Gökboets samlade uppdateringar

när man har celler som bidrar till att saker blir riktiga. Just nu håller jag på med lite backjobb med budget då jag hållit på med en gammal variant så blir det till att göra om allt. Nu har ändå dissekerat kontona så det jobbet behöver jag INTE göra om och tur är det för det har tagit mest tid. Klockan är mycket och mycket återstår av siffrorna men det tar sig iaf och jag har en del timmar på mig innan det är dags att nana.
Det har regnat
här i dag och det är både bra och mindre bra, särskilt för mungiporna som behöver all extern hjälp som bara kan fås just nu. Mannfred sitter ute just nu och hojtar åt solen som kom och nu gått och gömt sig.
I fredags var jag hemma från jobbet, orken tog liksom bara slut, mycket är det. Fick ett litet gulligt grattismail i fredags och där stod det att det var min namnsdag, ja alla Carinors dårå. Det hade jag inte en blekaste aning och både KA och jag blev glatt överraskade. Den enda namnsdag jag kan är Eva, min och mammas namnsdag, med en extraklapp på Julafton för sakens skull.
Vinkade av Kicki
på resan mot Tampa, Florida, Uncle Eddie och Herman och lite Cheeta också, Ser framemot Kickis hemresa för där finns filmer och annat jag också skall få ta del av. Har hunnit få två mail med ”what´s going on each day” och det känns bra för då är jag liksom lite där fast ändå inte.
Vi ”dejtade” Arto och Saffran
också och blev så mätta så vi höll på att spricka och jag hade gärna somnat på Artos hotellsäng. För 129:- kunde vi äta tills vi dog på kuppen om det varit vår vilja och det bästa av allt var att det var väldigt gott. Mongolian Barbecue eller något sådant vid Centralen. tur var det för då var det inte långt till hotellet heller.
Vi har tagit några bra (?) kort på hur det är att äta middag med Arto men det får KA greja, bilderna ligger i hans dator för det är där synkstationen till kameran är. Mobil är bra att ha om man har den med sig, särskilt när det är till mobilen man skall ringa för att liksom kunna ses. Jo, en av sällskapet glömde sin. Kvällen blev tidig och det var nödvändigt. KA började tidigt och ingen av oss hade någon störra ork till värre saker än lugn och ro.
Åter till mina siffror, see ya some time!

är kanske lite fel i ordets rätta bemärkelse men trots det så finns det många orsaker att vara tacksam om man bara kan se dom. Just nu är jag inte ett dugg tacksam snarare tvärtom.
Det är inte cancer
tak över huvudet finns (än så länge),
vi bor i Scandinavien där det är bättre socialt sett än i Afrika,
jag har jobb
KA har jobb
vi behöver inte svälta
solen skiner utanför och det är +14 grader
vi har en bil
vi har familj
vi har vänner
vi har ett liv
resten av oss är friska
osv, osv
Men jag är inte tacksam, jag skiter i alla andra, för mig i dagsläget, helt oviktiga saker. Jag vill att livet skall vara mer rättvist och ge dom som verkligen kämpat rätten att skörda och inte slå undan benen gång, på gång, på gång. Allt känns som ett djävla hån, hon är bara 24 och har haft en lång, tung och smärtsam resa hittills, kunde hon inte fått skörda, bara lite som gjorde det mesta meningsfullt?
Kortisondropp ges bara om hon ligger inne men hon vill inte ligga inne och jag antar att det är rädsla som spökar och vem vore inte rädd/är inte rädd. Tisdag 11/5 är det ryggmärgsprov när magnetröntgen blir vet vi inte ännu men den kommer.
Jag gräver inte ner mig,
jag är förbannad, jag är förtvivlad. Jag undrar också om nu riktiga prover hade tagits då vid första riktiga symtomen, kunde bromsmedicin ha gjort mer? Jag vet att sådana frågor inte gör varken till eller från för så blev det inte och då kan vi inte veta men jag frågar ändå. Jag är förbannad på läkare och deras nonchalans. Vid första läkarbesök när skiktröntgen (23 april) gjordes kommenterades vikten och så viftades hon bort när röntgen inget visade.
Frågorna hopar sig och inga svar finns, tankarna kommer och går och ingenting blir gjort, det är rörigt, livet är en röra.

finns det nog inget som heter men så är det för mig just nu. Det gås in i väggen, kan inte hålla saker, kortisondropp är rekommenderat och kontakt med kurator osv, osv. Livet är skit ibland och vi begriper inte mycket heller för så är det.
Jobbet väntar och tiden är för kort.

klicka på bilden för en större modell

Tänk om det vore så enkelt. Nåja, vi har deklarerat men inte rätt utan vi lämnar in och sedan får vi komplettera när vi nu får några uppgifter.
Vad gäller morgonens krämpor som kostnad för söndagens underbara eftermiddag så är det värre än i morse. Att sitta går bra men att kliva upp är problematiskt och att gå ser för roligt. Vaggande fram som en gammal ålderstigen anka.
Natti!

