(del 2) Gisses vilken otrolig man jag är gift med.

Tur att det var mig han ville ha och jag tackar honom för att han var så otroligt tålamodig då i början av vår gemenskap.

  • Varje morgon gör KA iordning smörgåsar åt mig eftersom han anser att jag måste äta något under dagen. (Smörgåsar åt honom glömmer han oftast bort nu när han är hemma på dagarna.)
  • Han är jättenoga med att jag skall ha det bra och plcokar iordning mina saker åt mig innan jag skall iväg (jag kan själv men han vill)
  • Sängen är alltid bäddad när jag kommer hem
  • Han sköter om det som behöver skötas förutom honom själv vilket är det viktigaste
  • Stressar runt mentalt och jagar lösningar på allehanda problemställningar vi möter
  • Ja min man är helt enkelt en underbar man som alltför ofta glömmer bort sig själv och skäll av mig får han för det. Inte skäll som argt skäll utan annan skäll som vi förstår iaf. KA´s hänsynstagande är faktiskt helt otroligt och jag är så glad att han valde mig.
    Idag har han haft ett smärre mentalt helvete men det fixade han och bra också. Nu återstår bara liksom att det skall stämma med saker och ting så att det kan gå vägen. Garantier finns inga men hoppet är det sista som dör så vi tänker satsa och hoppas. Kanske får nätterna bli mer åt sömn än oro och ångest ett tag igen för allt går i vågor.
    Det fattas ff en hel del
    i min dator men jag är just nu för trött för att orka ett endaste dugg. KA står och steker bacon för vi skall äta bacon, ägg och kokt potatis och här sitter jag och glor. KA trivs vid spisen och turligt nog har Mannfred tillfällig burarrest för att vi skall slippa det hemska att få helstekt goja.
    Kaffe har druckits och nu känner jag egentligen bara för en enda sak, sängläge men det går inte. Måste skriva ett mail till AF så att jag står kvar som aktiv arbetssökande också även om jag kanske skall vara glad för att jag har ett jobb och det är jag men kanske ett mer stabilt och säkert jobb med mer struktur.
    Nu har strax herr husfar maten klar så kanske får jag bryta mitt datande en stund. Tack och lov för jämnlika partners.

    Helgen har ”föflunnit”

    och till alldeles för stor del upptogs den av min dator. Jag kan en hel del om datorer och vet en hel del saker man inte skall göra och kanske vore det bar om jag inte gjorde ”inte” sakerna. Så var nu inte fallet och jag har fått sota för det. Registernycklar behövs och när man raderar kanske man skall titta extra noga så rätt nycklar tas bort. Allt fanns sparat ordentligt och allt har jag alltså kvar. Vilken tur för mig om inte annat.
    Valet är över
    och lite synd tycker jag att resultatet blev men jag är ändå glad att så många av röstberättigade röstade. PMU kommer det att bli ändå eftersom det är ett av villkoren med EU medlemsskapet, frågan är bara när. Det hade varit bra om vi själva kunde styra över det. Vad som blir kommer vi att märka, kanske blir det bra, kanske dåligt och oavsett så är det vi som valt.
    I fredags när vi
    var inne i stan och gick, som så många andra, runt med tankar kring Anna Lindh, lilla 5 åriga flickan, 16 åriga flickan och Matias äcklades jag en hel del av medias fotografbevakning. En sörjande person som visar sin aktning och får en kamera upptryckt mitt i nyllet för att media vill visa dessa bilder på ett så uppseendeväckande sätt som möjligt förstår jag inte men jag kanske är en konstig prick.
    En annan liten tanke som slog mig var att en person hade gjort ett plakat där det stod något om männens våld mot kvinnor. Det är inte männens våld mot kvinnor som drabbade Anna Lindh (så långt vi vet), ej heller den lilla 5 åriga flickan. Varför rikta in en våldsfråga till en sådan begränsad sak som dessutom, så långt vi vet, är helt fel. Det handlade inte om mansmisshandel, kvinnomisshandel eller annat våld mot närstående. Vad det egentligen handlade om i fallet Anna Lindh vet ingen ännu men teorierna finns om psykiskt sjuka och då borde vården tas upp som ett problem. Jag förstår inte förenklingarna kring våldproblematiken.
    Kalas var det i helgen också
    fast kanske inte med saft och bullar ;). Tessans sambo Tommy fyllde 22 år och vi var inte med på deras fest på lördagen däremot åt vi tårta igår. En sång blev det för Tommy via telefonen i lördags. Lite överraskade blev han för Tessan hade lyckats med sitt hemlighetsmakeri och är väldigt nöjd med det.
    Förresten var festen så lyckad att ”någon” ringde hit 01:00 på natten och ville bara prata glatt om allt och inget. Det resulterade i att KA inte kunde somna om förrän efter 4 tiden och det fick fröken höra berättas om i går. En bra fest är en glad fest och det var vad dom hade haft fast gårdagen kunde nog varit lite piggare i frökens ögon 🙂
    Tiina fyllde år i lördags också, 25 eller något sådant.
    Grattis på er båda i efterskott!