att börja jobba igen och under resan till jobbet på mornarna har brorsan varit alldeles knäpp i bilen. Redan vid OK macken sitter Henke och nästan hoppar på mammas axel, jag säger bara det vilken knäppgök. Henke är alldeles knasig tills vi har kommit in på jobbet och då börjar han fara runt som en lycklig och busig ”gök” och tuggar på massor av saker.
Jag har också varit glad att vara på jobbet igen men samtidigt är det lite trist för att päronen har klippt mina fjädrar på vingarna (det växer ut igen) så att jag inte kan flyga lika bra längre. Det har de gjort bara för att jag högg mamma några gånger och de tror att jag är hormonstinn och kanske har de rätt. Varför päronen klippte mina fjädrar var för att då kunde jag inte flyga på mamma på det viset längre och de säger att jag blivit lite lugnare. De frågade andra frst vad de skulle göra när jag flugit på mamma flera gånger och huggit. Stackars mamma som fick extra hål i öronen och nästan ett hål vid ögat.
En kuligare sak här hemma är att jag inte måste sitta i buren hela tiden när ajg är ute längre och det är bara bäst. Henke och jag sitter ute på trädet pappa fixade åt oss och bara visslar och njuter. Ibland när vi duschar ute så skuttar jag omkring bland buskarna med mina fuktiga fjädrar och abra ääälskar det, underbart faktiskt.
Med sommaren så finns det många bra saker också och det är glass. Vi älskar glass båda två och vi har fått en del glass, jag vill gärna äta chkladen men det får jag inte men Henke han blir alldeles tokig när han ser glass och bara tjatar, *suck* jag säger ingenting.
Vi har fått två polaremail, en med bild som vi skall lägga ut men ingenting fungerar just nu så mamma kan inte testa om det fungerar så det får vänta lite.
Dag: 16 augusti 2002
Tropiska nätter,
jag känner mig nästan som hemma ju. Med hemma menar jag hemma i min barndoms Afrika. Värmen och solen är underbar och det är roligt att vi fått denna möjlighet även här i Sverige men jag undrar vart allt är på väg för det kan inte vara rätt för det skall inte vara så här. Om våra miljöförstöringar skall göra så här i Europa och i Asien lägger sig giftmoln så människor inte kan gå ute utan munsskydd så undrar jag vrt allt är på väg någonstans. Vi lever farligt vi människor och är inte riktigt måna om vår miljö.
Mycket och mångt sker överallt men enklast ser man det på nätet. Det görs mycket bakom ryggen på människor och skapar både det ena och det andra där. Jag vet för även jag har varit där men på lite andra vis. Vi blev ju lurade av en mästare i scenarioskapande och det kostade många och fortsätter nog att kosta andra. En lång historia som jag inte egentligen har lust att dra upp igen så jag låter bli men undrar samtidigt var hänsynslösheten och det egna rättfärdigandet kommer ifrån för inte bryr vi oss egentligen om andra och tar den hänsynen vi egentligen borde ta. Elakheter och floskler är det som ofta tar över i många situationer. Hur kan det komma sig att vi gör så vi människor? Hur kan man skapa saker av ingenting för vad ögat ser så finns det ingenting alls mer än tarvliga försök att få till en egen historia så att den liksom passar författaren och på så vis få fram något helt osannolikt. Den som vet vad jag menar förstår vad jag skrivit om och för den som inte vet spelar det i sak ingen som helst roll.
Ett litet P.S är att min text kanske kan missförstås men det är bara att fråga så slipper man missförstånd. D.S.
Bortsett från det så är det Mr Rock´n Rolls dödsdag, dvs 25 år sedan Elvis Presley dog. Jag minns faktiskt hysterin kring den tiden, vi bodde i Norge då och jag var 14 år. Det jag minns mest är egentligen alla underbara filmer som visades med den söta och unga Elvis. Gud vad vacker han var och hans ögon, man bidde nästan kär men inte ändå för det var ju redan då en gubbe i mina ögon fast den unga varianten var mmmm. Här finns kort för den som vill se.
Detta med Kolmården så stänger de den 29/9 och jag bidde lite ledsen men kanske går det att ordna ändå, stackars maken har fått en del att fundera över och han är noga om att övertyga sig om att en dag med Apariet är vad jag önskar i present. Alltså inte att få Apariet men väl att få vara delaktig där och om jag har tur få en kram av en schimpans eller tänk att få hålla en liten och kramas en stund och få känna armarna runt mig. *längtar* massor och jag antar att det inte går att ordna för de kan ju inte släppa in vem som helst och på vilka grunder som helst bara för att man fyller år.
Fy för ansvarslösa människor, fy för ignorans och fy för den nonchalans som faktiskt i många fall gäller våra fyrbenta medlemmar. Jag är arg och undrar du varför så läs här men det är inte en ”snäll” artikel.