Kategori: Okategoriserade

och jag hänger inte riktigt med. Helgen försvann i ingenting förutom att vi i lördags åkte till Kista Centrum där mitt trassel av hår fick sig en putsning.Bra pris och bra klippt gör det värt att åka till Kista. KA behövde inte klippa sig där för han sig en trimning när vi besökte Arto och M veckan mellan våra födelsedagar (Arto, grattis igen. Du fick väl det underbart vackra i sångväg från KA och mig).

Förra veckan hade jag tur kan man väl säga eftersom min hemresa endast tog dryga 2 timmar om man jämför med andra som satt i bilköer, fastnade på stationer, tåg osv. Väntade på bussen som skulle ta mig till Sundbybergs station men insåg, lagom till jag och andra som var stelfrusna, att ingen buss skulle komma fram. Det stod en ledad buss och for upp och ner för att försöka komma loss i högerfilen.

En annan som stod och väntade och jag insåg att det var bara en sak att göra och det var att gå till stationen. Jag visste inte vägen men det gjorde hon så jag följde hennes fötter, såg inte så mycket annat. Väl framme var det en som såg ut som hon hade dreadlocks av iskakor i håret och brännande frusna öron och den personen var jag själv. Öronen fick göra nytta och det var att värma fingrarna. Tåget kom till slut, en av dom sista insåg jag sedan och tog mig till Kungsängen och där väntade jag med många andra på en buss som kanske skulle komma (den förra hade inte varit där på över 1 timme) och den kom men tog en annan väg för det var bussar i vägen både här och där. Så att det inte tog längre än dryga 2 timmar är förvånande och jag var så tacksam över att få komma hem och in i duschen för frös gjorde jag och dagen efter var både mössa och halsduk med.

Vi är en fanclub till lilla underverket Moa Felicia (tänk såklart att Feli är med) med föräldrarna Kalle och Ingrid och följer med stor spänning varje framsteg och jublar inombords för framåt går det. I dag är det dags för resultat och framåt kan det bara gå så det tänker vi på alla plan och håller allt vi har. Vi tänker på er och du Moa, jag tänker hålla i dig och lukta på dig i framtiden.

Nina, Martin åker gärna på semester till er, säg bara till när så. Vilken lyx, inte alla förunnat.

Ha en bra vecka, jag skall försöka.

Bild

skulle ah va´tt ja å sofia

Sakta, sakta känns det som att jag åstadkommer annat än nödsim. Kanske vaknar jag ur denna oerhört mentalt tunga svacka snart.  Jag har hittat lite skratt och har hittat något att le åt men det satt då långt, långt inne. Denna otroligt tunga djupa källarhåla är något jag faktiskt inte upplevt förr trots allt som varit kring och direkt efter vi satte firman i konkurs.

Ensammast i hela världen och inget intresse utanför vårt hem är känslan jag haft och den har verkligen suttit tungt. Försök att skapa kontakt utanför hemmets väggar för gemensamma happenings har inte nappats på och det har förstärkt hela känslan rätt så rejält. Märkligt ändå hur jag som inte är sådan ändå har tappat fötterna så här. I sak inte märkligt alls men för mig var det helt absurt.

Jag lär mig nya saker hela tiden och jag skall låta bli att tro eller kanske det är mer önska. Lev för fasen nu och se det som är för det är faktiskt livet.

Åren som gått har tagit ut sin rätt med alla sorger och bedrövelser, nu återstår resten av företagarresan och om dom vet man inget. Vi kanske rent av blir miljonärer en vacker dag. Nejdå, så höga krav har jag inte på något men drägligt vore inte så tokigt att ha det. Dryga 2 år kvar är det bara tills vi är på grön kvist men vägen dit kanske består av hala plankor med dikeskörningar både nu och då. Över går det hur som men det känns då tamigtusen som värre än att bestiga Himalaya.

På något sätt lyckades vi leva på luft under oktober månad. Hur det gick till har jag ingen aning om men det gick, 3:e dammfyllda (=plånboken, även om jag ff inte äger någon sedan väskan stals) månaden på raken.

44 år klok är jag då inte och tittar jag mig i spegeln tycker jag att min spegelbild visar en gammal tant. Fast idag tyckte jag att den där tanten kanske inte var så gammal ändå eller så såg jag i syne . Oavsett vad så kunde jag le åt mig själv och det har suttit långt inne, ilskan och sorgen har varit där men att le – nej.

