Författare: Carina

bara soppigt men så är det ibland. Har skrivit tidigare idag men det blev bara i ”draft” och sedan tyckte jag att jag spårade en aning angående tankarna som for iväg nästan 4 år bakåt i tiden. Det närmar sig den tiden med stormsteg, dvs snart årsdag för sista kontakten med pappa. Den 11 september är snart här. Ledsen har jag inte varit men tänkt och konstaterat en hel del.
För övrigt är läget
sjukt och det på oss båda. Jag tror att jag känner mig lite bättre ikväll men jag är osäker. Vad det nu är så pekar det åt ren virus och det har nu satt sig i bröstet på mig. KA är drabbad även han och det är bara att konstatera att segare har vi varit med om fast inte vad gäller märkliga kringsymtpom som inte kommer till skott. Till råga på allt annat har KA svullnat fint på höger kind av en infekterad tand. Akuttid hos tandläkaren, rensning och återbesök om en dryg vecka.
Det goda då?
Jo, solen sken och det var en väldigt vacker höstdag. Tom Mannfred satt ute i solen och njöt. Mannfreds eloge till solen är otrolig att lyssna på.
Så var det godnatt!

är jag hemma från arbetet. Det stred i hela mitt jag men det är bara att inse, jag är sjuk. Under alla företagsår var jag inte hemma en enda gång trots för feber och annat så detta känns fel men ändå rätt. Jag höll det stången i går vilket jag är så glad för. Vi båda sov gott hela natten, nöjda och belåtna som bara den. Mannfred sover i och för sig fortfarande för han är nog väldigt trött.
Jag har en bok, inte den jag skrev om igår för den vägrar jag att fortsätta läsa, Gömd i mörkret av Margaret Murphy som jag säkert kan fördriva en stund i sängen med. Så finns det en del kort från igår jag kan vila från sängläget med att fixa till om nu KA grejar till dom för det är i hans dator kameraprogrammet sitter i.
7 grader ute och solsken,
en vacker höstdag fast jag är glad att inte behöva vistas ute. Det blev till och med en hel del bilolyckor igår kväll på grund av underkylt regn=halka. Snacka om att sommaren bara försvann.
Näe nu slutar jag sitta här och bara glo.

och det var så roligt att träffa hela högen inklusive delsbon och Siv. God mat, trevligt sällskap, skratt och bajs. Vi hade väldigt roligt och det uschliga i kroppen vek hädan en stund men så snart vi satte oss i bilen på väg hem kom nysandet igång igen. Skönt att det höll sig borta.
Foton kommer och visst är Mannfred number one hela tiden och han charmade även svårtflörtade Shw till allas vår förtjusning. Alla vuxna hade Mannfred och medföljande handduk och i det ingick skvättande chokladbitar, stänk av dryck, spridning av matbit osv, osv. Mannfred fick ändå vara med och jag måste erkänna att lille herrn visade sig från sin bästa sida hela tiden.
Nu måste sängen bli kompis med mig för jag skall ju faktiskt arbete i morgon.

och alla möjligheterna finns till att den kan bli bra. Det finns dock någa aber som kan hindra det hela till att bli det vi vill. Jag är inte helt kry, snuvig och aningen hänging. KA har ont i ryggen och är inte helt återställd från vad det nu var som drabbade honom i veckan.
Det kuligaste av allt blir iaf en träff med Shw med familj . Vi, vi och vi, Mannfred med päron 🙂 är bjudna på middag. Jag var hemskt osäker på om det var okej att komma med eventuella baciller i släptåg men efter samtal med J så är inte församlingen så knusslig. Det gläder oss båda för detta möte har vi faktiskt sett fram emot länge nu.
Fånigt kanske med efter samtalet med J kände jag mig som ett litet uppspelt barn och började fara omkring så KA sa åt mig att göra mig klar istället. Klockan är rätt mycket redan och vi har inte ens ätit frukost så kanske en liten frunch inte vore så dumt, särskilt int efter alla 15 koppar kaffe jag redan druckit.
Nu överdrev jag men det har blivit en del koppar kaffe tillsammans med en helt värdelös bok. Jag äter böcker nästan och har inte svårt för att läsa men New York Trilogin av Paul Auster är nog något i segaste vägen för mig. jag har skummat igenom den första delen och är resten likadant lägger jag boken på hyllan.
Ibland får jag en känsla av att allt
bara blir rörigare och mer ostrukturerat ju längre tiden går och ovissheten består. Det blev inga samtal i veckan om hur vi går vidare och vad vi eventuellt kan göra åt saken själva. Vi tar nya tag i veckan som kommer.
Nu kom sonen med bilen
och vi skall äta frukost tillsammans.
I går cyklade jag men inte idag
för idag är det Igge´s födelsedag.
GRATTIS!