Månad: oktober 2004

och penicillin krävs antagligen. Har en väldigt konstig och raspig/hes/pipig röst sedan jag kom upp i morse men det satte i gång redan i går men blev riktigt djäkligt under natten och är nu i sitt esse. Ringde jouren i Jakobsberg för mest troligt har jag fått någon luftvägsinfektion men dom ville att jag skulle vänta till i morgon eftersom deras tider så gott som var slut och halsprov inte är säkert förrän efter 3 dagars elände. Detta trots att färgen på eländet definierar infektion, det gäller både näsans och halsens produktion. Vad jag är less. Orkar sitta en liten stund, gå och sätta mig någonstans en liten stund, ligga lite osv, osv. Vi får se i morgon och måtte natten gå bra för hostan sliter sönder inredningen även om jag inte hostar hela tiden. Jo, en sak till som jag tydligen orkar och det är att gnälla och rösten förstärker mina klagomål.
Söndag var det visst
i dag också och VINTERTIDEN är åter. Klockan är alltså 17:11 vintertid och har du inte ställt om din klocka är den 18:11. Summan av tiderna är 1 timme plus att sova på för den som sover efter klockan vilket jag för länge sedan slutat göra så jag hade ingen glädje av någon extra timme.
Skall upp och äta lite, KA har stekt bitare och kokat potatis. Om jag orkar skriver jag mail senare ikväll men jag lovar inget.

hittade jag hos Walentine.com. Jag trodde nästan att det han skrev var skämt men sedan insåg jag att så inte var fallet.
Citat: I Sverige får homosexuella män inte lämna blod, bli organdonatorer eller spermadonatorer. Dessa beslut är tagna av socialstyrelsen med bakgrund av att man menar att risken av att drabbas av AIDS är större i dessa grupper.
Jag tappade hakan för vad är det för skillnad mellan oskyddad sex mellan gay, lesbiska, transexuella hetero? ”Förr” (myten) var det ju bara homosexuella män som fick AIDS idag får man AIDS oavsett vem man har sex med. Det smittar ju ändå och sprids ändå och det spelar sexuell preferens absolut ingen roll.

Ibland blir jag oerhört förvånad och det är ju på sätt och vis bra för då händer det något som inte är väntat vilket kan lära en saker om man nu vill. Jag har skrivit om detta tidigare men det är ett tag sedan nu. Kommunikation är en interaktion mellan människor på olika plan som kräver deltagande. Deltar man inte så är det ingen kommunikation utan det blir snarare en monolog till andra som kanske försöker kommunicera eller så inte. Är önskan att få till en kommunikation måste man själv vara delaktig i annars är det bortkastad energi, bortkastat engagemang och vad allt annat som också är bortkastat.
Samma fenomen inträffar i interaktion mellan människor, det kräver ett deltagande oavsett syftet med interaktionen för den spelar ingen roll i sak. Antingen så har man en sådan eller så inte. Med interaktion i det här fallet menar jag någon form av relation. Relationer innebär inte giftermål eller samboskap utan i möten skapas relationer, en del kan fortsätta och en del blir inte mer än just det mötet tex. Allt är relativt och förändras hela tiden.
Interaktion mellan människor kan leda till mer, av både positiv och/eller negativ karaktär. Detta ”mer” skapar ofta förväntingar på den man interagerar med. Jag har förväntningar på människor jag möter och som jag interagerar med. Vissa förväntningar kan vara allt ifrån en fikastund, ett grattis på födelsedagen, uppmärksamhet, engagemang, vanligt bemötande osv, osv. Det finns en uppsjö av sätt att bemöta varandra på oavsett relation/interaktion.
När jag börjar märka att något inte är som det verkar blir jag fundersam och undrar vad jag själv har gjort. Tror jag mig veta att jag inte gjort något blir jag först och främst besviken, när besvikelsen gått över blir jag sur och sedan arg. På mitt vis försöker jag markera även om min ”motpart” inte alls märker detta. Oftast märker motparten ingenting och till slut blir det som verkade vara något absolut ingenting alls istället. Av den interaktionen blir det inget mer är den då mest naturliga vägen, ett avslut.
Oavsett vad för sorts interaktion man haft anser jag att man bör meddela sig med sin ”motpart” när det hela liksom ebbar ut (oavsett orsak) eller tar en annan vändning och det mer av respekt för individen än något annat. Respekt för andra borde vi väl ändå alltid kunna kosta på oss, eller?! Förresten är jag arg annars hade aldrig orkat sitta och skriva detta nu. Det retar mig också att jag är arg men det hjälper inte för arg är jag iaf och det stör mig, har gjort det ett bra tag.
Kan det vara att man förväntar sig att människor skall stå för det de förmedlar och säger/antyder/syftar till och på så vi ingjuter det i en? För mig är svaret givet och det är JA. Det är det som stör mig för jag vet ju, jag har varit med för länge för att inte veta osv och vis av erfarenhet så borde jag veta. Resonemanget gäller ju inte enbart mig utan det gäller nog de flesta av oss ute i vida världen.

