Månad: februari 2006

Sorg och glädje vandrar ofta hand i hand

  By

och mest utan att man egentligen märker dom båda så markant. Förenklat kan man kalla det för att livet har sin gång oberoende av dig och mig och också helt oberoende på vad som händer just oss.
Lycka och underverk hos tex Ingrid, grattis och vi håller varenda tumme som finns att tillgå.

Sansat prat i går kväll med en väldigt fokuserad xxxxxx som vill och skall ordna allt tillsammans med Riita, Mias mamma. Mia kommer till Karolinska Sjukhuset den 9:e mars, dagarna efter skall gravplats bestämmas och så är dags för besök på begravningsbyrån. Någonstans är jag mer orolig för hur detta skall landa när det väl landar för xxxxxx är så full av endorfiner att hon inte har ett dugg ont i kroppen sedan beskedet kom. Ont i kroppen har hon alltid och väldigt mycket pga. hennes MS.

Mitt i allt detta skall xxxxxx in på, den sedan länge bestämda, 3 veckors rehabvistelsen på Humlegården som kör i gång kommande måndag den 5:e mars.

I dag eller senast i morgon får vi ett personligt viktigt besked om det gick vägen eller ej med att förebygga hemmet. I sammanhanget känns det ganska oviktigt samtidigt är det väldigt viktigt, framtiden är viktig.

KA har efter något års sämre och sämre mående äntligen fått en diagnos, kraftig och på begränsen till reparabel B-12 brist. Sjukskriven ett par veckor till på heltid och sedan 1 månad på halvtid. Tänk att han redan har känt skillnad i benen och mentalt vet jag att han fick en lisvskjuts för han hade börjat tro att han var knäpp.

Livet fortsätter alltså hela tiden och jag känner mig märkligt nog väldigt distanserad.

Mia Monica Miettunen

  By

Vi ses när du kommer ”hem” den 9:e mars. Mia´s enkla minnessida, som komplement som mamma Riita kan få med sig. Tessan kommer att lägga in bilder och kanske några tankar om och kring Mia och deras speciella vänskap för dom var inte bara vänner, dom var mer än syskon och kompletterade varandra och helt hopplösa, kärleksfullt hopplösa.
En sak, Mia du är ff skyldig mig ett bak av kladdkakemuffinsar.
Jo, skriv gärna ett ord eller två i Mia´s gästbok, skriv inte orden till mig på min sida utan skriv, om du vill, till Mia, hennes mamma Riita, Tessan och Mia´s övriga nära och kära.

Hur det skulle kunna ha blivit.

  By

Om det vore så, att nu är 100 år sedan, jag menar, om jag levat för 100 år sedan, vore det inom kanske bara ett år dags att skriva in mej på anstalt. Inte straffanstalt utan en sådan för idioter, som det hette då för 100 år sedan. Då fanns inte kunskapen om B12 eller symtomen på brist därutav.
Återbesöket hos läkaren förra tisdagen avlöpte väl. Blodtrycket, undertrycket, var lägre än gången innan och därvidlag var läkaren nöjd. Proverna var bra, sa han, och blodvärdet var godkänt. Däremot förvånade min brist på B12 vitamin honom. Det var en allvarlig brist, sa han. En brist som ger upphov till alla de symtom jag hade, yrsel, koncentrationssvårigheter, brist på uthållighet, trötthet, krypningar i benen, ingen glädje i tillvaron etc etc. Symtomen kommer smygande eftersom kroppen hushåller så gott den kan med B12. Det kan röra sej om år vilket det med all sannolikhet gjort i mitt fall.
Den mentala lättnad det innebär att få ha hört detta är stor. Det finns en förklaring och det är medicinerbart. Jag är inte på väg att bli senil vilket jag i mina mörkaste stunder faktiskt trodde. Jag har ätit 4 x 1mg B12 vitamintabletter per dag sedan dess och ska så göra i en månad. Därefter ska jag äta en tablett om dagen livet ut. Tiden det tar för kroppen att återfå sin styrka är oviss. Jag är sjukskriven ytterligare två veckor nu på heltid samt sedan fyra veckor på halvtid.
Två veckor är ganska lång tid och jag hoppas jag kommer att ha ork och förmåga att under dessa veckor fortsätta återställa vårt hem.
Trotts allt, allt är relativt. Jag har det bra, på alla sätt. Tänk bara…

Detta fick jag av dej Mia !

