Författare: Carina

är väldigt komplicerade saker ofta. Orsak och konsekvens svåra att greppa. Jag tänker på kriget. Jag är emot kriget som sådant för vi har ingen rätt att göra så mot andra. Nu när det är ett krig så finns det inte många alternativ som jag känner det. Backas det från kriget nu kommer det att kosta dom civila i Irak många gånger mer än vi någonsin kan ana. Många har försökt stå upp för sin rätt till demokrati med att slå tillbaks. Många fler än dom som hittills dött eller skadats pga kriget.
Oavsett vad som händer och fötter så har USA och Storbrittanien satt igång något som måste fullföljas på något sätt. Dvs frågan om Saddams försvinnande från Irak. För befolkningen i Irak finns inte många alternativ om dom skall kunna leva i demokrati. Det är inte krig jag menar med att det måste fullföljas utan mer att människorna där nere skall få hjälp så att dom kan leva fritt utan hela tiden måsta frukat för sina egna liv.
Det jag väljer att göra ger ALLTID
konsekvenser, en del goda, en del mindre goda och kanske rent av onda. Allt är inte pga uppsåt heller utan saker kan bli fel utan att varken du eller jag har valt att det skall bli det. Ibland blir en händelse rena rama lyckoträffen och allt är frid och fröjd. Livet är så, upp och ner och hit och dit. För det mesta känns det väldigt bra men ibland inte alls. Allt kan läras utav bara du själv vill det. Jag tror mig vara en sådan som vill lära mig av saker och ting. Undra om jag kommer att vara klokare när jag skall vinka adjö eller om jag ff kommer att vara ”bara” mig?
Tandläkarebesök gillar väl alla –
eller?! 😉 Inte jag heller faktiskt men i morgon är det rena familjmötet hos tandis. Utan gökarna men för övrigt. Fröken skall med också. Vi har en familjetandläkare som är en lisa för själen om det är jobbigt att gå till tandis. Han har starta eget precis bortanför oss, ca 10 minuters promenadväg. Enligt vad vi förstått så är han ca 100:- dyrare än folktandvården och det är han värd. Bättre att gå dit än att inte gå alls av att det är jobbigt.
Min dator fick lite mer
hicka så jag börjar bli less på datorn hemma. Har inte ens vågat ha den påslagen pga den pyjamasrandiga skärmbilden jag fick igår. Tur att KA´s dator finns så jag iaf kan surfa men maila blir lite värre. Jag skriver i min just nu men det känns osäkert faktiskt. Hur länge håller den liksom.
Gökarna har haft sitt
i helgen. Åtminstone Henning. Vår ena möbel vi har i sovrummet börjar nu se ut som 7 svåra år och det är inte roligt. Han hade börjat på den förra våren så vi fick ställa bort den. Det är en rektangulär snurra med spegel på ena sidan och hyllor med skåp på den motsatta. Dom två andra sidorna har hängattiraljer för kläder om man vill det. Det är vid spegeln i ena hörnet Henning går hårt åt den nu. Ja det fins ju en viss symetri i hans bobyggeri men vi hade hellre varit utan faktiskt. Nu skrivs det lite i deras Gökbok så kika gärna om du vill. Ibland är det roliga saker och ibland inte.
Sommartid i all ära
men nu släcker vi här hemma för vi är dödströtta – godnatt!

sköna, särskilt när det är ledigt men inte denna. Det var en kär make som snarkade och även så en kär pälsboll som gjorde detsamma. 🙁 Att sedan väckarklockan råkade gå igång strax efter att herrarna slutat låta gjorde att jag gav upp. Vad var klockan då? Tja det började före 7 och väckarklockan gick igång 07:30.
Jag har suttit och läst en stund, druckit kaffe och gjort onytta åt hemmet men nytta åt mig. Snart är det dags att göra lite vårfixerier här hemma. Utsidan ser ut som skräcken själv. Vi har mängder av löv, bråte som övervintrat och annat som behöver tas om hand. Bilen behöver även den en vårstädning men vi får se hur långt vi orkar, ids och har lust till.
I går när vi hämtat
fröken Bella med kompanjeros funderade vi fram och åter var, hur och snabbast för dom att komma fram dit dom skulle. Pendeln skulle vara absolut snabbast även från Sollentuna bara vi visste när tågen gick. Vi chansade och svängde av vid Solentuna station och tåget skulle gå om 5 minuter. Jag har aldrig varit där så jag hade inte en aning om hur och var men det löste sig. Vi småsprang och så hann dom (ungdomarna) med packning och allt.
Vi hann också få bullar som underbara Igge hade stått och bakat trots allt (*vinkar tillbaka*). Tusen, tusen tack Igge och goda var dom dessutom med socker tom som jag hade lyckats glömma. Mig veterligt Igge så har dom ätit sin lagliga dos enligt order från mor själv, 5 stycken sa Bella. Bara så du vet. 😉
Vädret är bara ett måste
att kommentera för min del iaf. Solen skiner, underbar blå himmel, lugnt och +8 grader.
Till senare, vi läses och gästbokas!
Ett litet p.s. Tänk på att det är sommartid i morgon om inte jag blivit helt senil 😉

