och en arbetsvecka finns där för oss att ta tag i. Helgen var bra (just nu spelar de Pinks och Helena och jag på radion, kunde inte låta bli att le för gissa om Tessan, ca 3 år då, var kär i gossarna i sina rosa kavajer då). Nostalgi kan komma när man minst anar det. Jag har iaf börjat göra iordning en sida om de fyrbenta medlemmarna, våra kära katter. Jag blir aldrig nöjd riktigt. Vill inte att alla våra sidor skall se likadana ut, det kan bli någon skillnad i det hela. Karl-Axel har iof valt sina färger helt själv trots att de är lika mina. Har funderingar på någon sorts grå nyans till mitt eget men det blir inte ännu – när det blir vet ingen annan heller.
Ärligt så har vi inte varit ett dugg flitiga i helgen utan bara gjort det som lusten lett till. Kommer ihåg hur det var i början av Kallemannens och min relation, ”stackarn” han blev bortstädad och påjagad av mig hela tiden. Alla måsten och ännu fler måsten. Jag var inte lätt att ha med att göra i början och än lever han så något rätt måste det ha blivit av det hela.
Årets början känns iaf hoppingivande och jag är mer glad över saker och ting. Vi har bestämt en del saker kring JOWES och hur vi inte skall slita ihjäl oss. Något borde ha satt sig efter snart 9 år som företagare. Vi stressar iaf inte lika mycket men för lite jobb är stressande i sig. Nu skall jag göra annat så vi hörs eller syns senare.
Att så ett frö är enkelt, att skörda det är desto svårare.
Dag: 6 januari 2002
Jag jobbar intensivt
med mej själv att inte känna mej stressad, framför allt att inte stressa pga jobben. Jag lyckas halvskapligt.
Bl a kör vi 26.000 kuverteringar/adresseringar, maskinerna måste gå klockrent. Det gjorde de inte på hela dagen igår, först frammåt kvällen kunde jag känna mej trygg. (Duktig igen). Idag får maskinerna visa vad de går för. (Och om jag lyckats).
Tja! I går fick
jag vara hemma själv hela dagen. De där andra for iväg på husdjursmässan men jag fick inte hänka, bara Mannfred. Jag skulle visst vila, vilket sätt de har alla. Det var faktiskt ganska skönt ändå att få vara helt själv och putsa mig och sova ordentligt. De hade ju inte behövt stänga min bur för då hade jag haft massor att syssla med. I vårat rum finns det massor att tugga sönder, det finns också något som heter trådrullar och de är jätteroliga fast mamma tycker inte det när jag har tagit de, konstigt faktiskt.
Frukost blev det, sån där riktig med kokt ägg och rostad macka. Det är så gott men jag gillar bara när det är löskokt och äter bara det som är gult. Mannfred han hoppar bara runt på frukostbordet och äter lite här och där och till slut får han nästan alltid burarrest.
Päronen låter mig ff inte springa runt som jag vill på jobbet och det är trist men visst trivs jag iaf. Sitter nästan alltid på mammas dataskärm och myser. Ha försökt ta en sån där fin rund sak med kletiga band på (de är så roliga att tugga på) men mamma säger hela tiden NEJ, Henning, NEJ!. Undrar varför?
Nu polare tänker jag gå och lägga mig så sov gott alla gökar med päron – Henning, störst, bäst och snällast.