Författare: Carina

och KA´s fot bekräftar det jag alltid hävdat. Han kan knappt gå på den. Det var en olycklig fotplacering av en nybörjare som nu har satt KA´s fot ur spel. Jag tycker han skall gå till läkare för att eventuellt behöva röntga men det vill inte han.
Det var en lite ”rolig” sak igår
som hände på jobbet. Hände och hände, det sades till mig fast jag trodde det bara var rent skämt. En man som är ordförande i en stor förening och som också har en anknytning till en resebyrå vill att jag skall hjälpa till/jobba åt föreningen och eller resebyrån. Varför han vill det är för att jag alltid är väldigt serviceminded när han och andra kommer till mitt jobb oavsett deras besökssyften.
Detta tog jag som ett rent skämt för vi stod ute och skrattade åt både det ena och det andra galna här i världen. Den mannen som sagt detta var inte närvarande heller. Däremot så sades det sedan att han varit där 3 gånger förra veckan och att mannen i fråga menar allvar.
Då blev det inte riktigt lika roligt längre även om det är roligt att vara uppskattad för ens kunnande och attityd mot andra. Jo jag skall jobba med naturstenföretaget men där finns tid över och… Vi får se för inget är klart med något alls om något.
Till arbetet om en stund iaf!

älskade man är defintivt på sin plats för det visade sig att det vi såg inte var det vi såg. Man kan kalla det för blindhet och annat i den genren. Jag skäms nästan men både KA och jag såg det vi såg och båda konstaterade att det var vad vi såg.
Det betyder iaf att hädanefter när jag ser vad jag ser kommer jag inte att tro på mina egna ögon. Det finns nämligen ingen anledning att göra det när det kan bli så här av en trodd datorkatastrof. Som tur var har jag blivit både äldre och klokare med åren och jag gör inte som förr i tiden. Jag var snabb på att ringa upp KA när jag såg det jag såg igen för att berätta men han var nästan hemma så vi tog det då istället.
Saken är den att vi båda såg rätt och såg fel. Min nygamla hårddisk var delad och det var alltså inte min gamla backupdisk. Den var delad med 2 GB och resten för mig själv. Detta känns så korkat och knäppt men samtidigt känns det skönt även om det känns för djävligt att man (jag) kunde reagera så för en sketen datordisk.
Vi blev varken osams eller annat och det blev ingen skilsmässa heller och båda reagerade på samma sak men iaf… Jag blir sällan arg även om jag numera har alldeles för låg toleranströskel även om det kan tänkas ha väldigt giltiga skäl. Grejen var också att när jag ringde KA innan träningen satte igång så skrattade vi åt eländet (den förmodade överskrivna hårddisken med alla mina viktiga filer på) massor så tårarna rann för det var viktigt för mig att han inte mådde dåligt av kval gentemot mig. Han var glad när han gick in till träningen och var glad men sliten när han kom hem.
Nu har det nog snurrat riktigt för mig för nu skriver jag samma saker om och om igen.
F´låt älskade Kallemannen Jonsson och sov gott så ses vi i morgon. Godnatt!

för ca 25 minuter sedan men som tur var satt jag stilla kvar och sa; ”åk innan Stoffe också blir arg för att du kommer sent”. KA har raderat hela min gamla hårddisk och det inkluderar alla mina filer, mappar och annat viktigt som jag sparat och ville ha kvar, samt en del jag behövde ha kvar.

Just nu har kroppen slappnat av och jag har nästan ont i kroppen av att jag blev så arg. Det tog ett tag innan jag förstod vad han gjort och det var bra för mig iaf för annars hade jag väl fått hjärnblödning. Det var så här att min dator som bara strulade och frös blev stående och jag hade inte fört över alla saker som var viktiga för mig men det skulle göras så småningom. Utan att jag visste det tog KA den hårddisken och installerade i sin dator eftersom hans filmer började ta stor plats. Det han inte gjorde var att rädda mina filer och mappar men om det visste jag inget och tydligen inte han själv heller. KA menar att det inte fanns några filer och mappar där så han formaterade om den då när han satte in den i sin. I den formateringen har mina saker försvunnit och är nu ersatt av alla filmer, filer, musik och annat kuligt.