(Jag lånar rubriken från Shw hoppas det är okej)

Mina tankar gäller kring Shw:s två texter med medföljande kommentarer, ett och två. Jag är helt överens om att det mesta av våld i hemmet sker av män mot kvinnor, dvs kvinnomisshandel. Våldet kan vara i både psykisk och fysisk form. Liten parantes; baserat på egna och även andras verkliga erfarenheter anser jag att den psykiska kostar mer människa och gör ondare längre samt att den tar längst tid att läka om ens alls. Jo, jag har varit misshandlad av både en sambo och förälder och båda har varat ett tag, det ena betydligt längre än det andra och lägger man sedan till lite rädsla ända upp i vuxen ålder så…

Till saken, Shw efterfrågar var dom snälla männen tagit vägen då det gäller att ta ställning mot våldet mot kvinnorna. Jag är av åsikten att det måste vi alla göra oavsett om vi har snopp eller ej. Att inte reagera/agera/markera/säga ifrån är på sätt och vis också att säga okej och då även indirekt medverka oavsett ens egna intentioner. Den åsikten har jag alltid haft men på senare tid har jag fått mildra den en aning trots att det ligger sanning i den. Det kostar människor som agerar, reagerar osv mer i dag än det gjorde tidigare. Rädslan för det som kan ske ökar markant i dagens samhälle och gör mest troligt att vissa inte törs ingripa oavsett form.

Jag har själv förbannat flata och fega grannar då när det begav sig. Jag förbannade mina grannar väldigt och jag drog alla grannar över en kam och inte bara männen för i mina ögon är vi alla lika ansvariga för att förändringar i attityder som finns sker. Vid en av gångerna jag misshandlades av min s.k. sambo minns jag att en s.k. kompis/vän (också vän till han som slog) till mig låg i soffan i vardagsrummet när jag blev slagen i köket. Jag såg att soffliggaren både såg och hörde men han valde att bara ligga kvar. Efter det kom soffliggaren aldrig mer in i mitt hem (det var MIN bostad). Den killen var en sådan där mespropp/ynkrygg som inte skulle säga ifrån om något överhuvudtaget fast kanske han har vuxit till sig. Det han gjorde var faktiskt att delta i misshandeln av mig trots att han aldrig slog men hans icke reaktion var ett indirekt godkännande. För mig spelade det ingen roll att det var en han som låg i soffan utan det var att någon INTE gjorde något.

För mig handlar samhället vi lever i att vi, människorna/individerna, gör något mot kvinnomisshandel, barns utsatthet, det eskalerande våldet i gemen och andra likvärdiga skeenden. Att bry sig om och ta avstånd är viktigt och det görs på så många olika sätt, en del står på barrikaderna, en del ingriper aktivt i situationer, en del markerar med små ord vid möten med andra och en del gör ingenting alls som kan liknas vid att stå och titta på och då igen indirekt faktiskt medverka till att det som händer händer.

Det finns många män som aktivt tar ställning mot tex kvinnomisshandel men de märks inte i stora massan fast där finns det ju givetvis undantag, se tex artikeln om Piteå-män tar upp kampen mot våldet. Det finns män som ser avståndstagandet till kvinnomisshandel som självklart även om de själva absolut inte gör något som helst väsen av sig i det stora men i det lilla, närområdet, vänner, på jobbet osv.

