Gökboets samlade uppdateringar

utan att jag ens knappt kommer ihåg min hemsida eller mina mail fast det är en liten sanning med modifikation ;). Jag sitter och håller på med Apache, MySQL och diverse CMS (content management system) systeminstallationer för att testa vilka som blir både bra och simpel för den oerfarne slutanvändaren. Jag skall greja med en enkel, bra och talande hemsida åt Liberia Dujar och helst skall det mesta vara klart på onsdag och tiden bara rusar iväg.
Klockan är 00:28!
Nästan 5 timmar bara sådär, gisses. Timmarna rusade iväg och jag glömde av mig helt och hållet och NU säger kär make att han måste sova och jag lär väl hoppa i säng jag med, det är roligt med script. Jag har ätit med KA när han väl kom hem vid 22 tiden men annars är det cmsande som gjorts precis hela tiden.
Godnatt!
P.S Åsa, man kan visst bli helt trött att av få håret fixat. D.S. 🙂

men nästan ;). Jag kunde (bildligt talat) begått mord i dag utan större problem för gissa om slingningen höll på att gå galet.
Fröken ville rädda mig från gråa stråns sorger (skojar bara) och erbjöd sig att slinga håret med lite blont och i går köpte vi blondering. Fröken kom ner och började greja med hättan och en virknål och det var inte skönt men jag försökte hålla god min.
Det är lite knepigt med väldigt långt hår så kanske får jag skylla den delen på det iaf. När väl allt var genomdraget i hättan, jag öm i hela huvudet så börjar fröken smeta in blekmedlet men så fick hon sluta för även hon insåg att mitt hår var alldeles för tovigt eller något ditåt så det var bara att avsulta och dra av hättan.
Då djävlar… men jag teg fast jag både kved och nästan grät men inte ett ont ord jag sa. Fy fan säger jag bara och jag höll på att tänka vi klipper av skiten. Hättan gick inte att få loss och Tessan försökte så gott hon kunde och fick klippa hättan bit för bit på min vänstra sida. Jag säger bara aldrig mer på det viset. Efter nästan 3 timmars tid (inklusive hårdragandet) var hättan loss och balsam i mängder plus vatten och en hårborste och jag framåtlutad i duschen. Till slut var mitt hår nästan som det var innan allt började. Jag hade blivit av med en del strån (det varken syns eller känns men det låg en del i duschen) men det kommer nya så det löser sig kemiskt.
Tessan var envis och nu är jag slingad fast med folie. Det dj*a i kråksången är också att blonderingen hann med att både svälla och torka under hela processen men det blev bra ändå. Ett tag såg jag ut som ett rymdmonster med aluminiumfoliebitar i håret.
Och nu är jag så trött så jag skall gå och knoppa med mitt ömma huvud. Tessan fick tack och jag fick tack för att jag inte slängde ut henne under gången av det hela. KA kommenterade flera gånger; ”vad gör du med min fru?” och sedan såg han inte att det blivit varken bättre eller sämre utan hade ingen egentlig åsikt men det är okej.
Sov gott och mail kommer i morgon när jag orkar med lite mer men detta tog musten ur mig totalt. Förresten så är jag nöjd med håret.

är ofta både givande och läsvärda men dom sista veckornas skriverier om Knytby hit och Knutby dit, militärens missbruk av sin roll i Irak där deras tortyr mot människor slagit sjukhet med sjukhet i både bilder och vitnessmål (jag trodde vi människor var mer civiliserade år 2004 än under 60 talet) har gjort mig väldigt fadd och intresset att läsa alla dessa braskande och ”sensationella” artiklar har minskat. Jag kikar igenom men läser inte allt längre.
Undra vad som måste ske för att jag skall återfå mitt intresse att ändå läsa och ta till mig som jag gjort tidigare. Kanske måste Knutby rättegången vara över och dom skyldiga (inte fotsoldaterna utan dom som bestämde vad som skulle ske) vad gäller tortyren i Irak få stå till svars.
Jag vet mycket väl att världen vi lever i inte är en god sådan och om jag kikar lite bakåt verkar den inte bli mer god med tiden heller. Som liten trodde jag på dom goda, dom som gjorde livet bra för alla (inte Gud eller annat religiöst utan godhet i sig) och jag trodde att om vi alla bara hjälptes åt skulle alla få det bra. Det är mer än en utopi för sannolikheten till att något liknande blir är inte alls. Vi människor är för egoistiska och ser sällan längre bort än till den egna horisonten.
Knasiga tankar och funderingar kan tyckas men en sak är säker, dom är mina absoluta egna.
(Glömde skicka upp detta i går så det kommer nu)

tillräckligt pigg för att skriva här igen. Förra veckan gav många timmar så i går när jag var ledig, gick jag omkring i någon slags dimma. Månadens timmar är åxå ganska många men inte lika många som Aprils.
Jag försöker att inte bli passiv, det svåraste är passivitet i tanken.
Jag har kommit på ett trivsamt sätt att skriva i Centrifugen. Jag har vetat om det länge och nyttjat sättet ett par gånger, dock inte för nämndas räkning. Sättet är att skriva i sängen. (Tips, jag köpte för länge sedan en MC16).
Tinnitus heter det väl. Ringet i öronen. Besvärar mej inte SÅ mycket men jag hör dem, de har blivit två, sinustonerna.
Gick ut, igår, med brukare L. Första gången den här månaden. Skäms, Jonsson. Jag vet… Tar ev. ut P idag.
I lördags var det Wärsta marknad. Förra året var det där jag hittade ett antal fina pipor för en spottstyver.
Ska ringa ett ganska viktigt samtal idag. Därför måste jag vara både inspirerad och alert. Det är jag inte än. Efter ett par koppar kaffe till och en dusch kanske.
Länge sedan jag var på jutsun. Törs inte än för ryggen. Kanske åker jag och tittar på graderingen idag, den som jag egentligen skulle vara med på.

och vår egen David Peltzer och kanske tom ”Flickan som kallade DET”. Jag kan aldrig förstå rå grymhet och kommer aldrig i hela mitt liv att acceptera det heller. Jag begriper inte hur vuxna kan agera så här mot ens egna barn eller andra för den delen. Artikeln finns i dagens Aftonblad. Det fanns en kortare notis i gårdagens Expressen men den speglade inte det som står i dagens tidning.

