Gökboets samlade uppdateringar

(Det kom ett mail och lite rolig är den så jag gör så här för maila vidare gör jag inte. Ta inte anmodan bokstavligen heller. Gör något av den eller låt bli. Nu drar vi iväg in till stan för brukardate och fönstershopping.)
_________________________________________________________________
Detta är en speciell diet som riktar sig till kvinnor som behöver hjälp med att hantera dagens stress och krav:
Frukost: 1 grapefrukt
1 skiva rågbröd
1 glas minimjölk
Lunch: En liten portion kyckling utan skinn
En kopp örtte
1 twist (Dajm)
Eftermiddagsfika: Resten av Twistpåsen
En burk Haagen Daaz glass med chocolate chip topping
Middag: 4 flaskor vin (rött eller vitt)
2 vitlöksbröd
1 pizza Grandiosa i familjestorlek
3 Snickers
Kvällsmat: En hel frusen ostkaka direkt från frysen
Kom ihåg!! ”STRESSED” baklänges blir ”DESSERTS”…!!
Skicka denna mail till 4 kvinnor, så går du ner 4 kilo! Skicka den till 6 kvinnor, så går du ner 6 kilo. Skicka den till alla du
känner, så går du ner 20 kg. MEN! om du inte skickar den vidare, kommer du vips att gå upp 20 kilo…

hänvisar jag till Jontas för hans recension är bara för underbar. Jontas betyg med bl.a. urvattnad tepåse, d-kupor, övertrimmad rollator osv, osv. Den är bara för underbar och jag skrattade gott igrå kväll och likaså nu.

begär minst per månad 😉 är inte en helt felaktig presumtiv annonsrubrik vi tänkt på under dom senaste dagarna även om det är skämt så finns där ett stort mått med allvar.
Nu har det påbörjats,
det vi vetat komma skall. Statens nota har vi fått även om det inte är klart ännu. Vi får kohandla lite men det är inte förrän i slutet på april, början på maj det blir aktuellt med kohandlingen för alla processer tar sin tid. Märkligt men vi blev inte särskilt ledsna heller för vi vet ju. Kohandlingen är det viktiga och resultatet av det viktigast av allt. I värsta fall får vi köpa oss en husvagn skriver jag och skrattar samtidigt. Vad annat finns att göra egentligen för elände skall med sk(r)att bekämpas fast vi kanske inte tycker det om ett par månader men om det vet vi inget ännu.
Uppskattningen i siffror stämde i sig och till det kommer räntorna. En summa saknas ännu och vi får väl se vad som händer med den, om den faller på oss eller bara skrivs av. Det jag inte begriper är att det är helt lagligt med denna tid som bara går och går utan att något blir klart. När vi väl vet hur, vad och vadå skall jag försöka sammanfatta allt och om inte annat för andra som kanske hamnar i samma sits. En viktig sak för oss är att vi inte sattes i konkurs, vi satte oss själva i konkurs och fick samtidigt en möjlighet att välja en bra konkursförvaltare vilket inte växer på träd. Fast bra och bra vet jag inte när personen låtit det ta denna tid fast jag vet nu att det kan ta sådan tid och det är inget fel på förvaltaren i sak heller.
Gisses
vilken schlagerfeber det är överallt. Tur att en annan är tråkigare än så och inte knappt ids hänga med ens. Det är en del år sedan jag slutade tycka att det var roligt och spännande på det viset. Visst har jag hört någon av låtarna som tävlar ikväll men mer är det inte. Tv´n får säkert stå på under kvällen men jag vet inte riktigt om vi kommer att sitta och kika på programmet. Allt beror lite på samboskapet och ron som kan bli. Något gott att tugga på vore inte fel och isf gärna till tv´n. Jag vet att KA är väldigt whiskeysugen så vi får välan se vad som händer och fötter.
Planerna
på en tur med KA´s ena brukare blev inget av eftersom han fått besök av anhöriga. Kanske blir det av i morgon, vi får se. Vi slappar och gör inte ett skapandes grann men jag tror att det är nödvändigt med en sådan dag. Lite har vi gjort iof, kikat igenom högen mer räkningar och gjort iordning betalningarna. Lite paradoxalt i allt eländes elände är att vi har bättre ekonomi nu än förr.
Nej, jag skall åter studera det mulna, gråa och trista vädret utanför tillsammans med en bokstund och en kopp kaffe. Vi ses senare!

