Författare: Carina

Stekt fläsk med löksås och potatis, hemlagad såklart, stod på menyn i dag. KA börjar jobba 15 och vi tänkte äta en tidig middag eller sen och annorlunda frukost eller vad man nu vill kalla det för.
Sagt och gjort, jag började med maten men såg att det kanske var i senaste laget. Okej, hinner vi inte äta tar du med dig matlåda kom vi överens om. Vi hann inte äta och KA tog med sig stora delar av maten och ett berg med potatisar. Såsen (det tar nästan 40 minuter för att smaken skall komma till sin rätt och det är så gott) kanske inte hann bli helt klar men han ville så det är hans problem. Jag begriper inte var den maten skall få plats någonstans för KA är inte stor men han äter som en häst men mängden potatisar fick mig att tappa hakan, minst 8 och det var inga minipottar precis.
Så vår middag blev snabbmat á la takeaway och jag har ännu inte ätit mer än smakat av det som ligger i kastrullen och några stekta fläskbitar under tiden liksom, brukar smaka som godast då. Gott, mmmm. Jag gillar oftast min egen mat men inte alltid.
Min löksås kanske inte är som man skall men som jag skall. Jag gör såsen på den lätt frästa löken och sedan häller jag i dom stekta fläskbitarna så får allt koka ihop sig tills det smakar gott enligt mig.

kanske är receptet för att höja en mungipa eller två eller mailet med foton och en stor peng eller erbjudandet om ompyssling med hårfixerier och prat. Jag måste säga att jag blev varm inombords, väldigt varm och väldigt glad och också väldigt tacksam för orden, omtankarna, gesterna och handlingarna på nätledes och på annat vis. Det blev inte bara en mungipa utan flera. TACK!
Det kändes ganska urfånigt och jag kände mig ganska dum för responsen för min tanke var absolut INTE att någon/några skulle känna något varken måste eller behöva. Jag skrev bara ner mina egna känslor som svämmade över en hel del den dagen och kommer väl att komma och gå men livet är så, det kommer och går i vågor. Egentligen så har vi det ganska bra, jag älskar min man, vi har någonstans att bo och vi har viss inkomst även om det mesta försvinner och vi har det ganska okej. Det finns dom som har ännu mindre att leva på om än alls något och med tanke på vädret och andra omständigheter så har vi det bra.
Gårdagens snökaos
gjorde som vanligt sitt i Stockholmstrafiken på alla plan. Jag blev bara 15 minuter sen i förhållande till när jag brukar landa. Hemresan blev värre, den tog ganska lång tid. Signalfel redan i Karlberg och då hade vi prescis börjat åka från Centralen men med ett leende går det mesta. Köerna, pendeltågen, bussarna och människorna. Kallt var det också på tågen, perongen och i väntan på bussen. Mössa har jag ännu inte dragit på mig fast jag manat på kär make så han har sin hemska, ”fina” mössa från Gränna och där han ser ut som en riktigt hottentot alias byfåne i.
KA älskar sin mössa och från mig får han alltid garv och leenden för den är ganska ful men värmer väldigt mycket. På tal om den mössan så kostade den extra vända till Gränna trots att vi faktiskt skulle åkt en helt annan väg hem från Göteborg än vägen förbi Gränna. På nervägen hittade KA den mössan men den var dyr tyckte vi båda. Under tiden i Göteborg suktade och suktade herrn och ville så väldigt gärna köpa den däringa saken så vi tog vägen förbi Gränna och KA´s älskade mössa.
En parantes,
om 19 besökare har hela Gökboet haft 100,000 besökare sedan 3 år, på det 4:e. För oss är det mycket för ingen av våra sidor drar särskilt mycket. Antal besökare inkluderar inte våra gäster utan ”bara” familjens och det är lite roligt ändå.
(Glömde ju länken) Vinn en julskinka tipsade Chadie om men jag lär nog inte vinna någon, 28,8 har jag lyckats med som mest innan jag gav upp. Vore inte så dumt att vinna en för skinka är bara så gott trots att jag är djurvän älskar jag kött men inte rådjur och inte hare av etiska skäl.
Blaj, blaj som vanligt men en sak är säker och det är mitt eget blaj, blaj.