är det inget fel på i sak men lusten har rymt sin kos och jag skyller på vädret för det är verkligen både grått och blött. Det kunde väl åtminstone ha varit lite varmt så kanske kroppen fått lite mera liv.
En liten lapp
låg på bänken när jag vaknade i morse. Där stod bland annat att kaffebryggaren var laddad så det var bara för mig att trycka på knappen och det gjorde jag. Det är mysigt med små lappar och KA är faktiskt flitig med sådant. Tänk att en liten lapp kan göra så gott. Kallemannen i ett nötskal, omsorgsfull som få.
Misstänker att herrn är helt slut när han kommer hem strax efter 18 tiden i kväll. Inte en enda ledig dag blev det denna vecka. Veckan som kommer jobbar han bara 2 dagar så jag hoppas att han tar igen sig då. Jag skall ha middagen klar så att vi får en måltid tillsammans som avslutning på veckan. Det är det som är knasigt med varierande schema.
Fästingsäsongen
har satt igång på allvar och Gubben är nu försedd med ett fästinghalsband som räddar honom från kräken. Tänk att av våra pälsbollar under åren är det alltid han som drabbatts värst av fästingar. Maja och Martin får knappt en enda fästing under hela sommarsäsongen och likadant var det för både Kitty, Eddie, Gumman och Sigge. Jag begriper det inte för dom är oftast på samma ställen även om Gubben gärna är ute både senare på kvällarna och oftare än dom övriga sängkompisarna.
Kanske jag borde sätta lite fart men jag har ju ingen lust alls med fart. Giv mig fart någon så att dagen inte bara rymmer utan att ett vettigt handtag är gjort.

som gästerna tog med sig är inte alls fel, ej heller efterrätten som jag bara behövde äta för även den var medtagen (ej trött och slut 😉 ). Köttfärspaj osm bara Titti kan laga den och så pricken över i:et hennes förträffliga rabarberpaj som akompanjerades av en hallonpaj eftersom pajdegen räckte till den också. Det var så gott och vi åt alla så vi höll på att spricka, ja alla utom KA för han jobbade och kom hem för en dryg timme sedan och då fick han i sig lite.
Tankefel
är enkla att göra ibland och gårdagens sammanfattning av KA´s timmar blev en sådan, inte 24 timmar utan snarare närmare 36 timmar blev det.
Nystädat och fräscht
är det hemma så kanske jag får ro att rensa ur garderoberna i morgon, där finns gott om kläder som liksom bara tar plats. Fröken var nera och assisterade och då gick det undan. Det är skönt att få hjälp med sådant som bara ställer till det i armen. Det är konstigt att skrua golv går hur bra som helst även om det är tyngre än att dammsuga.
Kanske dags att ta bort alla vinterkläder också även om jag använde min dunjacka i går när jag hämtade KA från jobbet. Än är det inte riktigt varmt ute så kanske ytterkläderna får vänta ett tag. Vi får se vad dagen har för sig för det enda vi vet är att KA jobbar.
Nu är det dags för refrängen och jag säger god natt och sov så gott!

är inte så tokigt men nog sjutton tog allt tid. Tur också att jag jag trodde det jag trodde så att jag inte förlitade mig på Dpartiotionen för den försvann med återställningsskivan. Nästan 3 dygn med datorstrul pga min egen dumhet men jag får tänka på att jag lär mig något nytt varje gång.
Dags att hämta kär make efter ett långt pass som började i går klockan 12:30 och slutar om ca 20 minuter. Nästan ett dygn fast han har fått sova en liten aningen under jourtimmarna under natten.
Lite återstår innan jag är mailbar igen men det löser sig nog kemiskt under kvällen. Om inte annat får jag använda Outlook 2003´s egen spamhantering fungerar mer än bra så kanske den duger tills Mailwasher funkaherar.

men nu kastar jag snart min kära lilla bärbara ut genom fönstret. Jag gjorde ett fel så jag måste installera om och felet kvarstår och då förösker jag komma åt att köra från cd´n så att jag kan formatera också men f*n i h*e att det går.
Tiden drar iväg och jag har saker som måste vara klara i morgon. Jag vågar inte använda Toshibas återställningscd för då försvinner även det jag har på lilla D disken – tror jag. Tänker inte chansa. Det borde i sak inte radera men det står att allt försvinner och den kanske tänker själv och plockar det som finns på D också. Feg, nej bara vis av gamla dumheter.
Skit på det mesta men natten är lång är det inte så och sova kan jag göra när jag är borta. Suckar djupt och återgår till min dator. Tur att vi har två iaf.

visa ett par bilder på några underbar krabater. Denna bild togs på Cheeta och Herman när dom sas flyttade in på zoo. Herman måste vara den som bläddrar (jag höll på att skriva läser) i boken och Cheeta har blåa trosor eller liknande på sig. Tänk va, år av ovishet och så pang. Det är visst Tampas dåvarande guvernör med också som tar emot dom två.

Detta är på Uncle Eddie och Jan Godall vid ivigningen av det nya habitatet på Lowry Park Zoo ca 1987, strax efter att Cheeta dog. Ja jag gråter konstigt vore det annars.