Gökboets samlade uppdateringar

och så skönt den lilla stunden jag vände ansiktet mot solen innanjag gick in på Posten. Det är vackert och utanför mitt kontorsfönster är himlen väldigt blå med enstaka tunna moln en bit bort. Förresten så finns företaget i Michael Bellmans gamla hem och det säger inte mig särskilt mycket men kanske säger det någon annan något.
En sak som är jobbig, förutom att det är väldigt vackert, är alla dessa kullerstensgator och prång. Det är svårt att gå på dom när det är halt och eller snöigt. Jag har varit på väg i backen mer än en gång och skrattade lite åt mig själv varje gång men det hade inte varit roligt att dratta på baken, särskilt inte när det oftast är smutsigt och geggigt.
Sedan finns det ett stort aber vad gäller pendlandet bortsett från att tågen går som hej kom och hjälp mig. Det är den där 5 kronan jag blir av med nästan varje dag. Vadå femma kanske någon undrar och svaret är enkelt, det är vad det kostar att gå på toan på Centralen. KA skojade med mig och sa att jag är dyr i drift och det stämmer ju. Det är inte så varje dag men jag börjar bli igenkänd av han som står vid ingången till toan och det känns nästan pinsamt men ändå inte.
Ett viktigare aber vad gäller mitt pendlande är alla människoöden jag ser på vägen från pendeltåget ner till tunnelbanan och sedan från tunnelbanan mot jobbet. Mitt samvete gnager och jag försöker se människan som står där och möta personen med ett leende. Jag kan inte ge till alla eller köpa allt som säljs men jag kan möta dom som människor och DET kan jag göra ALLTID.
Tidigare var jag så oerhört tacksam att jag inte konfronterades med detta varje dag men nu är det oundvikligt. Undra hur många som slutat reagera till och från sina jobb? Jag menar att till slut blir man faktiskt immun hur hemskt det än kan tänkas. Jag har bara pendlat i snart 4 veckor och jag fasar lite för hur jag tänker om någon månad. Kommer jag att se människorna på samma sätt som idag eller har även jag blivit van och då även blind?
Tänkvärt
kan tänkas men de tär inte bara det utan det är dessutom sant också. Nu sitter jag här och väntar på en ny dator med 17 tums TFT skärm för denna är skit och bara strular. Den har gjort så i snart 3 år så en ny är på tiden. Jag valde den själv i går. For runt på olika datorbutiker och kikade och jämförde så till slut blev det en från OnOff.
Till later folkens!

är en evig såpa om man väljer att se det så. Ingenting stämmer med tider varken i avgångar eller ankomster. Passagerarna har jag åsikter om också. Kan man inte som resenär hjälpa andra att få plats genom att flytta ihop sig i gångarna? Är det tvunget att stå med så gott om plats när andra inte får plats på tåget så att man läsa bok, dansa om man skulle vilja osv? Vad är det som gör att trots anmodan från pendeltågspersonal, som ödmjukt ber oss att flytta ihop mer i gångar, står man kvar och i vissa fall skrattar åt att det är fullt? Empati, har det försvunnit?
Jag min dumma nöt har sagt till flera gånger och det ända jag får är dumma blickar och kommentarer och även likgiltighet och folket står kvar! Är det så det är här i länet eller är det så överallt? Jag har svårt att tro det för jag har åkt kollektivt i Kiruna och i Göteborg och där verkar det vara mer att man hjälps åt. Kanske stämmer inte det i dag men tidigare var det så.
En rolig sak,
jag träffade KindaTroll igår. Det var roligt och tiden bara rusade iväg. Tänk vilken skillnad mot tidigare, då hade jag inte vågat men nu var det en baggis. Det finns mysiga fik i närheten av mitt jobb och där satt vi. Tog varsinn kaffe latte och en äppelstrudel med vaniljsås.
Nej, åter till ”verkligheten”, en dusch och sedan iväg. KA snusar gott bakom mig och snart skall jag väcka honom försiktigt. Jag får skjuts till tåget och han börjar jobba 11.
Hasta la vista!

