Månad: mars 2006

Om sista farväl vet vi i morgon.

  By

I morgon eftermiddag vet vi mer om när vi säger hejdå till Mia. Tessan kommer hem från Humlegården för att vara med vid det mötet. Känslan av att det är helt galet och inte klokt är där och det finns bara en sanning och det är att den yngre generation skall vara kvar tills den äldre är borta och inte tvärtom.
Tuija som miste Matias för snart 4 år sedan skrev en oerhört fin dikt på Mia´s minnessida och den lägger jag in här.

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum
Jag – är jag och, du – är du
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande
Nämn mig vid mitt vanliga namn, tala till mig på
samma sätt som du alltid brukade,
ändra inte ditt tonfall
Håll sorgen borta från din röst,
skratta tillsammans med mig som vi alltid brukade
skratta åt vardagens små ting
Var med mig, lev med mig, tänk på mig, be för mig
Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag
Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap, så varför
skulle du sluta tänka på mig för att du inte längre kan se mig
Jag väntar på dig alldeles i närheten
Okänd

Att komma före och inte förekommas var frågan.

  By

Vi lyckades komma före även denna gång. Om det är tack var oss själva eller att vi alltid har turen med goda människor alternativt en kombination av båda vet vi inte men det gick vägen.
Banken ställer upp och bostaden är helt säkrad tills/om bostäderna ökar i värde igen. Nu kan vi andas ut och fokusera på att leva utan något som gnager och mal precis hela tiden på den fronten åtminstone. Tänk va, en bankchef som inte vet vilka vi är och som vi aldrig tidigare varit i kontakt, och en trotjänare på banken som vet vilka vi är även om personen aldrig varit vår bankkontakt. Dom vill hjälpa oss att bli av med hela eländet men vi får då vänta tills i höst.
I morgon skrivs det papper och så var det klart för denna gång.

Veckorna bara rusar sin väg

  By

och jag hinner inte ens med riktigt, så fort upplever jag att det går. KA fyller snart år och det blir inget firande, vi får se om vi fått ihop något tills den stora dagen, 14 mars 2008 när fanstyget 😉 blir hela 60 år vis. Med få ihop menar jag något att kunna spara av för med knappa 2000:- kvar när räkningarna är betalda. 2´ skall räcka till månadskort, kläder, mat, läkarbesök, eventuell veterinärbesök och vad än för övriga kostnader vi inte vet om och det är för 2 inte bara en av oss.
Kanske kan ordna en insamling nu när jag har 2 år på mig. Bidrag till KA Jonssons 60 års dag eller något sådant. Nej, jag skämtar givetvis men ändå, vi måste vara realister och råna banken är ju inte aktuellt.
Helgen rymde allt för fort och jag hade gjort vad som helst för en dag extra för att få lite ork och energi för veckorna tar allt som överhuvudtaget kan tas av den varan. Det är positivt att inte sitta och rulla tummarna men lite lagom hade inte gjort något och det verkar vara långt borta som det ser ut i dag.
KA har börjat känna igen sitt eget huvud och benen blir bättre och bättre. Aptiten har kommit igen och hungrig är han, ordentligt hungrig. En hel del livslust har återkommit och kort sammantaget säger jag tack och lov att han till slut gick till läkaren. Tänk vad avsaknaden av en vitamin kan ställa till det rejält.
Nu skall jag laga middag innan jag somnar sittande här framför datorn. Efter middagen skall vi upp och ta en fika med Mia´s mamma. Får se om jag vågar läsa polisrapporten eller inte.

Mia har kommit hem!

  By

I fredags kom Mia hem från Finland, en vecka tidigare och väldigt skönt för alla nära och kära. Bilolyckan hände när Mia och hennes bror bara hade en dryg mil kvar till deras farmor. Halkan är trolig orsak och att dom först träffade en lastbil och sedan kom bussen som tog det sista. Det känns skönt att veta så långt det nu är möjligt att veta.
Jag känner mig ff väldigt distanserad men mindre än tidigare. Jag vet däremot inte hur jag skall bete mig riktigt och hur stötta Mia´s mamma. Jag känner mig väldigt valhänt och också ganska klantig.
Tessan har slutat gå på endorfinerna och på något sätt är det bra trots att hennes MS smärtor är där för fullt igen. I övermorgon är det dags för avfärd mot Humlegården för i morgon sätter det fart med hennes rehab. Veckan blir väldigt fylld av Mia och det som skall ordnas till begravningen.
Detta blir en makaber månad med födelsdagar och 2 begravningar och båda sker inom en dryg vecka från KA´s födelsedag till Mia´s begravning. Mia´s bror begravs den 16:e men vi kände inte honom så vi skall inte närvara. Den 17:e begravs KA´s moster.
(Hade glömt skicka upp detta i går så nu kommer den idag, 060305)

Vad hände?

