Gökboets samlade uppdateringar

och jag hänger inte riktigt med. Helgen försvann i ingenting förutom att vi i lördags åkte till Kista Centrum där mitt trassel av hår fick sig en putsning.Bra pris och bra klippt gör det värt att åka till Kista. KA behövde inte klippa sig där för han sig en trimning när vi besökte Arto och M veckan mellan våra födelsedagar (Arto, grattis igen. Du fick väl det underbart vackra i sångväg från KA och mig).

Förra veckan hade jag tur kan man väl säga eftersom min hemresa endast tog dryga 2 timmar om man jämför med andra som satt i bilköer, fastnade på stationer, tåg osv. Väntade på bussen som skulle ta mig till Sundbybergs station men insåg, lagom till jag och andra som var stelfrusna, att ingen buss skulle komma fram. Det stod en ledad buss och for upp och ner för att försöka komma loss i högerfilen.

En annan som stod och väntade och jag insåg att det var bara en sak att göra och det var att gå till stationen. Jag visste inte vägen men det gjorde hon så jag följde hennes fötter, såg inte så mycket annat. Väl framme var det en som såg ut som hon hade dreadlocks av iskakor i håret och brännande frusna öron och den personen var jag själv. Öronen fick göra nytta och det var att värma fingrarna. Tåget kom till slut, en av dom sista insåg jag sedan och tog mig till Kungsängen och där väntade jag med många andra på en buss som kanske skulle komma (den förra hade inte varit där på över 1 timme) och den kom men tog en annan väg för det var bussar i vägen både här och där. Så att det inte tog längre än dryga 2 timmar är förvånande och jag var så tacksam över att få komma hem och in i duschen för frös gjorde jag och dagen efter var både mössa och halsduk med.

Vi är en fanclub till lilla underverket Moa Felicia (tänk såklart att Feli är med) med föräldrarna Kalle och Ingrid och följer med stor spänning varje framsteg och jublar inombords för framåt går det. I dag är det dags för resultat och framåt kan det bara gå så det tänker vi på alla plan och håller allt vi har. Vi tänker på er och du Moa, jag tänker hålla i dig och lukta på dig i framtiden.

Nina, Martin åker gärna på semester till er, säg bara till när så. Vilken lyx, inte alla förunnat.

Ha en bra vecka, jag skall försöka.

Bild

skulle ah va´tt ja å sofia

Sakta, sakta känns det som att jag åstadkommer annat än nödsim. Kanske vaknar jag ur denna oerhört mentalt tunga svacka snart.  Jag har hittat lite skratt och har hittat något att le åt men det satt då långt, långt inne. Denna otroligt tunga djupa källarhåla är något jag faktiskt inte upplevt förr trots allt som varit kring och direkt efter vi satte firman i konkurs.

Ensammast i hela världen och inget intresse utanför vårt hem är känslan jag haft och den har verkligen suttit tungt. Försök att skapa kontakt utanför hemmets väggar för gemensamma happenings har inte nappats på och det har förstärkt hela känslan rätt så rejält. Märkligt ändå hur jag som inte är sådan ändå har tappat fötterna så här. I sak inte märkligt alls men för mig var det helt absurt.

Jag lär mig nya saker hela tiden och jag skall låta bli att tro eller kanske det är mer önska. Lev för fasen nu och se det som är för det är faktiskt livet.

Åren som gått har tagit ut sin rätt med alla sorger och bedrövelser, nu återstår resten av företagarresan och om dom vet man inget. Vi kanske rent av blir miljonärer en vacker dag. Nejdå, så höga krav har jag inte på något men drägligt vore inte så tokigt att ha det. Dryga 2 år kvar är det bara tills vi är på grön kvist men vägen dit kanske består av hala plankor med dikeskörningar både nu och då. Över går det hur som men det känns då tamigtusen som värre än att bestiga Himalaya.

På något sätt lyckades vi leva på luft under oktober månad. Hur det gick till har jag ingen aning om men det gick, 3:e dammfyllda (=plånboken, även om jag ff inte äger någon sedan väskan stals) månaden på raken.

44 år klok är jag då inte och tittar jag mig i spegeln tycker jag att min spegelbild visar en gammal tant. Fast idag tyckte jag att den där tanten kanske inte var så gammal ändå eller så såg jag i syne . Oavsett vad så kunde jag le åt mig själv och det har suttit långt inne, ilskan och sorgen har varit där men att le – nej.

Det känns som att ja – jag kan jag också ensam eller inte och den känslan är skön. I 2 hela dagar har jag faktiskt försökt få ihop en rad eller två, lovade skriva en snabbgajd också, men min dator trilskades precis som under sommaren. Vi hittade massor av damm på fläkten, rättare sagt mellan fläkten och något som jag kallar kylarfläns. Antagligen var det detta som jag trodde var grafikkortet. Orkar kylningen inte så orkar inte grafiken jobba, rättare sagt den dör liksom.

får man väl säga så här långt efteråt. Två veckor till den första jag missat (som jag vet om) och det är Ingrid men där är det grattis för två saker. Först födelsedagen och sedan det stora och underbara som växer i magen och som vi håller alla tummar och tår för. Långt är det inte kvar heller om jag inte fattat fel. Tina som sällan eller aldrig uppdaterar vare sig sin egen sida eller SMN, Bella och så Tommy 25 år (frökens sambo). Bättre sent än aldrig och ett grattis är väl aldrig fel fast ibland kan det bli det ändå 🙂