Månad: oktober 2004

Poff var den bara över och här sitter jag och undrar var allt som skulle göras tog vägen, tja sakerna är väl kvar men tiden att göra dom då? Som vanligt med andra ord när det gäller mig just nu. Ambitionen var iaf väldigt hög måste jag få säga. Jag har gjort en del men inte alls som jag tänkt så helt slö har inte helgen varit även om känslan av slöhet är stor.
Fastnade framför filmen
som gick i lördags med bl.a. Al Pacino som handlade om 60 Minutes och Tobaksbolagen. Rätt fascinerande om hur spelet runt omkring och också flatheten hos berörda inblandade. Nu vet vi alla att tobak är farligt så det var inte den saken i sig som var intressant. Intrigerna och konsekvenserna inklusive absurditeterna.
Även KA fastnade och för hans del blev det lite dyrt för han skulle upp på morgonen och efter dryga/knappa 4 timmars sömn jobba 10,5 timmar med behövande var inte det lättaste. Han har kort vecka denna vecka och det behöver herrn verkligen. För den som missat så skrev han en kråka häromdagen.
Strul med tågen
som vanligt så vi får se när jag landar på jobbet i dag. Skall vara hemma senast 17:30 så det blir lite komprimerat.
Spammandet
har ändrats en del och likaså intrångsförsöken. Nu spammas vi av våra egna adresser och det är inte så roligt för jag kan inte ”blacklista” avsändarna som har andra namn än vi men använder vårt domän som avsändaradresser.
Vad gäller intrången främst i sökande av diverse formmailscript spärrar jag av ip efter ip och har faktiskt (jag vet, jag är knäpp) gjort en lista med alla ipadresser och dom adresser dom försöker sig på. Listan är till för att kunna spärra av ipadresser som används frekvent mot vårt domän och subdomäner. Dessa ipadresser och urlar får jag tack vare vårt errorhandlingscripts om skickar mail med felsidor och då ser jag dessa. Det scriptet är till för att se vilka sidor som missats alternativt inte blivit rätt ”redirected” (omdirigerat) via htaccess.
Många av försöken görs från exakt samma ipadresser så dom är lätta att spärra. Då menar jag försök som görs olika datum. Det som i sak gör mig aningen förundrad över dessa försök att använda diverse formmailscript är att dom görs i grupp. Flera försök från olika ip under nästan exakt samma tillfälle och det undrar jag hur det går till för det borde väl vara samma personer eller? Kanske är jag ingen detektiv utan har teorier som sträcker sig upp i det blå men det gör inget.
Ha en bra dag, läses senare!

gick bra och fröken är värd en stooor eloge. Livrädd för sprutor och den ångest det sätter igång av bara tanken och ångesten tar över, hjärtklappningen ökar och handsvetten känns som en flod och det är halkigt där man håller fienden. Underbar sköterska med tålamod som en labrador, minst, och så gick det. När väl sprutan var i tog fröken över och tyckte att det där var ju inget. Nu vet hon iaf tills nästa spruta nästa vecka.
Sprutan i sig går väl an men biverkningarna med hög feber, frossa, svettningar och smärta som är jämförbar med värsta influensan. Det satte i gång efter dryga 3 timmar efter sprutan och är ff. Aningen bättre men absolut inte särskilt fräsch. Mötet klockan 14 åker jag in med henne för all vila hon kan få innan hon skall vara presentabel är viktig just nu och mötet är för henne alldeles för viktigt för att ändra dag. Det bör gå för sköterska Agneta sa att det sitter i högst ett dygn och vid 14 tiden bör det värsta vara över.
Förhoppningsvis kommer inte dom andra biverkningarna man kan få av Avonexet så att fröken kan fortsätta ta sina sprutor en gång i veckan. Influensasymtpomen avtar efter ca 6 månader med Avonex och det minskar vartefter kroppen vänjer sig vid vaccinet. Jag undrar vad det är för gift som skapar sådana biverkningar egentligen och hur ett sådant gift kan hjälpa mot MS.

på ett, som det verkar, genomarbetat sätt. Jag fick två, ett till mig personligen och ett till John and Shirley White så något måste ha gått fel. Men jag kunde inte låta bli att söka i vår logger om personen synts till där eftersom min mailadress absolut inte finns någonstans på websidan.