eftersom han tog ett nattpass då det behövdes en personal. KA tyckte att han kunde fortsätta gårdagens pass från 11 – 21:30 och ta natten för han skulle ändå börja i dag 7:30 och slutar 18. Han har slumrat i på sin höjd ett par timmar och när jag pratade med honom för ett par timmar sedan lät han som en zombi och då är timmarna kvar till 18 bra långa. Det är vaken natt på boendet så det är riktigt men är det helt lugnt får man slumra och det gjorde han. Han är duktig min man och bra envis mot sig själv, tur att han är den han är ändå.
Det var en seg
och lång dag i går utan tillstymmelse till gajst någonstans. Jag hade ju all tid i världen att fixa lite med sådant som behöver fixas med och en sak gjorde jag i alla fall, jag åt frukost men kanske kunde det kallas middag vid 18 tiden i går kväll. Jag vet, jag är hopplös men kände ingen hunder. Det går ingen nöd på mig heller för kilona sitter där dom sitter, inte mindre men ibland mer 🙂 Jag satt mest och klickade planlöst på nätet, läste bok och glodde på tv och kände mig bara så less.
Jag vet att andra har det värre, tex. hemlösa som riskerar att frysa ihjäl eller jagas bort från den lilla fristad dom åstadkommit osv, barn dödas av både föräldrar och andra, människor svälter ihjäl och det finns dödliga sjukdomar men inget av dessa saker ger mig någon tröst för det är ingen tröst att andra har det 1000 gånger värre än jag.
Ibland undrar jag om min del i det vi kallar för samhälle, det sociala livet osv. Jag har tröttnat på flathet från andra människor oavsett om det är nätkontakter eller i vardagen. Jag backar undan och kapar av för det är min rätt och det känns faktiskt mentalt lättare när man inte förväntar sig något där det ingenting ges mer än löften om mer någon gång.
Jag har också slutat att kommentera och eller gästboka där responsen ändå är helt obefintlig men läsa tänker jag fortsätta med ett tag till. Jag skulle önska att jag lika lätt kunde sluta att bry mig men det är en lite längre process än så men det kommer det också. Jag kommer att märka det när jag slutar störa mig på det hela.
Jag satt och skrev
om vår ekonomiska sits i går men skickade inte upp texten förrän idag, jag ville tänka på saken först. Kom inte med klämkäcka lösningar för vi har redan funderat både upp och ner på alla möjliga och omöjliga sätt och vis. Det är väl därför det känns så tungt. Men kanske skall jag ta fram dom små sakerna som gör livet värdefullt ändå. Vi skall på en frukostdejt den 2:a december som vi ser väldigt framemot och vi skall på kryssning till Tallinn den 7:e december (nästan helt gratis inklusive julbord). Det är väldigt värdefullt att träffa människor, särkilt sådana man tycker om och trivs med.
Nästa vecka borde vi också veta hur det går med planerna på KA´s jobb. Kanske får han en fast tjänst, jag hoppas givetvis. Jo, en annan sak jag hoppas på är lottovinsten, den lite större såklart :).
Jag är ganska glad ändå tydligen för jag skrattar åt det jag sitter och skriver och det är i sig hoppfullt. KAnske bäst att ta mig själv i kragen då och göra något av dagen i stället för, som i går, ingenting.
En av alla
som är födda i dag för 39 år sedan är allas vår Jerry och nästa år blir det gube. Stort grattis Jerry och njut av dagen.
Middag tills KA landar hemma skall jag fixa till och förhoppningsvis har jag fått i hop en del under dagen av vardagligt stök. Ha en fin söndag och jag hoppas du har lika vackert väder som jag har, solsken och vinterlandskap. Mannfred nuter av utsiktet i den lilla stegen KA har hängt upp i fönstret och som han äntligen har börjat gilla att sitta i.