Min uppfattning är att vi behöver de av oss som står där på barrikaderna och skriker, vi behöver de som knappt märks och vi behöver de som mer handgripligen markerar men ingen av sätten är sämre än dom andra. Jag tror också att skall man få mer engagemang så kan man inte såga det ena sättet framför det andra utan våra olikheter måste få mötas och först där kan vi tillsammans få till något bättre och i den tanken menar jag alla oavsett kön.

Jag vet att KA med sitt lugna och mjuka sätt får fram sitt budskap mer än jag lyckas med då jag är väldigt het på gröten i heta ämnen som tex kvinnomisshandel men bådas sätt behövs för att vi skall nå framgång. Det patriarkala beteendet är fel och måste ändras på av oss alla.

Kanske är jag ingen feminist med dessa tankar eller så är jag helt okunnig i sakfrågan och bara lägger ner energi på att debattera och inte agera i andras ögon men detta är min uppfattning och skall jag kunna göra något konkret måste jag faktiskt utgå från min verklighet, min erfarenhet och mitt kunnande för en sak är säker, jag vet mycket om ämnet kvinnomisshandel trots att jag inte arbetar med och eller utgår ifrån statistiken. Det viktigaste av allt är att se alla möjligheter och inte förringa något/någons sätt.

(Kanske står det knasigheter men jag får läsa ordentligt i morgon, måste i säng nu).

för här är det förkylt och rödnäst av bara den. Det bidde inget jobba i dag utan jag sov stora delar mitt på dagen istället. Just nu sitter jag här och är mör i baken och resten av kroppen. KA blev lite sämre i dag igen så han blev hemma från jobbet han också.
Det känns tråkigt, trist och sårigt. Saknar faktiskt pappersnäsdukar med mentol i för dom öppnade systemet så det kändes betydligt lättare att andas. Brukade andas in mentolen innan jag använde näsduken till det den är till för, tro inget annat. Jag gruvar mig lite för natten iom med min asthma men det går ju det som allt annat. Så det bästa när det gäller sårigheter, Inotyol, allas vår barnrumpesalva är perfekt även för såriga näsor på vuxna.
Har i flera dagar tänkt skriva om trösklar som känns omöjliga att klättra över och det kommer väl senare i kväll eller i morgon.
Här kommer några väldigt bra länkar för diverse små webverktyg.
-> Color palette
-> Iconico
Ha en fin fredagskväll!

Med tanke på hur många träffar jag fick till min förra text om just Alxnet och trojaner så antar jag att det är många som har problem med dessa. Det sorgliga är att det fortstätter. Jag trodde det var över och besökte bl.a. Sivs gästbok men som innan var den förpestad. Jag kommer därför inte att gå in i en enda Alxnetgästbok igen (jag skrev det då också och trodde faktiskt det hade blivit bättre), inte ens om det verkar vara över för trots alla säkerhetsfunktioner, finesser osv så nog f*n trillar det ner skräp i datorn. Läget är nu så att min dator måste formateras om men jag gör det inte i dag utan det får bli i helgen för den är inte frisk i sättet den jobbar längre.
För de som är gästboksinnehavarare spelar säkert inte mitt besök någon roll så eller hälsningen för den delen heller men för dom som besöker spelar det roll.

och det gäller kommentarer som man kan få trådade och även med möjligheten att få personliga svar till rätt kommentar. Jag vet inte riktigt ännu om jag skall ge mig på detta men det lär väl komma även om vi kanske inte använder kommentarer särskilt mycket. Våra gäster gör det dock och det kan ju vara kul kanske. Detta trixeri kräver en hel del mer vad gäller ändringar för hand.
Tack och lov att folk vill få till finesser och förbättringar. Jag letar egentligen efter funktionen som i länk i trackbackavisering för direkteditering fast för kommentarer. Kanske ingår det till viss del i MTBlacklist men den har jag ännu inte installerat, har ännu inte haft det behovet riktigt men nu så kanske. Varför jag hittar en massa saker som kanske är gammal skåpmat för somliga är för att jag letar trix till LDA:s sida och då hittar jag helt annat på vägen.