Idag tyckte han att jag skulle få min gamla hårddisk och också då bättre plats i denna dator. Glada och ivriga var vi båda och när nygamla hårddisken väl satt i och jag klickde på den och ser att den är på 2 GB (en extradisk jag hade för bokföringsbackuper på firman) insåg jag vad min älskade man hade gjort. Innan jag egentligen begrep att alla mina saker var defintivt borta så jag hann jag tom skratta åt att det inte gick riktigt som det var tänkt med min nygamla hårddisk. Nu har jag en olycklig man som kom för sent på vägen för att plocka upp sonen till deras gemensamma Ju-juitsu (hur det nu stavas) träning.

Ringde KA innan träningen började
bara så att jag vet att han är okej. Jag tror att han blev lika chockad som jag blev chockad fast vi reagerade olika. Jo, det saknas en hel del viktiga saker men vi lever och det är viktigare. Vi har ett liv och det är bra mycket viktigare. KA blev glad att jag ringde och vi skrattade åt Alzheimer light, vad annat går att göra? Nu kan jag säga det för nu har det snart hunnit gå 45 minuter.

Nu skall jag ta en kaffe och rulla några giftpinnar och glo en stund på tv´n. Halsen är sårig och hes men det går väl över så småningom. Om jag orkar skall jag skriva om något roligare som hände under min arbetsdag.

Jag känner mig nästan lite ovan för det är en vecka sedan sist. Det hade varit roligare med semester men detta gick det med. Helgen bara försvann och inte ett vettigt någe gjorde jag på hela helgen, jo jag vattnade blommorna.
Just nu är våra fönster
väldigt fuktiga på utsidan, det sre nästan ut som om det hade varit frost i natt men det tror jag inte riktigt. Solen skiner och löven har börjat bli lite höstlika i färgerna. Det märks på katterna också, särskilt Gubben, som kommer in på kvällen och inte stannar ute och njuter av somarvärmen.
Tänk om, tänk om
är tankar som snurrar och om då blir det en bra höst. Den är kort och bara dryga 3 månader kvar till jul så tänk om… Ja inte lätt men så är det och tankarna dom far lite så där. Vi får se vad tider har i sitt sköte för visst tror vi att det borde gå vägen men vi måste ändå tänka det osannolika för det finns en väg åt det hållet också.
Jag vill, vi vill komma ur detta ingenting om något och kunna våga sikta mot det som vi så hett önskar. En sak är säker och det är att vi har verkligen gjort rätt för oss på vägen så kanske, kanske kan det vara en liten ”förmån” när det blir så dags.
Lyckades väcka fröken
som inte skall börja förrän 15 tiden så det var kanske inte så lyckat. Hon blev iaf inte sur utan konstaterade att hon redan var vaken. Fröken imponerar på hela familjen, ja alla utom sambon men han vet inte egentligen vilken kamp det varit. Han har hört, fått det förklarat för sig och även faktiskt märkt en hel del men att förstå det är svårt när man inte genomlevt det själv.
Förresten så har jag använt
min Cherhatt i helgen när vi ätit. Den är ett effektivt bajsskydd mot Mannfred när maten är färdigäten. Mannfred sitter gärna på sin sittmojäng och äter men när maten är färdigäten så är det mitt hår som blir nästa sittpunkt. Vi har iof försökt träna herrn på att sitta på KA´s huvud men det är lite halkigt, undra varför? 😉
Ut i solen nu och till jobbet!

och inte blev det vinst på Bingolotto heller. Inte för att vi trodde och inte för att vi har spelat men lotter köpte vi för man kan aldrig veta. I övrigt har vi inte gjort något särskilt mer än tagit det lugnt, lagat mat (korvgryta), ätit, ingen frukost.
En kul sak fast den kan tänkas dum
är en ny mobiltelefon åt mig med kamera i. Det har bara varit strul med min telefon och det bidde faktiskt en med kamera i, SonyEricsson T610. Hur jag får korten till min dator är en annan femma men jag har synkat alla mina kontakter som jag har mobilnummer till. Det känns bra fast nu har jag ju nytt mobilnummer. Försöker få till ett mass SMS och har lyckats skapa en grupp men längre än så har jag inte kommit där heller. Den kostade ”bara” 1 krona och viss bindningstid men det är överkomligt.
Jag tänker på en sak
som Shw berättade om sönerna. Tanken från Shw och familjens sida var nämligen att vi skulle äta Ceasars sallad med kyckling men se det blev enorma protester eftersom det skulle komma en fågel och då åt man inte fågel. Det lät mycket sannare, varmare och sötare när Shw berättade men jag vill gärna återge det ändå. Kontentan var iaf att pga Mannfred kunde vi inte äta kyckling och den tanken var så underbart varm och go. Tänk så barn faktiskt är väldigt kloka. Det vi berättade för dom var iaf att Mannfred älskar kött oavsett fågel, nöt eller annat i köttväg.
KA skall ut med en brukare
i morgon men jag känner för att stanna hemma fast jag kan ju ändra mig tills det är dags för herrn att åka. Länge sedan sist nu som det varit något med brukarna men baciller rår man inte för riktigt. Kanske får jag fingrarna ur och gör lite nytta här hemma för det har ingen av oss gjort på ett tag nu. Det borde, det behövs och det vore väldigt mycket skönare om det gjordes också.
JNu är det sängdags
och det jag tänkte blev bara soppa och smet. Godnatt!