jag blev klar så långt jag kunde bli klar. Det saknas en lagerinventering men den ligger inte på mig innan jag kan avsluta året där jag skulle göra bokslutet och bokföringen på det andra blaget saknar några underlag men förutom dessa så är jag klar. Dammråttorna fick vara kvar för jag hann inte. Vi hann med en tårtbit hos Tessan också för idag var det andra som kom och vi fick också hänga med om vi ville.
Lyckades också
vila ögonen men bara liiite på en spelsida. Jag varnar för det är farligt eller som det heter på engelska, addictive. Alltid passar det någon. TopsyTurvy gillade jag bäst men jag lyckades inte komma längre än nivå 8 hittintills.
Tågtrafiken
har struligt värre idag så vi får se när jag kommer till jobbet. Det är inte roligt att nästan alltid komma sent även om jag inte själv kan påverka det. Jo, jagkan ju börja åka hemifrån betydligt tidigare för att komma i tid men det skall jag inte behöva när det finns lokaltrafik som bör fungera. Resegarantin finns ju men hur många taxin finns det vid pendeltågstationen dårå?
KA är ledig idag
och jag hoppas han vilar ordentligt för i morgon har han ett dubbelpass. Den ena delen är schemalagd och den andra hoppade in i för där saknas en personal. Han börjar 07:30 och kommer hem efter 21:30. Gissa om han kommer att vara mör då. Det är intensivt på boendena och väldigt lärorikt.
Nej, det var ju till jobbet jag skulle så vi ses väl kanske senare. Ute är det -8 grader så varmt kan jag inte kalla det för.

gick inte riktigt som tänkt men jag gjorde en annan viktig sak också så kanske blir jag färdig idag med siffrorna även dammråttorna kanske får ligga kvar en liten stund till. Jag har ju hela dagen på mig om jag skall vara ärlig. Skönt vore att vara klar innan KA kommer hem så vi får lite tid tillsammans.
Relationer fascinerar
och ibland undrar jag vad man vill med relationer och om man ens har intresse att vårda dessa. Dessa relationer kan gälla både på nätet och i verkligheten. Om jag ser till mig själv så är det för mig viktigt att vårda dom jag gärna vill ha kvar. Vårdas inte relationen så dör den ut och kanske vet man inte alltid varför men sitter där undrande.
I vård av en relation handlar det inte om mängden utan snarare kvalitéen. En del personer uprätthåller man en relation genom tex sporadisk telefonkontakt 1 gång per år och den känns ändå levande och under tiden så finns personen där i bakhuvudet med jämna mellanrum. En relations vara eller icke vara handlar inte heller om att överträffa motparten i relationen för att kanske kunna upprätthålla den.
Det fascinerar iaf hur saker fungerar och här på nätet så märks det jag menar mer tydligt än annars för det är bråttomt och allt måste liksom bekräftas och helst utåt så att alla kan se att vi minnsans, vi är vänner. Kanske är det så att nästa vecka är man fiender istället.
Ta tex i gästböcker så skrivs det sällan om ämnet gästboksinnehavaren skrivit utan det skrivna lämnas åt sitt öde och istället kommer orden som vill befästa att jag faktiskt varit här hos dig men inget mer. Jag tycker nästan det mer visar ett ointresse av ägaren till den gästboken när gästboksinläggen nästan konsekvent bortser från det skrivna.
Viktigt här är att jag inte alls menar att sporadiska ”jag har varit här” osv menar på det men när det tvärtom inte är sporadiskt längre utan i princip det enda man lämnar efter sig (jag syftar INTE på min gästbok utan detta är rent generellt). Vad säger det om den sk. relationen? Inget alls eller rena rama nonsens.
En annan sak
som tydligt märks i relationer på nätet och det är när man inte skriver varenda gång man varit på en plats så undras det mången gång om personen är sur eller rent av slutat läsa där. Livet är INTE bara internet och jag tror att när man börjar vara ute och skriva i gästböcker och fått egna favoriter så skriver man oftare men sedan måste man välja sin tid och också sin ork för nöjet skall ju inte bli en belastning.
Jag skriver egentligen bara när jag har något att säga kring det skrivna även om där finns undantag till det också. Svammel är väldigt roligt det också och skoja gillar jag fortfarande att göra. Vissa saker kräver sin eftertanke och då kan det gå en tid innan gensvaret kommer. Finns där ingen gästbok/kommentarfunktion så kommenterar jag inte om det är någon jag inte känner.
Min egen relation
tänker jag på och skrattar lite åt mig själv. Det är skönt att min partner har ett schema så saker blir något så när strukturerade. En del helger ryker ju men då får kär make tid att ladda sig själv vardagar istället och tid för sig själv har han stort behov av vilket inte jag har så. Får jag tex läsa min bok eller annat som ger mig mental ro så har jag laddat. Där är vi så totalt olika så det fascinerar.
En rolig sak trots läget som är så har vi annat än bekymmer att prata om. Med bekymmer menar jag oron för inkomster och utgifter för f.d. företaget som i mångt och mycket var ett stort samtalsämne även om vi också pratade om många andra saker. Nu är det om arbetskompisar och incidenter och annat som ger lite luft i oss båda. Vi är lättare till sinnes på något sätt trots att ingenting är klart med något.
Nej, nu får jag ge mig. Jag skulle greja en massa ju och om relationer kan jag skriva om hur länge som helst.
Ha en bra söndag, jag skall göra mitt bästa för att INTE bara slöa. Vad gäller ovädret som for förbi här i går så ser det ut att töa bort idag.

