Månad: september 2003

som vi överhuvudtaget kan tänkas ha en enda aning. Mycket lär vi oss på vägen och kanske kan den lärdomen så småningom gagna någon annan. Inget nytt har hänt annars i processen så vi kan ff bara vänta och se vad som händer och fötter.
Relationer anser jag kräver respekt
som bas för finns inte den finns ingenting egentligen. Finns inte respekten för ens partner så går det aldrig att bygga något beständigt. I dag är jag ganska arg, upprörd och väldigt förtvivlad för jag förstår inte hur man kan kränka, trycka ner och förringa den man valt att leva med.
När jag menar förstår inte så förstår jag visst eftersom jag har levt i en relation där ord och slag var väldigt vanliga. Jag förstår inte att en person kan skada en annan dom påstår sig tycka om. Det tog ändå lång tid att ta sig ur så tuff som jag alltid var så har jag lite svårt att acceptera att jag faktiskt stannade så många år och ändå bara bortförklarade ett avskyvärt sätt och drömde om det där underbar familjelivet. Jag förstår mina ställningstaganden då och vet att idag skulle jag aldrig stanna kvar en sekund ens en gång men det är nu det.
Saker kommer att lösa sig även om det kanske tar lite tid men det som har blivit under den sista tiden är så otroligt så att vi hoppas att det kan bära en bra bit till. En sak som jag inte heller kan acceptera är när kroppen blir föremål för elakheter. Du är den du är oavsett liten, stor, mager, tjock, kort eller lång. Det är den du är som är viktig inte dina attribut och är det bara dina attribut som spelar roll, ja då var det aldrig något att hänga i julgranen heller.
Nu är jag trött
och tänker bli kompis med min säng. Förresten så har jag också tagit cellprover vilket jag skulle gjort för länge sedan (läkaren skakade på huvudet åt mig när jag sa att det var över 6 år sedan). Hör jag inget inom 14 dagar så var det inget att bry sig om. En annan sak jag blev väldigt varse – jag är gammal! Jo det är jag för jag var gränsfall till att få testa minipiller pga ägglossningssmärtor men eftersom jag är GAMMAL (över 40) och dessutom röker så är det totalförbjudet. Det gjorde mig inget för sist vi försökte med p-piller för att rädda mig från vansinnessmärtor kring ägglossning fick jag så ont i bysten så jag inte kunde röra mina armar ordentligt.
Nu tänker gamlingen gå och lägga sig och inte sitta här och klottra. Godnatt!

Tur att det var mig han ville ha och jag tackar honom för att han var så otroligt tålamodig då i början av vår gemenskap.

Ja min man är helt enkelt en underbar man som alltför ofta glömmer bort sig själv och skäll av mig får han för det. Inte skäll som argt skäll utan annan skäll som vi förstår iaf. KA´s hänsynstagande är faktiskt helt otroligt och jag är så glad att han valde mig.
Idag har han haft ett smärre mentalt helvete men det fixade han och bra också. Nu återstår bara liksom att det skall stämma med saker och ting så att det kan gå vägen. Garantier finns inga men hoppet är det sista som dör så vi tänker satsa och hoppas. Kanske får nätterna bli mer åt sömn än oro och ångest ett tag igen för allt går i vågor.
Det fattas ff en hel del
i min dator men jag är just nu för trött för att orka ett endaste dugg. KA står och steker bacon för vi skall äta bacon, ägg och kokt potatis och här sitter jag och glor. KA trivs vid spisen och turligt nog har Mannfred tillfällig burarrest för att vi skall slippa det hemska att få helstekt goja.
Kaffe har druckits och nu känner jag egentligen bara för en enda sak, sängläge men det går inte. Måste skriva ett mail till AF så att jag står kvar som aktiv arbetssökande också även om jag kanske skall vara glad för att jag har ett jobb och det är jag men kanske ett mer stabilt och säkert jobb med mer struktur.
Nu har strax herr husfar maten klar så kanske får jag bryta mitt datande en stund. Tack och lov för jämnlika partners.