fick jag inte men väl av ett kuvert som låg i den, jobbets alltså. Något har blivit superfel i 2002 deklaration, inkomstår 2001. Massor med felande moms så det är bara att grotta och gräva men hur i h*e jag skall hinna till den 7 april vet jag ej. Får skriva ett litet brev till dom om att årets deklaration måste gå före fast felet kommer att följa med men det kan jag enkelt åtgärda och också rätta senare när jag väl hittat felet och hur, var och när det har uppstått. Det har inte uppstått under 2001 utan innan såg jag med en snabbkik i föregående års bokföring.
Program är bra men när det blir fel är det inte ett dugg roligt. Vi använder SPCS 1000 enanvändarversionen. Får se hur jag får till allt. I värsta fall får jag göra som jag gjort en gång förr när allt kraschade, bokföra om 5 års bokföring. Jag har gjort det och lär få göra det igen verkar det som. Hela jag skriker NEJ men har jag något val? Nej det har jag inte utan det är bara att le och vara glad och le lite till. *suck*
F’n är allt jag kan säga just nu. Roligt blir det inte men jag kan åtminstone vilket underlättar en hel del. Tänker inte ta in en dyr konsult heller utan är jag ekonom så är jag! Tiden blir en faktor jag inte riktig vet hur jag skall hantera. Där får jag för min surfarsynder denna vecka iaf även om inte jag hade kunnat åtgärda detta under veckan för jag visste inte ens om det. Arbetsdisciplin gäller det att skaffa sig – NU!
Först skall vi dock
till Arlanda och hämta upp fröken Bella. Mamma Igge har visst skickat med bullar och jag skall noggrant räkna dom så att alla är kvar enligt Igges gästboksintruktioner ;). Tusen tack i förskott Igge, jag återrapporterar senare hur många det var kvar. Bella skulle ha landat tidigare men det är/var dimma i Halmstad så planet kunde inte lyfta.

får vara del av min dagens. En liten misse som numera heter E4 satt på räcket mellan körbanorna, mitt i rusningstrafiken, på Essingeleden vid Hornsberg. Usch som började med rena skräcken när dom sa det i gårdagens Radio Stockholms trafikrapportering. Vi var på väg hem från Vällingby/Hässelby då och dit det begav sig var det väldigt långt annars hade jag vänt bilen mot stan.
Iaf så var det en annan man som hade hört samma rapportering och spanade efter missen. Där satt hon så han la sig i vänstra körfältet, vevade ner rutan och greppade missen i farten sas. Vilken rädningsaktion säger jag bara. Det är så vi borde agera när någon är i nöd, agera och inte bara vara tysta åskådare. Här finns artikeln om händelsen.
Sådana historier behövs i dagens mediaflöde för inte är det givande att hänga med i flödet.
I morgon får vi hälsa
en snabbis på fröken Bella som reser lite hit och dit nu förtiden 😉 Vi möter på Arlanda och skjutsar in till stan där Bella och medresenärerna tar pendeln mot Södertälje. Kul att få säga hej, det har gått ett tag sedan sist. Bara vi kommer ihåg cd´n med filmen på Sofia så blir kanske mor och far glada också.
Bokslutsarbetet blir aldrig klart,
det är inte bra med extra tid heller för jag är iaf sådan att jag liksom låter det ta lite mer tid då. Hela veckan har jag haft på mig och är inte klar för jag har gjort annat. Surfat lite, gästbokat lite och mailat lite men jobbat… Jo nu ljög jag för visst har jag jobbat men inte lika effektivt jag hade kunnat. KA har däremot fåt massor gjort och nu ser vår arbetslokal nästan som ny ut. Flyttat hit och dit och ändrat, torkat av och röjt. Passar bra tills nästa vecka när det drar igång igen.
Nu är det matdags
och hungrig är jag för vi har inte ätit ett smack på hela dagen. Blev lite knäppt där eftersom vi fick besök mitt i mattankarna.
Kanske läses vi senare ikväll eller så lägger jag mig och läser en god bok. Till then, whenever that is.

