bara soppigt men så är det ibland. Har skrivit tidigare idag men det blev bara i ”draft” och sedan tyckte jag att jag spårade en aning angående tankarna som for iväg nästan 4 år bakåt i tiden. Det närmar sig den tiden med stormsteg, dvs snart årsdag för sista kontakten med pappa. Den 11 september är snart här. Ledsen har jag inte varit men tänkt och konstaterat en hel del.
För övrigt är läget
sjukt och det på oss båda. Jag tror att jag känner mig lite bättre ikväll men jag är osäker. Vad det nu är så pekar det åt ren virus och det har nu satt sig i bröstet på mig. KA är drabbad även han och det är bara att konstatera att segare har vi varit med om fast inte vad gäller märkliga kringsymtpom som inte kommer till skott. Till råga på allt annat har KA svullnat fint på höger kind av en infekterad tand. Akuttid hos tandläkaren, rensning och återbesök om en dryg vecka.
Det goda då?
Jo, solen sken och det var en väldigt vacker höstdag. Tom Mannfred satt ute i solen och njöt. Mannfreds eloge till solen är otrolig att lyssna på.
Så var det godnatt!
Månad: september 2003
Siv
och Mannfred. Gissa om Mannfred blev nöjd med alla vackra och glada människor och särskilt när han fick vara med överallt.
Shw
framför en bråkdel av de böcker hennes bokhylla rymmer.
Härligt skratt och glada miner.
Allihopa
samlade runt matbordet. Det är man, barn, vänner och så en liten gök. Den enda som saknas på kortet är fotografen själv, KA.
Förresten så syns det väl att Shw är väl rustad inför Mannfreds sittande på axeln. En handduk är väldigt bra bajsskydd fast det kan ju missa också 😉
Tusen tack för oss, både för sällskapet och den goda maten.
Samförstånd
mellan Katarina och Mannfred om goseriets och pussens värde.
Mannfred hade iaf sin dag helt klart. Gissa om han gosade och pussade med alla och envar.
Rumpnisse
med rosa hår? Otroligt läcker delsbo, eller hur!?
Vaffo gör di på detta viset?
Gisses vilket underbart skratt vi fick.
Automatfokus
är ett elände ibland. Visserligen är blomman vacker men är inte motivet. Det är naturligtvis Jens.
För första gången på många år
är jag hemma från arbetet. Det stred i hela mitt jag men det är bara att inse, jag är sjuk. Under alla företagsår var jag inte hemma en enda gång trots för feber och annat så detta känns fel men ändå rätt. Jag höll det stången i går vilket jag är så glad för. Vi båda sov gott hela natten, nöjda och belåtna som bara den. Mannfred sover i och för sig fortfarande för han är nog väldigt trött.
Jag har en bok, inte den jag skrev om igår för den vägrar jag att fortsätta läsa, Gömd i mörkret av Margaret Murphy som jag säkert kan fördriva en stund i sängen med. Så finns det en del kort från igår jag kan vila från sängläget med att fixa till om nu KA grejar till dom för det är i hans dator kameraprogrammet sitter i.
7 grader ute och solsken,
en vacker höstdag fast jag är glad att inte behöva vistas ute. Det blev till och med en hel del bilolyckor igår kväll på grund av underkylt regn=halka. Snacka om att sommaren bara försvann.
Näe nu slutar jag sitta här och bara glo.