Författare: Carina

alla pappor och då menar jag inte bara biologiska sådana utan sådana pappor som är pappor oavsett biologi.
Lilla fröken Sofia är hos oss och har sovit över. Hon kom som en liten glädjespruta i går mitt på dagen och är fortfarande en glädjespruta. Vi for iväg en sväng till Kista Centrum och strosade runt och åt en middag alla 3. Gissa vad hon åt, först en hel pannkaka från pannkakeriet eller vad det nu heter och sedan åt hon morfars kebabkött och mina pommes frites. Till hennes pannkaka ingick dryck och morfar trodde ju att cola var gott men fröken föredrog faktiskt vatten även färgen på colan var rolig men inte kolsyran. Ett helt glas vatten gick åt och några klunkar cola.
Efter maten promenerade vi i centrumet och Sofia hade propellrar i fötterna för undan gick det. Vi var inne på BR-leksaker för att titta. Sofia hittade en liten plastpåse som blev lyckan för dagen när hon stoppade ner Nalle (hennes gosekompis, kompanjon och tröstare) i påsen. Lyckan var total när Nalle kunde bäras i den lilla påsen. Vi trodde kanske att vi skulle få med oss en potta och en ståpall för henne men tji fick vi för sådant fanns inte i någon av butikerna där.
Kanske blev det lite sent men fröken var så nöjd och belåten och vi hakade på henne och hade stor glädje av att se hennes iver och upptäckarlusta så vi var inte hemma förrän vid 20 tiden och det är kanske sent men en gång är ingen gång hoppas vi. Väl hemma blev det tvätt, tandborstning och så vällingen i flaskan och en trött men nöjd Sofia som pratade och njöt tills vällingen gjorde sitt och hon sov så gott.
I morse så hörde jag Sofia vakna och tänkte smita ut för att sedan tillsammans med Sofia komma med kaffe på farsdag men när jag tittade upp nästa gång var ingen kvar i sovrummet och skrattet tjöt från vardagsrummet, från både Sofia, morfar och Mannfred.
Morfar har fått sin lilla farsdagsblomma och en påse ”mackareller” och nöjet att få rå om lilla fröken en stund helt solo. Förresten har vi varsitt jobb morfar och jag, Jag är Nalletömmare och morfar Nalleistoppare i lilla BR-leksakers påse. Tänk att lycka kan vara något så banalt som en fin och färgrann plastpåse.

Min förkylning
är något av det värsta i förkylningsväg jag varit med om, orken är totalt obefintlig och jag undrar när den återkommer. En liten stund kan jag känna mig pigg för att i nästa vara helt orkeslös. Jag vet att jouren sa att det kunde dröja länge men nu känns det som att det räcker för min del. Jag vill ha mig själv tillbaks. Denna orkeslöshet tar livet av mig sakta men säkert.
Ut en sväng med fröken så kanske är det läge att få på sig lite mer än ingenting i klädväg.

och ingen får tycka vad de vill heller. Jag kan bara inte låta bli att häpna över dispyterna och attityderna till oliktänkande och eller bloggar och icke s.k. bloggare och deras åsikter som inte tycks om och eller förringas. Jag förvånas över hur lätt det är att såga någons tyckanden och tänkanden och sedan dessutom nästan håna åsikter som inte är vad man själv tycker. Sedan är åsikterna antagligen inte ens politiskt korrekta heller och sågas dessutom vid fotknölarna.
Allt som skrivs bildar någon form av reaktion (= på sikt även opinion) oavsett om det är mina ord som läses eller Guds ord (jag är inte religiös men många läser Bibeln och tar till sig dom orden). Att använda sig av ett verktyg för att underlätta det man själv vill skriva gör inte den sidan mer än en sida som är egenhändigt handsnickrad tex. Vi som skriver tycker något eller vill dela med oss något oavsett om det handlar om kaffet på morgonen, blommor som skall vattnas eller om det handlar om frågor som är mer av världskaraktär.
Den största skillnaden som jag tycker angående sidor som använder sig av verktyg är att det går fortare att skriva och då resulterar det ofta i att man skriver flera olika saker i olika inlägg. En del kan tyckas triviala för de som läser och en del kan tyckas oerhört viktiga, en del påverkar och andra inte. Jo med dom flesta verktygen kan man också pinga (”hallå, jag har skrivit något nytt läs mig gärna”), skicka trackbacks och kommentera interaktion helt enkelt mer direkt till varje enskild text. Det finns ju även hos de flesta som inte har verktygsfunktionerna för oftast finns där en gästbok, shoutbox och eller mailadress
Jag hade själv inte kommentarsfunktionerna aktiverade innan för jag trodde inte/tror inte att jag egentligen har något särskilt att förmedla och eller dela med mig för det jag skriver är för mig och handlar på något sätt alltid om mig, min familj och eller annat som jag personligen tycker något om. Ofta när jag skrivit något jag personligen känner är viktigt får jag oftast noll respons och förvånas över detta och när jag skriver blaj, blaj dvs inget jag själv känner är något kommer det en del respons. Jag blir också glad om någon verkar läsa min sida, länkar till mig eller kommenterar något jag skrivit oavsett om de håller med eller inte, kanske särskilt när man inte håller med för då kan vi kanske alla lära oss något även om vi är oense i sakfrågan.
Många har skrivit om detta och en del har mer (i mina ögon) vettigt att komma med, Jerry, Chadie 2, Chadie 1, Carinas(Swe)court, Arto, Yukio och en del mindre och ganska oförskämd och hånande (i mina ögon) Mina anteckningar och era kommentarer.
Denna text ovan är ju faktiskt inte ett dugg objektiv utan den är subjektiv, dvs jag tycker. Jag tror att allt man skriver, hur lite man än vill det i sakfrågan, är präglat av ens egna åsikter, även journalister skriver från sina perspektiv och då präglas texten av det journalisten vill förmedla. Jag är av uppfattningen att vi alla får använda oss av orden som vi vill (inom lagens armar såklart) men kanske borde vi nog ta oss en tankeställare trots allt för vad är meningen med hånfullhet och dumhet?
Det finns ju en enkel regel och det är att om man inte tycker om det skrivna så låt bli att läsa. Enklast vore kanske att låta bli att gå till den sidan så slipper man bli indignerad över andra ”korkade och inkompetenta” skribenter så kanske energin kan läggas på det vi i grund och botten trivs med istället, eller kanske är det så att vi trivs med tjafs och semantik?

på Fjärilshuset. Både Mannfred och Herbert var nöjda, tror vi iaf. Detta trots en liten brottningsmatch med Herbert och selen och jag fick den äran, inne på skötrums toan. Folket som köade trodde säkert vi gjorde ett litet barn illa för så ynkligt Herbert pep fick han iaf ut sin egen åsikt. Bertan överlevde och det gjorde även hans mamma som var alldeles blek när vi återkom med gök i sele. Tänk så vi är vi päron för måna om di små är ett som är säkert för dom är som små.
Det var skönt och orligt att komma ut och träffa andra glada prickar. Många skratt och glada stunder och mycket gojsnack givetvis och så bajs för det ingår, gökbajs alltså. Jag glömde min tröja där så den skall hämtas under veckan. Alltid något som missas.
Trivselkväll men mannen är det som gäller nu så en trevlig lördagkväll önskas.