Personen som skickade mailet kommer iaf från Väst Afrika, rättare sagt så sitter han/hon och använder sig av en server från Väst Afrika. Gökboet har även haft två besök av denna person eller iaf från samma ställe. Nedan finns en liten printscreen från besöket och som det verkar gås gästböcker igenom men med bara två besök kan jag inte anse att det är så det görs för att få fram namnen och epostadresserna. Funderar ff vart min adress kommer ifrån.

Om det är från Togo som jag har för mig att Lome ligger i bekräftas det lite av den franska foten som är med i mailet, dvs Yahoos franskspråkiga tjänst. Avsändarens IP är 80.248.64.50.

Ja, jag vet jag lekte lite detektiv men det är intressant ibland att se hur dom går till väga med att försöka lura till sig godtrogna personer som ibland tom sätter sig i skuld för att bli ”rika”. Jag begriper inte hur folk ff går på nitar vad gäller just Nigeriabrev. Det är ingen som får en krona ändå lyckas man lura folk gång på gång. Snabba klipp existerar sällan och aldrig. Bilden är klickbar för större variant och även läsbar dito.

———————————-

Nigeriabrevet ser ut så här för den som kan tänkas vilja läsa:
Rubriken är Inheritance som betyder arv.
Dear Carina Wesenlund-Jonsson,

I am quite convicned of the fact that this will come to you as a surprise.however i am writing based on the privlage information i garthered about you in internet during my extensive search.

I am Barrister Solomon Shangirila, a solicitor at law, personal attorney to Mr Morgan Jonsson,a national Of your country,who worked with Shell Development Company in Republic of Togo. Here in after shall be referred to as my client.On the 11th of sep. 2001, my client ,his wife and theironlydaugther unfortunately lost there lives in World trade center bombing and since then I have made several enquiries to your embassy here to locate any of my client extended relatives,this has also proved unsuccessful.

After these several unsuccessful attempts, I decided to track his last name to locate any of his relatives hence I have contacted you to assist in repatriating the fund valued at US$10.5 million left behind by my client before it gets confiscated or declared unserviceable by the Unitrust Security Company in Lome/Togo where this huge amount was deposited in a trunk box under the coverage of family valuables. The said security company has issued me a notice to provide the next of kin or have this box confiscated within the next twenty one official working days as they don’t know the content of the box.

Since I have been unsuccessfully in locating the relatives for over 2years now,I seek your consent to present you as the next of kin to the deceased,so that the proceedings of this box can be transfer to you.Therefore, on receipt of your positive response,we shall then discuss the sharing ratio andmodalities for transfers as I have every necessary information and legal documents needed to back you up for claim.

All I require from you is your honest cooperation to enable us see this transaction through. I guarantee that this will be executed under legitimate arrangement that will protect you from any breach of the law.

Please get in touch with me through this email box only:( barr_solomon_shangirila1@hotmail.com) for more details.

Thanks and God bless

Barrister Solomon Shangirila (ESQ)

N/B PLEASE REPLY THIS MAIL THROUGH MY ALTERNATIVE PMAIL ADDRESS E-mail: barr_solomon_shangirila1@hotmail.com.

Vous manquez d?espace pour stocker vos mails ?
Yahoo! Mail vous offre GRATUITEMENT 100 Mo !
Créez votre Yahoo! Mail sur http://fr.benefits.yahoo.com/

Le nouveau Yahoo! Messenger est arrivé ! Découvrez toutes les nouveautés pour dialoguer instantanément avec vos amis. A télécharger gratuitement sur http://fr.messenger.yahoo.com

