och väntar på att Bauhaus färgavdelning skall svara, strukturfärgen nu! Gisses, stressade är vi båda men detta skall nog bli bra, hoppas vi.
Solen skiner ute och det känns ju bra.
Trötta som gnuer är vi dock båda 🙁

och väntar på att Bauhaus färgavdelning skall svara, strukturfärgen nu! Gisses, stressade är vi båda men detta skall nog bli bra, hoppas vi.
Solen skiner ute och det känns ju bra.
Trötta som gnuer är vi dock båda 🙁
Nu har vi en intensiv helg med jobb, jobb och åter jobb. På tisdag kommer besiktningsmannen och på torsdag har vi träff med banken. Vi vill ha bara ett bottenlån istället för botten och toplån och ny reglerna börjar gälla den 1 oktober.
Pga allt som hände i mitten på augusti och framåt och att jag knappt kunnat sova på nätterna har KA fått slita med det mesta själv när han varit ledig. När jag varit det har jag bara varit mentalt tom och helt slut i huvudet.
Pga av resan och allt har vi fått pussla ihop det med vad allt kostar att köpa hem osv och nu är det mesta i land men nu återstår allt arbete som ännu inte är gjort.
Vi borde ha nattvandrat men det finns inte en chans för då har jag ingen kropp i morgon alls 🙁
Johannesörtsthé har varit min räddning och dom sista 3 nätterna har jag iaf fått sova och jag ser ut som sju svåra år och ögonen är svullna som sjutton men det tar sig sa ,mordbrännaren. Enda aber med théet är att jag får springa på toa istället men somnar lika direkt som jag var uppe men KA köpte tabletter i dag så kanske det bekymret är borta.
Lite tufft med både övergångsålders symptom samt allt annat, lite kaka på kaka. 🙁
Förresten så trivs jag på mitt jobb och nästa månad får jag lite mer i månadslön 🙂
av mitt liv känns ganska absurt. Det finns mycket att sörja och mest att det inte blev att vi sågs igen som far och dotter. Jag valde att backa undan för snart 10 år sedan, det skulle ha blivit 10 år den 11 september i år. Jag begärde att du skulle respektera mig och först då kunde du höra av dig. Det du gjorde då för 10 år sedan blev det som slog det vi hade börjat bygga igen i spillror för min del.
28 år av rädslor innan jag blev orädd för dig tog sin början för många år sedan, vägen efter det och fram till 10 år sedan var bra, vi blev vänner. Jag minns ff när jag vågade svära i ett samtal med dig. Jag minns många goda saker med dig, musiken hade du och jag och du kom ihåg både det ena och det andra som för mig var så oerhört viktigt av livet i Liberia och Ghana. Vi sjöng och lallade och skrattade mycket. Vi var vänner då.
Vi kom att kunna vara vänner i några få år och dom åren var glada och det gav hopp om en fin framtid för alla dina barn gentemot dig. Lika många år som gått sedan sist vi sågs, lika många år var vi vänner och allt som du gjort under vår barndom gick att hantera, vi möttes som människor och du respekterade mig. Du respekterade mitt livsval i Karl-Axel och livet kändes bra.
När min afrikasida hittades av en tjej som också var barn i Liberia och mailen började gå fram och åter så skickade jag dig dessa mail även till dig för dom som var vuxna under liberiaåren var med och mailade. Du ville då låta saker vara och inte ha några mail, du var nöjd som det var. Jag insåg då att försöka åter skapa kontakt med dig var meningslöst och enligt brors ord ville du ha saker som dom var utan mig. Jag accepterade det men kunde inte riktigt förlika mig med tanken men visst.
Nu finns du inte mer och jag känner ganska starka känslor mot dom som lät detta ske, med detta menar jag att jag aldrig fick säga adjö. Du var min pappa även om jag distanserade mig och kallade dig vid namn när jag pratade om dig. På torsdag är det begravning och jag skall göra min egen lilla resa och avsluta det som egentligen påbörjades för 10 år sedan.
