Gökboets samlade uppdateringar

Det vore om inte annat ett väldigt roligt jobb som det verkar och ett som jag tror mig kunna göra bra ifrån mig på. Jag skulle få använda mitt eget grundspråk som är engelskan och så eventuellt lite tyska och svenskan då såklart. Får väl sluta slarva så när jag skriver bara.
Samtalet var trevligt och jag skall skicka in ett personligt brev med referenser på. Programmen som används kan jag i princip utantill så där är det absolut inga problem. Tänk om men jag tänker inte tro fast på intervju vore det trevligt att komma på och kanske få visa att jag är duktig inom det jag kan.
Nu skall jag bidra till vår lön så nu blir det manuell kuvertering ett tag för att bytas ut mot inplastning. När det ena är klart tar det andra vid.
Tills vi läses igen!

ej heller sista arbetsveckan. Det är vår bröllopsdag idag, för 9 år sedan gifte vi oss. Då var det Kristi Himmelsfärdsdag och en torsdag. Jag har iaf grattat kär make men dagen känns inte alls speciell och det har ju sina orsaker.
Jag har feber och ont i nacken
och är aningen snuvig så det blir en perfekt start på det som känns som domedagen. Jag trodde det var pollensäsongen som hade satt i gång i går men så är det inte riktigt. Tog min Zyrlex och tyckte att stickningarna i näsan och nysningarna lugnade ner sig men det var antagligen bara önsketänkande.
Vi fick mycket gjort i går trots allt även om våra toleranser är på noll nivå. Det märktes väl i KA´s gästbok om inte annat i förrgår. Gisses vad arg Kallemannen blev för spammaren om vikt. Kallemannen är inte en person som blir arg fast undantag finns alltid. Vi rensade på balkongen så att den blev sittvänlig och grejade med massor, bla att håra av alla gardinerna från katthår och tom elementen fick sig en runda. Resten av hemmet ser ff ut som en liten krigszon men det tar sig när vi blir arbetssökande nästa vecka.
Middagen med ungdomarna
blev mysig och jobbig samtidigt. Det är svårt när känslan av skygghet tar över och det enda som känns rätt är att gömma sig. Vi åt gott och pratade, skålade i läsk och pratade lite till. KA och Björn ”slogs” om notan men till slut var vi alla nöjda och tom lit efterrätt fick plats. Tänk så det har varit under årens lopp på firman, alla som jobbat har ingått i familjeandan och det är på både gott och ont för inte är man som en vanlig arbetsgivare precis.
Sorgensenheten och ledsamheten
har mer och mer tagit över oss båda och vi är nere på under golvnivå. Visst vet vi båda att det kommer att vända men när och hur. Tanken att kunna få bo kvar känns som väldigt viktig men att ingenting få veta och inte heller riktigt när vi får veta är tungt.
Bara en sådan grej att spela musik och ha en trasa i handen är länge sedan men det gjorde jag bla i går. Jag både skrattade och grät till musiken och Kallemannen stackarn fick öronskav. Vissa låtar spelade jag högt och tårarna rann och sedan dansade jag runt som en kockonöt. Allt går i vågor och det river och sliter inombords. Jag grät även över pappa, särskilt vissa låtar som jag frivilligt spelade från åren i bla Ghana. Det är nästan otäckt att det gör så ont av honom för jag trodde jag hade blivit överens med mig själv att det var okej. Visst vet jag att allt rämnar när det blir något stort och kaotiskt men, men…
I dag skall vi till banken
och skriva om firmans lilla kredit på oss själva. Vi behöver inte vara oroliga säger dom kunniga men är det ändå. Vi vet ju att hemmet kan ryka när det börjar bli dags att jaga oss personligen för firmans skulder. Skulderna till leverantörer är knappa men det är till staten det mesta kommer att bli när allt är klart.
Näe nu blev det jobbigt. Till en annan gång, på återseende.

det och min toleranströskel är låg.
”Fem pinnar muck”.