men det går väl över med tiden. Tror att sista veckornas happening, Sofia, och spänningarna runt det i tillägg till både min och KA tidigare sluthet gör sitt till. Nedan lilla snutt kan nog förklara det jag känner nu om inte annat.
Solen är här och gör gott men den räddar inte min nattsömn jag inte fick. Gubben, Maja, Eddie och Martin (våra kära pälsbollar) gjorde allt dom kunde för att göra min natt mer eller mindre svår. Jag hade ingen stans att ta vägen i min egen del av vår dubbelsäng. Inte ens huvudet fick rätt vinkel. Vad gör man inte för sina ”barn” säg? 😉 Det är inte lätt alla gånger att vara pälsbollsvän.
Udda kärlek,
är grejer det och hoppas ingen missade det jag skrev längst ner i gårdagens, om Kanelen. Det finns en svensk historia om honom och så en nyhetssida på spanska. På den spanska finns en liten filmsnutt också. Är du som jag som gråter så läs ändå för det är så fint fast samtidigt så hemskt.
Kanske ett hopp eller två
för hetsätare/beddare (Binge Eating Disorder). Genfel, kan det kanske vara så enkelt och kan isf kanske rent av fröken bli hjälpt av det. Skillnaderna är visserligen énorma för det är så mycket mer än så.
Jobbet kallar
så till en annan gång! Var rädd om dig idag och ta vara på dagen!

fast kanske inte så mycket som det är möjligt. Vi har ingen produktion utan nu är det röj och plock för KA och papper och bokföring för mig. Sådana dagar behövs verkligen för annars skulle det aldrig gå att sköta ett eget företag med så låg kostnadsram som möjligt.
Det är underbart väder ute med blå himmel och här sitter vi och grottar. Så illa som det låter är det inte men vi hade båda gärna varit utomhus istället. Snart är det också dags att byta däcken. Borde göra det så snart som möjligt för vinterväglag återkommer nog inte (håller iaf tummarna för det) på våra breddgrader iaf.
Gökarna Jonsson
har äntligen fått lite mer fart i sin Gökbok, det tog bara 6 månader av stiltje :(. Jag skapade en MT variant åt dom också så både KA och jag kan skriva när det liksom händer något. Det förenklar spontaniteten väldigt mycket också. Ögonblicken för det spontana försvinner fort eller så glöms detaljerna bort.
Just nu gör dom inget bus utan sitter på CityMails vita postbackar och solar. Visslas gör det iof sig och snart är båda herrarna här igen. Mannfred i mitt hår och Henning på skärmen.
Kriget, kriget och kriget
sköljer över alla som antingen kikar på tv, läser tidningar, webbar eller lyssnar på radion. Det ena sjukare än det andra. Hade jag varit journalist och yngre så hade jag garanterat varit nere där det händer. Inte för att jag vill synas utan mer för att jag aldrig varit rädd för att stå för saker och ting och med det som grund kunna skildra det som händer på ett ärligt sätt. Kanske hade jag varit en av galenpottorna som är s.k. sköldar. Att ta ställning går att göra på så många olika sätt. Visserligen bör man inte ta ställning som journalist men jag tvivlar på att journalister är känslolösa och alltså per automatik (omedvetet) tar ställning även om dom försöker förhålla sig opartiska.
Dom ekonomiska konstaderna för kriget är redan uppe i summor vi inte ens kan föreställa oss. Dom mänskliga kostnader är även dom redan astronomiska. Det känns som nog nu USA! För varje dag som går kommer möjligheterna att minimera lidandet för dom civila att minska och tragedierna i krigets spår kommer enbart att öka. Då menar jag inte på dom aktiva soldaterna utan bara civila. På sikt tro jag också att klyftorna mellan oss och dom (kulturellt och attitydsmässigt) kommer att öka och skapa stora konsekvenser som nog ingen tänkt sig. Hatet eskalerar mot USA och Europa vilket i sin tur leder till ökad avsky mot muslimer, araber och andra från mellanöstern som i sin tur… Ekorrhjulet är i full snurr med andr aord och inte fasen leder det till en bättre värld eller en mer jämställd tolerant hållning mot våra medmänniskor.
Från en sorg till en annan.
Tobbe, länkade till Kanelen. Det är kärlek det och grät gjorde jag och nu med för det är grymt hur livet kan bli. Våra fyrfotade är så otroliga i sitt varande och vi tvåbenta har mycket att lära oss om vi bara vill det. Kanelen har nu slutat med sin väntan och om inte min spanska är helt fel så blev han påkörd och dog ögonblickligen. Tänkte be Monica snällt att översätta detta åt mig när hon kommer på besök nästa gång.
Nu återgår jag till mitt jobb
och tänker försöka göra dagen så kort som möjligt. I morgon är det knämagnetröntgen I Vällingby så vi tänkte våldgästa lilla fröken Sofia med mamma en snabbis. Det är klockan 13:30 så det blir kort för vi har ff ett arbete att sköta.
Read ya later!