och då menar jag mig själv som jag känner igen mig som för den jag är nu känner jag inte alls igen mig i, fast kanske en liten del.
Jag är orolig, stressad inombords, lättretad, tycker inte saker är särskilt roliga, får inte mycket gjort utan tiden bara går osv, osv. Jag vet att det ekonomiska läget gör sitt till, det finns inte något att ta av av våra 2000:- efter räkningarna är betalda och detta skall sedan räcka till månadskort och mat och gud bevare oss om vi behöver gå till läkare eller köpa medicin av något slag. Julen närmar sig och julklappar ja, vi får väl önska åt andra för det är gratis. Dessförinnan fyller mina syskon år, 40 år den 1:a december och det kan vi ju vara med och fira känner jag surt för det kan vi ju inte. Dom bor i Göteborg och vi bor här och resurserna räcker inte hur mycket vi än vill.
Det som slog mig är att så här är det i 5 år om det vill sig illa. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite vi tjänar tillsammans varje månad för det vi får ha kvar är konstant tills firmans skulder är borta eller längst då i 5 år eftersom det enbart är skatter, tack och lov. Våra egna periodiseringsfonder har landat också och dom ingår ju i katastrofen och det gör varken till eller från vad gäller månadsbetalningen. Tänk att periodiseringsfonder låter så bra när man är ett litet företag och vill ha en pappersbuffert men det slår hårt när det är över med företagandet och ja, life sucks men vi har tak över huvudet och varandra.
Det känns surt för under alla år har ingen av oss tagit emot en enda svart krona varken i företaget eller som privatpersoner. Vi har alltså gjort rätt för oss hela vägen. Den dagen vi sätter näsan i vädret kan vi iaf konstatera att vi gjort vad vi kunnat som situationen ser ut idag i alla fall. Tanken på att enda möjligheten vi har att få en peng över är att hitta ett ”skattefritt” jobb som extra, råna en bank, vinna eller att någon rik okänd anhörig dör och vi får ärva stora pengar. Vilka framtidsusikter alltså. KA blir inte yngre och om 5 år är han 61 och jag 47. Hur skall det gå då och vad händer? Jag vet, man kan inte ta ut sorgerna i förskott eller gå och oroa sig hela tiden men det suger och oron finns där.
Så ytterliggare en sak som borde vara rena glädjen är att ett av barnen skall gifta sig nästa år i september och vad kan vi bidra med? Inte ett sketet öre och hur kul är det på en skala? Det är roligt att dom skall gifta sig men vår delaktighet med bidrag känns avkapad även om vi kan hjälpa till med praktiska saker känns det fördjävligt. Jodå, vi gläds väldigt åt att Sofias föräldrar skall gifta sig men det är inte det som känns fördjävligt.
Vi försöker ta fram guldkorn i tillvaron och peppa varandra men ibland blir saker och ting för tunga och det är då jag undrar vart jag tagit vägen för jag är här men jag känner inte igen mig själv riktigt. Visst har det sista 1½ året varit mentalt så tungt och än verkar det inte vara över, rättare sagt vi väntar tills frökens prover är klara så vi vet om det är ytterliggare saker på lut. Jag som inte är en dystergök har svårt att inte vara det i nuläget. Om framtiden kan man aldrig sia något men ibland så känns framtiden så tom.

och det får mig att tänka på när jag var liten och vi var på besök i Kiruna och det gavs tillfälle att åka på skidtur (man gjorde så då och kanske nu också men antagligen mer sällan). Ett sådant här väder gav ofta en dagstur på skidor med Kirunalimpa med ost på och kanske också någon skiva med kaviar, en ring falukorv, en bit rökt renkött, en termos med varm choklad, en renfäll eller liknande och så varma kläder.
Sådant kan jag inte göra här, det finns varken skidor eller lämpligt område för en dagstur på skidor om jag inte skall åka en bra bit först. Det är roligt att tänka på det för det var roligt och när man väl kom hem var kinderna röda, kroppen varm och duschen så skön. Ofta resulterade dagsturen i en viss solbränna för det biter rejält mot det vita underlaget. En del tanter hade folieunderlag för att bli bruna och dom satt där med ansiktena mot solen.
Gårdagen var lika vacker och fåglarna utanför ”talade” om att det var kallt. Vi har mat åt dom så där finns att äta och lagra sig inför den karga vinterna som kanske kommer. Gubben protesterade väldigt mot kylan och hade väldiga problem för han ville så gärna gå ut men det räckte med att sticka nosen i dörröppningen så vände han på klacken och grät en skvätt till. Hur jag än vred och vände på mig kunde jag inte göra det varmare ute. Stackars pälsboll som älskar att vara ute. Vintern är lång för en sådan som han.

