Gökboets samlade uppdateringar

att räkna som positivt med jobbet. Promenad till bussen och sedan från Centralen till jobbet. I dag fick jag skjuts till stationen så första promenaden och bussturen behövde jag inte ta men hem fick jag nog greja det hela helt själv.
Första arbetsdagen gick bra
och förkylningen var illa på morgonen men sedan svängde det och jag blev märkligt pigg. Det kan ju ha med saken att göra att det är nytt och jag bara måste ihop med viljan. Roligt var det och väldigt intressant också men grunden i företaget (det som arbetas kring) kommer att ta tid att få ihop. Allt är grekiskt i början och detta ännu mer. Jag menar inte mina arbetsuppgifter.
Jag lyckades bra
när jag skulle hem. Jag begriper inte men ibland så är jag bra korkad. Missade ett pendeltåg med 1 minut (inte korkad) och sedan missade jag nästa tåg eftersom jag hade gått till fel perrong (väldigt korkat) och fick se mitt tåg åka utan mig. Nog fan är det illa men samtidigt är det bara att skratta åt eländet. Jag vet ju att Kungsängens tåg går från den perrongen men tydligen gick jag bara efter andra och adios tåg. Som tur var går dom i 15´s trafik så så illa var det inte.
Nu skall jag återgå till mina vetkuddar och nej, frisk är jag långt ifrån men det går ändå (Alvedon är bra). Sov gott!

i Jonsson-Wesenlund´s familje/arbetsliv börjar i morgon och vilken början sedan. Sämre har jag mått men det är bra mycket länge sedan. Inte ett dugg bättre bara sämre dag för dag sedan det började. Ringde iaf min chef idag och frågade om det var okej att jag kom eftersom en resa är på g utomlands och det var det om jag orkade själv vill säga. Sanningen att säga känns det inte så men att stanna hemma första dagen gör jag bara inte.
I 10 års tid har KA och jag åkt tillsammans varje dag och till samma arbetsplats. Vi har arbetat tillsammans och åkt hem tillsammans. Visst har vi jobbat var för sig under dom senaste 8 månaderna men det är inte samma sak eftersom allt har varit provisorium vilket det inte längre är. Min tjänst är visserligen ”bara” ett vikariat på 1 år till att börja men med tanke på att bli en fast tjänst.
Säkert lite löjligt för somliga men vi är så vana att finnas där och också att värna varandra oavsett humör och annat som påverkar vardagen så när en av oss inte är där blir det väldigt konstigt och lite halvt. Tiden fram till har vi haft som lite träningstid men ändå. För första gången på många år skall jag åka pendeltåg till mitt jobb utan min partner och bästa vän.
Min bästa vän har iaf packat ner lite matlåda till mig, reselektyr är inköpt (böcker), månadskortet är datumstämplat från i morgon. Hem blir än värre för någon bästa vän / KA / Kallemannen / kockonöten / knäpproten ser jag inte igen förrän på torsdag kväll. Konstigt men spännande.
Nu skall jag ta mig och mitt tycka synd om och bädda ner oss med mitt febriga jag och mina vetekuddar och en stor mugg te.
Godnatt!
* (del 2 handlar om psykiatrin och den har jag inga hjärnceller kvar att skriva klart om, knappt ens när jag började skriva i dag)

behövs inte i vår del av världen, än så länge, men där finns ändå sådana behov genom bl.a tro. Jag finner det så makabert så det inte är sant. Jag är heller inte ens troende så kanske är jag fel person att uttala mig om saken men samtidigt så kan jag inte låta bli.
Hur kan man få sådan mental kontroll över andra personer så att rena sjukheter och tro in absurdum verkligen tros på? Jo, visst är det församlingen i Knutby jag inte förstår mig ett dyft över. Jag menar inte mordet som har skett även om det är hemskt utan hur människor i stort verkar ha mist sin egen förmåga att tänka och agera själva. Allt verkar kontrollerat, tom hur man skall ha sex. För mig som betraktare och, i ärlighetens namn, nyhetsläsare så tänker jag direkt SEKT och inget annat.
Under årens lopp har många ”sjuka” saker som sker i religionens namn, här i Sverige, uppdagats. En del saker har förgreningar långt utöver vårt eget lands gränser andra är inom små lokala samhällen men en sak har dom gemensamt och det är att det inte är friskt. Många människor, både osäkra och relativt starka, har hamnat under sådan mental kontroll så att livet efter man kommit loss varit och är i många fall ett rent helvete.
Tidigare trodde jag att enbart personer med svagare självkänsla och självrespekt samt andra lycksökare fastnade i sådant men det har visat sig att det inte stämmer. Hur sjutton kan man hamna i klorna på hjärntvättarpersoner, sekter eller annat med samma förfaringssätt?
Det övergår mitt förstånd men jag tilhör ju heller inte dom frälsta så sådana församlingar som den i Knutby ser mig som förtappad. Artikeln i Expressen citerar en medlem med orden; ”Det är laglöshetens tid som väntar, bara de helgade undkommer”.
Trueto skrev också om detta med sekter och Knutby, se (040115),
Jag vill påpeka en sak, jag är snäll ändå och för att vara det behöver jag ingen tro.

