Författare: Carina

sitter uppe ännu. Allt som görs går numera i väldigt segt lunk. Vi kan kalla det för att ta det varsamt men sanningen är nog inte riktigt där.
Pälsbollen Martin mår oförskämt
bra och har värden värda en riktig kar. Att Martin magrat är en synvilla, han har gått ner i vikt men är absolut inte mager. Martin är väldigt kraftig över bröstet och ser därför ut som en sylfid kring midjan men han är fin i hullet. Marie-Lousie var väldigt bestämd på den punkten. Först var det lite oroligt om, eventuellt det kunde vara diabetes eller annat. Det var njet, nada och inget. Kändes väldigt skönt att det inte var något. Marie-Lousie sa också att innan hade Martin varit en aning tjock fast jag tyckte han var så jämn och fin. Eftersom Martin inte var för tjock så var det okej och därför var det inget att orda om då. Jag får acceptera att Martin skall se ut som att han varit på skräckens bantningsläger och inse att han nu är lagom i kroppen.
Min tvekan om jobbet jag har fått
vill jag förklara lite närmare. Det är ett nystartat företag som nyss fick hem det som skall säljas. Företaget har inga köpare till produkterna ännu. Det finns presumtiva sådana men från att någon köper så tar det minst 30 dagar innan några pengar kommer in och där är haken för mig. Lönen är vi överens om men finns det inga pengar så står jag där utan hur överens vi än är. Därför är jag osäker, därför vet jag inte riktigt men visst är det ett jobb. Jag jublar inte heller av just den anledningen att det bara känns osäkert. Jag tar det som så att jag kör igång saker och ting så att grunden i hela administrationen inklusive det ekonomiska finns där, vad som sedan händer och fötter vet ingen. Finns bara grunden där kan faktiskt även en oerfaren administratör sköta det hela i enkelt format så får andra ta vid när det kommer till rapporter, bokslut osv.
Jag fortsätter att söka andra jobb under tiden. Läget kan ändra sig snabbt och för saker och ting finns det aldrig garantier. Jag har iaf kommit fram till vad mitt drömjobb är fast inte på vilken arbetsplats. Drömjobbet för mig är en arbetsplats där många kulturer kan ”samsas”, antingen med personalen eller med arbetets art, helst en kombination av båda. Mina arbetsuppgifter skall innehålla dels det rent administrativa, ekonomin och så kontakten med människor på bla de språk jag kan. Var finns det ett sådant jobb tro. Jag sökte ett på Adoptionscentrum, fast sökte är fel för tiden hade redan gått ut men jag hörde mig iaf för.
Nu måste jag i säng
innan magen sprängs. Åt för mycket av min hemlagade köttsoppa och resultatet bidde magkatarr. Nu har jag tagit Novalucid och skall borsta ”tanden” så natti och sov gott, jag skall iaf försöka.