är jag och det är väl så. Inte för ovanan att jobba för jag har ändå jobbat åt LDA ideellt 1-2 dagar per vecka sedan i somras och fram till nu. Det är nog långa dagar och resor och rörigt. Det tar tid att riktigt komma in i något jag egentligen inte kan. Det är många projekt, många skolor, många bilder och dessa skall helst passa ihop och lösryckta namn, platser och projekt ger ingen bra bild utan då blir det pussel. Sedan är det nog det att påbörja en sak, avbryta, hoppa till en annan, gå tillbaka till det jag höll på med och så vidare i den ordningen på ett ungefär gör mycket åt knoppen. Det tar väl några dagar innan jag kommer in i röran så att jag kan oröra den en aning.
Skall iväg med fröken
för första sprutan Avonex i dag. Innan det måste vi hämta ut medicinen mitt inne i stan (det hade glömts bort och som tur var fanns det på Apoteket Scheele inne i stan) och sedan prover för att se om Levaxinet gjort någon förändring och sedan till neuro för att ta Avonexet. Det tar väl hela dagen eller åtminstone hela eftermiddagen så vi får se när vi landar hemma igen.
Jag håller alla tummar och tår att frökens bieffekter inte slår till med full kraft för i morgon skall hon träffa sin blivande brukare. Jag har lovat åka in med henne om det är illa i kroppen. Jag gruvar mig väldigt för hur hon skall reagera på sprutan. För en del kan det bli riktigt illa och skovliknande processer kan sättas igång i kroppen bortsett från att man får värk och i vissa fall tom feber.
In i duschen med dig Wesenlund och sätt lite fart är vad jag får se till att göra nu.
Ha en fin höstdag.

Det är över en månad sedan jag senast skrev märker jag när jag tittar i Centrifugen. Nåja, bättre sänt än aldrig, som jag för några år sedan skrev i blommogrammet till mors dag, en dag för sent.
Månne jag lider av höstdepression?!
Det känns inte speciellt bra just nu. Jag vet att jag är duktig, flitig osv, etc men det hjälper inte. Det är och finns så mycket jag inte kan och vet. Jag känner mej ostrukturerad och får inte gjort det jag skulle vilja få gjort. Orkar inte tänka aktivt och göra. Jag avundas alla som håller kontakt med människor via mejl och gästböcker och avundas dessutom hustrun som regelbundet skriver i sin Tankebok. Jag vill ha tillbaka glädjen i tillvaron och i vardagen. Jag har nog gått in i en ålderskris dessutom.
Jutsun.
Jag har inte tränat på, är det två veckor. Dels eftersom jag har de arbetstider jag har och dels för att det ibland är svårt att komma iväg. Det är skönt att komma hem efter ett pass och jag brukar vara glad att jag kommit iväg. Men nu har jag varit trött, det ska mycket till just nu.
Olåten i öronen.
Sinustonerna i öronen finns kvar. Det tycks inte finnas något att göra åt problemet annat än sas ignorera det. Mot min nedsatta hörsel ska jag få hörapparat, men det har jag kanske redan berättat? Först tyckte jag det var jobbigt men det är inte värre än att bära glasögon.
Utanför.
Nu har löven börjat falla. Jag ska visa hur löven samlas på vår uteplats. Många andras uteplatser är helt rena från höstlöv och det finns de som har ett fåtal. Vår uteplats har säkert utan överdrift 90-95% av alla löv som träden här utanför tappar. Inget ont, dock, som inte har något gott med sej, våra blommor brukar klara vintern bra.

är inte bra och jag är dyngtrött. KA såg ut som jag kände mig så jag antar att han känner sig ännu döare än vad jag gör. Får väl skylla mig själv för jag borde ha hoppat i säng lite tidigare.
Dimmigt värre är det här, ävenså i knoppen kanske. Nej, så illa är det inte men segt som sjutton. Jag har druckit ett par koppar kaffe och skall snabbt slänga i mig en till och sedan hoppa i byxorna, göra Mannfred klar för buren, bädda och sedan rusa till bussen. Har jag ätit? Nej, men jag tar med mig en banan och kanske en Risifrutti.
Jag har skrivit två nya texter under min Afrikasida. Kika gärna om du vill eller låt bli. Jag har även lagt ut två kort från Ghana i Gökalbumet, gäller hövdingaceremnonin, då när det begav sig för sisådär hundra år sedan.
Ha en bra dag så får vi se när jag landar hemma idag då. KA har kort dag iaf så Mannfred är bara solo drygt 3 timmar, skönt för honom.

