Det var så dags för Henning att packa ihop sina pinaler för att flytta. Det är faktiskt hemskt men det var nödvändigt för oss alla. Det smärtar och det värker trots att jag vet att Henning har det väldigt bra där han är nu. Han har skaffat sig en ny fru och har tomt, äppelträd och annat en gök kan önska sig.
Ff på vägen till Flen men vi tar det stund för stund innan det liksom är slutligen dags. Tänk vad vilket otroligt hästminne du har. Med oss har du levt i 7 år och Markus är din kompis som du känner igen på många meters håll. Marcus är din ”pappa” innan du kom till oss.
för mycket ibland och Henke är vår familj. Han är vårt domän för det är främst pga av Henning som det blev Gökboet och inget annat. Henning blev Göken Jonsson och därav domänet.
Buren som är Hennings från början iaf skall självklart med till nya familjen. En del har kommenterat med orden ”men varför tog ni inte betalt?” och då undrar jag så här vad ända in i skall vi ta betalt för att vår livskamrat måste flytta.
på vägen till parkeringen och bilen. Det var tungt då och är tungt nu men livet är så här – upp och ner.
får en puss och en kram av sin fru här hemma. Tänk så Tessan och du verkligen varit med varandra. Hon kunde göra vad hon ville med dig och du bara liksom hängde med – alltid. En gång har du bitit Tessan och det var när du bott hos oss i 3 veckor. Tessan visste inte bättre men hon lärde sig snabbt.
Tänk, du har alltid gillat att pussas, i tid och otid och go var du, är du. Så försiktig trots ditt munverktyg som kan knipsa av ett finger.
väntar på dig, rättare sagt det är dags nu. Resan till ett annat liv utan oss.
har du alltid tyckt och jag hoppas att bilresan ner inte skrämmer dig för bilar efter detta fast jag vet ju bättre än så, eller hur Henke.
på hemmaplan här i Kungsängen. Du killen, du vet väl att vi älskar dig, väldigt mycket också. Inte sista bilden på dig så men härifrån och jag hoppas att din nya familj delar med sig av sina fotoalster till oss som är kvar här utan dig.
och alldeles för kort var den med tanke på allt den gav. Måste säga att värken i kroppen är värt varenda ömma led 😉 för ont gör det och det säger jag inte för att klaga. KA klarade sig bättre än mig men jag tror det har med hans cyklande till jobbet att göra, om inte annat skyller jag på det (någon dålig bortförklaring måste jag ha annat än usel kondis).
Jag fick med mig väldigt mycket och KA likaså. Jag hade inga förväntningar alls på människorna jag mötte utan var mer rädd för att inte platsa men känner att dom farhågorna kom på skam och tur var väl det.
Bilderna från lördagen
orkades inte med igår så det dröjer förhoppningsvis inte längre än till ikväll. Jag har ändrat lite på högra sidan också så att dom senaste bilderna från Gökalbumet syns där och är fullt klickbara. Movabletype är rätt så häftig bara man inte ger upp. Gökalbumets färger är inte som dom skall vara ännu men jag laborerar mellan varven så någon gång kanske jag blir nöjd.
Åter till verkligheten
dvs att jag lär ge upp datorn på ett tag för det är jobb idag.