hittills men datorn har bara varit igång lite. Datorn är tystare nu än innan och det kanske kan betyda att det var rätt sak som var fel.
Obegripbara media förstår jag mig inte på
riktigt. Gårdagens katastrof i Algeriet som fortfarande är en katastrof har halkat ner under Jan O. Karlssons uttalande och Annika Sörenstams bravader på gräsmattan 😉 Jag har svårt att förstå att massdödsfall och totalkatastrof för människor inte är nr 1. Dödsfallen bara ökar och chanserna att hitta människor vid liv minskar. Vaffö gör di på detta viset?
Martin, pälsbollen som är lite speciell,
skall till tant doktor idag. Han har magrat sedan vi skulle byta sort på torrfodret och vi samtidigt slutade ge honom kokt fisk. Vi trodde det hade med ”pensionärsfodret” att göra men det är inte så. Vikten håller han nästan i antal kilon men han ser anskrämlig ut i kroppen. Bröstkorgen är stor och kraftig och magen är alldeles insjunken. Alla är avmaskade med Drontal som tar allt och gör pinan kort, 1 tablett, med tablettprotesterande pälsbollar. Får se vad Marie-Louise säger idag då. Hoppas det inte är något allvarligt bara för det räcker just nu som det är.
Kallemannen är verkligen en man för sig
för han har grejat här hemma dom stunder han inte sökt jobb. Hemmet börjar nästan se anständigt ut om man säger så. Hela vardagsrummet som bara var ett enda stor kaos är fint nu. Vårt sovrum är fräscht och en del annat också. Det tar sig och i dag är det tänkt att fönstrena skall bli fina dom med. Det som sedan återstår är dessa evinnerliga gardiner som skall strykas och hängas upp. Vi hänger enbart upp gardinkappor för jag/vi har ingen lust att behöva håra av gardinerna hela tiden. Kanske skulle vi fundera på att börja sticka katthårsattiraljer. Pälsen är väldigt varm om inte annat.
Jobbsökeriet går framåt
och jag har egentligen fått ett jobb redan men är osäker på om det är vad jag vill göra. En nystartad firma som behöver allt det jag kan vad gäller det administrativa inklusive hela ekonomiska biten. Jag har lovat att börja i juni så får vi se vartåt det landar. Det är ett utmanande jobb i början och arbetsuppgifterna är väldigt mycket mig plus att jag måste skapa grundförutsättningarna i hela det administrativa systemet och sådant gillar jag för det är i sig en utmaning. Alla händelser skall hamna på rätt konton annars blir allt väldigt fel. Hela lagret skall läggas in under rätt artikel, med rätt antal, pris och kvm.
Undrar varför jag känner mig skeptisk eller tveksam. Det visar sig om inte annat. Halvhjärtat gör jag inte saker så det blir hela mig.
Nu har jag inte tid
för inte sjutton finns det ett överskott av den varan även om vi sas är arbetssökande båda två. Tycker dagarna bara rymmer sin kos hela tiden.
Var rädd om dig, de dina och dig själv. Här har vi sol idag (som omväxling till dundervädret igår) så kanske en stund på balkongen kan ges under eftermiddagen.

tills jag skrivit klart. Bildskärmen frös igen och sedan flera gånger till. Förra gången det höll på lyckades min gode Kalleman enkelt fixa det (efter flera veckor) genom att helt enkelt komma på att kika i datorn. Jag hade ingen tanke på det alls utan var mer eller mindre ledsen över eländet. Iaf så var det inte något fel på skärmn utan kylning, dvs den lilla fläkten som kyler ner processorn (CPU). Den var knappt synlig av smuts och hade heller inte chans att fungera ordentligt. Det är inte problemet nu utan kanske är det så att fläkten liksom är ”tjött” och inte vill längre. Vi lär märke det om inte annat.
Jag har varit väldigt aktiv
på jobbsökarfronten i dagarna tre sedan vi blev aktivt arbetssökande. Det finns en uppsjö med bemanningssajter där CV och eller meritförteckning samt önskemål om arbete kan läggas in och det har jag gjort och fler är det att fylla i med mina uppgifter.
KA också och han, lyckosten, skall på intervju på tisdag. Jobb inom vården vill han ha och jag tror att en person med livserfarenhet, goda sociala egenskaper osv borde vara en resurs där. Damen han pratade med nappade direkt och mallig är Jonsson, utan tvekan.
Lunken, dvs vardagen har ännu
inte blivit vad den antagligen kan bli men det kommer. Vi sköter oss inte med frukost men Berocca dricker vi ordentligt och det är nog en nödvändighet. Resten kommer så småningom. Jag tror landningsfasen antagligen tar tid och vi tror att en vecka till kanske kan göra susen.
Vädret är grått och trist i dag
men det har varit rätt bra väder med sol och värme. I går varvades dagen med sol och regn och lite tid fick vi i solen på balkongen. Grillningen vi hade planerat bidde inte för det är svårt att grilla i regn och att ha grillen för nära balkongdörren gör att all rök kommer in istället för att försvinna i luften ute.
Nu har jag frestat tålamodet på
datorn mer än jag trodde den skulle palla med så jag slutar med mitt blajande för nu.
Ha en bra dag, det skall vi.

