En dag kvar att jobba på Coop.

  By

Först blev jag ledsen. Inte för att jag inte får ha jobbet kvar utan för att jag blev ratad. Nåja, det blev jag inte heller, det är bara så att de tider jag vill jobba passar inte. De har sökt folk som ska jobba måndag till fredag mellan 12.30 och 20.00. Och eftersom vikariatskontraktet går ut sisat augusti är min sista Coop-dag imorgon. Det tog en timme ungefär så var Coop historia, borta.
Min caoch, som det heter nu för tiden, sa att inget är definitivt så det kanske blir ändrade beslut redan imorgon eller kanske ringer de nästa vecka. Men, Coop är historia nu.
Så har det varit genom åren.
Efter skolan och examen har jag inte haft kontakt med klass- eller skolkompisar. Ingen kontakt med jobbarkompisar på posten där jag jobbade i fem år. Likaså Securitas och Rädda Barnen. Det är historia.
Nu är jag pank och fågelfri,
pank iallafall och fågelfri ett par dagar. Jag behöver inte bestämma BUMS vad jag ska hitta på att göra även om det brådskar.

Inte ett vettigt någe

  By

har vi gjort på hela helgen fast det är inte riktigt sant, själavård är viktigt. Vi har gjort saker åt oss fast ändå lite tvärtom. Ingen middag på någon av dagarna, ingen av oss har orkat laga till någon mat men smörgåsar har det funnits och det har vi ätit. Tack vare KA kanske bäst att tillägga.
En del foton har lagts till, ändringar på hemsidan har gjorts och en snabb sväng till fröken med sambo på kaffe. Nu tänker vi hoppa i säng. Gissa vad ”flitiga” vi känner oss men samtidigt känner vi oss rätt okej istället vilket är värt bra mycket mer.
Godnatt!

Åh,

  By , ,

en kompis! Till vänster syns Palle (visade sig vara en Vivvi) och hennes dåvarande husse Wim och till höger syns Mannfred på mamma Carina.

Vivvi upptäckte tjusningen med att sitta på huvudet 😉

Nätterna

  By

är fortfarande svåra och kommer väl så att förbli ytterligare en tid.
På måndag
borde jag få veta hur det blir med tjänstgöringen på Coop.
Uppgraderingen klar.
Jag fick tillbaks min P800 igår. Väntar nu bara på kortet som borde ha kommit redan.
Konkursförvaltaren
vet inte så mycket. Jag bubblade av frågor igår men hans standardsvar var: ”jag vet inte, Karl-Axel”. Hans förvaltarberättelse kommer inte att vara klar förrän i november men tydligen är den bara en formalitet? Vi kommer att vara skuldbelagda dessförinnan.
Vänstra framskärmen
och dito dörr på Skodan måste bytas. Vi blev påbackade igår. Tycker mer synd om pojken i den andra bilen än om Skodan.