Jag har nu stängt kommentarer och trackbacks för texter skrivna längre tillbaks än 14 dagar. Jag har också lagt in en liten kodsnutt så att den som ändå vill säga något hänvisas till mitt kontaktformulär eller gästbok. Detta som ett led i att bromsa meninglös spam. Jag funderade på att korta ner tiden till en vecka men eftersom jag inte skriver så mycket kanske mina funderingar var aktuella längre än en vecka.
Jag har gjort likadant på Gökarnas (numera bara Mannfreds) sida och Nyttsidan som ändå inte är särskilt aktuell. Har funderingar på att döda den helt och lägga in alla sidors senaste text i stället så syns något nytt och mest troligt också text om eventuella ändringar. Det går simpelt att göra med MT. Vill någon som kör MT upp tom 2,661 ha scriptet för att stänga kommentarer är det bara att skriva en kommentar eller maila mig via mitt kontaktformulär ovan annars kan man hämta det här.
Det som är bra med det scriptet är att man kan välja vilkas bloggar och vilken tidsrymd per blog som skall gälla och det är särskilt viktigt när vi är flera som använder samma MT installation. Jag måste göra detta manuellt men det är så simpelt så det kostar ingen möda. Kom på att jag kanske skall säkra det scriptet också med htacces. MT-Blacklist kan göra detta också men det kräver mer i installation än vad jag har lust att göra just nu.

har kommit långt i sin strävan att motverka mäns våld mot kvinnor. Engagemanget har spridit sig över hela vårt avlånga land och jag hoppas att det inte bara blir nu utan fortsätter i flera år, ända tills det inte behövs längre även om det mest troligt är en ren och skär utopi, en önskedröm. En kvinna blev mördad häromdagen av hennes f.d. man och grannarna hade hört i många år men inte reagerat och nu behöver dom inte reagera för kvinnan är död. Jag vill påpeka att dom saker som står på uppropet är saker vi alla borde ta till oss för det är alldeles för få av oss människor som ”bryr” oss mer aktivt. (bilden är klickbar)

Inte mycket för så ofta blir det så fel, ibland med mening men oftast inte alls. Hur kan en utbildad sjuksköterska svälta sin bebis på grund av sin egen övertygelse i veganism?
Citat:”– Jag gick inte till doktorn med honom för läkare gör så många fel, och små barn blir så lätt smittade på sjukhus, sa mamman gråtande i förhören.”
Jag kan inte förstå hur man kan göra så här när man har kunskapen och är väl insatt i sjukvård och hälsa, inte när man gör så här mot små barn och eller andra än sig själv. Visst finns det kunskap som vi alla mer eller mindre struntar i. Ta det faktum att jag röker och jag vet att det är farligt och jag vet att man kan dö av det och ändå väljer jag att röka. Det drabbar mig och ingen annan i sak. Javisst, passiv rökning finns det något som heter. Ja, innan drabbades många av min rökning, både barn och andra icke rökare men det var då det.
Kunskapen om rökning och dess konsekvenser har förändrat mångas rökbeteende genom åren och det fortsätter att förändra, till det bättre även om processen är lång. Det var inte rökningen det handlade om utan valet att handla som man gör när väl kunskapen finns och handla så att man faktiskt tar livet av någon annan och till råga på allt ett litet spädbarn, ens eget lilla spädbarn.

och här sitter både KA och jag och är helt slut. Inte för att Sofia varit särskilt krävande utan mer att det är alldeles tyst förutom Mannfred som ropar på sin kompis och dom andra som var här. Mannfred blev alldeles förtvivlad när dom hade stängt dörren och han for in och ut ur rummen i jakten på polaren Sofia. Underbart faktiskt för vi var lite osäkra på hur Mannfred skulle reagera men det gick kanoonbra.
Jag bakade faktiskt idag
och det blev kärleksmums, mockarutor eller som KA hävdar dalarutor. Tänkte att det kunde finnas något gott att bjuda på när barnen med respektive kom. Nu hade Sofias mor och far med sig en mandeltårta men det som gick åt mest var mitt bakade av både bullar och kärleksmumsen.
KA och jag skall strax äta middag
och sedan blir det en tidig kväll för både han och jag skall upp tidigt (06:00) Jag jobbar 3 dagar på raken och åker med honom till Jakobsberg där jag tar pendeln vidare mot Söder. Jag upptäckte också att om jag fortsätter mot Södra Station kan jag ta buss 66 eller 55 och då är jag snabbare framme om inte bussen just hunnit gå vill säga.
Ha en fortsatt trevlig kväll och hoppas den kommande veckan blir bra.