”Pojken som inte fanns” är fängslande och jag läste den tills klockan var över 01:30. Hemskt att det skall finnas sådant att läsa överhuvudtaget samtidigt känner jag att det är skönt att läsa att den lilla pojken faktiskt mentalt överlevde och blev en stor man som gav sig på att skriva om helvetet. Boken är något som borde läsas. Det finns en till bok om jag inte har helt fel men den har jag inte hittat tillräckligt villigt ännu men det kommer det också. Poketversionerna är lika läsvärda.
Så vad då dags för första dagen av det nya livet.
Vi skall till AF och anmäla oss som arbetssökande. Vi söker båda jobb aktivt redan så det är ingen nyhet. Jag vill bara söka dom jobb jag tror och känner att jag kan göra bra ifrån mig för halvmesyrer tror jag inte riktigt på.
Jag säger bara en sak, pollen försvinn
för varje morgon i en dryg veckas tid har jag ont i både hals och nacke, det kliar utav bara den och snuvigt värre. Jag tar min Zyrlex och så är det som rena trolleriet efter en stund. Det läskiga är att det känns precis som att jag drabbats av världens halsfluss eller liknande.
Minns en gång jag var till läkaren och stursk som attan var jag. Jag visste att jag hade bihåleinflammation för det hade jag var och varannan månad. Läkaren menade att det var allergi och jag tvärförbannad (jag var argsint den tiden ;)) för det var det mest korkade en läkare hade sagt ansåg jag. Jag fick varken penicillin eller sådan nässpray jag visste att jag behövde. Värken i örat och kinden var helt sanslös. Jag svor nog över läkaren även inne på apoteket.
Iaf så gick det en dag eller två och så var värken i det närmaste borta och jag skämdes som en hund. Läkaren fick aldrig en ursäkt av mig för visst var det ”bara” allergi och jag hade så fel. Det är det som är jobbigt för nyallergiker med symptom liknande sjukdomar som influensa, halsfluss, bihåleinlfammation, örininflammation osv. Jag säger bara en sak, varje dag ger minst en ny lärdom, liten som stor. Tur att tiden för göra underverk med obstinata ”kan-själv” personer som jag var uti fingerspetsarna som yngre. Stridspitten har tagits över av en lugnare jag och det kan jag enbart skylla åren för.
Nu måste jag göra min plikt
så tills dess.
Var rädd om dig, se dig och njut av det lilla.

oavsett vad vi som är del av livet tycker och tänker. Vi väljer inte alltid vad som sker eller hur det sker utan saker blir. Det valet vi har är hur vi väljer att hantera det som sker när vi märker av skeendet. I vissa fall har vi valmöjligheter i vissa inga men att välja det bästa möjliga (det vi tror är bästa möjliga, för alla situationer är unika) är alltid ett val. Först efteråt kan vi säga att det blev ett bra eller dåligt val för det är då som facit finns, oftast åtminstone.
Hade jag kunnat bestämma och aktivt välja så hade jag inte befunnit mig där jag befinner mig nu. Det som har gått att bestämma över har vi gjort och förhoppningsvis visar sig resultatet med tiden. Vi har gjort det vi kunnat under rådande omständigheter och det är väl allt som går att göra. Oavsett vad så har vi åtminstone stöd i varandra och andra som finns där. Lots på vägen behöver vi alla och jag (vi båda) är väldigt tacksam (ma) för de lotsar som korsat vår väg.
Dagen igår flöt
på bra även om det gick väldigt segt sista timmen. När vi sedan kom hem var det två slaka och helt slut personer. Vi satt, segade och sedan la vi oss tidigt, före 22:00. Kände det att orken är på upphällning men det är ”bara” en dag kvar nu.
Sista dagen är det idag
och känslorna över det är inte ännu, vi skjuter det ifrån oss. Det kommer med tiden. Vi skall heller inte grotta i saker som finns där utan det tar vi i veckan som kommer. Vi plastade fler utskick i går än vad som är kvar så jag hoppas innerligt att min högra arm håller hela vägen i dag. Den är slut av allt slit under dessa tio år och skall palla ett sista ryck tycker jag ;).
En skön sak mitt i allt detta
är att ena sorten av nattmedicin vi ätit under veckorna som gått slutade vi äta och natten som var sov vi båda gott. Vi har ätit två sorters medicin, en bra och en mindre bra. Den mindre bra är beroendeframkallande och det är den vi slutat med. Båda tabletterna i kombination har gett oss sömnen vi så väl har behövt. Får du inte sömn kan du heller inte fungera ordentligt. Första natten utan den mindre bra sov jag oroligt men utan ångest, andra natten sov jag gott och inte oroligt alls.
Sista rycket måste göras så
vi läses väl senare.
Tills dess, ha en underbar dag med förhoppningsvis mycket sol.