Det finns också en hel del förväntningar på vad, hur och varför i dom roller vi har/tar på oss eller får ute i samhället, i familjelivet och i vänskapsrelationen. Där finns också om sas stöpta formerna i tex föräldraskap och kanske mer mödraskap.
”En god mor måste tex alltid låta barnenes önskningar, behov och viljor styra.” Detta agerande ger ingen god mor överhuvudtaget rent generellt. Det finns dom mammor som älskar att tillfredställa sina barns behov och inte bryr sig om sina egna, det finns dom mammor som försöker göra något åt både sina barn och sig själv, det finns dom mammor som bara ser till sina egna behov och försakar barnen det som borde ingå i att få barn. Det finns alltså oerhört många olika mammor och lika många sätt att göra ett bra eller dåligt jobb i rollen som förälder.
Jag tror att det viktigaste i att vara en god mor är att se till att oavsett vad så har barnen det bra och tryggt. Jag tror att en god förälder, mamma eller pappa ger det dom har av trygghet, kärlek, ömhet, inspiration, engagemang osv till sina barn. Ibland får faktiskt barnen vänta eller annat utan att man för den skull är en dårlig förälder. I dagens famijekonstellationer är sällan det gamla ”vanliga” sig likt. Det är skillsmässor, dubbla föräldrar olika kön, plastpäron, extraföräldrar osv, osv. Familjekonstellationerna är helt annorlunda enligt det gamla standardiserade sättet att se på saken i sig.

och det är skönt. Det är en massa jag tänkt på under veckorna som gått och som jag vill skriva om men tankarna har kommit och gått i hur jag skall sätta dom tankarna i skrift.
Min föregående text ser minst sagt nattsvart ut och det var inte alls min tanke. Jag skrev bara som det kändes gentemot mig själv. Inte att orden inte ger andra något utan att orden inte ger mig något. Jag har inte för avsikt att sluta skriva, åtminstone inte här. Ibland blir det blaj och ibland blir det kanske mindre blaj oavsett vad så är det mitt absoluta eget blaj 😀
Priden och tankar kring
både behovet och vikten av att det måste få finnas och kanske också om saker som är där bakom. Dessa tankar finns här. Jag har tänkt skriva ner mina tankar kring det hela länge men det har liksom inte gått att få ihop mina egna ord. Det blev långt så jag gjorde det till en helt egen liten grej.
Familjer och relationer
är också en svår nöt och där är vi ofta väldigt fulla av hur det skall se ut, borde se ut och vad som absolut inte går an. Om ett ganska vanligt (tyvärr) förekommande sätt skrev Åsa lite fyndigt. Det är texten från den 2 september Det är en text som florerat ett tag men den är talande även om inte alla kan förstå hur det faktiskt ff kan vara. Det är mer än spegling över hur vi ser på saker egentligen och vilka roller vi tar på oss ansvaret för. Lite handlar det nog om arvbeteende också och med det menar jag hur andra generationer gjorde/gör och påverkan dom har på oss i dag.

Undra varför då för. Jo, jag har inte kommit längre ännu och inte riktigt haft någon särskild iver med att komma längre heller. Inser att lusten till nätet och lusten till att skriva sakta men säkert upphör. Jag sitter där och klickar fram och åter och kikar om någon jag vill läsa har skrivit något nytt och ibland kommenterar jag en snutt eller två men sedan dör det liksom ut. Det jag skriver förblir oväsentligt och passeras förbi. Det liksom dör av sig självt när jag skrivit något hos andra (inte alla, bara nästan), på andra platser och forum så jag känner att jag bör sluta. Märkligt hur ingenting kan bli någonting som är ingenting alls.
Ibland känns det som att mina ord bara är svammel, blaj och meningslösa ord. Dom ger ingenting ändå skriver jag ner dom. Undra varför jag gör det. Ibland kan jag inte låta bli att förundras över min egen dumhet. Tron är det sista som lämnar en person och då pratar jag inte om den religiösa tron för den har jag aldrig haft. Nej tron på mig, oss och andra runt omkring. Tron på min man och vår familj är en sak, den är stadigare än dom stadigaste bergen utan tron på resten av saligheten.
Kaffepaus och en cigg sitter inte helt fel så jag tar det nu.