som jag lagt till är möjlighet att i trackbackmailet klicka på redigeringslänken direkt och inte först måsta logga in i MT för att kunna antingen radera alternativt redigera. För den som vill finns den här. Obs, detta gäller versioner från 2.4 tom 2.6, kanske fungerar det på högre också eller så inte eller så finns det redan inbyggt i version 3 och uppåt.
Tillägg: 12:50
För den som inte kan pinga sidor som ligger på samma server eller inte har den funktionen kan använda detta formulär att använda. Jag måste använda denna för att kunna pinga domäner som ligger på Surftown för dom tar inga serverinterna pingar. Jo, en sak till, när man länkar till sidor skall trackbacklänken inte användas som länk för den hänvisar då enbart till att det saknas en url. Det är riktiga urlen till inlägget som måste till även om man när man pingar som trackback använder trackbacklänken.
Kan tyckas knöligt för den som är ovan men det ger sig med tiden.

från ett intressant semniarium i ABF huset på Sveavägen (nu hittar jag dit också). Det handlar om slaveriet som faktiskt ff finns i dag och jag menar inte slaveriet som vi vet om vad gäller hur vissa länders mattor vävs, trafficking, där du får arbeta dig fri från den skuld du blev när dina föräldrar fick pengar osv, osv.
Detta slaveri som jag trodde inte fanns längre och som sker i dagens Afrika, delar av det iaf och den delen jag fick information om i dag är Maurittanien. Slavarna går inte längre i kedjor eller sitter fast vid varandra som i filmen Roots (Rötter på svenska), ni minns väl Kunta Kinte, Alex Haleys (stavar han så tro?) världsberömda bok som blev en serie som gick på tv.
Jag filmade det som miniDVkassetten räckte till (nästan 1 timme) för Lois räkning, med tillstånd såklart. Sedan lyssnade jag på resten av seminariet. nöjd och belåten åkte jag hem och jag är faktiskt ff nöjd trots både signalfel och sedan växelfel som gjorde att det tog lång tid hem.
Lördagens konsert
och kringfixerierna gick bra. Vi (KA hängde med trots både feber och allmänt dåligt tillstånd men skyll inte på mig) var framme vid Immanuelskyrkan vid 14 tiden och sedan gick det som för runt tills klockan var närmare 22 när vi pallrade oss hemåt. KA filmade alltet och jag skämdes som en hund efteråt (jag tänkte inte ens på hans problem med öronen och han sa inget heller) för hans öronstjut blev inte mycket bättre av att sitta nära högtalarna och filma (han åtog sig den saken helt frivilligt). Själv stod jag ute i foajen eller vad man skall kalla det för och hade hand om lite försäljning av liberianska handgjorda smycken som kom med besöket i torsdags.
Söndagen försvann
med två trötta och döa personer som undrade hur sjutton man orkade något alls innan. KA fick högre feber och var helt slut och själv hade jag ingen feber men kände mig som om jag vore överkörd av en traktor eller dylikt.
På något sätt känns det som att (om vi nu bortser från sjukdom) det inte finns ork till något. Så snart man gör något mer ovanligt märks det på kroppen. Jag antar att det är för att det varit för mycket under en ganska lång period om vi ser bakåt och är ärliga och då menar jag inte bara nedläggningen av företaget förra året utan några år ännu längre.
En sak är rolig dock och det är att jag börjat se det positiva och också känna både glädje och inspiration till saker och ting och det är väldigt länge sedan det varit så mer än för stunden. DET känns skönt att äntligen åka åt rätt håll för trots att vi båda kämpat ditåt så har det varit väldigt modlöst och tungt. Om man ser det lite i andra ord så känns det som att vi börjat leva igen och det är väl på tiden kanske för tidigare har vi bara överlevt, varken med eller mindre.
En sak jag tycker är väldigt tråkigt är att jag missade Cancergalan i kväll. Kicki, tjejen som for för att träffa Uncle Eddie i USA, var med (beror på vad tv valde att visa av det dom filmade) som frisörska eller peruktrollare (ingen aning vad det heter på riktigt). Kicki´s salong är en av några som hjälper cancerpatienter med just peruker och gör iordning dessa. Det hade varit både roligt och intressant att också kunna få följa hennes hjälpande hand i cancerfrågan.
God natt och sov gott!