Så är det för idag är det 17 mai och vår 10:e förlovningsdag. Vi var i Oslo då och KA samt Anneli och Stoffe såg något som förtjusade, 17 mai tåget och alla människor, och är häftigt att beskåda. Tessan och jag hade sett många tåg innan så vi slogs inte av ”alle man ur huse” synen. Vi var vid Slottet och sedan for vi till Langhus, där mina föräldrar bodde då, och såg fler 17:e mai tåg.
Förr om åren brukade jag ha på mig en norsk flagga, antingen egenhändigt ritad eller en riktig 17:e mai (vad sjutton det nu heter) flaggtjofräs. Nu är det inte lika viktigt att visa det. Kanske nästa år kan vi vara med på Skansen och fira. Jag äger ingen bunad (norsk folkdräkt) men det går bra med annat i finare klädväg också.
Nu är det jobb som gäller
för hela slanten, brist på rättare sagt. Vi har ett antal timmar att göra under helgen. Det sista jobbet hämtas på måndag. Vi fastnade i minnen och tankar igår eftermiddag/kväll. Började rota i lådor och sedan bidde det så. Vi får låta bli alla saker tills vi slutfört jobbet annars blir vi aldrig klara.
Här skiner solen
och det ser så vilsamt ut. Hade faktiskt hellre varit kvar hemma men nu är det så här. KA och jag tar sista fajten så får vi må bättre efteråt. Det känns skönt att ändå ha gjort det vi kunde oavsett vad.
Ljud på är ett lite måste
och jag tackar Ylva för denna söta och goa lilla mungipehöjande länk.
Tills en annan gång, ett senare tilfälle eller annat.

jag glömde en sak ju. Jag fick en ros
häromdagen av Monica och den både gladde mig och värmde mitt kaotiska jag.
Jag är så tacksam
för alla goda råd, alla omtankar och stöttningen vi får och vill gärna skriva det även här och inte bara i mail, mess eller tankar.
Tusen tack och pöss och kram på både ”skyldiga” och ”oskyldiga”!