  By ,

Vad hände?
Onsdag den 22:a februari hände det!
Mia och hennes bror Mattias var på väg till deras pappas begravning. Dom hade åkt från Kungsängen och skulle högt upp i Finland och hade kommit över via Haparanda och en bit till när dom av oförklarlig anledning krockade med en buss. Båda dog omedelbart. 2 syskon bara borta, så där i ett nafs och så meningslöst.

Jag och Mia

  By

Jag och Mia

mia.jpg
Nu har det gått åtta dagar sen du du dog …för varje dag som går så förändras jag ..tomheten äter upp mej, det har aldrig nånsin under våran historia gått mer än en vecka utan att vi pratat och då har det gått lång tid föratt vara oss , då har du dessutom jobbat i annat land!
Jag och Tommy bjöd upp din mor på middag i dag , tror hon behöver komma hemiffrån och inte bara sitta hemma!
Och du behöver inte oroa dej , jag kommer alltid att finnas för henne – det vet du!
Hon ser en del av dej i mej…men så säger iof alla ju om oss att dom alltid sett den ena av oss i den andra osv..
Skönt då kanske lite av dej finns hos mej, lr ja det gör den ju!
*KÄRLEK*
Din mor å jag skulle åkt till sjukhuset å fått se dej i morn men vi ska inte göra det förräns på ons-tors efter att vi pratat med Fonus…
Jag inser iaf att jag aldrig mer kan kolla på Madagaskar…aldrig..!
allting kommer att förändras nu …det har det redan gjort , jag pratar inte ens i telefon med nån, har ingen lust …det är bara dej jag vill prata med..Min Ängel!
Jag känner ingen livslust ..för utan dej så finns det inget livs ingivande alls..
Folk säger det kommer ljusare tider , det kommer ta tid men du kommer att må bättre…jag vet inte det ja.
Fan Mia du har ju inte ens träffat Morfar och Berit än, vi skulle ju åka till familjehuset på Orust i sommar…tänk att vi så ofta sa det att vi som känt varandra så länge å ändå har du aldrig träffat dom, vi hade dessutom bestämt att du och jag själva skulle åka till Morfar och fira 17 maj , för det har du ju aldrig upplevt och det e nåt extra!
Alla våra planer …allting bara maler och maler…det känns inte som att nån förstår hur jag mår.
Varför kunde detta inte bara vara det mest sjuka skämt…jag skulle förvisso bitchslappa dej å smiska upp dej ..men fan då skulle du ju iaf vara här med mej! Du och jag mot resten av packet som vi alltid sagt.
Vi skulle ju sitta där i 50 års ålders sitta å sippa Fehrnet Brancha med alla våra hundratals katter å bittra över livet å alla som kan ”dra åt helvete”….Nu får jag ju sitta där själv..
Det känns som att det e så mkt bättre för många här i sin sorg (hemma) och för mej växer det bara för var dag som går!….
Jag har iaf bestämt mej för att skriva in mej på Humlegårdens rehab , för jag vet att du kommer efter mej med blåslampa om jag inte åker dit! Du skulle ju följt med, sovit där….Nu känns inte sånt lika viktigt längre för jag kan inget uppleva med dej eller berätta för dej.
Jag sitter frenetiskt å pratar med dej varje dag, skriver dagbok här och förhand , men hör du mej ? Ser du ??
det som gör mej galen att jag inte vet om du ens kan höra och se från där du är ?!….Du gav mej två tecken innan helgen…men snälla nåt mer!
Nu kan jag bara fantisera och hoppas…
Vi hörs i morn hjärtat! Allways Terran & Mitcha! Like the old days!
” AINT NO SUNSHINE WHEN SHES GONE ”