är jag och jag känner mig som en smärre klump i dag. Vi hade så roligt i går när vi mitt i allt som är bröt dagen och for iväg för att välkomna våren. Shw med familj hade fixat och trixat med lekar, mat, tilltugg och trivsel. För min otränade kropp var det rätt så ”tufft” men jag lyckades både springa till brännbollen och till fotbollen och i kubben behövde jag bara kasta en pinne i så det gick bra.
Tältresning pågick när vi kom men av det bidde det intet då tältet envisades med att liksom lätta på sig hela tiden. Ett tag stod 4 personer och höll i varsitt ben så det blev till att packa ihop tältet. Tanken var bra men vinden tog över mellan varven.
Vi var både stora och små, kända och okända samt Mannfred som nu kanske ställt till det lite mer. Vi får se om det blir en minigök därborta eller om kärleken lugnar ner sig med tiden. Mannfreds fru var inte där men där fanns andra ”fruar” i olika sorter som ”dög” mer än väl.
Det var ROLIGT och det var/är så värdefullt, många skratt och lugna stunder.
Solen skiner här än så länge och jag önskar var och en en bra dag.

är precis vad jag är just nu men det går över så småningom. Allt övertolkas även om en del är riktig i grunden. Jag vill egentligen bara dra mig undan och gömma mig samtidigt så tolkar jag in så mycket i allt och inget, sådant som säkert inte är eller inte är som jag tänker iaf.
En sak som är väldigt rolig iaf är att där finns videofilm från Cheeta och Herman samt annat från ”förr i tiden” som kommer till Sverige om drygt 2 veckor när Kicki kommer hem igen från sitt besök i Tampa, Florida hos Uncle Eddie med familj. Tänk att hon skall få träffa Herman men jag är med i tanken. Där finns ett litet aber, vi har ingen video för den brann upp i branden fast videoproblemet skall inte hindra mig inte.
Gårdagen flöt på
och dagen tog slut efter Forrest Gump och American Pie (jag växlade kanal mellan varven). Vi åt lagad mat också, hade köpt entrecote för grillning men den blev supergod som stekt också och som dryck tog vi Påskmusten vi köpte på oss av innan den tog slut i butiken (4 flaskor kvar). Ville inte stå på balkongen och grilla synligt för alla och envar. Jag vet jag är fånig men så är det just nu.
KA grejade renbäddning och lite annat och jag lyssnade på musik mer eller mindre hela dagen. Tänk att man faktiskt kan få träsmak av att sitta framför datorn. Det känns just nu som att det är för mycket av allt och året har varit långt och fyllt av så mycket tungt. Visserligen även goda saker men dom halkar lite efter mitt i allt.
Deklarationsproblem
har vi också eftersom konkursförvaltaren anser sig inte behöva tillhandahålla oss några som helt uppgifter vad gäller räkenskaper trots att vi måste redovisa dessa till Skattemyndigheten. Vi frågade Skattemyndigheten till råds och till slut fick vi besked om att vi skulle skriva ett brev bifogat med våra deklarationer och där ange förvaltarens namn och kontaktuppgifter samt skriva att vi inte får några uppgifter så skall dom kräva in dessa från förvaltaren.
Meningen var att jag skulle göra dessa i går men det blev ju inget av dom planerna helt självförvållat visserligen men det betyder att natten lär gå åt om jag känner mig själv rätt.
KA håller på
att scanna in gamla negativ och APS rullar och det är väldigt roligt att se gamla saker. Tur att negativen finns kvar och jag hoppas också att min lilla bön om negativ från Liberia och Ghana infrias snart men det är nog lite sannolikt fast brorsan skulle göra vad han kunde och då löser dig sig säkert.
Av dagens planer
med brännboll och ”ont i kroppen” blir intet men det var kanske inte tanken heller. Vädret är på top och kanske tar vi en promenad eller annat för något måste vi göra förutom att sitta här och häcka. Kanske åker vi iväg mot något håll och eventuellt kikar lite, vi får se.

sitter och tömmer huvud och tankar med ett kulspel på datorn. Själv har jag försökt organisera några bilder i datorns fotoalbum. Jag är trött, vi är trötta. Är det något nytt, näedå, men saker kommer slag i slag känns det som. Mannfred sitter på balkongen och gottar sej i solen.
Under april månad har jag gott och väl skrapat ihop 200 arbetstimmar. Det är snart dags att deala med fogden så vi får se vad som blir över. Nu är jag ledig till tisdag. Det känns som jag skulle kunna sova bort ledigheten.
Snuset är slut så jag har stoppat pipan och röker just nu snustorr Borkum Riff.