skillnad. I går hade en av tjejerna som jobbade extra hos oss ringt. Vi ringde upp och gissa vad. Hon och hennes pojkvän som också har jobbat hos oss ville gärna bjuda ut oss på middag och det för att vi inte varit som vanliga arbetsgivare och dom vill tacka för sig. Jag ringde och berättade i torsdagskväll att hennes nästa lön kommer från lönegarantin och hur allt låg till. Både hon och hennes pojkvän har extra jobb som ger bra pengar så dom förlorar inget ekonomiskt som skönt är. En annan sak om ungdomarna, dom är bara 17 år och underbara.
Nu skall vi göra oss klara för att se presentabla ut. Hur nu det skall gå till med våra drastiskt slitna ansikten som ser ut som att dom åldrats bra många år under som sista veckorna.
Dagen började tidigt
redan kring 6 snåret vaknade jag och trött var bara förnamnet men så är det. Vi skötte oss som brukligt och drack våra vitaminer, Berocca plus med alla möjiga viktiga saker däri. Hjärnan måste få tillskott annars fungerar den inte som den borde göra. Vi misskötte frukosten men det brukar vi göra. For iväg en sväng för att komma bort, hälsade på vänner och fick med oss Moussaka (? stavningen är säkert fel) hem. Mannfred blev riktigt förbannad på mig för han ville också ha maten så han ställde sig och åt rakt ur formen. Nu har vi en nöjd terrorist som sitter och sover på hornet ovanför dörren.
blaj, blaj, blaj nu orkar jag inte ens tänka och det jag ville skriva försvann. Vi läses väl en annan gång, ciao!

och det var kanske det bästa med denna dag. Solen sken utanför men vi frös båda inombords. Hjärnan gör inte riktigt det den brukar göra men vi försöker så gott det går. Ibland får vi fråga flera gånger om samma sak men det är en annan femma. Dom jobb som återstår är till våra nära kunder som vi arbetat med i många år och som vi också får ha som goda referenser.
Märkligt egentligen hur saker och ting fungerar. Per automatik tänkte jag fakturera jobbet vi levererade idag och jag skrev ut fakturan. Jag ringde som tur var konkursförvaltaren först och han bromsade mig bums. Det skall han skicka, inte vi, för vi finns inte längre och han är vår chef. Däremot ville han ha fakturan jag skrivit ut för då har han underlaget rätt. Rätt märkligt ändå, tankemässigt alltså. Snart kapas telelinjerna också, åtminstone för utgående samtal på firman. Eftersom förvaltaren talade om hur det fungerar så köpte vi ett kontantkort så att kunderna åtminstone kan nå oss så länge vi skall sköta utskicken.
En annan mindre rolig detalj är att datum redan är satt när det är helslut. Den 27 juni blir det Edgångssammanträde rätt nära där f.d firman är. Väldigt makabert faktiskt. Vi skrev iaf under delgivningarna och postade dom så att allt går rätt till.
Det var dagens konkursinformation. För övrigt mår vi mindre bra men det säger sig självt. Måendet blir inte bättre av att vi är dom vi är och använder hjärtat och inte alltid hjärnan. Att ha moral när det går utför är inte bra för själen för det enklaste vore att vända ryggen till och bara gå för att mentalt börja om på nytt. Så fungerar inte vi så det fungerar inte så på oss.
Annars är det intet nytt att förtälja heller mer än att mitt försök till ”platsansökan” i går orsakade ett idiotmail om Herbalife och att jag kunde sälja sådant. Kan inte människor läsa eller. Jag skrev fast lön för det första och DET är det som gäller. Jag skall veta hur mycket eller lite jag får ut efter skatt varje månad oavsett vikariat, tills vidare eller bara projektanställning. Kränga skitprodukter får dom göra som vill men sådant säljer jag aldrig ens om jag får fast lön.
För den delen så bör ni som cyklar tänka på att ALLTID använda hjälm. Tänker på Åsa (länken syns inte under automatlänkarna till höger för det finns ingen titel i headern) som hade turen att slippa undan med smärre blesyrer men det kunde ha gått mycket värre än så.
Nu är det dags att förbereda sömnen en aning och se till att alla våra kära fyrbenta och tvåbenta medlemmar är natti redo 😉
Till senare!

För första gången på tio år har vi blivit lovade lön. 7500 kronor i veckan, vardera. Tyvärr gäller det bara i en vecka. Jag frågade konkursförvaltaren om vi kunde få svarta pengar. Han tyckte faktiskt frågan var jätterolig för han bara skrattade.