  By

Detta fick jag av dej mia !

mia2.jpg
Äkta vänskap är större än all kärlek jag mött på… Lämnar du mig så blir jag inte halv…Jag dör. Vilken tur att vi hatade varandra först, nu kan vi spendera våra liv åt att älska istället! Jag önskar att jag kunde bära din smärta, men tyvärr så rår jag inte på alla lagar.. Älskar dig Therese tills det inte finns något mer..
Tack för allt , du har gjort å ställt som ingen annan ´skulle haft förmåga till!
Som du och jag sagt – utan oss finns inget.
Du Och Jag var allt… finns bara två av oss och det e vi!
” Aint no sunshine when shes gone”

Döden är … oåterkallelig och djävligt orättvis

  By ,

I går kväll var vi på R.E.A med Annica och det var väldigt trevligt och showen var bättre än bra av det vi såg. Mitt i allt vibrerar min väska, turligt nog hade jag handen på väskan och satt och skrattade tillsammans med alla andra. Fröken skriker bara så jag måste ut från Hamburger Börs för att ens kunna höra för det jag hör tror jag inte jag hör.
Jag tror att fröken måste ha missförstått och fattar noll och nada men sakta fattar jag att bästa vän dött tillsammans med brodern på väg till faderns begravning. En omkörningsolycka och döden var momentan. Det var inga fler i bilen. Jag får ut KA från salongen med stora vinkningar och snälla övriga åskådare som petar på honom och vi bara drar därifrån. KA kör men innan det måste vi hitta på bilen i garaget.
Bästa vännen har jag skällt på och bråkat på ganska mycket under åren, när dom var yngre alltså. Det har varit en kontakt som varat i över 13 år och nu finns det ingen bästa vän kvar och heller ingen jag kan bli både arg på, irriterad på, glad på och skratta med. Kvar finns en mamma utan någon förutom egna föräldrar och syster, en mamma som inte förstått – ännu.
Vi var där i natt och det enda som ville ”has” var två paket cigaretter. Fröken med sambo sov kvar och vi gick över gården hem till vårt, vårt som är där och inget saknas mer än jovisst saknar jag frökens bästa vän. Makabert började jag babbla om när dom var yngre och dumheterna dom gjorde mitt i allt i natt hemma hos henne.
Chocken landar nog snart och då finns vi där, när och om det behövs. Om är fel ord för det kommer att behövas men fan vad jag känner mig otillräcklig. Jag försökte kanalisera praktiska saker i natt men vem bryr sig om praktiska ting i sak. Det är svårt att veta vilken fot man skall stå på och en sak är säker, bara vara gäller inget annat spelar någon roll.
Skall försöka få ihop en vettig tanke mer än sammelsurium för nog fasen sjunger det i öronen tycker jag. Jodå, jag har jobbat och KA har hjälpt till så att vi snabbt kunde komma hem igen och finnas till för fröken.

Mia!

  By

Mia!

Nu är det ett dygn sen du lämnade mig!
Det är nu jag ska vara tacksam för allt…men jag saknar dej mer än jag kan vara tacksam! Hur kan jag vara tacksam för att min syster,bästa vän mitt allt har dött…jag kände dej i går visst var det du ?!
Du smekte mina söndergråtna kinder å nacke…jag kände din närvaro , det var du lr hur. Tommy kände dej åxå …måste vart så!
Att du inte kommer att finnas här hos oss dödar mej långsamt, du var allt å mkt mer! Det vet du ju …jag vet att du tycker synd om mej , för hade det vart jag som lämnat mej hade du vart likadan…du vet ju själv när vi har pratat om att det enda som verkligen skulle ta ”död” på dig lr mej skulle vara att den ena av oss dog.. Du gjorde det du aldrig skulle göra..du försvann och jag kan inte leva utan dej…inte andas…
Fan va jag saknar dej ….du e ju min alldeles egna jävla bitterhagga… Mia jag kan inte Nu Mia ! Jag skriver om en stund!
Kärlek

Pepparsoppan och riset är klart!