om, både här och där, och kanske är det mot gällande netiquett att skriva idioter men jag tycker det är mycket sjukt som försigår både här och där. Ett av det värsta jag upptäckt vad gäller vilka rättigheter vi tar oss är att döda för konsten. I min enfald trodde jag att konstären använde självdöda djur som gått bort antingen av ålder, olycka eller annat men ingen hade fått mig att tro att fanstyget dödade djur för att kunna använda i sin konst. Det är för mig helt sjukt. Inte är det brottsligt heller och det begriper jag inte. I konstens namn är tydligen allt okej. Vi människor är sjuka helt enkelt på mer än ett plan och DET gäller oss alla för vi är ju allvetaren som tar rätten till det mesta på bekostnad av andra för oss själva. Fy fan!
Sur och irriterad på nötter är jag!
(Kanske borde skicka upp det jag skrivit i morse 😉 )

med ny sambo och oväntat är det inte men det gör det inte lättare för det. Det går ofta alldeles utmärkt att resonera kring frågor och även komma överens men sedan är det som fan satt och var enig för inte mycket blir så som sagts. Andra gäller inte detta utan det är bara närfamlijen som har fan till bords. Det kan gå och det kan inte gå, allt beror på energin – det laddade batteriet alltså.
Ännu rörigare
blir det att ta sig till jobbet idag. En olycka här i Kungsängen gör att inga pendeltåg går härifrån utan ersättningsbussar till Jakobsberg och sedan pendeltåget mot stan. Tågföraren är enligt nyheterna lindrigt skadat och inga andra fanns på tåget.
Våren kom
till oss i går och vilken dag. Blå himmel och varmt och jag gick med fröken och letade skor under lunchen som drog ut på tiden. Det kompenserade jag genom att vara kvar längre på jobbet för där fanns att göra.
Himmelen ser lika blå ut idag så jag hoppas att den är här för gott nu även om vissa bakslag gällande vädergudarna får räknas med.
Tiden till förfogande
för datorn har varit knapp men kanske kommer jag igen i helgen. Ligger efter med både mail och annat så hav tålamod.
Hasta la vista!

fast kanske inte på det sedvanliga viset, barnet är redan vuxet. Vi får se vad som blir för i sak trodde vi kanske inte på det vi ändå lovade att satsa en gång på. Det vi (inte bara vi) gav en chans på visade sig vara som vanligt och för den som satsade mest har det kostat oerhört. Sorgen är stor men detta är det enda rätta vad andra än kan tycka i sak.
Det blir lite provisoriskt men vi tar det vartefter. Ett rum finns men det kräver mer än några timmar att ordna till så det får bli till och under helgen och under tiden löser det sig kemiskt om alla bara vill så. Tro vad Mannfred säger när han får en rumskompis fast frågan är nog tvärtom.
Nej nu måste jag återgå. Stal några minuter för att försöka tänka lite bättre.

lyfte jag på byxhögen i min låda och hittade några par jeans jag inte använt på ett bra tag. Jag tog glatt upp 3 par jeans och började prova. Inte ett enda par gick att dra på sig utan stora kraftansträngningar. Bara att konstatera att dom byxorna måste vänta in mig en till två storlekar mindre. KA och jag fick oss några goda skratt iaf även om jag hellre hade kunnat ha jeansen. Det får bli annan gång för aktivt minska är ingen större mening för till det är jag alldeles för lat.
I kväll skall vi till en farbror för att assistera med en ny mobil, SE P900. Farbröder och även tanter är spännande eftersom där finns lång erfarenhet. Farbrorn är över 70 och är aktiv med sina företag (3 stycken). Hopas jag är lika pigg i den åldern.
Lite svammel i sista sekunden som vanligt och nu är det bråttomt, jag har en buss att hinna med.

det måste få ta tid, den tid jag behöver. Både att acceptera nya jobbet och att bli frisk. Frisk är jag väl egentligen men kroppen fick så mycket stryk av influensan att den ännu inte fått krafterna tilllbax.
Mina arbetstider är skapligt bra med många sovmorgnar. Visserligen är jag inplanerad att jobba varannan helg men okey för det då så länge jag slipper jobba natt.
Jag ids och vill ingenting annat än att sova. Prestationskraven lägger jag åtsidan. Jag har inte längre lust att vara duktig. Kanske är jag inte är duktig, spelar ingen roll för vad jag menar är att jag struntar i att försöka känna mej duktig.
”Jag vet inte hur man lyssnar på kroppen”, sa Stoffe, sonen,
”Säger, du”, sa jag, ”du, som sagt upp dej från jobbet för att du inte vill mer och som ska åka en vecka till Skottland. Det är väl att lyssna till sej själv!?”
”jaajoo” svarade sonen.
FÖ firade vi Sofia, ett år, i Lördags.