på många år. Vi är ”anställda” av vårt eget konkursbo. Vi får lön under tiden vi jobbar färdigt jobben. Den tiden är inte särskilt lång, den varar tom nästa vecka på fredag när vi sedan packar ihop för sista gången. Ja sista gången förutom att vi lär vara med och ta reda på resterna av allt som ingen vill ha.
I morgon är en ny dag och kanske skiner solen då också. Jag skall försöka skriva lite mer specifikt om det som sker nu men vet inte om mina ord fungerar riktigt för hjärnan gör inte riktigt det.
Tänkte på en sak som kanske kan missförstås. Alla som jag anser vara vänner (URL eller IRL) har INTE vetat allt mer än att vi mått och mår väldigt, väldigt dåligt. Att inte ha vetat allt innebär inte att jag valt bort någon utan endast inte riktigt kunna säga allt och det har berott på rena självbevarelsedriften.
Tack än en gång för att ni alla funnits där för mig, för oss, oavsett vad du/ni egentligen har vetat.
Nu drar vi och skall försöka få i oss lite mat vilket kanske kan behövas för den sista tiden har vi båda magrat mer än vad som är bra. Fast KA, som inte hade något att ta av, har rasat mer än lovligt. Kanske dags att bli gödd på en farm av något slag. Lämpliga tips mottages tacksamt (skämt).
Ciao!

Härmed anmäler jag mig som sökande till tjänsten (valfri). Jag är duktig, kan mycket och har bred erfarenhet av allt på ett litet företag, från nätverksinstallationer till hela administrationen inklusive personalfrågor.
Referenser finnes och enligt våra kunder är jag duktig inom allt vi arbetat med under dessa 10 år.
Mina löneanspråk ligger på marknadsmässig nivå och till fast lön tackar jag ja.

Så var epoken egen företagare slut.
Nu återstår bara resten. Vi har varit med om så många saker under dessa år och lärorikt har det varit. Vi kan så mycket om så många olika saker, det mesta sitter i ryggraden vad det nu hjälper i dagens läge.
Om företageriet finns det mycket att säga och om människorna vi mött på vägen. Vi har något många inte har, varandra. Vi har haft varandra under hela resans gång och kommer att ha det även i framtiden. Vi är friska och DET är viktigare än miljoner på banken. Hur det kommer att gå när vi skall åka till varsitt jobb utan varandra är funderingar vi har. Kommer vi att få vettiga jobb? Tankarna snurrar och kanske får vi nu ro att vandra vidare. Vägen kommer att vara kantad med många olika saker och med många obesvarade frågor men vi finns för varandra. Människorna vi mött har gjort en otrolig skillnad på både gott och på ont.
En sak jag måste få berätta. Det kom ett kuvert en fredag för några veckor sedan. Jag trodde att det var min moster som hade skickat 2 Trisslotter. Det var inte min moster utan det var en person jag aldrig hade pratat med. Vi hade mailat lite men aldrig så personligt eller djupt. Tänk vilken lycka vi kände för den omtanken. Vinst? Nej, det var ingen vinst men glädjen vi kände över omtanken var mer värd än en riktig vinst. Glädjen vi känner över kontakten är mer värd.
En annan sak jag vill berätta är hur våra vänner (både gamla och nya) funnits med i hela resan från att vi förstod att så är det. Dom vänner kommer att fortsätta finnas där och DET känns underbart. Tack för att ni finns och tack för att ni faktiskt är dom ni är.
Jag är så tacksam för det fina som är mitt i allt det ångestfyllda och oerhört tunga.
Den som inget förstår behöver inget förstå heller. Det är min Tankebok och jag skriver precis det jag vill.
Nu skall jag återgå till att sköta mitt arbete för jag har faktiskt ff ett även om jag numera har en chef också. Ett tag till skall vi utföra våra jobb som är på ingång och till viss del redan har kommit.
Kallemannen har skrivit den officiella versionen på hans sida och DET är så. Vi har inga svar på frågor och om det spelar någon roll så är vi själva fulla av dom. En sak vet vi och det är att vi inte ens får ta en peng till hemmahyran så vi har sökt socialbidrag och det skäms jag inte för heller.
Till vi skrivs och läses igen.

Vi har idag satt JOWES i konkurs.
Edgångssammanträde hålls i början på Juni.
Ytterligare frågor besvaras, enbart, av advokat Lars Lindholm, Stockholm.

som tvättade sig ren. Kvarskatt blir det men vad f*n, det går väl att diska sig fram här i världen! Sent blev det också och siffrorna gick i kors för mig innan det gick att lämna in några deklarationer. Fel blankett hade jag också med det gör inget för det går alltid att lämna in rätt när det är lugnare.
Tänk vilket skitväder det är och humöret passar regndropparna som handen i handsken. Vi var på möte hela förmiddagen och Mannfred blev jätteglad när vi äntligen hämtade honom så att han fick följa med.
Nu skall vi försöka äta vår sena lunchmacka så får vi se vartåt det landar innan dagen är slut. Matro får vi inte eftersom det borras och borras ovanför. Kanske nya grannar, vem vet.
Over and out, till later!