  By

Men vi väntar lite med middagen en stund till för ingen av oss är direkt hungriga ännu. Soppan blev lite hot (engelskt) om man jämför med mitt vanliga resultat men det är godare då. Ganska enkel maträtt som är både billig och väldigt god. Ursprunget är givetvis från Liberia, peppersoup, och skall egentligen innehålla piri-piri men det fanns inte förr så vi använder Sambal Oelek istället. I går såg jag piri-piri på Coop i Bromma men det vågade jag inte köpa för då skulle vi kanske inte kunna äta soppan.
Jag började skriva detta vid 15 tiden och nu är klockan över 18. Söndagen smet fort kan man bara säga. Tänkte få ut en bild på maten men KA har strul med kameran så vi får se om jag uppdaterar senare för nu är det definivit dags för middag och hungriga är vi alla 3 (jodå, Mannefredde vill äta hon också)

Tvprogram.

  By

Trodde käre mor skulle vara med på UR i Ettan 16:55 med det konstprojekt hon är med i men antagligen hade jag senilus dementus när vi pratade sist eller så har jag verkligen blandat ihop äpplen och päron. Det var ett program om smärta, det första i en serie program om smärta. Jag trodde att mammas kompisgrupp från Värkstaden skulle visa sina målningar, dvs visa vad man kan trots smärta. Det kommer antagligen i något av dom andra programmen men jag lär väl fråga ordentligt.
Mamma är duktig på att skapa och då speciellt att måla och det började efter skilsmässan när hon vågade sig på att se sina drömmar och följa det hon kände lust över. I början fick vi alla kakelplattor i födelsdagspresenter, julklappar osv, senare blev det mer på porslin och det blev samma gåvovända där och nu målar mamma mer på papper. Jag är ingen konstkunnig men jag gillar det mamma har gjort och gör. Både kakel, porslinet och vad det än blir vi får i nästa omgång är roligt att få, särskilt eftersom allt är personligt gjort åt var och en av oss barn och barnbarn. Tessan har massor av tallrikar och assietter, vi har uppläggningsfat, kakfat mm, vi har alla (barn och barnbarn) egna muggar osv, osv.

Om bl a ovanor, ork och en efterätt.

  By

Nå, jag har blivit manad av Åsa att punkta fem ovanor jag har. Det är inte så lätt. En, vet jag , är att jag ibland somnar med snus under läppen. Sen måste jag tänka. Frågade hustrun. Hon sa att jag har jättemånga men när jag bad om exempel så fick jag inga. Måste tänka mer.
Min ork är slut. Jag har koncentrationssvårigheter och har ingen ro till att göra något. Det är därför jag så sällan skriver i Centrifugen samt inte skickar upp bilder till albumet. Om jag ska göra något måste jag tvinga kroppen att lyda. Förkylningssymtomen kommer var och varannan vecka. Läkaren sa att jag lider av depression. Eftersom jag redan fått diagnosen per telefon kunde jag inte annat än att instämma. Det i kombination med högt blodtryck gör att jag blev sjukskriven en vecka. Återbesök på tisdag.
Alla hjärtans dag är väl en sådan dag när man bland annat äter en god efterrätt?! Så var tanken hos oss. Ett tips från hustrun fick mej att köpa citron, honung och annanasringar. Jag ska fatta mej kort. Resultatet blev vidrigt. Det var bara att slänga sk-ten.
Jo, två saker till. Schemat är omgjort. Nu känns det som att jag inte behöver byta arbetsplats av den anledningen. När det gäller lönen har jag inte legat på så mycket, än.