och till alldeles för stor del upptogs den av min dator. Jag kan en hel del om datorer och vet en hel del saker man inte skall göra och kanske vore det bar om jag inte gjorde ”inte” sakerna. Så var nu inte fallet och jag har fått sota för det. Registernycklar behövs och när man raderar kanske man skall titta extra noga så rätt nycklar tas bort. Allt fanns sparat ordentligt och allt har jag alltså kvar. Vilken tur för mig om inte annat.
Valet är över
och lite synd tycker jag att resultatet blev men jag är ändå glad att så många av röstberättigade röstade. PMU kommer det att bli ändå eftersom det är ett av villkoren med EU medlemsskapet, frågan är bara när. Det hade varit bra om vi själva kunde styra över det. Vad som blir kommer vi att märka, kanske blir det bra, kanske dåligt och oavsett så är det vi som valt.
I fredags när vi
var inne i stan och gick, som så många andra, runt med tankar kring Anna Lindh, lilla 5 åriga flickan, 16 åriga flickan och Matias äcklades jag en hel del av medias fotografbevakning. En sörjande person som visar sin aktning och får en kamera upptryckt mitt i nyllet för att media vill visa dessa bilder på ett så uppseendeväckande sätt som möjligt förstår jag inte men jag kanske är en konstig prick.
En annan liten tanke som slog mig var att en person hade gjort ett plakat där det stod något om männens våld mot kvinnor. Det är inte männens våld mot kvinnor som drabbade Anna Lindh (så långt vi vet), ej heller den lilla 5 åriga flickan. Varför rikta in en våldsfråga till en sådan begränsad sak som dessutom, så långt vi vet, är helt fel. Det handlade inte om mansmisshandel, kvinnomisshandel eller annat våld mot närstående. Vad det egentligen handlade om i fallet Anna Lindh vet ingen ännu men teorierna finns om psykiskt sjuka och då borde vården tas upp som ett problem. Jag förstår inte förenklingarna kring våldproblematiken.
Kalas var det i helgen också
fast kanske inte med saft och bullar ;). Tessans sambo Tommy fyllde 22 år och vi var inte med på deras fest på lördagen däremot åt vi tårta igår. En sång blev det för Tommy via telefonen i lördags. Lite överraskade blev han för Tessan hade lyckats med sitt hemlighetsmakeri och är väldigt nöjd med det.
Förresten var festen så lyckad att ”någon” ringde hit 01:00 på natten och ville bara prata glatt om allt och inget. Det resulterade i att KA inte kunde somna om förrän efter 4 tiden och det fick fröken höra berättas om i går. En bra fest är en glad fest och det var vad dom hade haft fast gårdagen kunde nog varit lite piggare i frökens ögon 🙂
Tiina fyllde år i lördags också, 25 eller något sådant.
Grattis på er båda i efterskott!

Tre dagars iskall kniptångångest är över. En ångset som lamslagit tanke, ord och gärning. Jag pådyvlar Carinas moster himlens alla änglars välsgnelse.
God.
Jag tror FORTFARANDE att människan från födseln är god men börjar acceptera tanken att när hon blivit vuxen inte alltid är det. En ny känsla att ta vara på och se vart den leder.

men vi missade Göran Perssons tal. Det blev sent från jobbet och sedan massor av bilar stående, krypande sakta fram i köerna. KA gjorde sig redo och stod på vägen där jag plockade upp honom. Snabbt mot pendeltåget eftersom det inte skulle gå att komma in i stan med bilen för dom hade gjort rejäla avspärningar. Vi hann med pendeltåget med 1 minut tillgodo (16:37). Tåget tar nästan 30 minuter in till Centralen och vi promenerade i ganska snabb takt mot Sergels Torg.
Ridande poliser, mc poliser, reportrar, tv-team, människor alla kategorier stod där och det var mäktigt på ett fint sätt. Det var människor så långt ögat kunde se och lite besviken blev jag på toleranserna som en del människor hade där vi alla stod som späckade sillar och lyssnade på det som kanske kunde höras. Armbågar, okvädesord och oförskämdheter, vad hade saker där att göra? Inte ett smack.
Vi hörde Eva Dahlgren sjunga så vackert och milt och sedan började folkmassan röra sig sakta åt det håll det nu gick. KA och jag stannade kvar och tänkte en del och såg den vackra raden med marschaller och blommor som låg så vackert under där Göran Persson talade. Det var tungt att vara där men fint ändå.
Vi tog en sväng in på Åhléns och sedan gick vi mot NK för jag ville dit och inte av nyfikenhet utan för att känna. Vilken otrolig mängd blommor, som en liten mur av blommor som bara växte och växte vartefter blommor lades dit. Hemlösa, uteliggare, svenssons, turister, småbarn, gamla tanter och farbröder, unga, ja alla sorters människor lade på blomma efter blomma. Små barn hade lagt dit gosedjur och små mer personliga saker.
Nästan skamset ville jag gå in på NK, till Filippa K och se för att kanske kunna förstå hur någon kan bli mördad mitt ibland massor av människor och ingen ingriper. Jag har väldigt svårt att förstå att ingen mer handgripligen ingrep. Lilla butiken var tom på allt utom berg med blommor som även där växte och växte. Många sa det jag tänkte och också sa till KA, varför var det ingen som ingrep? Anna Lindh kanske inte hade klarat livhanken ändå och det är i sig kanske inte det jag ifrågasätter utan människans handlingskraft i att försöka sätta stop för våld.
Jag känner som så att som mig behöver man inte vara som alltid hoppar in utan en endaste eftertanke vilket är fel men att ”bara” titta på kan jag aldrig acceptera. Jag kan förstå rädslan att själv bli utsatt och riskerna det kan föra med sig men om alla bara skall tänka på sig själva får vi än mer den värld vi förtjänar.
I situationer kan en del bli handlingsförlamade, en del reagera in affekt men det måste finnas andra som faktiskt väljer att INTE bry sig, att INTE reagera och varför undrar jag? Varför denna känslokyla som bara blir mer och mer där ute i vår värld? Kanske tänker jag fel, kanske är jag fel men jag känner att den sköt-dig-själv-skit-i-andra attityd som finns där ute är inget jag vill vara delaktig i.