Att vara annorlunda
är svårt för dom flesta av oss när vi växer upp. Ibland följer det där annorlunda med oss för resten av livet. Hur gör vi med det annorlunda? Låter vi det som är annorlunda skapa bojor åt oss så att vi alltid ältar och lever genom det som skett eller vandrar vi vidare i livet och tar med oss upplevelserna som erfarenheter och växer därigenom eller hur gör vi?

Jag vet hur jag gjort och jag tror mig veta hur en del andra gjort och gör men jag är inte säker alls och viktigt är det inte heller i sig. Det viktiga är nog hur jag väljer att hantera mitt eget bagage i framtiden.

Jag har aldrig haft funderar kring
min egen sexuella tillhörighet eller om jag har rätten att få finnas till med dom känslor som rör mig och mitt kärleksliv. Jag har haft och har ff en hel del funderingar kring mitt eget varande, relationer till andra och om jag duger men det är inte riktigt samma sak.

Jag utgår från en heterosexuells
tankar kring att våga vara icke hetero, dvs homosexuell, transsexuell, bisexuell eller annan sexuell. Jag är hetero och just i dessa frågor tror jag det spelar stor roll för dom som inte är det för jag kan aldrig riktigt förstå den mentala kamp som pågår som förhoppningsvis leder till frigörelsen. Jag har betydligt svårare att riktigt förstå vilka helvetiska problem det är att få och våga vara HBT.

En heteros förvandling från barn, via tonåren till en vuxen är okej rent generellt sett och är heller inte förknippad med frågan om rätten att få existera pga av sexuell läggning är kärlekssökande. En person som inte är hetero och som förtvivlat söker sin rätt och sig själv på vägen från barn till vuxen går igenom ännu fler maror i livet, vägen till vuxenlivet är tungt nog ändå. Har personen i fråga dessutom annat i sitt bagage så blir livet en kamp, en smärtsam kamp om vem jaget är och säkert också rätten till sig själv.

Jag tror att Pride är viktig
för att kanske våga bli hel eller åtminstone börja på vägen till helhet. Det handlar om rätten att få vara den du är, älska den du vill och också i förlängningen tror jag att våga vara den du är.

Det jag också tycker är så sorgligt i detta med Pride är att ingen tidning skrev särskilt mycket om alla events runt omkring prideveckan. Det ända icke priderelaterade media skrev om och visade upp var Prideparaden, varför? Det slogs inte upp stort i media alla viktiga små workshops, kurser och kringhändelser som gavs och hade stort deltagande, det togs inte upp mycket alls förutom då debatterna kring Prideparaden och dessa eventuella motsatta effekt på homofober. Det är väldigt trist att Pride ”bara” blev det som syntes av paraden för dom av oss människor som inte är särskilt insatta i vad Pride egentligen handlar om. Om jag inte minns (det berättades för mig av en så go och varm man jag träffade under vår IRL och Pridedag) helt fel började detta redan kring -77 och då i Kungsträdgården. Gisses vilka modiga människor som vågade då när faktiskt annorlundahet vad gäller heteronormen var förbjudet, otillåtet och inte minst skamligt. Om inte jag är helt ute och cyklar (vilket jag gör lite för ofta) så sågs det på homosexuella som vi idag ser på pedofiler.

Jag vet ff egentligen inte särskilt mycket om Pride och alla evenemang men jag vet att dom är många och så viktiga för utvecklingen i rätten att få finnas till oavsett kärlekspreferens. Jag kan förstå att debatten kring prideparaden och dess varande kan ses som ett hån för HBT:are. För en del ses det som en ren sexparad och en hel del annat negativt. Jag kan förstå att en del HBT personer kan reagera negativt mot att hetero personer har åsikter kring Pride, som jag nu tex. Men det som jag känner är viktigast är att vi kan mötas och prata om våra olika uppfattningar och kanske tillsammans se det gemensamma, dvs rätten att vara den du är, tycka om den du vill och bejaka dig själv på vägen.