det stämmer inte heller. Vi skall jobba helg så det är 3 arbetsdagar kvar för oss. Ena jobbet blev det struligt med och därför kom det sent och så bidde det helg. Vi är vana även om ledigt i helgen hade varit skönt.
Dagen började motigt
men f*n är en bra kompis i bland. Åtminstone om man vänder på steken som vi faktiskt gjorde. Vi fick nämligen inplanerat besök av vår värsta f.d konkurrent som ville se om det fanns något hans bolag kunde fynda. Lite syniskt var det men jag satte på mig ”frans, kind och läpp” och log som bara den. Tanken från början var att inte vara på plats utan gå en sväng i centrum och då skulle KA fått vara ensam men det gick ju inte även om Kallemannen tyckte jag visst inte behövde vara där. Trevlig var jag också och pratade på som bara den. Vi fick lite beröm från konkursförvaltaren att vi gjorde det mer än bra och det kändes skönt.
Märkligt vilket lugn jag har kommit i
men det är endast korta stunder. I konkursens fotspår stängdes firmans telefon av för utgående samtal idag. Vi märkte inte när det stängdes av utan vi visste bara att det skulle ske under dagen. Oss gjorde det inte så mycket för vi har väl egentligen inga större behov av att ringa från firman mer än om det skulle vara något med kundernas material. Det finns epost och det finns det nya kontantkortsnumret så vadå!?
Förresten så har vi nu fått
socialbidrag och det var så mycket pengar så det kanske räcker till mat och arbetsresorna men till räkningar räcker det inte alls. Jag är inte synisk men sann för så är det. 2600:- räcker inte till sådant en hel månad och det vet nog alla människor. Det är inte norm utan något sorts jourbidrag eller vad sjutton det kan kallas för. Kanske kan vi få komplettering nästa vecka åtminstone så vi kan köpa månadskort för det måste vi ha om vi skall kunna söka jobb aktivt vilket krävs för att vi själva på sikt skall överleva. Jag är inte ledsen för det för rulla cigg gör jag och nudlar är billigt!
Nu tänker jag göra annat
än att sitta här och häcka. Söka jobb tex är väldigt viktigt så vi läses…

av både Anneli och lilla fröken Sofia. Det var så mysigt och värmande och jag tror det gjorde vår dag en hel del. Sofia sov när dom kom och jag lyckades antagligen väcka lilla trötta fröken när jag knöt upp babyhjälmen. Efter det var lilla fröken väldigt trött så skratt och ”pjat” varvades med gråt. Lillfröken blev 8 veckor i går. En stor och fin tjej. Morfar fick den stora äran (han stal åtminstone lillfröken) och körde henne lite i vagnen så hon slocknade och sedan när Sofia vaknade fick hon äntligen matro. Inte bara hon utan också kära mamma Anneli kunde ta det lugnt.
Tänk vilka underverk de små är och bara grejen att bli född är en stor och svettig kamp. Hon luktar så gott och babydoft kan inte jag få nog av. Runda fina kinder, små veck på armar och ben och glad. Vilket joller fröken bjöd på. En lisa för själen blev det och sådant behövs. Vi kommer om inte annat att få mer tid att umgås med både föräldrar och Sofia när allt lugnat ner sig och vi landat mentalt någonstans.
Landningen behöver inte ta lång tid, en vecka eller två och sedan hoppas vi att vi är ”fit for fight” igen. ”Fit for fight” att gå framåt och finna en god balansgång mellan vad som varit och vad som är. Vi kommer säkerligen att finna mer tid åt oss själva också. Tid som kan ge oss lite av det vi inte varken orkat eller hunnit med under dessa år som egna.
Nu skall jag greja lite med arbetet också. Vi får besök idag av en av våra kunder som vi arbetat med längst. Vi skall ta en fika och Karin, kunden, vill gärna se Mannfred också.
På återläsande senare!

Det vore om inte annat ett väldigt roligt jobb som det verkar och ett som jag tror mig kunna göra bra ifrån mig på. Jag skulle få använda mitt eget grundspråk som är engelskan och så eventuellt lite tyska och svenskan då såklart. Får väl sluta slarva så när jag skriver bara.
Samtalet var trevligt och jag skall skicka in ett personligt brev med referenser på. Programmen som används kan jag i princip utantill så där är det absolut inga problem. Tänk om men jag tänker inte tro fast på intervju vore det trevligt att komma på och kanske få visa att jag är duktig inom det jag kan.
Nu skall jag bidra till vår lön så nu blir det manuell kuvertering ett tag för att bytas ut mot inplastning. När det ena är klart tar det andra vid.
Tills vi läses igen!