Nu har det gått en tid sedan jag fick veta hur det gick för Cheeta, (mer om Cheeta finns här att läsa) hur det faktiskt per idag fortfarande går för Herman och jag känner bara en otrolig glädje. När jag först fick kontakt och även besked om hur landet faktiskt låg till gjorde det ondare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Mailet med infot kom på en fredag morgon och hela den helgen var jag i ett mentalt kaotiskt och emotionellt instabilt läge. Tårarna flödade och tankarna for, runt, drömmande, längtande och allt annat omtumlande. Sedan så liksom förlikade jag mig känslomässigt med allt och kunde sedan känna eufori över hur fint både Cheeta och Herman faktiskt fick det tillsammans i USA ända tills Cheeta gick bort 1987. I alla fall så är det så här.

Familjen som Herman levde med heter Schultz och pappan i den familjen heter Ed även kallad Uncle Eddie eller tillika Tomten som kom på flotten. Familjen tog hand om Cheeta och när dom skulle resa hem till Ohio i USA 1971 följde givetvis Cheeta, Herman, Rudy och en till liten chimpans med dom. Deras liv där började med det jag kallar utopi fast det var just ingen sådan. Dom var med i familjen och levde som små barn. Under vintern använde dom vinteroveraller och lekte som vilket barn som helt ute i snön. När det var väder för det satt Cheeta och Herman med på traktorn och for runt och grejade i åkern.

Åren gick och dom blev lite för stora och starka för att kunna leva i en familj på det viset. Uncle Eddie förhandlade med guvernören för Tampa i Florida för att Cheeta och Herman skulle få det bra på deras zoo och att dom skulle vara tillsammans osv. Ed krävde mycket men det var för att familjemedlemmerna skulle få ett bra liv utanför familjen Schultz. Årtalet vet jag inte när Cheeta (nambytt till Birgita och förkortat till Gita med tanke på Tarzans apa Cheeta) och Herman flyttade till Lowry Park Zoo i Tampa Florida. Jag vet iaf att Cheeta gick bort 1987 och det var ett par tre veckor innan det nya habitatet skulle invigas med Jane Goodall, allas vår chimpansräddare. Cheeta och Herman var tillsammans ända in det sista och ja, jag klistrar in orden Uncel Eddie skrev om när Cheeta dog och för mig är detta smärtsamt men samtidigt så fint.

—— Gita usually came out of the nightbox and layed on top of it in the morning. Now I will tell you what was told to me by the chimp keeper who was a good man. For about two days she lost her appetite, and ate very little. Now this is a fact, Herman would take a handfull of food to her and put it in her lap, then she ate a small amount. then Herman took a handfull of grapes, which as you know the chimps are wild about. and put them again in her lap. She ate a few but not much. The management then called the vet that afternoon. Well the next morning the keeper seen her lying on her nightbox, which was not unusual as she looked like she was sleeping. but after an hour they realized that something was wrong. So they had to give herman a sleeping pill (this is put in an apple or bannana) and when he went to sleep they took Gitta out and found out that she had passed away.. Later in the day they called me and I went to the vets hospital and they brought her to me. I just kept looking at her for a long time, remembering all the fun times we all had together.

Herman lever och har det bra på ”sitt” habitat på Lowry Park Zoo i Tampa Florida. Han och dom övriga chimpanser i habitatet har klarat orkanen väl trots att Tampa drabbats hårt av dessa. Han är en 40 årig herre som njuter av livet ff. Uncle Eddie kommer ff varje vecka och ger Herman det obligatoriska äpplet. Deras möten sker i dag på utsidan och en bit ifrån varandra men jag har fått se hur Herman reagerar när Ed kommer och ropar på honom och det är värme och ömhet mellan vänner. Herman reser sig upp och går mot kanten där han kommer närmast Ed och där står han redo att svinga sin näve för att fånga det bästa han vet, äpplet från Ed hans ”pappa”. En liten parantes, Ed är en vis man som blir 80 år nästa år. Han har lärt sig datorn för att kunna kommunicera även nätledes.