och besöket hos lilla Sofia också. Morfar och jag nästan slogs lite så där om lilla fröken. Inte riktigt men vi ville båda. Sofias föräldrar tyckte nog att vi skötte oss bra för ingen av dom verkade panikslagna. Jag böt tom bajsblöja och fick till blöjan rätt tom och DET kan vara svårt faktiskt. Vi fick jättegod mat som Jocke hade kockat. Mätta och belåtna var vi och antagligen var både Sofia och hennes föräldrar bra trötta på oss innan vi for hem. Domvar glada när vi kom men ännu gladare när vi for ;). Precis som det skall vara med andra ord.
Gökarna Jonsson klarade sig bra ensamma. Dom blev provisoriskt nattade när vi for och har fortsatt sova sedan vi kom hem så vi lät dom faktiskt vara i sitt rum. Får se när herr Henning vaknar med ett ryck i morgonbitti då. Hennings boeri fortsätter och det är faktiskt väldigt besvärligt när vi är lediga att vara här hemma. Det är fullskaligt krig om sovrummet men KA vinner än så länge. Henning är bra snabb.
Mannfred han är så nöjd där han sitter på hornet (renhorn – arvgods) vi har ovanför sovrumsdörren. Han klättrar dit helt frivilligt och det har hänt att vi nästan glömt bort honom när det är dags att natta herrarna gök. Om nu någon undrar så går nattningsprocessen till precis som med små barn och sedan säger vi natti och sov så gott och ses i morgon.
I fredags, när vi var hemma för att orka med Jerka, så hade herrarna gök öppnat burarna själva. Vi har en särskild krok som vi stänger burluckan med för öppna är annars en baggis för herrarna. Iaf så hade vi tydligen glömt dom förbenade krokarna och när vi går in i herrarnas rum så vad ser vi då där?! Jo, två herrar gök som struntar omkring på golvet och är väldigt glada och uppspelta. Henning hade bla tuggat sönder ett annat arvgods, en rakborste från KA´s pappa. Mannfred hade bara bajsat sin morgonbajs rätt rejält på golvet istället. Det kunde ha gått betydligt värre och det konstigaste (inte egentligen för busa är roligast när ingen ser, vet och kan ertappa en) av allt är att herrarna inte sa särskilt mycket utan var väldigt glada och nöjda över livet.
Att orka ta till sig allt
otäckt börjar nästan stå mig upp i halsen. Kriget är överallt och hela tiden. Jag lyssnar ändå och vill hänga med för kritisk till civilbefolkningens pris är jag. Jag är kritisk till att ett land tar sig rätten att nästan bestäma över hela världen för så känner jag att USA gör. Radion har nyhetsrapporteringar varje hel och halvtimme och det är i princip ingen skillnad från det föregående inslaget ändå tystnar både KA och jag för att höra vad som sägs. Det som känns jobbigt är att jag upplever mig själv nästan blasé även om jag absolut inte är det. Det känns nästan som att jaha och… trots att hela jag är både arg, ledsen och faktiskt orolig inför vad civilbefolkningen råkar ut för. Barnen här i landet är rädda och oroiga och här har Rädda Barnen startat upp en hjälptelefon men dom barn som direkt får betala priset, inte finns det nåon hjälptelefon för dom.
Allt kostar och hur hög skall kostnaden bli inte detta vansinne tar slut. Visst Saddam måste bort men till vilket pris och hur? Jag kan inte svara på den frågan men jag kan trots det känna väldigt mycket. Känner mig lite skurkaktig som INTE varit och demonstrerat även om jag i själ och hjärta är där. Jag vet, det är inget aktivt ställningstagande med att bara tycka och inget göra. Det kommer det också.
Dags att tänka på refrängen
för i morgon är det en ny arbetsvecka och det vore inte fel att vara lite pigg.
Natti och sov gott!