Jag kommer att få gå på schema på ett utav boendena om jag vill. Och det vill jag väl?! Oavsett vad jag tänkt och trotts allt, är det tryggt med fast anställning, väl… Det är inte helt säkert att arbetstiden kommer att bli 100%, troligt är runt 80%. Det är i så fall helt OK, jag har mina ledsagarbrukare . De fyller upp till över helltidsjobb.
Jutsun.
Jutsun blir lidande. Träning måndagar och onsdagar samt, vad man kallar Randori, på torsdagar. Jag kommer att kunna gå knappt hälften av gångerna men det får duga. Jag har inte tänkt att bli världsmästare. Kruxet är andningen och benen. Jag har lite för svaga benmuskler för att orka fullt ut och ibland hinner andningen inte med ordentligt.
FUB-dans.
Raka ryggar, taktfasta skostamp och svepande kjolar. Dansgruppen Vargarna hade uppvisning och några mer stolta och glada människor har sällan skådats. I fredags for brukare L och jag till Fryshuset. Där spelade Arvingarna och sjöng gjorde de åxå. Efter en och en halv timme tog de rast, vila. Under en halvtimmes tid dansade handikappgruppen. Det var roligt och rörande att se. Faktiskt kände jag mej stolt jag åxå.

tillfällen att bli sjuk på än när man skall börja ett nytt jobb. Måndag 09:30 är det dags och här sitter jag med sårig näsa och något envist som vill rinna hela tiden. Lite halvmatt men inte tillräckligt för att bädda ner mig och ligga så idag tänker jag göra stan med KA och hans ena brukare. Göra stan och göra stan, orken är inte på topp men en fika blir det iaf. En snabbkur så att jag är pigg på måndag vore inte helt fel men vad. Jag kan bara inte börja med att vara sjuk!
På återseende!

igår. Vi hade inte så många säker men tom rosetterna från lilla rumsgranen rök och det var inte meningen men KA han var väldigt effektiv han :). Måste säga att vi ”sköter” oss om man jämför med tidigare år. Ibland har vi haft julen framme många veckor ”för länge” enligt somliga.
Jag vet inte och kanske törs jag inte heller
– min man vill själv – = egen censur! Tänk om saker och ting kan lösa sig även med resten av hemskheterna som vi inte vet något om ännu. Fan, får det verkligen ta så här lång tid som det har tagit nu?!
Mitt i allt
får jag för mig att mitt inte är mitt och osäkerheten bara rasar in. Inte är det bättre av att jag känner mig lika ynklig som en liten lus. Halsen är sårig och det är på gränsen till vad jag orkar med. Tyck inte synd om mig, det gör jag så bra själv. Tur att det kom denna veckan och inte nästa tröstar jag mig med. KA har även han känningar men vi brukar kunna slå tillbaks båda två för det mesta även om senaste halvåret visat annat. Jag tänker inte bli sämre iaf.
Måste bara
tipsa om Kalenderflickorna. ”Flickornas” responser (får gå bakåt en sida också) som är roliga tycker åtminstone jag men min humor kanske är mindre bra. Skall bli roligt att se vad fröken Shw kan få ihop.
Nej nu måste jag i säng, kroppen vill inte mer idag.