är starkt överreklamerat, särskilt när man vaknar redan vid 6 tiden. *suck* och *sur*. Enda sovmorgon på länge men vi lade oss tidigt så det kan väl kompensera lite.
Jag har iaf tankar på dagen och jag får väl se hur jag lyckats eller inte med dom planerna. Ett bokslut, en avstämning inför bokslut och så jakten på dammråttorna. KA jobbar och börjar 11 så vi ses sedan vid 22 tiden. I morgon börjar han redan 07:30 och slutar 18. Det betyder att jag har alla möjligheter. Tänk om jag kunde ta min självdisciplin och använda den också.
Kanske, kanske flyger jag upp till UMEÅ
i veckan. Det beror lite på strejken. Jag skall greja lite med datorerna där. En sak är tur med det besöket. Där finns inga djur i våra lokaler utan i en annan lokal visserligen i anknytning till men inget jag ser.
Djur? Jo företaget jobbar med specifik diabetesforskning och har oerhört kända, välrenomerade och duktiga forskare i sitt team. Tur att jag bara är inom administrationen och inte befinner mig där till vardags. Skall iaf bli roligt att träffa mina kollegor. Företaget är beläget inom Universitetsområdet.
En parantes
om vädret, vad snö det är utanför och mer kommer det. Stockholms Läns pendlare är härdade men i dag har även kommunikationssystemet slagits ut så alla som står och väntar står helt utan information om alla inställda och eller försenade tågavgångar som är idag. Skönt att jag inte behöver åka med pendeln iaf.

är faktiskt helt olika saker även om dom inte är det. Idag kände jag mig väldigt självständig trots att jag är det normalt sett. Men inte på det här viset. KA och jag har gjort allt tillsammans, shopping, matinköp, nöjen osv. Visst han har gjort sådant själv men jag har haft stora behov att inte göra det själv och det i sig är ganska osjälvständigt när jag tänker på det. Fast osjälvständig är jag inte alls när jag tänker efter.
Lite smörja men ändå inte och idag kände jag mig väldigt duktig när jag gick in på Åhléns och kikade runt lite. Jag köpte en hårklämma som kan hålla ordning på mitt långa hår. Sedan knatade jag iväg till Apoteket och hämtade ut lite krämer och sist så gick jag till Axelssons och kikade för där var visst REA. Därifrån gick jag med en kjol som jag själv bestämde att jag kanske kunde passa i. Prova gjorde jag inte för till det var jag för lat. Kjolen är rätt kort men fin och den kostade bara halva priset.
Det där med själv bestämde och själv kikade in är något jag inte gjort på många år. Inte för att jag inte får men det har varit viktigt att höra KA´s åsikt och att han varit med mig i affären. Låter säkert korkat för den oinvigde men det var inte korkat. Vi har levt som ler och långhalm i nästan 10 år och det sätter sina spår.
Vad gäller kjolen så tyckte KA att den var fin och han sa/säger att han har en fin fru :D.
Jag känner mig nöjd med min lilla shopping och just för tilfället känner jag mig hur uppåt som helst men vi skall i säng, strax. Mina vetekuddar är väldigt varma och det stinker nästan brända vetekuddar. När KA mikrar dom luktar det jämt men inte när jag gör det.
Så svär jag över
en annan sak. Mitt månadskort som bara var en dryg vecka gammal har ramlat ur min ficka på pendeltåget. Det är väl tur att jag också fick lön denna månad för dom 11 dagarna plus min akassa så jag kan köpa ett nytt. Fan, jag började nästan gråta hur löjligt det nu kan tänkas låta men jag är noga med saker och särskilt saker som faktiskt kostar. KA´s tänder behöver dom pengarna ett nytt kostar men det löser sig nog. Just nu känns det gott ändå. Kanske hinner vi få några månader där det känns gott innan vi vet vad som händer och fötter med det andra.
Jag säger bara tåg och jag alltså. I går åkte jag tom tunnelbanan åt fel håll. Jag är inte bevandrad i Stockholms lokaltrafik ännu så det får bli några sådana turer innan jag vet vad jag gör.
Godnatt!