Jag uppskattar dig för att du gav mig min uppväxt i Afrika för DET är något som alltid är en del av mig och mitt varande och ingen kan någonsin ta det ifrån mig.
eller vad nu detta kan kallas för. Han som var min ackilleshäl och också min glädje i en hel del stycken men mest en stor och tung sorg efter år av rädslor och sedan nästan 10 år av samförstånd som till slut blev nästan 10 år av ingenting.
Det är nästan på dagen 10 år sedan jag var i Norge senast, som jag träffade honom och som jag hade kontakt med honom överhuvudtaget. Nu är det dags att packa väskan för en sista resa till Norge. Ett avslut och samtidigt en början på resten av mitt liv.
Det blir lite annorlunda för mig och det finns många, många känslor av svek, ilska, avsky, förakt och allt annat man kan känna.
Dom senaste veckorna har varit tunga och nätterna har varit maror. KA köpte örtte som faktiskt smakar fan men fungerar så jag har fått några lugna nätter och haft ett fungerande huvud.
Han dog i onsdags, en vecka sedan alltså och begravs på torsdag. I Norge sker det tydligen så snabbt. Härifrån är det Tessan, KA och jag som åker och det blir en liten annorlunda Norgeresa för både Tessan, avslutet och början.
Direkt efter begravningsceremonin drar vi 3 ut på stan och handlar lite norska godsaker, sådant jag saknat i många år, vi äter, gråter, fikar och säger farväl till det som ändå varit på vårt eget vis.
Det blir en tung dag och jag mår ganska dåligt och det far runt många tankar. Väl hemma så ansöker jag om svenskt medborgarskap och avslutar mitt norska jag och påbörjar något annat. Jag är ju mig ändå och sista mentala hindret för mig att bli svensk är borta. Konstigt hur något som inte var kan hindra en från något som att byta medborgarskap.
Det blir en ganska absurd resa, en väg som Tessan och jag gjort många gånger och varje bit av vägen har sin betydelse. KA har också åkt denna väg men på ett annat sätt och med en helt annan innebörd.
Kommentarer är avstängda eftersom jag inte klarar annat just nu.
God natt, dags för örttet 😉
Ja, både Kurtan och jag klagar först skriver dom aldrig något och sedan så ställer dom till så inget är sig likt förutom loggan som ändå är fel eftersom den inte går till den adressen längre utan till en ny, så by ut ditt bokmärke om du har någon till denna istället.
På Gökfronten är livet annars ganska likadant och Kurt är ganska argsint på pappa men vi funderar på ägg säger dom och ja, det kan ju tänkas och lite argsint är jag också tydligen.
en hel del inte alls. Jag håller på att bökar runt med htaccess för att få gamla undermappar att fungera och DET är ett hästjobb i sig man måste exkludera dessa från WP´s htaccess 🙁 Jag lär mig mycket.
Ingen av dom gamla permalänkarna fungerar så alla fellänkar leder till min startsida, det samma gäller dom andras subdomäner också 🙂
Nu är det dags att packa ihop och dra in mot stan, det är Ung08 och vi skall nattvandra.
Ha en trevlig helg 🙂
Måste se om det funkar som jag har tänkt med Gökboets sidor. Inga gamla sidor syns men det är en annan femma och det får blir fixat en annan dag 🙂
efter bytet från Movabletype till WordPress. -Allt finns kvar men försöker man komma åt gamla sidor och liknande kommer det automatiskt till en felsida och det gäller på alla subdomänerna. Väldigt märkligt men webhotellet Binero felsöker så kanske är det fixat i morgon.
Det känns jätte bra. KA har jobbat med att få garderoben vi tänkt oss i hallen klar, när vi hade vattenskadan så gjrde vi ena väggen kortare och det är denna vägg som nu blir garderob från hallen. Tänkte ha våra säsongskläder där och lite annat. Nu återstår egentligen bara ett problem, att hitta skjutdörrar som funkar när öppningen bara är 110 cm och det verkar vara en svår nöt att knäcka.
| Från altanen |