och skall delta i manifestationen klockan 17:00 på Sergelstorg. Jag hoppas nu att vi lyckas ta oss in dit i tid eftersom det är köer från jobbet och tillbaks och dessa tar normalt bra mycket längre än 1 timme vilket är allt jag har på mig.
Efter manifestationen
tänker vi promenera runt i stan kanske få i oss något att äta och bara vara. Vi behöver bara få vara en stund. Moster gav oss glädjande besked vilket hjälper ron en bit på väg. Det hastar dock så vi får se till att snabba på.
Jag känner mig nästan lugn men jag tar inte ut något i förskott. Då packar jag ihop för idag om bara min avbytare kommer någon gång. 15:45 var det han skulle vara här men det är han inte.

Till råga på allt annat var denna dag redan en sorgens högtid pga World Trade Center katastrofen och nu detta som ännu en blytyngd. Vad händer i vår värld när det är så enkelt att skada andra, att ta ifrån två små barn deras mamma, att ta ifrån en äkta make hans fru? Hur kan detta få ske igen, igen och igen?!!!
Anna Lindh var en känd person, kanske var det hennes yrke som kostade henne livet, kanske fanns det andra skäl. Oavsett orsakerna så finns hon inte längre med bland oss.
Kvällen var tung, natten orolig och egentligen trodde jag inte hon skulle klara det och jag önskar så att jag hade fel. Nyheterna är egentligen det enda som gäller för mig idag, det och Radio Stockholms radiosändningar.
Allt Anna Lindh stod var gjorde förlusten kanske vida känd men det som är viktigt för mig är att människor blir knivhuggna, nerslagna, mördade osv varje dag och där är det väl så att alla dom är Anna Lindh, precis som Fadimes död för några år sedan. Må nu förövaren åka fast fort så vi inte får en ny Olof Palme historia.
En sorgens dag och våra egna problem är bagateller, vi lever, vi lever.

att oavsett vad så tas det som är övervärde på – ALLTID! Det var dagens sanna och verkliga besked. Finns det ett övervärde så tas det som det är övervärde på oavsett ambitionerna från dom skuldsatta att betala för sig. Så är det och ingen pardon finns. Kanske, kanske finns det en möjlighet om vi grejar någon form av pant på det som är övervärde för då finns det inget övervärde att ta.
Usch och fy säger jag som sitter här på mitt jobb med kortslutning i hjärnan och KA han ringer för att ta reda på vad som kan gå att göra och vad som inte går att göra. Ingenting är där ännu så vi har lite tid. Samtalet i dag var mer det som vi tänkt göra ett par veckor, ta reda på hur landet ligger egentligen. Hur landet ligger fick vi besked om med besked även om det var lite inofficiellt.
Vi får se vad som händer och fötter för nu börjar det brådska för när som helst är det som snart tagit över 4 månader klart.
Mitt i allt så tänker jag på pappa
mitt i röran. Korkat för han har valt för 4 år sedan hur han vil ha det så varför bry sig. Det hade varit enklare om han inte fanns för då fanns det inget verkligt att grunna över.
Skit samma, jag måste jobba nu. Här är det momsrapporter, listor och röra i övrigt och fryser gör jag men det går nog över. Jag kan alltid gå ut och röka för solen skiner och den värmer. Skit också!

Med hårddiskar är det som det är och så var det inget mer med det. 🙂
Fötter.
”Man ska va´gla´åt fötter” sjöng Birgitta Andersson en gång i tiden. Jag är nu MYCKET bättre i foten efter feltrampet igår. Imorse var det illa men nu går jag nästan som vanligt. Fortsätter att ta det lungt. Det blir dock ingen kompis idag, som jag hade tänkt.
Damm bort.
Alldeles strax ska jag dammsuga. 😉 Puss, mitt hjärta!

och KA´s fot bekräftar det jag alltid hävdat. Han kan knappt gå på den. Det var en olycklig fotplacering av en nybörjare som nu har satt KA´s fot ur spel. Jag tycker han skall gå till läkare för att eventuellt behöva röntga men det vill inte han.
Det var en lite ”rolig” sak igår
som hände på jobbet. Hände och hände, det sades till mig fast jag trodde det bara var rent skämt. En man som är ordförande i en stor förening och som också har en anknytning till en resebyrå vill att jag skall hjälpa till/jobba åt föreningen och eller resebyrån. Varför han vill det är för att jag alltid är väldigt serviceminded när han och andra kommer till mitt jobb oavsett deras besökssyften.
Detta tog jag som ett rent skämt för vi stod ute och skrattade åt både det ena och det andra galna här i världen. Den mannen som sagt detta var inte närvarande heller. Däremot så sades det sedan att han varit där 3 gånger förra veckan och att mannen i fråga menar allvar.
Då blev det inte riktigt lika roligt längre även om det är roligt att vara uppskattad för ens kunnande och attityd mot andra. Jo jag skall jobba med naturstenföretaget men där finns tid över och… Vi får se för inget är klart med något alls om något.
Till arbetet om en stund iaf!