fast tur är det inte. Stackarn är riktigt risig med alla förkylningssymptomen inklusive feber och huvudvärk. Det passar perfekt tänker jag lite syniskt eftersom det är vår enda lediga dag tillsammans. Tur ändå att det är söndag och ledigt så att han får vila ordentligt men mina städplaner går lite i kras eftersom min man är så hopplös och INTE skulle titta på som han uttrycker det utan greja trots att han inte orkar. Det får väl se hemskt ut 1 vecka till istället fast kanske är jag piggare veckans om kommer efter jobbet och kan fixa lite då istället.
Saker händer och ibland
agerar man på ett märkligt sätt och mot allt man trott om sig själv. Jag tror ändå att vi gjorde det enda rätta trots att jag undrar lite över att jag ens kunde tänka som jag gjorde.
Jag undrar också hur det kan komma sig att Polisen ff agerar i misshandelsfall som att det ”bara” är familjebråk och inte gör mer än stävjar och sedan går. Jag trodde i min enfald att det låg allmän anmälningsplikt och inte att dom bara åkte därifrån när dom ”försäkrat sig” om att det är lugnt.
Alkohol är en stor bov i många saker och ävenså denna. Nu får vi se om det sker något konkret eller om det bara mynnar ut i ingenting när väl ångesten och insikterna lagt sig. Skulle så vara fallet blir det polisanmält av oss utan någon som helst tvekan. I går tänkte vi så redan men vi avvaktar och ser lite men bara lite.
Saker skall hända senast i morgon (dom har redan påbörjats) och i grunden finns där något gott och en trasig person annars skulle saker och ting inte avvaktats med. Berörda föräldrar kommer även ner till helgen och dom har fått en chock och kan inte förstå. Själv var jag inte chockad snarare mordbenägen och ändå kunde jag lugnt agera vilket jag inte riktigt förstår men allt behöver man inte förstå alla gånger, inte ens sig själv.
Nu skall jag in i duschen
och så får vi se hur dagen fortlöper. Mannfred sitter på sin sittpinne i fönstret och har stulit en baconcrisp som han tydligen tycker är god.

och kaos med pendeltågen både till jobbet och hem. Inställda tåg, försenade tåg och fulla tåg. Så har det varit varje dag hittills förutom den första när jag missade tåg helt på eget bevåg. Tur att denna vecka varit lugn så att strulet med tåget inte ställt till det på jobbet.
Jobbet trivs jag väldigt med, ävenså min chef. Det känns jättebra och rätt på något vis. Hoppas att det blir mer efter vikariatet och mycket kan hända på 1 år. Väldigt god atmosfär inom företaget. Nu har jag bara varit där denna vecka men känslan är där. Förresten så har jag fått en ny (valde den igår) mobiltelefon och ett företagsnummer. Gisses vad många nummer att hålla reda på. Lite knäppt att konka på 2 mobiler.
Det bästa av allt
var att jag fick återse KA igår igen. En helt slut KA visserligen men ändå. Han är ledig i dag och jobbar dagen i morgon. Vi åt färdig mat för det gick fortast, inte Gyllene Måsen inte och sedan tidigt i säng .
Kläder på är
vad jag måste göra nu. KA stackarn sitter här och undrar vem han är och var han befinner sig eftersom han tänkte köra mig till tåget. Mailsvar kommer till den som väntar men jag har inte orkat.
En bra sak är att graderna nu vandrat uppåt/beråt igen så att mina ben inte känns som ispinnar när jag går eller öronen håller på att ramla av. Bara -12 grader.

i psykologin trots mina farhågor och det kändes himla skojigt. Nu kan jag iaf gå och lägga mig relativt nöjd trots bristande sängkompis här hemma. Det är fel ord för jag har 3 kompisar som tar plats där det passar dom och helst så att jag inte för så mycket plats själv. Kan det tänkas vara en katt eller tre?!
Nu skall jag sova innan jag somnar sittande. Godnatt!