Författare: KA

Axeln har spökat sen en tid tillbaka. Jag har befarat broskbildning eller liknande. Röntgen visar inget sådant utan det är bara nån sena som kommit i kläm. Med uppmjukningsrörelser kan jag få bort det onda.  Det har redan efter ett par dagar blivit mycket bättre eftersom jag tidigare i möjligaste mån undvikit röra armen/axeln.

En vecka av tre har försvunnit. Det har varit skapligt väder och vi har varit trötta så tack och lov för balkongen. Allt som skulle vara gjort är inte gjort men vi har två låånga veckor kvar. Idag tycks det bli skitväder så nu fortsätter vi med kläder och garderober.

Det blev inte körförbud. Det hade jag inte trott heller. Däremot är det en del andra grejer som måste bytas/rättas till. Bl a är CO halten på tok för hög. Det är väl snart ett år sen kamremmen fick bytas så det kom inte som någon överraskning. Jaja…

Och inte fick jag lämna blod. Ssj på blodbussen ville jag ska ta kontakt med vårdcentralen för att få ett utlåtande om min B12 brist och mitt Behepan intag. Vi får se om jag får fortsätta som blodgivare. Jag vill ha deras t-tröjor..

Fåglarna kvittrar och är lyckliga (låter det som). Kurt gör fortfarande utfall mot mej även om de inte är så intensiva längre som de varit.

Jag snarare vet än tror att kontakten med mitt blivande barnbarn kommer att bli mer tät än med mitt nuvarande enda. Det är, som ni läst hos Carina, Therese och Tomas som ska bidra denna gång. Sofia, 4 år, träffar jag tre till fyra gånger per år. Mer har det inte blivit och jag tror inte på någon förändring. Nåja, morfar igen, roligt, inte bara kanske gå med barnvagn på stan.  Nu är det bara sonen som ska bidra så jag blir farfar åxå.

Jag vill inte påstå att semesterdagarna försvinner som ett dammoln bakom oss även om vi viftar vilt med skurtrasorna. Nästa projekt är att vädra kläder och garderober, ta hand om förrådet och gamla sovrummet som är överbelamrat med grejer bl a  från vattenskadan för två år sedan.. Jodå, veckan är fullbokad för det är riktiga förråd fullastade med grejer vi ska ta hand om. Om vädret tillåter ska vi även ta oss en tur till Furuvik och hälsa på andra släktingar än barn och barnbarn.

– Köp en holk,  sa  Pelle  på djuraffärn. Så vi köpte en holk som vi stoppade in i buren.
– Ni får vara beredda på att de vill hålla sej för sej själva och kanske blir de inte så kärvänliga på ett tag, sa Pelle på djuraffärn.
-Mhm, det löser sej, sade vi.
 Kanske löser det sej. Men maken till aggressiv caique får man leta efter. Nu är det revir, hus och hem som gäller. Kurt ser mej som en konkurrent som hotar hans tillvaro just nu. Jag kan inte hantera honom annat än med handduk och eventuellt handskar. Som tur är kan Carina det så vi kan städa buren och ge mat. Kanske blir det barnbarn även här?
 

Semester, ledig, gör vad du vill, befriande känsla, så brukar det kännas inför semestern.  I år har den euforiska känsla som ibland infinner sej inför en semester uteblivit. Månne det bero på att jag av någon anledning är trött, trött, trött eller beror det på något annat?

Igår kväll var vi bjudna på middag. Det var som tack för att vi passat Farbror Melker. Mycket gott och mycket trevligt. Bra början på ledigheten.

För övrigt finns tankarna söderut, hos Moa, Igge och Kalle. Kalle som fyllde år häromdagen. Grattis, Kalle, i efterskott (Vi ringde men förmodligen på ett gammalt mobilnummer).

Som ofta det blir när uppehållet varit långt, lusten att skriva (faktiskt) bubblar, tankarna snurrar och far iväg så blir inget skrivet. Denna gång har jag tänkt att det visst ska bli, fan vore det annars.

I samband med byte av mobilabonnemang har jag bytt ut min ett och ett halvt år gamla P910 mot en K800. Båda av märke Sony-Ericsson. Det var inte utan vemod för P910:an var en bra telefon. Operativsystemet, Symbian UIQ, ligger öppet i telefonen precis som det gör i alla P-serietelefoner. Alla filer är åtkomliga på samma sätt som i datorns utforskare. Det går lätt som en plätt att installera nya program i telefonen. Det finns en uppsjö av både spel och nyttoprogram. Det negativa med 910:an var att den var en aaaning otymplig samt nååågot långsam. Jag jämför den telefonen med ett hangarfartyg eller ett slagskepp medan K800 isåfall är en korvett. Korvetten lämnar inte sååå mycket kvar att önska.

