Gökboets samlade uppdateringar

som ringer till min mobil och sedan när jag svarar finns ingen där och samtalet går inte att bryta. Antagligen är det den nya formen av Bluetoothintrångsförsök. Jag svarar inte längre i mobilen när det står okänt nummer av den enkla anledning att dom 3 tillfällen det varit så har samma sak uppstått. Jag har varit tvungen att ta bort batteriet från mobilen för att jag skall kunna avbryta vad som nu skedde. Det är jobbmobilen och i sak den enda jag numera har med mig till vardags.

Skumma saker är det i etern och inte bara i mig 😉 Duschen nästa.

i minst 7/8 dels takt och med otroliga tonartshöjningar 3 på morgonen är inte det trevligaste att vakna till men vi hann innan den stora maktkampen utbröt. En skvätt vatten på ”inkräktaren” och snabbt låsa upp altandörren för att få in vår presumtive kombatant och så i säng. Det tog en stund men det gick bra. Nu vet jag inte om lilla rubrik stämmer över ens med den andra sjungande partnern men vår är iaf en kastrat. Givetvis var det Gubben, igen.
Återkomsten av värmen gör att Gubben gärna är ute och INTE kommer in när vi ropar in folket och det får vi väl leva med men det är inte roligt med dessa riskfyllda sammandrabbningar.
Jag har INTE
gått i mental ide eller annat åt det hållet även om helgen för min del tog slut utan att jag egentligen fick något som helst vettigt utfört. Jag ”glömde” bort att äta på hela lördagen (KA jobbade till 21:30) men det blev iaf en smörgås på kvällen innan vi lade oss.
Allt detta som dragits igång sedan januari är så otroligt stort, fascinerande och samtidigt smärtsamt men det är positiv smärta. Jag har lagt in en del foton, under Afrika delen i Gökalbumet och så har jag skrivit lite om Tomten i min Afrikasida. Afrikasidan är klar så till vida att fler saker kommer dit vartefter. Jag har gett dom olika länderna olika kartor, en kort info på vänster sida när man väljer landet och fixat lite i övrigt, kika gärna. Visst har helgen gått i ett afrikanskt rus kanske man kan säga.
Nu till ett annat sorts rus, jag har bråttomt och måste rusa in i duschen. Solen skiner här, hoppas den skiner på dig.

hade vi även till jul, precis som här i Sverige, Norge och på många andra ställen här i världen.. Jag har under dom senaste veckorna fått veta att en särskild tomte, som jag även tjatat om till mina gamla kompisar och kanske även nyare, han som kom på flotten, är samme man som tog med sig Cheeta och Herman till USA.

Tomten Ed Schultz även kallad Uncle Eddie av oss barn då och även nu. Dom andra på flotten har jag inte en aning om vilka dom är däremot vet jag att en av fotograferna är Lasse Coliander, f.d Harbour Master i Liberia, fast han syns ju inte. Alla barnen stod samlade på stranden och väntade med spänning och jag, ja jag var livrädd har mamma berättat för mig. Det där var något farligt som kom åkande.

mina reaktioner och känslor kring så gamla saker gör få och det kan jag förstå men för den som inte förstår så handlar det om mina rötter, mitt liv och min bakgrund. Jo, jag bor här och ja, jag är född i Kiruna men mina första fjorton år av mitt liv bodde jag i Afrika där jag präglades, där skapades min grund och där jag fick så oerhört mycket så det går antagligen inte att förstå för den som inte haft förmånen att ha det liv jag haft.
Hela dagen i går gick mer eller mindre i ett tårfyllt rus. Jag har aldrig varit hög på artificiell väl så det jag gick igenom igår kanske kan vara jämförbart, vad vet jag. Jag skötte mig under tjänstemännens löneinfo som jag var på under förmiddagen men sedan föll det bort och jag återgick till känslorna som rasade i hela kroppen.
Efter informationen som var på Sveavägen 13 knatade jag iväg till Åhléns och åt lunch, pocherad lax (bäst att passa på ute för KA gillar inte fisk och jag älskar det så det blir lite av den varan här hemma men nästan alltid ute). Gick sedan till jobbet och där snurrade hjärnan varv på varv och tårarna satt väl i ögonvrån hela resten av dagen.
När jag kom hem satte jag mig framför datorn och tog hem mail men läste knappt några utan gick tillbaks till Uncle Eddies mail och så satte jag på musik för att bara smälta. I många år har jag undrat så och sett en utopisk bild framför mig med Cheeta rumlande som ett barn, vinterkläder om vintern och eventuella regnkläder under en regnig dag. Mailet som Uncle Eddie skickade i natt (jo, jag har fått ett till) bekräftade min utopiska dröm och det är bara att inse, det var ingen utopi och det värker i hela mig av saknad. Tänk om någon kunde trolla mig till ett ”habitat” för chimpanser och där jag fick stanna så länge jag ville och bara kramas och leka.
Klistrar in en snutt från hans mail som beskriver deras liv när dom återkom från Afrika till USA och då Ohio och DET inbegriper Cheeta och Herman.
It sure broungt back memories, thinking about Birgita (cheeta) Looking at her on the table, and thinking of the good times we had together, when we came back from Africa we went back to Ohio where we came from, and bought a small farm with two nice houses on it, it came with a tractor & everything. We lived in one house and rented the other one out to a nice couple. On week-ends I used to take the tractor out and cut the high grass, and of course both chimps were on the tractor with me, they just loved it, Also in the winter time we made a snow man and dressed the chimps up in childrens winter clothes with boots on. (I have pictures of them running through the snow) and of course at x-mass time we have a nice picture of Liz and I and both children with both chimps on out laps in front of our x-mass tree.
Nej, jag får nog dricka mer kaffe för normal blir jag inte i dag heller.