men jag får inte ta ut något i förskott men ändå rasar det runt och tankarna far. Fröken har mycket troligt fått MS och antagligen var den s.k. B12 bristen för fyra år sedan ingen B12 brist utan början på detta. Svar kan vi få om kanske 7 veckor, allt beror på när magnetröntgen blir av för det är den som kan ta upp till 6 veckor och först veckan efter den är gjord kan vi få klara besked. Något är definitivt fel och nerverna är inflamerade och sannolikheten stor att det är MS. Jag försökte mildra och kastade ur mig GBS men nej det var det inte.
Bortsett från att det är Valborg och solen skiner utanför så känns det skit. Hon är bara 24 år och har äntligen kommit ur ett lång och tung sjukdom och det är dags för henne att upptäcka det goda i livet så blir det så här.
Snälla, inga ”tycka synd” om inlägg om detta även om tanken är god.
Nu skall vi äta lite fuskmat, grillad kyckling och mimosasallad som vi köpte på vägen från KS. Stämningen är lite chockartad, kaotisk osv men vi landar vi också. Är det inte fan så är det fan själv oavsett skepnad.
Trevlig Valborg! (jag menar det också och är inte synisk)

kan man inte kalla det jag gjort idag men en bra bit på väg kanske. Jag var till Liberia Dujar som är en organisation som försöker bygga upp delar av allt som inte längre är och främst skola för ungdomar – som är framtiden.

Jag skulle köpa en bok som gamla liberiasvenskar skrivit snuttar i om livet och glimtar ur livet där nere. Jag blev kvar i ca 3 timmar, en riktig långlunch men jag var kvar på jobbet ett tag efteråt istället för det finns en hel del att göra för mig. Jag blev samtidigt medlem fast avgiften har jag ännu inte betalat men jag skall.

Häftigt värre var det iaf och ordföranden i organisationen kände min pappa från då och han kände även igen familjen som vi döptes med så nu vet jag vad dom heter också. Jag skall dit en sväng i morgon och installera en scanner och visa hur man gör för nästa vecka den 6:e maj (jag skall närvara då) skall det visas kort som tagits från organisationens resa till Liberia för några veckor sedan.

Jag läste några snuttar ur boken på pendeltåget hem och satt och skrattade och skakade på huvudet mellan varven så jag antar att mina närmaste medresenärer trodde jag var tokig eller något men det tänkte jag inte på då.
Natti!

har drabbat oss eller vad man nu skall kalla det för. Dom är ju inte helt okända och då menar jag den amerikanska varianten, den svenska har jag ännu inte sett. Jag har älskat programmet från första avsnittet även om jag missar en del för så fast är jag inte även om killarna är underbara personligheter. Carsons krassa och väldigt varma kommentarer, Kyans förtvivlan över bristande hudvård, Jay´s omsorg om romantiken, Thoms inredningsdesigneri och killen i köket med viner och gourmettrixandet som jag aldrig kommer ihåg namnet på, (han är inte lika charmig tycker jag och det kanske är orsaken).
Jag har alltid varit mån om att smörja in min kropp men inte med skönhetsprodukter utan med vanlig hudkräm. Det har jag också tjatat om till KA, särskilt i början av vår samvaro, men han ”iisch” jag vill inte, kladdigt ungefär. Iaf så har FAB5 smittat eller vad det nu kan kallas för för KA har blivit väldigt mån om huden, ansiktet och vården av den samma. Han letar efter bra ansiktskrämer och produkter och tycker inte alls att det är ”iisch” längre och det är kul. Samtidigt så skyller han på FAB5 och jag garvar och säger att han blivit lite fåfäng.
Det är roligt när man förändrar sina tankar och åsikter i positiv riktning för det är bra att vårda sin hud och kanske får jag börja med ”tantprodukter” nu då det går åt det hållet för min del.
Tankspriddas
förening finns det något som heter och i går tog dom upp föreningen i Radio Stockholm och berättade en del roliga saker (tyckte jag). Det jag minns bäst är kvinnan som hade en tid för bilbesiktning och åkte dit – med bussen. Gissa vad jag garvade fast det är kanske inte så roligt alla gånger när tankspriddheten drabbar en, kvinnan blev nog väldigt frustrerad och kanske rent av olycklig. Än så länge ser jag mig som forskonad men min gode make är det inte. Hittills har det iaf inte blivit annat än roliga incidenter så vi tackar för det. Så illa är det inte för KA heller, värre är det för min lillebror men det kräver en hel bok – minst.
Solen skiner ute och jag skall som vanligt till jobbet, ciao!