Finns det någon anledning att skriva om vädret?

Nää, inte mycket annat än att jag vill ha sol och värme.

Nu måste jag koppla av lite från det här och tänka på annat, att städa kanske?!

En utmaning med 100 frågor, känns det som.  Eller 1000? Jag ska svara – nå´n gång, jag lovar. Däremot utmanar JAG Kalle ett par övningar att stärka muskulaturen. 2 x 15 armhävningar plus 50 sittupps per dag i en vecka tycker jag kan vara lämpligt. Tyckte, innan jag kom på att jag aldrig brukar greja fler än tio oavsett hur tränad jag än är :-/.  Jag har i alla fall gjort 15 ikväll även om de sju sista inte blev ända från golvet och upp till raka armar.

Hustru Carina utmanar jag till 2 armhävningar och  5 sittupps per dag i en vecka.

– Du har ju blivit utmanad att skriva fem önskningar!
– Ja, jag ska! Jag ska skriva!

Nu skriver jag fem önskningar:

1/  Jag vill vinna 100 miljoner kronor, eller varför inte Euro.
2/  Vinner jag inte 100 miljoner kronor, eller Euro, så vill jag vinna 50 miljoner.
3/  Vinner jag inte 50 miljoner vill jag vinna så jag/vi blir kvitt fogden.
4/ Fred i världen. (Ni har väl sett Melanders intervju?)
5/ Fem önskningar till.

Förlåt, men jag är så TRÖTT på dessa utmaningar att skriva om bluttanblej.

Visst är det stort med Fågelsångs rymdresa även om jag personligen varken är insatt i eller intresserad av den. Att välja honom till att vara årets svensk tycker jag däremot är att ta i. Det finns andra bra kandidater, arbetande ensamstående föräldrar,  de som tar hand om sina sjuka anhöriga hemma, vardagshjältar. Visst  avundas jag honom, Fågelsång, lite. Likväl som jag avundats min morbror och andra som har sin utkomst från sin hobby eller sitt intresse.

I år fick vi upp en adventsstjärna i tid. Eller var det två? Det är några år sedan vi höll det schemat så pass. Efter det har det tagit ytterligare två veckor för att få fram och upp några adventsstakar. Nu kanske vi bara behöver ett år till för att vara ikapp med både advent och jul.

Julen ja. Jag avskyr julen och tycker helgerna är jobbiga. Mycket beroende på brist på kontakt och samvaro med våra familjer. Men, men…

För att återgå till adventsbelysning. Det är fulare med släckta adventsstakar än att inte ha några alls. Jag vet att det anses vara onödigt att de lyser när ingen är hemma och det är klokt att spara ström men ändå. Det år fult med släckta adventsbelysningar.

Sen vill jag bara tala om att jag är grinig. Det är som om en massa års ( 50-60?) frustruationer har dämts upp tillräckligt och fasaden börjar rämna.

Bild

skulle ah va´tt ja å sofia

Nu är semestern slut. Fyra veckor har vi haft. Första gången på flera år, en lång sammanhållen semester har vi haft. Olusten som ibland brukar infinna sej inför arbetsstarten har jag sluppit. Kanske mår jag tillräckligt bra för att slippa den? Ett par-tre dagar var vi i Malmö Hälsade på Åsa. I utkanten av staden finns en zoobutik där vi köpte ny sovbur till Mannfred. För att komma dit åkte vi buss. Ingen av oss var säkra på vid vilken hållplats vi skulle gå av. Vi åkte naturligtvis för långt, steg av in the middle of no-where.

På ena sidan ser det ut så här där vi steg av

och åt andra sidan såg det ut så här

: 

Senare på eftermiddagen knallade vi genom en stor del av Malmös parker och såg bland annat detta. 

Mannfred hejade på vad hon trodde kunde vara kompisar men det var de inte. Hon sågs nog som en utböling som inte hade något där att göra. 

Under de dagar vi var i Malmö gick vi mycket och länge. Här fikade vi inte… 

utan vi var vi var på väg till

Att resan till Köpenhamn slutade med förskräckelse har ni väl läst om i Tankeboken? Under resterande tid av semestern har jag inte gjort ett skapandes grand.

Tappade lusten att fortsätta med dammen och uteplatsen efter beskedet om att dammen ska bort. Ska iallafall ställa in krattor och spadar och skyffla bort jordhögen. Men inte idag. För idag ska vi på bio.

Förutsatsen att göra lite varje dag i hemmet försvann i intet. Vi har bara tagit det lugnt. Nja, kanske inte Carina då i alla stycken eftersom hon jobbat, hemmifrån visserligen, med sitt företags hemsida. Förtröstansfullt ser jag första arbetsveckan an. PS Ska greja bilderna sedan så sidan ser normal. DS