Jag fick den stora möjligheten
att själv känna mig väldigt delaktig i kampen om rätten till dig och dina känslor när jag gick med i paraden. Det var en väldigt häftig känsla att vara del i något som är så viktigt. För Prideparaden är viktig och kommer alltid så att vara oavsett konstellation. Jag gick där och tänkte en hel del tankar kring en del ekipage och blev tom lite ledsen i ögat av vissa saker jag såg men det är inte bara det som är Pride utan paraden är en liten del i något mycket större.

Det jag blev lite ledsen över är egentligen samma sak jag kände och tyckte förra året. Det att det extremt sexuella tas fram och anspelas på, dvs gränserna existerar inte och därigenom får tex homofober fritt spelrum för sina egna fördomar. Det var inte så i stora delar av paraden utan bara några men jag kände sorg ändå. Där tänkte jag också på alla som har förutfattade meningar som på ett ganska simpelt sätt hävdar sin sanning och pekar på vissa väl utvalda delar av allt som ändå Pride och på så vis för ”rätt”.

Jag kan förstå att homofober förstärker sin homfobi om paraden är det ända dom ser och tänker på vad gäller att inte vara hetero. En person som redan har fördomar förstärker säkerligen sina fördomar när personen ändå väljer att se paraden och också då titta på ekipaget som på en apa i bur. Det finns homosexuella som aldrig i stt liv skulle delta i paraden även om dom faktiskt bejakar rätten sig själva. Det finns alltså så totalt olika och annorlunda syn och åsikter på hur och kring detta med Pride är men jag tror att i debatterna kring Pride så glöms poängen bort. Poängen med rätten till dig, ditt liv och dina preferenser.

Pride behövs och är viktig
framförallt för att vi människor fortfarande är fulla av fördomar. Jag själv var aningen fördomsfull vad gäller manligt och kvinnligt inom HBT. Jag förväntade mig att i tex ett homosexuellt par skulle den ena mannen var mer kvinnlig och den andra vara mer man. Nu är det några år sedan jag tänkte så men jag skäms nästan för det än idag. Tänk så det kan vara när vi inte vet och det enda som säger något är vår fantasi eller brist på fantasi.

Det finns en viktig sak till jag känner motstånd för och det är att så fort det diskuteras HBT så är det sexet på något märkligt sätt som det handlar om och inte relationerna. En relation är inte sex utan det är så mycket mer än sex. Sex är för många ett komplement och för andra en förutsättning och säkert finns det men det är ändå inte det rätten att älska den du vill handlar om. Varför är vi så inskränkta och varför är vi så fördomsfulla?

det är ändå total rotwälska för mig. Först trodde jag att pga av mitt medborgarskap (norska) inte fick rösta och så kom det en röstsedel i brevlådan. Jaha, då gäller det att snabbt ta reda på pros and cons för JA eller NEJ.
Emotionellt så vill jag ha kvar den svenska kronan men i övrigt har jag ännu ingen klar åsikt. Min första känsla var ett NEJ men så har jag faktiskt använt det som kallas mina hjärnceller och funderat lite till. Jag är osäker så enkelt är det. Säger vi JA nu behöver vi ändå inte gå med om det sas visar sig inte bli till vår fördel. Säger vi NEJ nu har vi inte så stora valmöjligheter förrän nästa gång frågan kan tas upp för Sverige.
Det finns saker som säger att JA borde vara ett bra alternativ men, men. Tex möjligheten att ändå få vara direkt delaktig i ekonomiska beslut vilket vi inte kan annars. För företagen så vore det inte fel med en gemensam valuta. Det skulle heller inte bli svårigheter vad gäller kurser vid import eller export. Handeln torde öka då dom ekonomiska gränserna suddas ut.
Konsekvenser för oss som privatpersoner? Ja, som det verkar har det gått bra i Finland men finnarna är kända för sitt SISU. Blir det dyrare för mig som konsument eller blir det inte det? Varken det ena eller det andra lägret har gett mig en susning mer än rappakalja och snömos.
Det som känns mer är vilka oerhörda kostnader som kommer att bli pga av omställning om vi säger JA. Gisses vilka summor det handlar. Tänk alla kassaapparater, alla uttagsautomater, alla andra servicepunkter som ger oss våra dagliga pengar. Alla våra fina sedlar som bara kommer att brännas upp till ingen som helst nytta.
Ja det blir en svår nöt att knäcka detta förbenade val som dessutom också kostat en massa pengar. Jag har bara några få dagar på mig att ta ställning. KA har det bra där, han har redan tagit ställning så han behöver inte fundera ett endaste dugg till.