och här sitter både KA och jag och är helt slut. Inte för att Sofia varit särskilt krävande utan mer att det är alldeles tyst förutom Mannfred som ropar på sin kompis och dom andra som var här. Mannfred blev alldeles förtvivlad när dom hade stängt dörren och han for in och ut ur rummen i jakten på polaren Sofia. Underbart faktiskt för vi var lite osäkra på hur Mannfred skulle reagera men det gick kanoonbra.
Jag bakade faktiskt idag
och det blev kärleksmums, mockarutor eller som KA hävdar dalarutor. Tänkte att det kunde finnas något gott att bjuda på när barnen med respektive kom. Nu hade Sofias mor och far med sig en mandeltårta men det som gick åt mest var mitt bakade av både bullar och kärleksmumsen.
KA och jag skall strax äta middag
och sedan blir det en tidig kväll för både han och jag skall upp tidigt (06:00) Jag jobbar 3 dagar på raken och åker med honom till Jakobsberg där jag tar pendeln vidare mot Söder. Jag upptäckte också att om jag fortsätter mot Södra Station kan jag ta buss 66 eller 55 och då är jag snabbare framme om inte bussen just hunnit gå vill säga.
Ha en fortsatt trevlig kväll och hoppas den kommande veckan blir bra.
Dag: 14 november 2004
Fjärilshuset var kuligt
att vara på, massor av gökar fast det saknades en av amigosarna, Farbror Melker men hans mamma skulle vara bortrest och kunde inte komma själv, typiskt. Herr Berts päron tog foton från vår dag som göklärare. Jo, vi skulle lära tvåbeningar om gökar, oss och andra sorter.
Jag var lite sur på mamma för hon glömde Cassis och så hade hon inte med sig några godsaker men jag åt Jockes frön fast då blev en annan gök sur på mig och bet mig nästan i rumpan. Den göken var lite stor också så jag fick inte sitta där sa mamma.
Herr Bert var väldigt sur på mamma för dom försvann iväg med Herr Berts pappa in på toan och skulle med våld sätta på Bertan selen. Jag har ju sagt åt honom att det bara är att lyfta på armarna så sitter den där och då får man ju hänga med ut men Bertan är envis.
Näbb och flax till alldeles strax!
Mannefredde the one and only
(bättre sent än aldrig)
Farsdag i dag så GRATTIS
alla pappor och då menar jag inte bara biologiska sådana utan sådana pappor som är pappor oavsett biologi.
Lilla fröken Sofia är hos oss och har sovit över. Hon kom som en liten glädjespruta i går mitt på dagen och är fortfarande en glädjespruta. Vi for iväg en sväng till Kista Centrum och strosade runt och åt en middag alla 3. Gissa vad hon åt, först en hel pannkaka från pannkakeriet eller vad det nu heter och sedan åt hon morfars kebabkött och mina pommes frites. Till hennes pannkaka ingick dryck och morfar trodde ju att cola var gott men fröken föredrog faktiskt vatten även färgen på colan var rolig men inte kolsyran. Ett helt glas vatten gick åt och några klunkar cola.
Efter maten promenerade vi i centrumet och Sofia hade propellrar i fötterna för undan gick det. Vi var inne på BR-leksaker för att titta. Sofia hittade en liten plastpåse som blev lyckan för dagen när hon stoppade ner Nalle (hennes gosekompis, kompanjon och tröstare) i påsen. Lyckan var total när Nalle kunde bäras i den lilla påsen. Vi trodde kanske att vi skulle få med oss en potta och en ståpall för henne men tji fick vi för sådant fanns inte i någon av butikerna där.
Kanske blev det lite sent men fröken var så nöjd och belåten och vi hakade på henne och hade stor glädje av att se hennes iver och upptäckarlusta så vi var inte hemma förrän vid 20 tiden och det är kanske sent men en gång är ingen gång hoppas vi. Väl hemma blev det tvätt, tandborstning och så vällingen i flaskan och en trött men nöjd Sofia som pratade och njöt tills vällingen gjorde sitt och hon sov så gott.
I morse så hörde jag Sofia vakna och tänkte smita ut för att sedan tillsammans med Sofia komma med kaffe på farsdag men när jag tittade upp nästa gång var ingen kvar i sovrummet och skrattet tjöt från vardagsrummet, från både Sofia, morfar och Mannfred.
Morfar har fått sin lilla farsdagsblomma och en påse ”mackareller” och nöjet att få rå om lilla fröken en stund helt solo. Förresten har vi varsitt jobb morfar och jag, Jag är Nalletömmare och morfar Nalleistoppare i lilla BR-leksakers påse. Tänk att lycka kan vara något så banalt som en fin och färgrann plastpåse.
Min förkylning
är något av det värsta i förkylningsväg jag varit med om, orken är totalt obefintlig och jag undrar när den återkommer. En liten stund kan jag känna mig pigg för att i nästa vara helt orkeslös. Jag vet att jouren sa att det kunde dröja länge men nu känns det som att det räcker för min del. Jag vill ha mig själv tillbaks. Denna orkeslöshet tar livet av mig sakta men säkert.
Ut en sväng med fröken så kanske är det läge att få på sig lite mer än ingenting i klädväg.