måna om killen som backade för honom var det tufft för. Bilen är ff körbar så det är lugnt.
Märkligt ändå hur oberörd både KA och jag var över händelsen men det är som med vinsten i förrgår – JAHA! Så är det iaf och inte konstigt kanske ändå. Vi får se, längtar efter att veta men det lär dröja.
Frukost kanske inte vore så tokigt
särskilt inte som jag varit vaken i rätt många timmar redan. Kaffe är gott men kanske inte 5 koppar kaffe på tom mage. Mannfred tycker att han skall få komma ut ur sitt rum också, han sov länge idag.
Trött är bara förnamnet
på det tillstånd både jag och min käre make befinner oss i. Inte blev det bättre av att saker och ting INTE kommer att vara klara förrän i/kring november. Evig väntan och mental söndring är vad det är, varken mer eller mindre. Vi tänker iaf ta tag i det som kanske kan tas tag i nästa vecka men till vilken nytta vet vi inte. Det återstår att se. Aningen uppgivet känns det och det märks i sovrutinerna som inte alls fungerar. Så är det!
För att bryta
och få lite annat att tänka på for vi in till Solna Centrum igår kväll. Jag hade en 20:a som jag slängde i en JackVegas maskin. Det var grodor bla och jag vann så vi åt middag för pengarna och hade tom en peng kvar. Kul fast det hjälpte inte den mentala statusen men allt går inte att få alla gånger.
Tänk att jag fick vänta så länge
på att få varmkorv. Det åt både Henke och jag ofta förrut men inte nu inte. Det var så kul och är så gott. Päronen och jag var inne på OK macken och då såg jag något. Jag började hänga och höll på att ta mig in dit där korvarna låg men det är farligt sa mamma. Korv, korv ville jag ha och det köpte päronen åt mig.
Tanten i kassan trodde inte riktigt sina öron när mamma sa att det var korven jag ville ha när jag försökte luta mig fram så långt det bara gick för att se korven. När jag äntligen fick korven så lät jag väldigt högt och alla började skratta. Gud så gott säger jag bara om korv.
Päronen har gjort något dumt med mig. Klippt mina vingfjädrar bara för att jag är väldigt hormogalen som dom säger iaf. Jag är jätte bossig och blir jättestor och så hugger jag mamma. Fjädrarna växer väl ut igen. Flyga kan jag göra ändå så det gör inget.
Vi hade besök igår,
Titti och Lina. Gammal vän från Västerås och hennes dotter, lika gammal som Tessan. Det var riktigt roligt och sent blev det. Vi pratade om allt och absolut inget. Tessan och Tommy var med också och Tommy var gullig och inhandlade pizza som vi åt tillsammans. Titti hade med sig plommon från stugan (en stuga som vi hyrde tillsammans innan jag flyttade från Västmanland) och jag åt många och lär få betala det idag ;).
Mannfred ville också vara med
men han var alldeles för hormonstinn så det bidde buren för hans del. Jag ställde buren i köket så han var med hela tiden men ändå. Han var hormonstinn redan när jag kom hem och han blev liksom en minikoloss så fort jag tog ut honom ur buren. Mannfred blir som världens värsta bodybuilder i gökformat. Fjädrarna på benen, låren, ryggen och magen sväller (reser sig) och han ser riktigt biffig ut. Då är det dags för ”akta det som kommer i vägen för näbben”.
Det är tråkigt nog bara att klippa hans vingfjädrar igen 🙁 för annars blir han vidrig och attackerar mig. Det är så det är med gökar dom har brunstperioder dom också. Jag fick ett rejält bett i pekfingret när jag skulle bjuda in lille herrn till både pizzan och fikat. Lite tråkigt för det tar så lång tid innan hans fjädrar växer ut igen men nöden har ingen lag. Vi fick klippa förra sommaren när vi kom hem från semestern hos Hallänningarna och fjädrarna har inte ens vuxit ut helt igen tills nu fast han flyger som en gud ändå. KA får frisera för jag kan inte vara i hans direkta närhet just nu utan blodflöde.
Det kom ett mail
i går som kanske är gammalt nytt men kul ändå. Jag har sett andra varianter på samma tema. Att maila det vidare är nästan som riktig virusspridning så det låter jag bli. Läsbart är det här.
Kom igen nu Wesenlund
gör dig klar tänker jag men ändå sitter jag här och häckar. Men jag får väl lägga av med datorerandet tills senare idag eller så.