Det känns som att ja – jag kan jag också ensam eller inte och den känslan är skön. I 2 hela dagar har jag faktiskt försökt få ihop en rad eller två, lovade skriva en snabbgajd också, men min dator trilskades precis som under sommaren. Vi hittade massor av damm på fläkten, rättare sagt mellan fläkten och något som jag kallar kylarfläns. Antagligen var det detta som jag trodde var grafikkortet. Orkar kylningen inte så orkar inte grafiken jobba, rättare sagt den dör liksom.

får man väl säga så här långt efteråt. Två veckor till den första jag missat (som jag vet om) och det är Ingrid men där är det grattis för två saker. Först födelsedagen och sedan det stora och underbara som växer i magen och som vi håller alla tummar och tår för. Långt är det inte kvar heller om jag inte fattat fel. Tina som sällan eller aldrig uppdaterar vare sig sin egen sida eller SMN, Bella och så Tommy 25 år (frökens sambo). Bättre sent än aldrig och ett grattis är väl aldrig fel fast ibland kan det bli det ändå 🙂

ordentligt nu och jag hoppas den fortsätter att göra det också så att jag kan maila några som antagligen undrar väldigt mycket för även om jag kan vara dålig på mail så brukar det inte vara så illa..

är det men vad vet varken min äkta hälft eller jag själv. Först trodde jag bildskärmskortet, sedan CPU´n och nu vet jag inte vad jag tror. Bildskärmen liksom bara dör. Ibland blinkar det till och blir svart, ibland är det redan i uppstarten och det liksom fryser men ingen typisk ”Blue Screen” utan det står still precis där den var.
Har någon billiga varianter på lösning blir jag jätteglad men jag misstänker att det är dyrt vad det nu än är.
Update: 29/8
Tur att KA frågade en gång till om han inte skulle prova ett gammalt bildskärmskort för det verkar vara det som var fel. Kortet har legat oskyddat och var lite dammigt och det verkar fungera. Den absolut billigaste lösningen var det iaf och nu hoppas jag att det håller.
Kanske kan jag svara på mail nu också utan att datorn fryser hela tiden.

och i går var första dagen på jobbet efter semestern. Dagen började rätt så intensivt om man betänker åskovädret som drabbade Stockholm på många olika sätt. Jag tycker det är mäktigt och fascinerande vilka krafter det finns där ute. Det är farligt om det blir fel men annars är det ett otroligt skådespel. Det känns rätt okej att börja jobba och få lite ordning på tillvaron igen för man blir bra förslappad av att göra absolut ingenting även om det för den mentala hälsan var hälsosamt. Boken är nedstoppad och mackorna färdiga, återstår bara mig själv då så till en annan gång,

Nu är semestern slut. Fyra veckor har vi haft. Första gången på flera år, en lång sammanhållen semester har vi haft. Olusten som ibland brukar infinna sej inför arbetsstarten har jag sluppit. Kanske mår jag tillräckligt bra för att slippa den? Ett par-tre dagar var vi i Malmö Hälsade på Åsa. I utkanten av staden finns en zoobutik där vi köpte ny sovbur till Mannfred. För att komma dit åkte vi buss. Ingen av oss var säkra på vid vilken hållplats vi skulle gå av. Vi åkte naturligtvis för långt, steg av in the middle of no-where.

På ena sidan ser det ut så här där vi steg av

och åt andra sidan såg det ut så här

: 

Senare på eftermiddagen knallade vi genom en stor del av Malmös parker och såg bland annat detta. 

Mannfred hejade på vad hon trodde kunde vara kompisar men det var de inte. Hon sågs nog som en utböling som inte hade något där att göra. 

Under de dagar vi var i Malmö gick vi mycket och länge. Här fikade vi inte… 

utan vi var vi var på väg till

Att resan till Köpenhamn slutade med förskräckelse har ni väl läst om i Tankeboken? Under resterande tid av semestern har jag inte gjort ett skapandes grand.

Tappade lusten att fortsätta med dammen och uteplatsen efter beskedet om att dammen ska bort. Ska iallafall ställa in krattor och spadar och skyffla bort jordhögen. Men inte idag. För idag ska vi på bio.

Förutsatsen att göra lite varje dag i hemmet försvann i intet. Vi har bara tagit det lugnt. Nja, kanske inte Carina då i alla stycken eftersom hon jobbat, hemmifrån visserligen, med sitt företags hemsida. Förtröstansfullt ser jag första arbetsveckan an. PS Ska greja bilderna sedan så sidan ser normal. DS

Bilen gick sönder och så har vi liksom böter. Vi har fri boendeparkering, alla har i hela området. Vi har fri besöksparkering också. Tydligen gäller skylten P utan tillägg enbart för parkering i 24 timmar, inte en sekund längre oavsett om det är FRI boendeparkering eller inte. Jag frågade hur dom gör när någon är sjuk, när någon åker på semester och annat där bilen inte flyttas varje dag. Då måste man skaffa tillstånd att stå längre än 24 timmar och jag ger mig fan på att ingen anna i vårt stora område känner till detta om de inte själva drabbats av böter och sagt det vidare. Enligt lag gäller enbart P för 24 överallt oavsett fri boendeparkering eller inte. Absurt när det ingenstans framgår att man endast får stå i 24 timmar.