Barndomsidoler,

Sven-Ingvars, mina favoriter vid 3 års ålder, numera tanternas favoriter och även en del ungas. Såg och lyssnade på programmet i tv4 i går och jag såg mig själv som liten med min fina radioskivspelare där jag stod och putsade mina livsviktiga singlar och spelade dom. Dom singlarna lever faktiskt fortfarande och är fullt spelbara med knappa repor. Det säger väl det mesta om hur jag vårdade mina älskade klenoder som 3 åring. Jag hade en jättefin radio med skivspelare i locket, man kunde lägga på många singlar på raken och så spelade den skiva efter skiva och jag sjöng för livet. Musik har jag alltid älskat och sjunger hellre än bra och det är en sak jag antagligen aldrig kommer att sluta med, hellre än bra alltså. Detta var i Liberia, Väst-Afrika, kring 1965 och framåt.

Min lillebror, Bjarne, har fått ett spännande jobb inom shipping på Märsk i Göteborg. Det roligaste som jag ser det med det jobbet är möjligheten att så småningom kunna söka en tjänst i Ghana, närmare bestämt Tema Harbour, där Märsk kontor ligger. Jag blev alldeles sjuk av längtan i går när han berättade och jag vill ”hem” och se mina rötter och mitt faktiska ursprung. Jag präglades där och mycket av det jag är formades där. Jag längtar helt enkelt. Sven-Ingvars gjorde det inte mindre verkligt och jag hade en väldigt intensiv ”hem” längtan i går, planerade tom att när Bjarne väl flyttat ner så skall jag komma på besök och bo där ett tag. Att resa ner är dyrt och någon 2-veckors charter är helt uteslutet för det är inte som turist jag vill komma tillbaka utan jag vill hinna med att återse det som är jag i grunden. Det känns i hjärtat det är ett som är säkert och visst vet jag att det inte alls som det land vi lämnade 1976. 14 år är en lång tid, särskilt när det är i början av ens resa och där grunderna faktiskt präglar dig för resten av ditt liv. Som jag skrivit förr så är jag en norsk afrikan med fel färg men det är jag och inget annat.

Oj vad lätt det är att fastna i minnenas irrgångar men jag ler här där jag sitter och skriver. Det är mysigt att minnas och för mig är det också viktigt att inte glömma bort mitt ursprung även om jag är norska och har scandinaviska föräldrar så formade åren mig och det är jag tacksam för.

Bort från nostalgins skimmer och åter verkligheten så är detta med de dömda poliserna ett viktigt ämne och här kommer ännu en artikel om hur, varför och ja, säg det jag vet inte riktigt mer än att vi får inte låta detta bara passera. Här kan du läsa

Don´t decline Your roots, they are part of You from the beginning to the end.