PMU hit och PMU dit,

det är ändå total rotwälska för mig. Först trodde jag att pga av mitt medborgarskap (norska) inte fick rösta och så kom det en röstsedel i brevlådan. Jaha, då gäller det att snabbt ta reda på pros and cons för JA eller NEJ.
Emotionellt så vill jag ha kvar den svenska kronan men i övrigt har jag ännu ingen klar åsikt. Min första känsla var ett NEJ men så har jag faktiskt använt det som kallas mina hjärnceller och funderat lite till. Jag är osäker så enkelt är det. Säger vi JA nu behöver vi ändå inte gå med om det sas visar sig inte bli till vår fördel. Säger vi NEJ nu har vi inte så stora valmöjligheter förrän nästa gång frågan kan tas upp för Sverige.
Det finns saker som säger att JA borde vara ett bra alternativ men, men. Tex möjligheten att ändå få vara direkt delaktig i ekonomiska beslut vilket vi inte kan annars. För företagen så vore det inte fel med en gemensam valuta. Det skulle heller inte bli svårigheter vad gäller kurser vid import eller export. Handeln torde öka då dom ekonomiska gränserna suddas ut.
Konsekvenser för oss som privatpersoner? Ja, som det verkar har det gått bra i Finland men finnarna är kända för sitt SISU. Blir det dyrare för mig som konsument eller blir det inte det? Varken det ena eller det andra lägret har gett mig en susning mer än rappakalja och snömos.
Det som känns mer är vilka oerhörda kostnader som kommer att bli pga av omställning om vi säger JA. Gisses vilka summor det handlar. Tänk alla kassaapparater, alla uttagsautomater, alla andra servicepunkter som ger oss våra dagliga pengar. Alla våra fina sedlar som bara kommer att brännas upp till ingen som helst nytta.
Ja det blir en svår nöt att knäcka detta förbenade val som dessutom också kostat en massa pengar. Jag har bara några få dagar på mig att ta ställning. KA har det bra där, han har redan tagit ställning så han behöver inte fundera ett endaste dugg till.

Orden tryter och det känns

bara soppigt men så är det ibland. Har skrivit tidigare idag men det blev bara i ”draft” och sedan tyckte jag att jag spårade en aning angående tankarna som for iväg nästan 4 år bakåt i tiden. Det närmar sig den tiden med stormsteg, dvs snart årsdag för sista kontakten med pappa. Den 11 september är snart här. Ledsen har jag inte varit men tänkt och konstaterat en hel del.
För övrigt är läget
sjukt och det på oss båda. Jag tror att jag känner mig lite bättre ikväll men jag är osäker. Vad det nu är så pekar det åt ren virus och det har nu satt sig i bröstet på mig. KA är drabbad även han och det är bara att konstatera att segare har vi varit med om fast inte vad gäller märkliga kringsymtpom som inte kommer till skott. Till råga på allt annat har KA svullnat fint på höger kind av en infekterad tand. Akuttid hos tandläkaren, rensning och återbesök om en dryg vecka.
Det goda då?
Jo, solen sken och det var en väldigt vacker höstdag. Tom Mannfred satt ute i solen och njöt. Mannfreds eloge till solen är otrolig att lyssna på.
Så var det godnatt!

Allihopa

samlade runt matbordet. Det är man, barn, vänner och så en liten gök. Den enda som saknas på kortet är fotografen själv, KA. 

Förresten så syns det väl att Shw är väl rustad inför Mannfreds sittande på axeln. En handduk är väldigt bra bajsskydd fast det kan ju missa också 😉 

Tusen tack för oss, både för sällskapet och den goda maten.

För första gången på många år

är jag hemma från arbetet. Det stred i hela mitt jag men det är bara att inse, jag är sjuk. Under alla företagsår var jag inte hemma en enda gång trots för feber och annat så detta känns fel men ändå rätt. Jag höll det stången i går vilket jag är så glad för. Vi båda sov gott hela natten, nöjda och belåtna som bara den. Mannfred sover i och för sig fortfarande för han är nog väldigt trött.
Jag har en bok, inte den jag skrev om igår för den vägrar jag att fortsätta läsa, Gömd i mörkret av Margaret Murphy som jag säkert kan fördriva en stund i sängen med. Så finns det en del kort från igår jag kan vila från sängläget med att fixa till om nu KA grejar till dom för det är i hans dator kameraprogrammet sitter i.
7 grader ute och solsken,
en vacker höstdag fast jag är glad att inte behöva vistas ute. Det blev till och med en hel del bilolyckor igår kväll på grund av underkylt regn=halka. Snacka om att sommaren bara försvann.
Näe nu slutar jag sitta här och bara glo.

Vilken underbar eftermiddag/kväll

och det var så roligt att träffa hela högen inklusive delsbon och Siv. God mat, trevligt sällskap, skratt och bajs. Vi hade väldigt roligt och det uschliga i kroppen vek hädan en stund men så snart vi satte oss i bilen på väg hem kom nysandet igång igen. Skönt att det höll sig borta.
Foton kommer och visst är Mannfred number one hela tiden och han charmade även svårtflörtade Shw till allas vår förtjusning. Alla vuxna hade Mannfred och medföljande handduk och i det ingick skvättande chokladbitar, stänk av dryck, spridning av matbit osv, osv. Mannfred fick ändå vara med och jag måste erkänna att lille herrn visade sig från sin bästa sida hela tiden.
Nu måste sängen bli kompis med mig för jag skall ju faktiskt arbete i morgon.