Grattis kära hustru till jobbet du egentligen inte trodde du skulle få.
Tre nätter på raken ska jag ha nästa vecka.
Varje pass sträcker sig från klockan 15.00 till klockan 10.00 förmiddagen därpå. Mellan klockan 23.00 och 05.30 kan jag försöka sova. Förutom att det är svårt att sova borta så kräver de boende uppmärksamhet även på natten så vi får se hur det går. Det jag egentligen funderat mest över är hur det ska gå med morgonrutinerna. Alla ska upp, äta frukost och göras iordning för avfärd till respektive dagcenter. Det kan bli stressigt säger somliga. På torsdag morgon får jag veta för då blir det min första vardagsmorgon, de ringde efter hjälp nu på eftermiddagen.

och sedan bli rätt så bra också. Vilken vecka dom senaste dagarna har varit. Rent kaotiska och alldeles omvälvande på flera olika plan. Jag hade lagom sansat mig (jo, jag kan det) tills igår. Konstigt men jag tog inte riktigt in det även om jag skrev det fast sedan på senare eftermiddag blev jag alldeles dödstrött och satt och nickade till i stolen.
Så många saker
jag måste ha klart innan måndag. Det är bokföring samt bokslut åt ett företag, bokslut åt TT, röjt både här och där och en hel del fler saker. Det kommer att bli annorlunda iaf och det första är ett månadskort för kommunala transportvägar. Det blir både buss härifrån, pendeltåg och så en promenad från Centralen.
Det kanske märkligaste av allt på måndag att sedan dröjer det 4 dagar tills jag ser KA igen och DET blir knepigt. Jag jobbar ju dag och han kör 3 nattpass på raken och kommer hem ca 4,5 timmar mitt på dagen varje dag och då är inte jag här. Bra blir det för Mannfred också som slipper vara hemma ensam mer än någon timme och det klarar han hur bra som helst. Mannfred klarar en hel dag också men det är bättre för honom att ha sitt hela hem att rumstera i.
Vädret är knepigt
och vinter vet jag inte om det kan kallas i förhållande till vad det brukar vara. +- några grader, smältande snö även om det här i Kungsängen ff är relativt vitt på marken. Jag kikade nyss och det är +1 och töväder ute. Vildfåglarna blir glada ändå.
Nu skall jag faktiskt ta mig själv i kragen och fortsätta med lite bokslutstransaktioner.

Jobbet är mitt och jag börjar på måndag! Glad och detta behövde jag verkligen.
Nu har jag brådis, vi skall ut med KA´s ena brukare på en shoppingrunda.

så här trodde jag aldrig. Jag har nog inte varit med om något så här omtumlande vad jag minns och då var frökens ankomst och KA´s och mitt bröllop stora saker som kändes djupt men… Känslorna åker berg och dalbana och tårarna och skratten avlöser varandra och tankarna far som små skottspolar. Tänk om scenarion och många fler saker.

Att det efter dryga 35 år
skulle ställa till sådant emotionellt kaos kunde jag aldrig ana. Min saknad efter lilla fröken, mina rötter, min bakgrund och allt därikring måste ha varit mycket starkare än jag själv trodde. Jag menar att även om jag säkert nästan tog livet av människor som drabbades av mina varma och ivriga afrikaberättelser och visste att jag hade en djup längtan så har detta visat sig vara tungt men underbart samtidigt.

Det var tom så illa under natten för i morse hade jag värk i hela kroppen och ömmade både här och där. Jag drömde intensivt om Cheeta som sprang och mötte mig och kom ihåg mig, hur sannolikt är det på en skala? Liberia, Ghana, min första kärlek i en pojke, Paul Chappell från England och mycket annat som jag varit med om.

Jag lever inte genom dåtiden,
jag lever i nuet och så har det alltid varit. Jag känner mig levande tillsammans med min familj, mina nära på olika plan, min omgivning eller brist på densamma. Det är ändå något stort och det förstår nog ingen som inte upplevt liknande det jag gjort.

Nu idag är det många som åker både hit och dit och riktigt samma är det inte även om vissa saker går att jämföra. Då på 60 och även 70 talet var det i mångt och mycket pionjäranda och inget fanns. Det som blev skapades under tiden människorna levde där. En annan viktig sak kring detta med hur livet var. Så enkelt var det INTE att åka hem till det ursprungliga hemlandet, Sverige eller vilket det månne vara. Resandet blev enklare ju senare det blev i år räknat men under 60 talet var det mycket som behövdes för att allt skulle klaffa.

Människorna som hamnade i andra främmande länder under den tiden behövde varandra och levde i ett annat sorts symbiotiskt förhållande eftersom dom var så långt från det dom lärt sig vara civilisation. Så är det än idag men som jag uppfattat det inte riktigt likartat ändå. I dom flesta länderna samlas man landsmänsvis för att liksom få ha något som är som hemma nära. Vi ser detta även här i Sverige.

Nej nu flummar jag ut alldeles för mycket. Får försöka fokusera på annat och kanske rent av gå och lägga mig. KA har redan lagt sig och väntar på mig.

God natt!